-- Mamma med knuff --

Siffran två har han bemästrat ganska länge tror jag. Har hört honom benämna två saker vid flera tillfällen. Det var dock för några dagar sedan jag verkligen förstod att han kunde räkna till två.

Sebastian blir tre år om drygt en månad.

Han var i köket och sade ett ord som jag inte kunde förstå. Jag bad honom, som jag brukar göra, att upprepa ordet och efter att han sagt det ett par gånger och tittade på var han tittade när han sade det. Han var vid vår spis som visade att två plattor var varma genom två röda lampor. "Tvåjingar" var ordet Sebastian höll på att säga. Två ringar på spisen.

I dag när vi var ute på ett en timmes promenad (Sebastian gick hela tiden) sade han att det var två barn som lekte nära en skola. Sebastian kan. =)

Sebastian räknar även saker och säger jag till honom att han ska peka på den saken han räknar upp så kan han räkna långt.

Det är skönt att kunna duscha på förmiddagen medan Miléa sover nu när jag inte tränat på ett tag. Först var det födelsedagsfirande och sedan har jag varit förkyld/allergisk? Vem vet. Inte fit for fight i alla fall.

Hinner till och med lite bloggande också! =) Kanske ett Betapetparti med even!

I går när jag och Miléa satt och åt lunch kom i vanlig ordning uppmärksammandet av lampan upp. "Lampa", säger jag och pekar och upprepar sedan artikulativt ordet några gånger, varpå Miléa blixtsnabbt pekar hon också och stöter fram "ampa". Wow.

Det gick snabbt för det är inte så länge vi hållt på med det ändå.

När pappa kom hem berättade vi förstås den stora nyheten och ville visa och efter ett par upprepningar från mamma och pappa sade Miléa denna gång "lampa". =) Duktig!

Jag tror att hon kan ha sagt titta någon dag tidigare men det är lite oklart. Känner som om vi kanske var snabbare på att snappa upp Sebastians ord, "sa hon verkligen det?".. det var nog mer "ja det sa han" med Sebastian. Vi ska bättra oss på det!

För några dagar sedan när jag och Miléa sovit vår förmiddagslur i dubbelsängen föll hon med flit från sittandes bakåt ner i sängen. Hon satte sig upp och gjorde samma sak igen. Jag var snabb att hänga på och började säga "åååååh boink" samtidigt som hon trillade bakåt. Det tyckte Miléa var jättekul och jag kunde även få henne att trilla igen och igen genom att göra ljudet. Några gånger sade hon själv "ååååh" medan hon trillade bakåt.

Med två barn kan jag verkligen känna att det är viktigt att jag stannar upp och har små ögonblick med Miléa på samma sätt som jag hade det med Sebastian i samma ålder. =) Jag är nog lite mer egen-tid-sökande nu än jag känner att jag var då.

I förrgår roade jag och Miléa oss med att leka tappa-hämta. Jag kommer ihåg att andra föräldrar pratade om det när Sebastian var liten men jag har inget minne av att han skulle ha gjort så. Lillasyster vill. Vattenflaskan var det som åkte och vi skrattade gott tillsammans. =)

Ville bara säga att alla släktingar som vi umgås med är så väldigt uppskattade av barnen. Sebastian kan komma upp morgonen efter ett besök och vilja att ni kommer igen! =) Härligt!

"Ja man sticker under den och så kan man öppna den och så kan man pussla. Du får öppna den". Sebastian sade detta till Miléa i morse om det gårdagsnya inhandlade pusslet (hur lådan skulle öppnas). Snälla storebror =)

Nu är jag snuvig (allergi eller förkylning, vem vet?) men förra veckan - var det väl - sprangs det två ganska försiktiga men ändå mer än 30 minuter långa löparrundor i terräng. O s---n (som i h-----e men gubben som bor där) vilken träningsverk jag fick i vänster framsida lår (ensidigt, vad innebär det?) efter första rundan. Efter andra passet var kroppen helt som vanligt igen.

Förvånansvärt lätt gick det dock att börja springa. Har ju i och för sig tränat regelbundet länge men inte löpning. HELT underbart vore det om jag kunde fortsätta att springa. Så bra komplement, så skönt på sommaren, bra semesterträning och tidseffektivt.

Ja, heja H20-träningen som låter mig vara så här frisk i mina knän! =)

Sebastian har knäckt pusselkoden meddelar dbv H. Jasså finns det en sådan tänker jag men ser snabbt vad det handlar om. Sebastian lägger numera 12-bitarspusslet med Bamse alldeles själv hemma. Han lägger även det 25-bitarspusslet som han lånat av H över helgen, alldeles själv. 42-bitars pusslet meddelar H att han får hjälp med innan han lärt sig hur bilden ser ut. H berättar att Sebastian helt går in i pusslandet och inte hör när de andra barnen pratar med honom. Han sitter länge och lägger och börjar om och lägger och börjar om.

I går tog vi därför en tur ner till lokala leksaksaffären och köpte ett Bamsepussel med 20 bitar och ett fantastiskt traktorpussel med 40 bitar (vilken härlig fullträff, trots deras något tråkiga urval, för den helt traktorfascinerade två år och tio månader gamla Sebastian). Bamsepusslet lade Sebastian helt själv från första försöket men traktorpusslet är det som hela tiden hägrar. Vi får hjälpa till men snart tror jag han kommer att klara även det helt själv.

Hur grym var inte hon som under ett bidrag tecknade med sand. Oerhört skickligt.

Häftig scen. Otroligt duktiga var de som höll i det. Naturliga och roliga. Så atorslaget att öppna hela skärmen och visa upp greenroom (hur kan detta överträffas?). Så stort de visade alla länders resultat också vid på den delade skärmen. Det var fräckt.

Bra med så snabba första poäng. Var för första gången inte tradigt att sitta och titta på röstningsresultatet.

Saade fick poäng av många, spännande blev det.

Började gårdagen med att gå upp med barnen. Runt sju kan klockan ha varit. Under gårdsstädningen tvättade jag garageporten och rensade i gemensamma rabatter.

Familjepaus. Alla sov gott efter lunch. Både barn och föräldrar. Underbart skönt.

Sen grävde jag i trädgården efter maskrosor. Tillfredställande och samtidigt oerhört långsamt arbete. Bakade tårtbotten och bröd till barnen. Strax innan Melodifestivalen började gjorde jag i ordning tårtan (som av släkt skullle smaskas dagen efter då vi firar M) men att titta på Mästarnas mästare OCH Melodifestivalen OCH sätta ihop den återstående grinden blev mig övermäktigt. Tyckte attd et dock gick mkt bra att slå över mellan de två programmen. =) Härlig doer dag.

Sedan fyra nätter sover Miléa inne hos Sebastian. =) Det verkar som det fungerar bra och jag tror att Sebastian gillar (förutom när han inte vill gilla det - han är ju ändå snart tre år) att Miléa inte sover inne hos oss. En sak mindre att vara svartsjuk över, och det måste vara skönt det.