-- Mamma med knuff --

Nu finns det någonting nytt på världskartan och det är fenomenet "dansikal"! Just denna föreställning framfördes endast vid ett tillfälle i de städer den visades (undantaget Gbg, vad jag vet, där jag hade den stora turen att kunna se deras i staden andra och turnéens sista föreställning). 

 

Förhoppningsvis kommer de med framtida produktioner under detta koncept spela fler ggr i samma stad - för att det är SÅ BRA att alla som inte lagt märke till detta nya fenomen måste få chansen att göra det! Basta ;D

 

 

Så. Denna hyllning till Cornelis Vreesvijk tog sig uttryck i from av dans och sång och tro mig - du har missat något. Alla ni där ute som gillar, och religiöst följer, 'So you think you can dance' eller det svenskare (dock med engelskt namn) 'Let's Dance', ni skulle se kompetensen i dansarnas steg, i deras framförande och deras grace. 

 

Föreställningens stora känslospektrum - djup avgrund, lycka, glädje, sorg och förmån - gjorde den rik och fick mig att uppskatta, som jag inte vet om jag har uppskattat förut. Det var otroligt sinnesomstormande och vackert på en och samma gång. Det var idérikt sammansatt, smart, stiligt och stortslaget. Alla mina sinnen, åsikter och övertygelser berördes. Vi i publiken tror jag bjöds mer än vi någonsin anat. 

 

Ett stort tack till mamma som gav denna fantastiska upplevelse till mig i ¤0-årspresent ;)  40. 

Ett stort tack till ensemblen som tillsammans skapade detta otroligt insiktsfulla och viktiga budskap och som verkligen levererade och nådde ut på ett stort sätt. 

 

--------------------------------

 

Inte att förglömma. Jag har bloggat om en annan föreställning där stora karlar i rutig skjorta och jeans framförde otroligt mjuka och balettliknande (in lack of a better word) scener och jag förundras över det manliga som inte förminskas när det utförs med stor talang och ärlighet. Att i Samba med mig se den största killen föra sig lätt och självklart - med känsla enda ut i fingerspetsarna (ja för det mesta var det svårt att titta på någonting annat) - på detta sätt och fullständigt äga scenen är en stor gåva att få ta del av. Det är som att skåda djupare än det som vi med ögat kan se. 

 

För det är ju så, även David Lindgren touched base med detta under Mello, hur mkt än dessa danskillar i sin skicklighet beundras i dag så får vi inte glömma den ofta hårda väg de fått gå och vad de - som kanske den enda lilla grabben som har dans som sin hobby - fått utstå under uppväxt och skolår.

Detta förmedlar Tobias Karlsson till oss. Jag kan bara hoppas att denna estetiska uttrycksform blir mer accepterad för de killar som väljer den vägen framöver. 

 

OCH. För alla där ute som ser ngn som är utsatt i skolans värld - det krävs ibland bara att EN ställer sig bredvid. Alla som är den - eller har ett barn - som har en självklar plats i gruppen som naturligt har pondus och är en bra drivkraft, missa inte att ni eller de kan göra skillnad. Att styra ett klassrums-/skolklimat från negativt till positivt. Glöm aldrig att det går att göra skillnad. Ibland krävs det mindre än vi tror. Det var nog en sådan kraft som gjorde denna föreställning möjlig. 

Vi vuxna behöver bli bättre på att lyfta de goda krafterna som redan finns där. Synliggöra det för dem. 

 

Stort tack för inblicken i ditt liv Tobias Karlsson och tack Tobias och Jocke (som gjorde skillnad!) för denna otroligt vackra och viktiga föreställning  <3

Danny Saucedo levererar!

 

Denne unge artist bjuder oss hälsosam mat, gott "showmanskap", delar sin fascination för det redan skrivna - i matematiken - 1,618.. - humor, men framför allt delas en närhet och sårbarhet med stort hjärta i budskapet om hur det är att "bara vara en människa bland alla andra". 

Just detta gör hans framförande unikt då vi ogenerat blir inbjudna i en nära verklighet i Dannys liv. Någonting vi inte är vana vid från våra idoler. Ett privat grepp och ett viktigt budskap. 

