-- Mamma med knuff --

Hur lång tid tar det innan själen får ro? Innan vi landar i det nya och vi finner en ro? När i vårt nya nu och i vad framtiden kan ha i sitt sköte känner vi att vi kommit hem? På riktigt? Jag har ro i mitt nya och jag har inte ro i mitt nya. 

 

Jag gör rätt och jag gör fel men jag gör, och jag undrar, när hinner själen ikapp? När jag gör känner jag att jag mår bra, det kan vara själv, det kan vara med andra. Jag känner också att jag inte ska göra utan vara. Stanna upp, stillna i görandet, vara. Acceptera. "Acceptera det som är". Jag lär mig. 

 

 

Åskan går, och speglar hur jag mår. 

Jag har ro i mitt bo och kan hoppas å tro,

tro på framtiden och att jag en dag ska må så bra

att själen kan hinna ikapp och ge mig ett ömsesidigt ja.

 

 

I åskovädret är jag stark,

i stillheten kan jag behöva.. 

Målbilden av ett tomt (så plats finns för det saker som ska finnas där) barnrum är väldigt bra. Eller en bild av hur jag ser det med de möbler som finns. :D  Nu kommer de på söndag och jag har fyra dagar för att bara fixa i deras rum. Mina fina. <3 Sebastian kommer en tand lättare (och en guldtia tyngre, tror jag) och Miléa kommer tre simmärken tyngre. Hoppas det blir fint väder så vi kan bada, simma, plaska och busa tillsammans på någon strand i Sverige. =)  Annars har vi allt annat vi kan hitta på. Mys! Puss på dem!

 

Turn up the music and Get To It! =)

Nu har jag äntligen internet. ÄNTLIGEN! =)

 

Så.. ny lya, nytt jobb, nya rutiner, nya tider, nytt liv

 

I'm ready