-- Mamma med knuff --

Nu finns det någonting nytt på världskartan och det är fenomenet "dansikal"! Just denna föreställning framfördes endast vid ett tillfälle i de städer den visades (undantaget Gbg, vad jag vet, där jag hade den stora turen att kunna se deras i staden andra och turnéens sista föreställning). 

 

Förhoppningsvis kommer de med framtida produktioner under detta koncept spela fler ggr i samma stad - för att det är SÅ BRA att alla som inte lagt märke till detta nya fenomen måste få chansen att göra det! Basta ;D

 

 

Så. Denna hyllning till Cornelis Vreesvijk tog sig uttryck i from av dans och sång och tro mig - du har missat något. Alla ni där ute som gillar, och religiöst följer, 'So you think you can dance' eller det svenskare (dock med engelskt namn) 'Let's Dance', ni skulle se kompetensen i dansarnas steg, i deras framförande och deras grace. 

 

Föreställningens stora känslospektrum - djup avgrund, lycka, glädje, sorg och förmån - gjorde den rik och fick mig att uppskatta, som jag inte vet om jag har uppskattat förut. Det var otroligt sinnesomstormande och vackert på en och samma gång. Det var idérikt sammansatt, smart, stiligt och stortslaget. Alla mina sinnen, åsikter och övertygelser berördes. Vi i publiken tror jag bjöds mer än vi någonsin anat. 

 

Ett stort tack till mamma som gav denna fantastiska upplevelse till mig i ¤0-årspresent ;)  40. 

Ett stort tack till ensemblen som tillsammans skapade detta otroligt insiktsfulla och viktiga budskap och som verkligen levererade och nådde ut på ett stort sätt. 

 

--------------------------------

 

Inte att förglömma. Jag har bloggat om en annan föreställning där stora karlar i rutig skjorta och jeans framförde otroligt mjuka och balettliknande (in lack of a better word) scener och jag förundras över det manliga som inte förminskas när det utförs med stor talang och ärlighet. Att i Samba med mig se den största killen föra sig lätt och självklart - med känsla enda ut i fingerspetsarna (ja för det mesta var det svårt att titta på någonting annat) - på detta sätt och fullständigt äga scenen är en stor gåva att få ta del av. Det är som att skåda djupare än det som vi med ögat kan se. 

 

För det är ju så, även David Lindgren touched base med detta under Mello, hur mkt än dessa danskillar i sin skicklighet beundras i dag så får vi inte glömma den ofta hårda väg de fått gå och vad de - som kanske den enda lilla grabben som har dans som sin hobby - fått utstå under uppväxt och skolår.

Detta förmedlar Tobias Karlsson till oss. Jag kan bara hoppas att denna estetiska uttrycksform blir mer accepterad för de killar som väljer den vägen framöver. 

 

OCH. För alla där ute som ser ngn som är utsatt i skolans värld - det krävs ibland bara att EN ställer sig bredvid. Alla som är den - eller har ett barn - som har en självklar plats i gruppen som naturligt har pondus och är en bra drivkraft, missa inte att ni eller de kan göra skillnad. Att styra ett klassrums-/skolklimat från negativt till positivt. Glöm aldrig att det går att göra skillnad. Ibland krävs det mindre än vi tror. Det var nog en sådan kraft som gjorde denna föreställning möjlig. 

Vi vuxna behöver bli bättre på att lyfta de goda krafterna som redan finns där. Synliggöra det för dem. 

 

Stort tack för inblicken i ditt liv Tobias Karlsson och tack Tobias och Jocke (som gjorde skillnad!) för denna otroligt vackra och viktiga föreställning  <3

Jag led mig mer eller mindre igenom september månads Lidingölopp.. Jag gjorde det. Fick nog intrampad hälkudde på köpet efter träning och utförande i undermåliga skor men jag led mig.. nog.. igenom mer är halva loppet skulle jag tro. Tänkte därför lida mig igenom nästa steg i utmaningen till mig själv á la En svensk klassiker.. Öppet spår. =)

 

Jag har påbörjat Vasaloppet (och inte fullföljt) två ggr men med mer erfarenhet - har skidat fem vintrar i mitt liv.. ej i följd har jag istället funderat på det mer utspridda Öppet Spår och när nu mamma och syster ska upp för Tjejvasan som jag hängt på två ggr (första gången i sjätte månaden - mamma mia..) och fullföljt så varför inte testa det liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite längre loppet dagen efter deras.. då.. när vi ändå.. är där menar jag. Sedan återstår "bara" Vätternrundan á 300 mil (simningen räknas inte för det har jag gjort så många ggr så den kommer på köpet som bonus). 

