-- Mamma med knuff --

Nu finns det någonting nytt på världskartan och det är fenomenet "dansikal"! Just denna föreställning framfördes endast vid ett tillfälle i de städer den visades (undantaget Gbg, vad jag vet, där jag hade den stora turen att kunna se deras i staden andra och turnéens sista föreställning). 

 

Förhoppningsvis kommer de med framtida produktioner under detta koncept spela fler ggr i samma stad - för att det är SÅ BRA att alla som inte lagt märke till detta nya fenomen måste få chansen att göra det! Basta ;D

 

 

Så. Denna hyllning till Cornelis Vreesvijk tog sig uttryck i from av dans och sång och tro mig - du har missat något. Alla ni där ute som gillar, och religiöst följer, 'So you think you can dance' eller det svenskare (dock med engelskt namn) 'Let's Dance', ni skulle se kompetensen i dansarnas steg, i deras framförande och deras grace. 

 

Föreställningens stora känslospektrum - djup avgrund, lycka, glädje, sorg och förmån - gjorde den rik och fick mig att uppskatta, som jag inte vet om jag har uppskattat förut. Det var otroligt sinnesomstormande och vackert på en och samma gång. Det var idérikt sammansatt, smart, stiligt och stortslaget. Alla mina sinnen, åsikter och övertygelser berördes. Vi i publiken tror jag bjöds mer än vi någonsin anat. 

 

Ett stort tack till mamma som gav denna fantastiska upplevelse till mig i ¤0-årspresent ;)  40. 

Ett stort tack till ensemblen som tillsammans skapade detta otroligt insiktsfulla och viktiga budskap och som verkligen levererade och nådde ut på ett stort sätt. 

 

--------------------------------

 

Inte att förglömma. Jag har bloggat om en annan föreställning där stora karlar i rutig skjorta och jeans framförde otroligt mjuka och balettliknande (in lack of a better word) scener och jag förundras över det manliga som inte förminskas när det utförs med stor talang och ärlighet. Att i Samba med mig se den största killen föra sig lätt och självklart - med känsla enda ut i fingerspetsarna (ja för det mesta var det svårt att titta på någonting annat) - på detta sätt och fullständigt äga scenen är en stor gåva att få ta del av. Det är som att skåda djupare än det som vi med ögat kan se. 

 

För det är ju så, även David Lindgren touched base med detta under Mello, hur mkt än dessa danskillar i sin skicklighet beundras i dag så får vi inte glömma den ofta hårda väg de fått gå och vad de - som kanske den enda lilla grabben som har dans som sin hobby - fått utstå under uppväxt och skolår.

Detta förmedlar Tobias Karlsson till oss. Jag kan bara hoppas att denna estetiska uttrycksform blir mer accepterad för de killar som väljer den vägen framöver. 

 

OCH. För alla där ute som ser ngn som är utsatt i skolans värld - det krävs ibland bara att EN ställer sig bredvid. Alla som är den - eller har ett barn - som har en självklar plats i gruppen som naturligt har pondus och är en bra drivkraft, missa inte att ni eller de kan göra skillnad. Att styra ett klassrums-/skolklimat från negativt till positivt. Glöm aldrig att det går att göra skillnad. Ibland krävs det mindre än vi tror. Det var nog en sådan kraft som gjorde denna föreställning möjlig. 

Vi vuxna behöver bli bättre på att lyfta de goda krafterna som redan finns där. Synliggöra det för dem. 

 

Stort tack för inblicken i ditt liv Tobias Karlsson och tack Tobias och Jocke (som gjorde skillnad!) för denna otroligt vackra och viktiga föreställning  <3

De där råden som är goda, inte efterfrågade, och ändå så goda. =) I like them. 

 

Beror det på vem som ger dem? 

Under vilken "mottaglighetsnivå" vi befinner oss där och då?

Absolut. 

 

Goda råd vad gäller god mat när vi sedan orkar göra den maten och den är fantastisk. DE råden, goda råden.. gillar vi  ;`)

 

Tack Söstra mi =D

Danny Saucedo levererar!

