-- Mamma med knuff --

I dag sov Sebastian som han brukar vid runt 09.00. Vi har bestämt att gå tillbaka till det gamla med två sovstunder. Den gubben gick inte. Sebastian sov 2 timmar och vid 15.00 ville han INTE sova. Däremot var han fullt nöjd att ligga i vagnen i över en timme på vår promenad. Nu har han precis fått middag och vi ska ut på lite Valborgsfirande. Sebastian kommer nog att somna snabbt i vagnen, är trött. 

Så gick det med det försöket att ha två sovstunder. Får se hur det blir om han nu somnar och hur det blir i morgon.

Sebastian vaknar 05.10 (åjo det verkar bara bli tidigare och tidigare). Jag går upp och ger Sebastian nappen (han sover inte med den på natten). Kanske har jag tur och får sova några minuter till. Går fram och tillbaka några gånger mellan min och Sebastians säng och ger sedan upp. Öppnar dörren på vid gavel så att ljuset faller över spjälsängen. Lägger i leksaker till Sebastian, tar upp nappen som slängts på golvet och ger honom den. Går och lägger mig i sängen igen. Ca tio minuter senare säger Sebastian ifrån. Okej, god morgon Sebastian. Jag tar upp honom och tar med mig honom till min säng. Kanske blir det några sekunders gos. Några sekunder senare lämnar vi sovrummet.

Bajsblöja, kläder, frukost. Sebastian äter hemmagjord gröt med äpple eller päron och en halv smörgås som vanligt. Sen är det efterrättsamning. Ca 07.30. Leker själv till drygt 08.00 (bajsblöja) sen hjälps vi åt lite till halv då Sebastian väcker pappa. God morgon.

Går ut i vagnen och tittar på stan. Tittar på spårvagnarna. Går till lekparken och gungar lite. Kommer hem lite innan 10.00 och äter mellanmål. En hel smörgås och en halv banan. Efterrättsamning. Bajsblöja. Sebastian är trött och somnar snabbt i vagnen innan vi hunnit ut. Sover mellan 10.30 och 11.50 på balkongen. Ihop med det gröna paraplyet och på med myggnät. Getingtätt. Jag bloggar lite, tränar eller sover vanligen (ovan vid denna långa sovstund. Sebastian är inne på femte dagen med att sova bara en gång). I dag tränar jag, men inte innan jag suttit alldeles för länge med bloggen och fixat utseendet på den, så att Sebastian hinner vakna innan jag tränat klart. Duschar, Sebastian sitter i matstolen i dörröppningen. (Måndag och onsdag går vi vanligen på öppna förskolan mellan 12-14.30. Där träffar vi M och N, E och F, och A och G).

Lunch vid 13.30 (vanligen vid 13). I dag fisksoppan. Sådär, tycker Sebastian. Frukt. (Jag äter fil och hårt bröd, igen. Mycket hårt bröd blir det). Rivet äpple. Efterrättsamning. Blöja. Går ut promenad. Sällskapar med A och G. Gungar. Tittar på spårvagnar. Svänger förbi second hand:en och byter en pyjamas till en större storlek. Lägger undan två tunna vita långärmade (som ska vara svåra att få tag på på stan) och en heltäckande "baddräkt".

Hem och äter mellanmål. 16.00. Ostkaka med jordgubbar. Det är gott. Hårt bröd med kaviar. Det är bra med salt kaviar när det är varmt. Det är också gott. Det är varmt i dag. 20grader +. Bajsblöja. Efterrättsamning. Bajsblöja. Lek eller promenad. Lek i dag.

Middag vid 18.00. Korv, potatis, grönsaker. Frukt. Efterrättsamning. Byte för natten, blöjbyte, pyjamas. Nattsaga, och sång med pappa (jag  igår). Jag säger godnatt. Sebastian sover sött.

------------------------------
Testade att Sebastian bara skulle sova en gång men det är för tidigt. Han somnar lättare på kvällen men äter sämre (kanske för att måltiderna är tätare i och med att vi lägger honom vid 19 istället för 20) och vaknar tidigare på morgonen.
------------------------------

Så var vår dag =)

Sitter och skriver lite medan Sebastian leker. Frid och fröjd. Ibland kommer han till mig vid datorn och då pratar vi lite och jag frågar honom var någon av hans leksaker är och då brukar han krypa bort till leksakerna och leka. Alldeles nyss frågade jag var hans boll var, Sebastian har aldrig tidigare gått till någon specifik leksak som jag nämnt, utan har istället gått till lekmattan där alla hans leksaker ligger, men det gjorde han nu!!! =) Stolt mamma. Vi har rullat boll mycket förrut och då fått honom att hämta boll men nu var det helt ur kontext. Sebastian vet vad boll är och går till den när jag frågar efter den!