 

Tack Danny Saucedo för en otrolig söndagsmatinéföreställning som förutom att vara trevlig med fantastisk mat och riktigt goda möten kring borden -  genom showen sedan bjöd själen på djup och konstnärlighet och som genom oväntade och genuina djupdykningar visade oss vilken fantastisk människa du är. =) 

 

Du var blygsam i din beskrivning av hur du för själen och hälsan sa nej till USA för ett bättre - men kanske mindre 'känt' liv i Sverige undan den kaotiska spiralen som kändisskapet i världstappning ofta innebär. Det är cred. 

 

:D

De långa och sega förberedelserna loggas sällan i våra inlägg. I dag blev det en seeeen middag med start efter kl. 19 tror jag, jag hade inte hel koll för jag hade näsan i alla förberedelser (vad gäller maten - helt självförvållat, jag älskar det, M dukade superfint med lite coachning) och klockan rann iväg. Men nu efteråt, glada och nöjda, alla åt och var engagerade (hemligheten var oskalade räkor som hade stora och små helt upptagna, underbart). Barnen lärde sig att skala räkor, äta rom och inte var det den vanliga huvud- och stjärtdelningen utan här lärdes fulla läran ut som egentligen hör kräftan till. Vi skalade huvudet, tog bort gallan, avnjöt smöret som då satt kvar vid stjärten, skalade sedan stjärten och doppade slutligen i hemmagjord majonäs. Nästa gång vågar vi kanske lite aioli som ger en helt annan smakupplevelse. Barnen åt sill, gubbröra och ägg och smakade på anjovisrullen (lchfrecept från "Erikas LCHF från vardag till fest"). Det var supermysigt och gott. Lite vitt till. 

 

Vad som gjorde det härligt var att alla var nöjda, vi åt och njöt tillsammans, ingen lekte ingen sjöng och höll på med annat. All fokus låg på maten och ätandet och även fast jag och M fick hjälpa Miléa snart 4 år och Sebastian snart 6 år var det en lugn harmoni och alla var synkade. DET var vår bragd i dag, och till påskmiddag dessutom. Helt underbart! 

 

Ha en underbar PÅSK gott folk! 

Det var längesedan jag slutade titta på en film. I dag var jag tvungen att gör någonting annat för att jag inte kunde hålla mig vaken.  Detta till trots att det var eldstrider i enorma omfattningar med metallblänkande ufon som ännu en gång valt New York som skådeplats. Det borde hållit mig vaken om inte annat för ljudvolymens skull, men icke..

 

Stålmannen håller en speciell plats i mitt hjärta. Inte ens det gamla, igenkännliga storslagna ledmotivet var sparat till den nya filmatiseringen. Stålmannen handlar om hur en överlägsen planet med ett annat folk väljer att lägga sitt hopp till jorden, och sänder dit en son. Jor-El (Stålmannens pappa) hade något onåbart över sig, inte riktigt Russel Crowe. Filmen handlar också om att vara annorlunda, hitta ett eget sätt att passa in. Den handlar om att inte kunna se det som är rakt framför ögonen på oss, Clark Kent vs. Stålmannen, för att våra förutfattade meningar hindrar oss från att se bortom stereotypen.

 

För mig handlar Stålmannen om relationer och människorna på jorden. Denna film hade missat allt detta. Den gick ut på att skada så många byggnader som möjligt, kändes det som. Dessa övermän som inte ens kan dö - tänk dig själv eldstriden. Näe, här bjöds nästan bara på utomjording och eldstrider och det gick bara inte hem. Jag ville se hur Stålmanen togs omhand som baby och hur han följt den mänskligan vägen genom livet. Han var svag för kryptonit mm. 

"

Styrelsen för RFSL Göteborg har vid möte den 13 maj beslutat tilldela Sagolikt Bokförlag 2012 års Karin Boye-pris.

Karin Boye-priset tilldelas den som under det gångna året genom sitt konstnärskap stärkt hbt-personers identifikation och självkänsla. Att Sagolikt Bokförlag skulle tilldelas detta hederpris avslöjades under invigningen av West Pride 29 maj i Göteborg. Själva prisutdelningen kommer att ske under Stockholm Pride (30 juli-3 augusti).