 

Denne unge artist bjuder oss hälsosam mat, gott "showmanskap", delar sin fascination för det redan skrivna - i matematiken - 1,618.. - humor, men framför allt delas en närhet och sårbarhet med stort hjärta i budskapet om hur det är att "bara vara en människa bland alla andra". 

Just detta gör hans framförande unikt då vi ogenerat blir inbjudna i en nära verklighet i Dannys liv. Någonting vi inte är vana vid från våra idoler. Ett privat grepp och ett viktigt budskap. 

 

Tack Danny Saucedo för en otrolig söndagsmatinéföreställning som förutom att vara trevlig med fantastisk mat och riktigt goda möten kring borden -  genom showen sedan bjöd själen på djup och konstnärlighet och som genom oväntade och genuina djupdykningar visade oss vilken fantastisk människa du är. =) 

 

Du var blygsam i din beskrivning av hur du för själen och hälsan sa nej till USA för ett bättre - men kanske mindre 'känt' liv i Sverige undan den kaotiska spiralen som kändisskapet i världstappning ofta innebär. Det är cred. 

 

:D

Vilken välsignelse. =)

 

Det är inte på skoj. När jag var på Kay Pollacks föreläsning "Att välja glädje" var det fyra saker som jag speciellt talat med andra om efteråt. 

 

* Möten med andra människor är ingen tillfällighet

* Den andre är utsänd för mig att öva på

* Den är helt rätt för mig

* Vi får inte mer än vi klarar av

 

Han menar, och jag håller med, att när du möter någon som något så fullständigt går dig på nerverna, då handlar det om ovanstående fyra påståenden. Mötet är ingen tillfällighet, personen är utsänd till dig att öva på, den är helt rätt för dig och du få inte mer än du klarar av. Provocerande? Tro mig, jag arbetar med barn med särskilda behov, det är provocerande - OCH, jag lär mig massor! 

 

Så vad i hela världen är så välsignat med att ha tappat rösten nu då? Nu har jag blivit ordinerad av doktor att vara hemma och vara tyst men vet du vad jag hann lära mig på en och halv dag av att vara tyst i skolmiljö? Det blev lugnare. När jag var tyst blev det lugnare. Det blev naturligt så att jag valde när jag behövde säga till för att det blev så omständigt att skriva till eleverna. När det handlade om någonting jag ville korrigera i deras beteende under lektionen gick jag till dem och vände dem rätt eller lade en hand på deras axel. Jag behövde inte säga någonting för de vet, vi har sagt det till dem hundra tusen gånger. De glömde bara, eller har svårt att inte göra det de gör. Blir det bättre av att vi säger till dem. Jag skulle vilja säga, aldrig. Vad hade jag gjort annars? Lathetens vuxenproblem. När vi vill att eleverna ska göra någonting säger vi till dem, oavsett var vi står - tror jag, så gör i alla fall jag om jag inte hinner tänka mig för - vilket både gör det högljutt (oavsett hur rätt vi har) och att vi pekar ut eleven. Att vi tar det på tu man hand tjänar alla på. 

 

När jag gör samma fel med mina egna barn, står och säger till dem från ett annat rum, säger till dem att sluta bråka osv. då vet jag att jag borde gå till dem istället. Våra unga förtjänar vår närvaro. Från ett annat rum kan jag heller inte hjälpa dem på rätt sätt.

 

JAG blev även lugnare, jag kom på mig själv med att känna detta lugn även när jag satt och smsade eller mejlade, någonting vi vanligtvis gör tysta. Jag kände mig som en Dalai Lama som gled runt och inte triggades av det som hände runtomkring, för jag hade inte något lätt sätt att kommunicera alltid. Det var som om jag var i en bubbla och det var oerhört behagligt. Tänk vad ickekommunikation måste göra för själen? Jag tänker på filmen "Eat, live, love" eller liknande med Julia Roberts. Hon var så frustrerad i allt det tysta. Jag tror dock att det är viktig näring för själen. 