 

Hihi. I like!

 

Boendes på för närvarande  - samt i angränsning till dags datum dagars och veckors och veckors - snöfri plats kom jag med tacksamhet på att våtväst är ganska likt skidåkning vad gäller muskel och konditionsträning.. typ..

 

=) God kväll!

De långa och sega förberedelserna loggas sällan i våra inlägg. I dag blev det en seeeen middag med start efter kl. 19 tror jag, jag hade inte hel koll för jag hade näsan i alla förberedelser (vad gäller maten - helt självförvållat, jag älskar det, M dukade superfint med lite coachning) och klockan rann iväg. Men nu efteråt, glada och nöjda, alla åt och var engagerade (hemligheten var oskalade räkor som hade stora och små helt upptagna, underbart). Barnen lärde sig att skala räkor, äta rom och inte var det den vanliga huvud- och stjärtdelningen utan här lärdes fulla läran ut som egentligen hör kräftan till. Vi skalade huvudet, tog bort gallan, avnjöt smöret som då satt kvar vid stjärten, skalade sedan stjärten och doppade slutligen i hemmagjord majonäs. Nästa gång vågar vi kanske lite aioli som ger en helt annan smakupplevelse. Barnen åt sill, gubbröra och ägg och smakade på anjovisrullen (lchfrecept från "Erikas LCHF från vardag till fest"). Det var supermysigt och gott. Lite vitt till. 

 

Vad som gjorde det härligt var att alla var nöjda, vi åt och njöt tillsammans, ingen lekte ingen sjöng och höll på med annat. All fokus låg på maten och ätandet och även fast jag och M fick hjälpa Miléa snart 4 år och Sebastian snart 6 år var det en lugn harmoni och alla var synkade. DET var vår bragd i dag, och till påskmiddag dessutom. Helt underbart! 

 

Ha en underbar PÅSK gott folk! 

Hämtade barnen på förskolan i dag. Medan Miléa äntligen började få på sig sina ytterkläder såg jag att det var håll i byxans yttersöm och kom ihåg att M pratat om att det behöver lappas. Jag säger "oj, det är hål där, det får mamma sy" varpå hon svarar, "eller pappa". Detta framfördes strax skyndsamt till pappa som nog aldrig lappat några av barnens kläder. Denna genusindelning är helt okej för mig, jag fixar kläder, jag gillar att sy och Magnus ser till att våra mobiler (som vi har allt på och har lärt oss att inte kunna leva utan) fungerar.

 

 

Efter att Miléa hämtat Fia med knuff insåg jag ganska snabbt att vi inte skulle kunna spela enligt spelets alla regler eller i varje fall att hon inte skulle tycka att det var roligt på det sättet. Mitt avvaktande löste biffen och innan jag förstod att vi inte alls behövde "komma in" med ett eller sex var vi i full gång med spelandet. Miléa flyttade med stor säkerhet pjäserna i ett mönster jag aldrig sett och när jag hade fått slå frågade jag henne hur jag skulle gå, för att inte påverka den häftiga processen. Hon pratade hela tiden lite för sig själv och med pjäserna och efter en liten stund då hon sedan ett tag skött hela spelandet för oss båda deklarerade hon att "jag vann". Spelet fortgick och efter en stund kom även "nu vann du mamma". Min lilla fining.

 

 

Jag har en önskan efter att ha fått bevittna denna magiska process, låt mig tagga ner och bara följa barnen när vi spelar nästa gång. Det verkar vara en spännande värld att resa in i. =)

Har precis spenderat en alldeles underbar kväll med mina två fina barn. Alla skulle vi duscha och planerad "regelrätt" (gå till ett ställe) träning har jag inte gjort sedan i.. eh.. juni? Vi kör ett dansrace vet ja. 

 

 

Trots att barnen var trötta dansade vi länge. En halvtimme. Mjuka låtar, hårda (uppskattades nog mest tror jag..), ja allt möjligt som ljöd ut ur högtalarna i hög volym. Varma blev vi, glada och lyckliga. Vi skrattade, busade och tjoade. 

 

Duschningen efteråt var en ren fröjd. Där hade jag två lekandes, sjungandes och supernöjda små som sysselsatte sig strålande medan jag själv duschade. Tillsammansdusch är bäst!