"

 

 

Detta bokförlag ligger verkligen i framkant vad gäller könsdebatten och anti-Jante och har härliga och gripande böcker i sin samling och hela tiden skrivs det fler. Det är ett fenomen denna bokklubb och jag har så önskat att jag själv hade varit med och startat upp ngt så fantastiskt. 

 

Bokpaket, böcker på rim, böcker för alla åldrar, ljudböcker, serier med lättlästa böcker. Titta in! Där finns någonting för alla som vill vara med i utvecklingen. =)   http://www.sagoliktbokforlag.se/

 

Är inte en recension bara så bra som personen som ger den?

 

Jag har precis läst färdigt, sträckläst färdigt, "Små solfåglar långt borta" av Christie Watson i iver för att kunna påbörja en annan bok efter denna. När jag först lägger ner boken tänker jag att "jaja, inte direkt där satt den" men okej, den är okej.. bra.. eller rent av.. riktigt bra?

 

Så är en recension bara så bra som personen som ger den? Hade jag valt den själv, det påverkar säkert, nu är den med i bokcirkeln. Hur läste jag den? Några sidor här och där över rasten? Över maten? Gav jag den tid, en timme varje kväll innan jag somnade? Var i livet är jag när jag läser den? Vad influerar mig, vad är viktigt, vad stimulerar mig just nu?

 

Ibland när jag läst färdigt en bok kan jag inte kasta mig in i nästa. Jag behöver tänka lite på och landa i den jag precis måstat släppa taget om. Vissa böcker är sådär "där satt den!" när jag läst bokens sista mening, ord, punkt. Det är ibland brottsstycken som följer mig efteråt från böcker. Böcker jag minns och tänker tillbaka på, men det behöver inte vara dem som jag var nöjdast med jag läst dem. Så är den första spontana känslan alltid den vi ska leda med? Eller kan en bok få sjunka in och ge mer.

 

Jag rekommenderar Christie Watsons debutroman "Små solfåglar långt borta".
Det djupa och ändå enkla sättet att skriva fångade mig. Berättelserna och metaforera i boken, visdomsorden, är delikata. Historien är så viktig och jag gillar att mitt normala "alla är vita-tänk" får sig en törn när jag kommer på mig med att alla karaktärerna ska vara från Afrika med en vacker mörk hudton.

 

 

(Bild lånad från Morgans egen blogg). 

 

 

Detta är en duktig skådespelare. Riktigt duktig. Han lockade, förutom mig, även min kille till skratt i afton och min kille brukar vara en svårare nöt att knäcka. 

 

Jag vet att jag sett någonting med Morgan som gjort mig till en "följare" men kommer inte ihåg vad. Jag såg naturligtvis Tippen men det är någonting annat också. Kanske är det någonting han gjort med mycket av hans mimik, vilken jag älskar. En skådespelares talang sitter, i min bok, i dennes kroppsspråk och Morgan Alling skulle utan problem kunna spela en enmansshow i mim. Det skulle vara så utmanande och spännande. 

 

Morgan bjuder oss på show. Han bjuder oss humor, sång, känslosamma effekter, fantastisk timing, akrobatik, trolleri, en spännande historia, inspiration och det som gör showen storslagen, han bjuder oss - i allra högsta grad - sig själv. I ena stunden får han oss att skratta högt för att i nästa, efter en smidig övergång, tala om djupt allvarliga ämnen, hans uppväxt. Så växlar han, skickligt.

 

 

 

Enda invändningen är att det tog slut lite abrupt. Kanske var det meningen men mer hade varit bra. Det var så spännande med "vi kan ändra vår programmering". Fullfölj det. Det är bra. Du kan med fördel släppa "Fas 3" efter att du har nämnt det första gången. Ett kul skämt som lätt kan bli för negativt med mycketupprepning. Låt det handla om lappen.