 

När jag får tillbaka rösten igen, när nu det behagar bli, då hoppas jag att jag ska komma ihåg hur det kändes att gå till eleverna i skolan när jag ville någonting eller med mina barn hemma endast signalera via kroppsspråk att jag lyssnade på dem (de kan inte läsa mina lappar, de är fyra och sex år gamla). Det fungerade bra och utan att kunna ställa frågor till dem lämnades de helt fria att berätta vad de ville. Det är inte alltid vi är bra på öppna, icke ledande frågor. 

 

 

Därför tycker jag, att jag befinner mig i ett välsignat tillstånd, för i slutändan handlar det om att JAG lär mig någonting om mig själv och DET tycker jag, allt som oftast, är en utav livets godbitar. 

 

=)

Har precis spenderat en alldeles underbar kväll med mina två fina barn. Alla skulle vi duscha och planerad "regelrätt" (gå till ett ställe) träning har jag inte gjort sedan i.. eh.. juni? Vi kör ett dansrace vet ja. 

 

 

Trots att barnen var trötta dansade vi länge. En halvtimme. Mjuka låtar, hårda (uppskattades nog mest tror jag..), ja allt möjligt som ljöd ut ur högtalarna i hög volym. Varma blev vi, glada och lyckliga. Vi skrattade, busade och tjoade. 

 

Duschningen efteråt var en ren fröjd. Där hade jag två lekandes, sjungandes och supernöjda små som sysselsatte sig strålande medan jag själv duschade. Tillsammansdusch är bäst!

 

 

Nu är det lugnt och tyst runt omkring mig. M är på middag med jobbet och barnen sover gott. Köket är fixat, tänderna är borstade och snart ska filmen på. Detta är egen tid på hög nivå. Då räknar jag även egen tid med barnen. =) Mys!

I dag har jag - efter tips från Kostdoktorn - hittat en ny blogg. My som bloggar har gått ner 70 kg med lchf. Bloggen är helt nyuppstartad så här har du möjlighet att följa den från början. My har ätit lchf i 3½ år men innan hon började med det vägde hon, tyckte hon, så mycket att "jag gick emot alla mina principer och skickade in en ansökan om gastric bypass".

 

Läs mer om My's resa och mer på hennes inspirerande blogg här.

Jag har skrivit lite om hur jag äter förut. Om intermittent fasta/korttidsfasta - för mig, i korthet - ingen frukost (jag äter som lchfare heller oftast inga mellanmål). 

 

Jonas Colting tränar på elitnivå och kan mycket om detta. 

 

Han förklarar det såhär bra, 

 

 

 

(allt nedan är från Jonas Coltings blogg, för att hitta dit klicka här. Han skriver mycket bra och mycket mer om träning, kost och fasta). 

Vi är fixerade vid mat och ätande i vår kultur. Och fel sorts mat därtill. Vi är så vana att äta minst tre till fem gånger om dagen att många människor blir helt rabiata om de missar en måltid eller om de av någon anledning inte får mat i tid. Den reaktionen är naturligtvis en effekt av en sockerstyrd fysiologi och en ämnesomsättning som är direkt beroende av konstanta och regelbundna tillskott av nya kolhydrater. Allt för att undvika kraschen som kommer när blodsockret sjunker efter den föregående måltidens insulindusch.

De flesta verkar leva i tron att om vi så missar en enda måltid så riskerar vi att bli allvarligt sjuka och undernärda. Eller i alla fall svimfärdiga, svaga och helt oförmögna att göra något annat än att i dvala sitta stilla och tomt titta framför oss.

Ändå är det ju uppenbart att i princip varenda vällevnadssjukdom (jag kallar det ju för fellevnad!) som människan i den moderna världen lider av inte alls beror på undernäring och svält utan av överkonsumtion, frosseri och en omättlighet. Och folk är ju trots att de äter ofta, mycket och regelbundet ändå trötta, håglösa, energifattiga och svaga!