I går fick vi med kort varsel besök från annan stad. Jättekul! Gillar den sortens träff. Är inte en hejare på att planera.. I, J och lille L, bara en vecka och två dagar (tre i dag) gammal, kom och sov hos oss. Så himla lyxigt när vi får möjlighet att träffa dessa små underbara bebisar så tätt inpå nedkomst. Så gosigt. Så väldigt mysigt. Alla små ljud och alla små ansiktsuttryck. Härligt. Fick bjuda på vår favoritfisksoppa. =)  Gott. Vi får se om vi får ha dem hos oss någonting mer innan de ska hem igen.

Sebastian sov när de kom i går men efter frukost i morse fick han träffa dem. Han fick själv krypa in i vardagsrummet där min kompis satt med sin lille på en madrass. Jag satt bredvid. Till en början var han lite tveksam, det är första gången han träffar alla tre. Han stannade till och tittade lite men efter ett tag vågade han krypa fram. Han var nöjd och tyckte väl inte att L var så värst läskig (vi hade ju en helt annan reaktion med Sebastians kusin vid första träffen. Läs "Kalas, lillkusin och trappor"). Han ville klappa lite på vår minsta gäst och jag tycker att han var ganska försiktig. Han brukar gilla att ha folk runt omkring sig och har inte ännu visat några tecken på blyghet. Medan Sebastian lite senare lekte i vardagsrummet gjorde han då och då korta besök hos lilla bebisen som låg i sin mammas knä i soffan. Han tycktes gilla det oväntade men mycket uppskattade sällskapet. Det vet jag att jag gjorde! =) Jag fick både gosa och byta bajsblöja.

Misstag jag fortfarande gör. Sebastian vaknar till några timmar efter att han somnat och är ledsen. Jag går in på en gång. Jag tar upp honom. Han ålar sig och skruvar sig och jag försöker skifta grepp så att han ska komma till ro. Det fungerar inte. Jag lägger ner honom. Han lägger sig tillrätta på en gång. Jag klappar lite på honom så att han ska somna. Han vänder sig och sätter sig upp och är ledsen. Jag tar upp honom igen. Stackars Sebastian vad jobbigt han har det, kan inte komma till ro. Jag ska hjälpa honom. Han ålar sig och jag kan inte hålla honom. Jag lägger ner honom och han lägger sig tillrätta. Jag hajar. Jag hjälper inte alls till. Jag väcker honom och hindrar honom från att somna om själv. Jag går ut ur sovrummet. Sebastian somnar. Nästa gång ska jag gå in och visa att jag är där bara och inte pilla och störa honom så mycket. Han har lärt sig att somna själv. Han kan det här. Kommer jag att göra någonting som inte är riktigt rätt, någonting som inte riktigt behövs, igen? O ja. Jag lär mig också Sebastian, min älskling.

Sebastian har börjat hoppa över en av sina sovstunder på dagen. Vi börjar även med middagen tidigare och han kommer i säng så att han sover runt 19. Det verkar som om det räcker att gå ut med honom i vagnen en stund då han ligger ner. Han är så igång annars, han behöver kanske bara ligga och spara sin energi en stund. Verkar fungera. Det har bara skett fyra gånger än att han inte sover sitt andra pass men vi får se vart det bär hän. Söta lilla barn. Då får jag mer sällskap då vi går ut. Annars sover han ju bara. Söt då också förstås men.. Sebastian är sötast när han inte sover. Så det så.

I går införskaffades nya sommarskor av den sportiga bekväma underbara sorten. Komfort är INTE ALLS överreklamerat. =)  De gamla sandalerna slets ut av den tjocka, tunga, svullna tjejen som använde dem förra sommaren. De var de enda skorna som användes, de enda skorna som svullofötterna gick i. De nyinköpta skorna såg sitt premiäranvändande redan i går men i dag, ja i dag var det alldeles alldeles underbart härligt varmt. Är ute och tittar ner på armarna - de är alldeles bara(!), tittar ner på benen - bara ben(!), åh är det så varmt? Sandaler med bara tår också? JAAAAA! =) "Sommar, sommar och sol, havet och vinden som doftar kaprifol.."