 

 

Nu är det lugnt och tyst runt omkring mig. M är på middag med jobbet och barnen sover gott. Köket är fixat, tänderna är borstade och snart ska filmen på. Detta är egen tid på hög nivå. Då räknar jag även egen tid med barnen. =) Mys!

Är hemma för att låta mina suturer på magen läka ordentligt. Var inte jättelätt att jobba med dem.

 

Jag ser olika teman över dagarna än så länge..

 

I förrgår var det TV-tittardag. Sista episoderna av So you think you can dance season 6 och "Snow white - a tale of terror" (igen). Båda så himla bra. Nu vill jag bli dansare igen! =) Uppfriskande med en stark snövit som råkar ut för massor och inte skriker i en "high pitch" utan mer som föda barn, urkvinnans läte.. Nu vill du se filmen eller hur ;)

 

I går sträckläste jag färdigt bokcirkelboken. För nyfiken själ se inlägget "Recensioner". 

 

I dag är det datorn. Lite bloggande och facebookande men strax en massa jobbsökande. 

 

I morgon kan det bli Morgan Allings ljudbok "Kriget är slut" som handlar om hans uppväxt (otroligt bra, han läser den själv) samtidigt som jag sittandes kanske går igenom påsar med babykläder efter två barn!

 

 

Bara lite frustrerande att se hur det fina vädret och lite regnstänk får gräsmattan på baksidan att växa utan att jag, som för en gångs skull "har tid" (dvs. jag är hemma), kan klippa gräsmattan. Det blir Ms syssla. Jag ska vila. =(

"

Styrelsen för RFSL Göteborg har vid möte den 13 maj beslutat tilldela Sagolikt Bokförlag 2012 års Karin Boye-pris.

Karin Boye-priset tilldelas den som under det gångna året genom sitt konstnärskap stärkt hbt-personers identifikation och självkänsla. Att Sagolikt Bokförlag skulle tilldelas detta hederpris avslöjades under invigningen av West Pride 29 maj i Göteborg. Själva prisutdelningen kommer att ske under Stockholm Pride (30 juli-3 augusti).

"

 

 

Detta bokförlag ligger verkligen i framkant vad gäller könsdebatten och anti-Jante och har härliga och gripande böcker i sin samling och hela tiden skrivs det fler. Det är ett fenomen denna bokklubb och jag har så önskat att jag själv hade varit med och startat upp ngt så fantastiskt. 

 

Bokpaket, böcker på rim, böcker för alla åldrar, ljudböcker, serier med lättlästa böcker. Titta in! Där finns någonting för alla som vill vara med i utvecklingen. =)   http://www.sagoliktbokforlag.se/

 

Är inte en recension bara så bra som personen som ger den?

 

Jag har precis läst färdigt, sträckläst färdigt, "Små solfåglar långt borta" av Christie Watson i iver för att kunna påbörja en annan bok efter denna. När jag först lägger ner boken tänker jag att "jaja, inte direkt där satt den" men okej, den är okej.. bra.. eller rent av.. riktigt bra?

 

Så är en recension bara så bra som personen som ger den? Hade jag valt den själv, det påverkar säkert, nu är den med i bokcirkeln. Hur läste jag den? Några sidor här och där över rasten? Över maten? Gav jag den tid, en timme varje kväll innan jag somnade? Var i livet är jag när jag läser den? Vad influerar mig, vad är viktigt, vad stimulerar mig just nu?

 

Ibland när jag läst färdigt en bok kan jag inte kasta mig in i nästa. Jag behöver tänka lite på och landa i den jag precis måstat släppa taget om. Vissa böcker är sådär "där satt den!" när jag läst bokens sista mening, ord, punkt. Det är ibland brottsstycken som följer mig efteråt från böcker. Böcker jag minns och tänker tillbaka på, men det behöver inte vara dem som jag var nöjdast med jag läst dem. Så är den första spontana känslan alltid den vi ska leda med? Eller kan en bok få sjunka in och ge mer.

 

Jag rekommenderar Christie Watsons debutroman "Små solfåglar långt borta".
Det djupa och ändå enkla sättet att skriva fångade mig. Berättelserna och metaforera i boken, visdomsorden, är delikata. Historien är så viktig och jag gillar att mitt normala "alla är vita-tänk" får sig en törn när jag kommer på mig med att alla karaktärerna ska vara från Afrika med en vacker mörk hudton.