För att inte tala om folk som tränar relativt regelbundet. Gymbesökarna hänger i klasar över kafédisken för att suga i sig en shake, energikaka eller återhämtningsdryck efter att ha kört ett spinningpass på 45 minuter, i tron att de nu tömt sina depåer och slitit på sina muskler så till den milda graden att de måste ha en intravenös sockerskjuts spetsad med lite syntetiskt protein om de ska orka köra ett likadant spinningpass tre dagar senare…

Hur hänger det här egentligen ihop? Är vi så sköra och ineffektiva att vi behöver en konstant energipåfyllning och är det här förhållningssättet den rätta vägen till vår bästa hälsa och prestationsförmåga?

Nej, det är snarare tvärtom! Naturligtvis ska vi äta och vi ska ha ett avslappnat, njutningsfullt och insiktsfullt förhållande till mat. Men i dagens kultur av genvägs- och reklaminfluerat ätande med ett frossande av framförallt raffinerade kolhydrater och industriellt framställda fetter så är det snarare tvärtom. Det är inte avslappnat! Det är inte njutningsfullt! I alla fall inte bortom den första minuten av sockerrusch och framförallt är inte konsekvenserna njutningsbara. Och det är verkligen inte insiktsfullt!

Vi behöver vare sig äta så regelbundet som vår moderna kultur förespeglar oss och vi mår bra och bättre av kortare perioder av fasta då och då.

Återigen, som ett resultat av flera miljoner års evolution, är det rimligt att tro att vår tids tillgänglighet och överflöd av livsmedel är representativt och realistiskt som förklaringsmodell för hur människan ätit genom tiderna? Har vi haft en så jämn, god och hög tillgång på föda att vi alltid kunnat äta tre till fem gånger per dag med en efterrätt till kaffet på det? Naturligtvis inte! Snarare är det så att vi ofta var utan fast föda i ett eller flera dygn av olika anledningar. Och i syfte att överleva de kortare perioderna av svält så utvecklade kroppen olika försvarssystem som skulle sörja för vår energiförsörjning och vitalitet; främst vår fettförbränning och den kraftiga utsöndringen av hGH som bland annat återanvänder nedbrutet muskelprotein i en ny proteinsyntes.

Det är alltså väldigt bra att implementera kortare perioder, 24 till 36 timmar, av fasta då och då. Upp till en gång i veckan faktiskt. En sådan fasta definieras av att vi helt enkelt inte äter någon fast föda eller dricker något annat än vatten. Syftet med detta är naturligtvis att vi inte ska stimulera vårt blodsocker med påföljande insulinutsöndring. Den bästa och mest effektiva dygnsfastan löper från middag till middag eftersom vi då redan har klarat av halva fastan under natten när vi sovit.

Många tror att ett dygn utan mat är rena tortyren och att vi är på gränsen till fysisk- och mental kollaps och visst kan det vara så de första gångerna. I synnerhet om vi är extremt sockerdrivna personer. Men som de flesta vet så är det just närvaron av insulin (efter att ha ätit socker/kolhydrater) i blodet som triggar aptit och en kaka blir gärna tio kakor och en smörgås blir tio smörgåsar för vi blir inte nöjda och tillfreds annars när suget sätter in. Under fastan så är insulinet inte en faktor och aptiten eller det typiska ”suget” är inte närvarande på samma sätt. Dock kan ju den känslomässiga vanan eller ens belöningssystem sätta krokben men då har vi ju också upptäckt att vi är slavar under sockret på mer än bara det fysiska planet.

Anledningarna till, och de positiva fysiska effekterna av fastan är många:

- obefintliga insulinnivåer vilket reglerar aptit och metabolism

- en jämn energinivå under hela dygnet

- fettförbränningen ökar dramatiskt, inte minst under frånvaron av insulin

- viktminskning

- tillväxthormon; hGH, utsöndras i högre grad än annars

- vi bryter vår fixering vid mat eller vissa livsmedel

- vi lär oss känna igen hunger och aptit, och lär oss att undvika det rutinmässiga ätandet som vi gör per automatik oberoende av mättnad

- matsmältningen får vila och blodflöde dirigeras till andra delar av kroppen

- produktiviteten i övriga livet ökar när ”allt” inte handlar om mat och ätande

Jag har praktiserat 24-timmarsfasta, av och till under flera år, och jag var naturligtvis initialt skeptisk då jag levt i en kultur där vi alltid förväntas att äta och fylla på depåer efter träning, men resultaten har varit otroligt goda! Jag har visserligen tillåtit mig själv att förutom vatten också dricka kaffe då livet blir lite väl blekt utan några glädjeämnen!

