-- Mamma med knuff --

Hur lång tid tar det innan själen får ro? Innan vi landar i det nya och vi finner en ro? När i vårt nya nu och i vad framtiden kan ha i sitt sköte känner vi att vi kommit hem? På riktigt? Jag har ro i mitt nya och jag har inte ro i mitt nya. 

 

Jag gör rätt och jag gör fel men jag gör, och jag undrar, när hinner själen ikapp? När jag gör känner jag att jag mår bra, det kan vara själv, det kan vara med andra. Jag känner också att jag inte ska göra utan vara. Stanna upp, stillna i görandet, vara. Acceptera. "Acceptera det som är". Jag lär mig. 

 

 

Åskan går, och speglar hur jag mår. 

Jag har ro i mitt bo och kan hoppas å tro,

tro på framtiden och att jag en dag ska må så bra

att själen kan hinna ikapp och ge mig ett ömsesidigt ja.

 

 

I åskovädret är jag stark,

i stillheten kan jag behöva..