 

 

När den finlandsvenska föreställningen Remont kom från Finland förra helgen var det en riktig fullträff. Det handlar om ett utbyte länder emellan och i Finland kunde en utav svenska Dramatens föreställningar ses. Det var förstklassig teater på hög nivå. Relationsdrama som under en midsommarträff kastade oss mellan extremer. Det började roligt och lättsamt med humor men allt eftersom den 2 timmar 45 minuter långa föreställningen blev varm i kläderna märkte vi vilket djup den hade. Ena sekunden skrattade jag och andra sekunden ville jag inte hålla tårarna tillbaka. Den var skickligt framförd och hade ett träffsäkert manus där metaforerna och parallellerna mellan livet, äktenskapet och samlivet beskrivet och vårdat som ett antikt gammalt torp får oss att förstå så mycket mer. Den var mycket stark och med de tre syskonens sammankomst och deras familjer emellan nåddes nog alla gäster i salongen på ett eller annat sätt. 

 

Det ska bli spännande att se vad nästa utbyte med vårt grannland väntar. Jag har fått smak för mer. Tack för en oförglömlig kväll med teater som vågar vara nära och personlig. 

I går var jag med i en tävling på bloggen Argamazon http://patriarkhatet.wordpress.com som sedan sin uppstart för bara några veckor sedan har haft nästan 200 besökare. Detta ville Argamazon fira genom låta den sista som besökte och kommenterade bloggen få boken "Bitterfittan". Jag vann =)

 

Tack så mycket!

Det är en fin sak att kunna få gå gratis med barnen, 2 och 4 år gamla, på teater på biblioteket. De skickliga pedagogerna bjuder oss på stämsång med accompanjemang av olika instrument, dans, spännande inslag och överraskningar fint invävt i en liten berättelse om myran Tyra och tar oss med på hennes födelsedagskalas. Sebastian var lite avvaktande medan Miléa både dansade, gick på lina på golvet och sjöng med. =) Sebastian ville gärna hålla Miléa i handen och vi gungade mysigt i armkrok tillsammans och efter det fick Miléa både kram och puss på kinden av storebror. 

 

 

Liten parentes är att barnen på frågan vad de brukar göra på kalas inte kommer på någonting annat än saker de ska få stoppa i munnen.. Mys och fest=socker.

Alla dagar utom den sista körde jag 8/16 (fasta kl. 20-12), den sista dagen fastade jag i 24 timmar. 

 

Det har gått bra. Barnen vet ingenting. 24-timmars var tråkig mer än någonting annat. Kroppen verkar inte påverkas speciellt mycket av fasta. Har inte vägt mig på länge innan så jag vet inte vad vikten var när jag startade men jag tror att det kanske kan vara minus 1½ kg denna vecka. Kanske blir det mer när väl magen kommer igång. Jag kommer att fortsätta med 8/16 för att jag mått väldigt bra av det. 24-timmars får vi se. Ska nog även försöka tänka på en dag mer, en dag mindre (vad gäller intag i mat - snåla mer dagen efter en "ätardag") vilket verkar vara fördelaktigt också. 

 

Over and out. 

 

Musik med barnen i dag. Iväg och sjunga och dansa och klappa och stampa. =) Härligt.

 

En "Jag kan själv" utställning för barn med mjuka stenar som med glädje kastades kors och tvärs över rummet. Inga regler utan bara fint för barnen med saker att känna på, flytta, klättra på och mysa i. 

 

Bibliotek sist. Mysigt är det att bara välja och vraka och läsa olika böcker. =)

 

En härlig kväll i onsdags började med avnjutandet av en föreställning med Jörgen Mörnbäck. Han är skicklig han. Bästa behållningen var när vi i publiken rollsatte hans Rödluvan och vargen med Sven Wolter som Rödluvan, Glen Hysén som mamman, PG Gyllenhammar som vargen, Björn Ranelid som mormor och Lasse Berghagen som jägaren. Det toppades av Kurt Olsson som berättarröst. Hela grejen är inte enbart rösten utan, mimiken, kroppstolkningen och hur de olika personerna säger sina repliker i sitt språk exempelvis Ranelids metaforer i stil med "du är som en sommarvind under en vacker kvälls..." Detta bjöd Mörnbäck på i sann improvisationsmanér. Tack för den! 

 

Efter föreställningen bowlade jag och M och det var riktigt bra. Vi är jämna men denna gång var det jag som fick smaka segerns sötma. Med trolig hjälp av en lite tight tunika som jag inför varje slag drog upp på höger arm - en bra koncentrationsgrej - vann jag denna gång efter fyra serier med 32 poäng, med en bästaserie på 158 poäng där jag avslutade med 4 strikar i rad! =) Jo denna gången var jag utom räckhåll. Jag var grym.