Jag har under de här dagarna tränat mer eller mindre som vanligt och jag har kört mellan två och fyra kortare träningspass på totalt upp till fyra timmar. Inte en enda gång har min energi sviktat eller blodsockret fallit. Fettförbränningen har varit optimal och insulinnivåerna väldigt låga och jag har tvärtom vad en kan tro känt mig stark, pigg och energisk. Den enda negativa reaktionen som jag har fått är att jag känt en lätt svidande tomhet i magen någon gång men det har varit övergående. Jag har inte heller vräkt i mig en större eller svulstigare middag vare sig före eller efter fastan. Snarare har jag ätit än mer eftertänksamt.

 

(Mitt. För Jonas Coltings fullständiga inlägg, klicka här). (Tillägg, jag har ändrat användandet av "man" och ersatt det med "vi" för en större direkthet i texten). 

"

Styrelsen för RFSL Göteborg har vid möte den 13 maj beslutat tilldela Sagolikt Bokförlag 2012 års Karin Boye-pris.

Karin Boye-priset tilldelas den som under det gångna året genom sitt konstnärskap stärkt hbt-personers identifikation och självkänsla. Att Sagolikt Bokförlag skulle tilldelas detta hederpris avslöjades under invigningen av West Pride 29 maj i Göteborg. Själva prisutdelningen kommer att ske under Stockholm Pride (30 juli-3 augusti).

"

 

 

Detta bokförlag ligger verkligen i framkant vad gäller könsdebatten och anti-Jante och har härliga och gripande böcker i sin samling och hela tiden skrivs det fler. Det är ett fenomen denna bokklubb och jag har så önskat att jag själv hade varit med och startat upp ngt så fantastiskt. 

 

Bokpaket, böcker på rim, böcker för alla åldrar, ljudböcker, serier med lättlästa böcker. Titta in! Där finns någonting för alla som vill vara med i utvecklingen. =)   http://www.sagoliktbokforlag.se/

 

"Sjukvårdens fettsnåla kostråd till personer med diabetes och fetma har knappast varit en framgångssaga. Tvärtom. Senare tids forskning visar att de snarare gjort mera skada än nytta." (Rubrik).

 

"Senare tids forskning visar det motsatta, att en fettsnål kost snarare ökar än minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Sjukvården står därför inför ett paradigmskifte där det gäller att omvärdera kostråden, som sammantaget står på bräcklig vetenskaplig grund. (...) Överläkare Maria Thunander kan visa att lågkolhydratkost är ett gammalt sätt att behandla diabetes med. Detta praktiserades före insulinets tid. LCHF är således inget nytt påfund." (Vänsterspalt första sidan).

 

 

"– Jag tycker det är beklagligt att man inte mer har vågat ta till sig av rön i författandet av råden trots att jag vet att kunskapen och diskussionen finns på plats, säger läkaren Sara Holmberg, forskare på livsstilsjukdomar och sambandet mellan kost och hälsa." (Sid tre). 

 

Professor Fredrik Nyström vid Hälso universitetet i Linköping och i SBU:s utredning (Statens beredning för medicinsk utvärdering) Mat vid fetma, som kommer ut i sommar. "Det som man definitivt ska undvika är transfetter, som är härdade fetter som tidigare fanns i smörgåsmargarinet. Transfetter är förbjudna i vissa länder, men tillåtet i Sverige och kan hittas i kakor, bakverk och färdigmat." (Sid tre). 

 

 

Överläkare Maria Thunander, vid Växjö lasarett, berättar att lågkolhydratkost inte är ett nytt fenomen. På 1920-talet visste de hur de skulle äta - att lågkohydratkost för diabetes var bra - men efter att insulinet uppfanns var kostråden inte längre lika viktiga. (Sid fyra).