Har börjat med både "efterförlossningsövningar" 10x3 och knäövningar 20x1 (igår). Jag hoppas att jag.. Jag önskar att jag.... Jag kommer att fortsätta med det! Om jag bara kan komma ihåg, det vill säga.. Hehe. Ingen ursäkt nu då när jag skriver detta inlägg. Tur att jag får sovmorgon i morgon (att klämma in detta räknas nästan som egen tid). Sovmorgon? Det är söndag. Jo, vissa har det bra. Varje helg!  =) Tack älskling!

I dag hade vi flera härliga timmar med farmor ute i solen. Vi hade även picknick. Sebastian och vi andra mumsade gott på hemmagjord fruktsallad och för i alla fall Sebastian blev det väldans kladdigt, för mamma hade diskat och lagt fram hans haklapp men nära skjuter ju ingen hare så där satt han och spillde på kläder och filt utan mathaklappen. Tur att han dregglar så mycket nu att han hade en dreggelhaklapp på sig i alla fall. =) Vi myste på filt, där Sebastian faktiskt satt still och lekte (läs sög på) sina sandlådeleksaker, gungade, åt mellanmål på filt, gungade i annan park och lekte sandlåda. Det har varit en härlig dag.


När vi för ett tag sedan hade besök av farfar och E blev det också picknick. Även denna gång utan haklapp men då satt Sebastian i vagn vid bord så det blev inte fullt lika kladdigt. Gulligt kladd runt munnen då? Absolut. Sebastian bjöds för första gången tonfiskröra på vitt bröd. Det var mums och slank ner utan problem.


Och under restan av våren och sedan sommaren? Kommer vi ha picknick igen? Absolut. Kommer mamma att glömma haklappen? Säkerligen. Om inte pappa räddar oss förstås. 

Okej, gör en ny design. Okej, gå lite för långt och gör ett snitsigt mönster på fliken som jag ska hålla i för att öppna pastejasken.. MEN för guds skull, gör inte det som skulle ha varit en förbättring till en försämring.. Fliken och hela den smala rämsan som löper runt om lossnade när jag skulle öppna asken så nu får jag nästan inte upp den när jag ska äta min pastej. Hallå?! : /

Tillägg. Och skulle inte remsan gå sönder via öppnandet av förpackningen så kommer den garanterat att ha gjort det innan du hunnit äta upp din pastej. Suck, säger jag bara.

Jag vet inte i vilken av mina kategorier i bloggen detta inlägg borde ha hamnat egentligen. Här, eller i "Uppsträckning", vet ej... Ja, vad kan mammorexia handla om? Jag tog upp tidningen Mama och tänkte att detta kan kanske vara någonting för mig för jag känner att jag ibland äter lite för lite, går ner i vikt - jag ammar ju ändå fortfarande fyra-fem gånger om dagen vilket ska vara viktnedgångsfrämjande, och verkar ha varit det också. Men icke. Artikeln visar sig handla om mammor som känner att de kan leva utan män. ? Anorexia är någonting allvarligt och hur kan de inte ha kommit på en bättre titel? Jag bara undrar.

Vad skönt det känns att kunna komma tillbaka till sin älskade och säga att, "du, jag var lite orättvis mot dig förut, förlåt" efter att vi varit i luven på varandra. Att kunna ta några djupa andetag på egen hand och sedan komma till slutsatsen att denna gång var jag inte så snäll och att sedan kunna gå tillbaka och säga det. Vilken lättnad det är. Det har inte alltid varit så. Det är säkert därför jag känner att det är så skönt att nu kunna komma tillbaka och säga förlåt, att svälja sin stolthet lite och att inte tycka att det är att förlora ansiktet sådär värst mycket. Sköööönt. Är inte så ung och het längre. Kanske det är det som det beror på. Gammal och förståndig? Vem vet.

Vad härligt att ha en go kille i sitt hem (jag har förstås två stycken men denna gång talar jag om den större). Nytt språk är nytt språk och så är även koder hit och dit för mig i blogglandet. En annan gör det så flinkt och förstår inte vilken hjälp det är. Hela irritationsdelen slipper jag när min underbara kille hjälper mig med bloggen. Du tar så osjälviskt från din tid och gör för mig. De magiska orden nu är allting fixat sprider värme i mitt hjärta. Tack min älskade. Du är bäst!

