-- Mamma med knuff --

Lchf

 

8:16 

 

Det är vad jag startade med, eller rättare, vad jag regelbundet följer

 

Lchf sedan maj 2012, tror jag det var. Fasta som innebär att inte äta efter middag och inte innan lunch dagen efter. Det var förvånansvärt lätt för frukostbuffédrottningen att sluta äta frukost. Jag är helt enkelt inte hungrig.

5:2 fastan var aldrig för mig, jag gillar att äta. 8:16 märks inte av lika mkt. Det är viktigt att vara matsocial också. 

Undviker tillsatser och onaturliga kemikalietillverkade ämnen. 

 

 

Okej så hur ser det ut? I faktiska livet.  

 

Jag äter på kvällen för att jag råkar ha äpple hemma som kan bli dåligt och som jag inte vill ha hemma. Okej ätande - halvt äpple (vilket gör att det behöver ätas en gång till), blåbär, hallon och grädde - bättre än att äta annat men ändå ätande för ätandets skull    A L L D E L E S    I    O N Ö D A N.   För jag var inte sugen - inte hungrig.. 

 

Ätandes (i samband med lunch för det är ju bättre..) bananen med glass och röda vinbär (nu är både banan, vinbär, och glass slut) för att "bananen skulle inte hålla sig tills barnen kommer", röda vinbären har legat i frysen SÅÅÅÅ länge och nu har jag ju glass hemma för att jag är sjukskriven i väntan på min knäoperation.. 

 

"Jamen jag har ju inte ätit onyttigt varje dag". Det finns ju även en fasta och forskning som säger att du kan äta så mkt du vill varannan dag och ändå hålla vikten (här var det tydligen det som var viktigast.. suck) om du bara håller dig smalt dagarna emellan. Tänker på det lite nu och känner att det kan ju inte vara ngt bra att vänja kroppen vid - vilket jag vet - men frångår och faller tillbaka på då jag haft en dag då jag äter. Vid dessa tillfällen fortsätter jag dessutom att äta hela dagen för det är ju en "ätdag" - någonting vi också hör talas om. Problemet blir när det fortsätter sedan i fyra dagar..

 

 

Vad funkar för mig? Det är ju det som är frågan. 

 

Okej så nu tänker jag,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lycka till! 

När vi säger att vi provocerar vad gör vi då egentligen? Säger saker som är kontroversiella? Vi gillar en het diskussion? Inte en konflikt utan en diskussion. Så är vi dock olika bra på att kunna diskutera om det nu blir "hett".

Att säga att jag provocerar har för mig inneburit att ta en annan ståndpunkt eller inte hålla med för att få igång en diskussion. Var dock ganska länge sedan jag gjorde det nu. Så har jag mognat? Är vi mer provocerande när vi är yngre? I dag använder jag ordet kontroversiellt. Är det det vuxna sättet att säga det på? Är inte båda orden som en ursäkt? Att vi gömmer oss?

 

Att provocera används också som benämning "att reta upp andra" och jag undrar när någon själv på nätet skriver att "jag gillar att provocera". Vad vill de? När de i den betydelsen skriver det och säger det i den bemärkelsen för andra då ger de anstöt. Vad är vitsen med det? Det blir inte en bättre diskussion när andra är arga. 

 

Jag tror att den som vill provocera och tycker, och också uttalar att den vill göra folk irriterade (alla ansvarar ju dock för sina egna reaktioner men..), gömmer sig. Är att säga att vi provocerar att också säga att jag tycker inte nödvändigtvis detta - jag provocerar för att få en reaktion? Vad är dock det bakomliggande syftet? Är det för utelämnande att säga att jag undrar över detta? Vad är det som gör att vi använder denna benämning i diskussioner? Vad är fördelen med att andra är arga? 

 

Att provocera eller att vara kontroversiell är dock inte samma sak. De kan framkalla samma gensvar men att säga sig provcocera betyder att vi är ute efter att få andra att reagera. Att vara kontroveriell är att säga saker som andra inte nädvändigtvis håller med om. Att ngt är omstritt. Är de båda likafullt ursäkter? Förklaringar till varför vi kan prata såhär "hett"? 

 

Så, hur kommer det sig att vi vill säga att vi gillar att provocera, jag undrar, vad är syftet?

 

Med att gömma sig bakom ordet menar jag att vi inte kan dra igång denna diskussion och ha och föra den på ett normalt plan. Då har vi öppnat oss för mkt? Är det så? Hur kommer det sig? Har vi verkligen så svårt att föra samtal om vissa saker? Är det så? Gömmer vi oss när vi kommer in på tabu? Är det egentligen skillnad på orden provocera och kontroversiell?