 

 

Varje sovmorgon hemma får Sebastian sätta sig framför datorn hemma och titta på svt.se/barn. Han får någonting att äta på en liten assiett och resten av familjen får lite längre sovmorgon än de 06.30 då han vanligtvis vaknar.

 

När jag öppnar Internet Explorer hamnar vi på msn.se och fram tills nu brukar kost och hälsoråden alltid vara råd jag som lchfare inte kan skriva under på. Råd som gör mig trött, besviken och uppgiven. Ämnena kan ta upp alltifrån hur du ska få bättre hy, gå ner i vikt, bli av med ballongmage till att bekämpa våra välfärdssjukdomar.

 

 

I dag var det annorlunda. I dag blev jag mycket positivt överraskad när jag fick se följande rubrik. "Så gör du för att göra dig av med sockerboven för gott. - Gör slut med sockret med en socker-detox".

 

Första stycket lyder som följer,

 

Läs hela artikeln här,

 

Det är inte helt lchf men det är mycket bra ändå. =) Bra! Mer sådant!  

Här kommer äntligen mitt framarbetade brödrecept. Taget någonstans ifrån och ändrat efter smak och erfarenhet. Brödkryddor väljs efter egen smak. Här bjuder jag på mitt senaste goda kryddval,

 

250g keso

3 ägg

lite feta

1/4 dl linfrön

½ dl solrosfrön

½ dl sesamfrön  

½ tsk paprikapulver

½ tsk anis

1 tsk salt

lite ingefära

lite cayennepeppar

lite basilika

(blanda ihop)

 

(tillsätt sedan och blanda något försiktigare)

1 dl fibrex (strömalt glutenfritt kostfiber)

1 msk fiberhusk (glutenfritt pulveriserat psylliumfröskal)

1 tsk bakpulver

1/4 dl mandelmjöl

 

 

Plattas ut på en plåt, gärna på en ugnsduk av teflon, ca 0,5 cm tjockt, brödet jäser i ugnen. Grädda i 225 grader i ca 15 minuter. Dela, medan brödet fortfarande är varmt, upp i så stora bitar du vill ha. Delas lätt med plastsmörkniv. Färdigt! Låt smaka. Detta recept är för en plåt. 

Har än så länge bara gjort buljong på lökskal och kanske någonting mer, lite blomkålsblast eller så, men det fungerar. 

 

Funderade ju lite. Vill INTE äta glutamat och dextrin och då går allt det vanliga i buljongväg hårt bort. Kung Markatta skulle vara bättre, fanns inte i fisksmak, och i en djurpark informerade de att djuren genom att skövla palmer för palmolja utrotas så ville jag inte ha palmolja heller och Markatta ratades. Gillar nu min egna buljong. =)

 

Spara allt skalavfall i en glasburk i kylen och koka, reducera en gång i veckan, in i frysen i iskubsbrickor. Voila! 

En MYCKET lugn och rogivande dag blev det i goda vänners lag. En trettioårspresent till en vän och tre "plus" timmar senare är vi SÅ mjuka och lena. Visst gick jag hem och sa känn på mig! Hela vistelsen var guld och alla olika moment var fantastiska. Vi fick det mkt billigare genom vän men detta är någonting som borde finnas i mitt liv årligen ändå. Snacka om att stressa av och bara vara. Gott om tillfällen för meditation. Härligt!

Tandborsttips, long overdue. 

 

Var konsekvent, ge inte upp. De lär sig att detta gör vi oavsett de vill eller inte.  

Lek inte, borsta tänderna ska vi göra och det kommer inte alltid att vara roligt. 

Distrahera, prata med barnet, om vad som har hänt under dagen, vad som komma skall. 

Har barnet syskon, ropa och fråga vem som vill borsta först - här blir det race - syskonrivalitet och att vara först är bäst. 

För att komma åt när tungan hela tiden är i vägen, be barnet nynna på en melodi, vips rör sig tungan och du har full access. 

 

=) God borstlycka!