I morse gav min kille mig sitt go ahead. För vad? Gissa så får vi se hur nära du kommer. Han är lite väl optimistisk angående efterföljande tidsram så det blir kanske inte alltid som vi tänkt oss. Någon gissning? =)

Har läst någon gång för länge sedan om hur vi ofta uttrycker oss på följande sätt med våra barn. Barnet försöker sätta på sig strumpan, det går inte och vi säger dumma strumpa. Eller om barnet slår i sin tå på tröskeln, säger vi dumma tröskel . Vi lär våra barn att avsäga sig ansvar genom att istället lägga över det på döda ting. För mig känns det inte hälsosamt. I dag säger vi vanligen man när vi uttrycker oss. När vi menar alla människor. När det är regnigt tar man med sig paraply när man går ut. Man, vilken man, varför inte säga jag eller vi.

När barnet gör illa sig säger vi ofta upp och hoppa eller det gick bra. Varför får det inte göra ont? Varför bejakar vi inte barnets känsla? Aj det gjorde ont älskling, kom. Är det skillnad på hur vi tröstar tjejer och killar? Jag är inte så säker på det. Är det skillnad här tror jag dock och hoppas på att det handlar om att killar får närma sig flickornas tillåtna emotionella sätt än tvärt om. Jag är rädd för att det inte är helt riskfritt i att uttrycka sig så om en pojke. En rädsla finns kanske i att han blir för "pjoskig". Kanske inte. Jag hoppas det senare är det rättare i frågan.

När jag är med Sebastian bland andra har det hänt flera gånger att någon frågat "klarar han det där?" när han har hållt på själv med någonting och jag inte varit i hans direkta närhet. Sebastian har varit väldigt aktiv länge nu och är före sin ålder motoriskt men jag tror att det handlar om att han kan göra illa sig när de frågar så. För ibland är mitt svar inte "ja" utan "jag vet inte". Handlar det inte om någonting där han verkligen kan skada sig får han hålla på. Han får exempelvis leka med att öppna och stänga dörrar då han inte sitter vid "gångjärnsänden av dörren" (men han får det absolut inte om det är andra barn i närheten). Visst kan han klämma fingrarna men det brukar inte vara hårt då det händer och han lär sig samtidigt att han kan klämma sig, och den värdefulla lektionen vill jag inte att han ska vara utan.
Häromdagen ramlade han lite illa på öppna förskolan. Han körde en vagn och eftersom han inte släppte den när han ramlade och handtaget är i ansiktshöjd slog han i bakhuvudet. Vi var på en matta så han slog sig inte jättehemskt. Två kompisar var med. Den ena sa att hon inte trodde att hon någonsin hört Sebastian gråta, den andra blev förvånad över hur snabbt Sebastian blev glad igen och fortsatte leka. Svar på båda dessa kommentarer hålls kanske just i att Sebastian får hålla på. Han ramlar säkert lika mycket som andra men eftersom han får försöka mer själv är det inte alltid han blir ledsen. Ibland berörs han och ibland inte. Som om han tänkte "oj nu ramlade jag". Därför går det också ofta väldigt snabbt över när han väl blir ledsen.

Vi har två piedestaler hemma. En som är tung, där det tidigare stod en blomma (den går inte säker där längre), som jag har knutit fast i elementet så att den inte ramlar när Sebastian reser sig mot den och en som är lätt och är av trä. I början fick Sebastian inte hålla på med den av trä för den har jag inte kunnat säkra på något sätt, men nu har jag helt släppt på det. Och visst drar han ner den och får den på sig men han slår sig inte så vi behöver plåstra om honom. I går höll han på med den och det syntes att han börjat få respekt för den för den stod och lutade mot hyllan bredvid och det var uppenbart att den skulle ramla om han var på den igen. Han flyttade sig lite på sidan men kunde inte riktigt låta den vara. Jag sade i lugn, vänlig ton som jag brukar att om du drar i den då ramlar den och då kan du göra dig illa, var försiktig. Min kille kom in och skulle gå bort och flytta bort Sebastian. Jag sade att låt honom vara och vi stod och såg på då Sebastian rörde vid piedestalen en sista gång innan den ramlade. Han fick den på sig och blev ledsen. Min kille tog upp honom och sa, ja det gjorde ont, du får vara försiktig, du gör illa dig om du gör så. Jag tror att detta kan vara ganska kontroversiellt. Jag ser så ofta mammor som räddar sina barn hela tiden. Hur gör du?