 

 

 

Morgan, du är dig själv och bjuder in publiken på ett härligt sätt. Du får oss att ge allt och vilja vara med. Du kommer av dig, är mänsklig - leker med just det faktum att du kommer av dig - och bjuder in oss att skratta åt det med dig. Spontan, kvick och träffsäker. "Vad flummigt det blev nu". Du är härlig. Du är inspirerande. Jag vill ha mer. Jag vill läsa din bok. Din sammanfattning i slutet var träffsäker och full av insikt och uppmuntran, inspiration.

 

Jag önskar att din show inte hade tagit slut så fort, att det hade varit en halvtimme - timme kvar. Tack för en fantastisk kväll. Jag kommer att hålla ögonen öppna för vad du tar dig för i framtiden. Jag vill ha mer. 

Alla dagar utom den sista körde jag 8/16 (fasta kl. 20-12), den sista dagen fastade jag i 24 timmar. 

 

Det har gått bra. Barnen vet ingenting. 24-timmars var tråkig mer än någonting annat. Kroppen verkar inte påverkas speciellt mycket av fasta. Har inte vägt mig på länge innan så jag vet inte vad vikten var när jag startade men jag tror att det kanske kan vara minus 1½ kg denna vecka. Kanske blir det mer när väl magen kommer igång. Jag kommer att fortsätta med 8/16 för att jag mått väldigt bra av det. 24-timmars får vi se. Ska nog även försöka tänka på en dag mer, en dag mindre (vad gäller intag i mat - snåla mer dagen efter en "ätardag") vilket verkar vara fördelaktigt också. 

 

Over and out. 

 

Jag såg fram emot att se nya Bondfilmen men denna gång var den trött, cheesy och höll inte ihop alls. Från första scenen och presentationen av huvudrollsinnehavaren till sista där vi äntligen fick förstå varför filmen hette Skyfall så kände jag mig som en Bondmotståndare nog säkert gör när de invänder mot filmgenren. Det var inte ens roligt - när det inte var häftigt, det var oftast inte snyggt och inte heller bra. Filmens behållning var skådespeleriet av Javier Bardem som gjorde en strålande insats. 

 

Se den, om du vill, men lägg inte pengar på att se den på bio. 

Känns som om jag aldrig tar mig tid att skriva detta inlägg. Vill i alla fall dela med mig om hur min hälsa förbättras sedan jag började äta lchf första maj 2012.

 

I 20-års åldern någon gång började jag få problem med att det "kliade" på benen efter att jag duschat, rakat benen eller haft någon annan nära kontakt med benen. Det "kliade" inte så att jag rev mig på benen men genom att stryka eller ha ett tryck på benen lättade det. (En viktig, enligt mig, parentes är att jag spelade fotboll från sju-års ålder t.o.m. att jag var ca 25 år gammal. I idrottsvärlden är ett stort intag av kolhydrater naturligt). "Kliandet" påverkade mig genom att jag slutade raka benen och började epilera istället då det var något lindrigare. Efter att jag duschat (kroppspeeling har jag aldrig kunnat göra), gick jag fort till sängen, lindade så hårt jag kunde in mina ben i helst ett tjockt täcke och satte mig sedan på benen. Efter det bad jag andra hålla sig undan i 10-15 minuter för jag var inte go att ha att göra med. Att duscha iskallt på benen gjorde jag en period men det sköt bara upp problemet en kort stund och lindrade bara lite. Bastu i samband med träning hjälpte helt och hållet och jag drog mig för att duscha hemma och löste det genom att träna ofta. I dag har jag lindriga problem när jag har peelat och inga problem om jag någon gång rakar benen istället för att epilera. I dag vågar jag därför satsa på len hud. =)

 

Min ansiktshud har blivit mycket bättre (led av ganska mycket akne under mina tonår) och jag experimenterar därför med min ansiktstvätt. Jag bytte dyra Nimue mot Niveas Natural oil (duschkräm), 55% bestående av naturliga oljor. Hyn är jättefin men äter jag socker, frångår min kost, då får jag utslag.

 

Min mage. Led då och då men regelbundet av svullen mage men sedan min sista förlossning LED jag verkligen av förstoppning. Detta trots att jag faktiskt för första gången i mitt liv prövat en diet, Cambridge, pulver/vätskediet, efter en långvarig maginfluensa där jag ändå inte fick behålla någonting. VC-sköterskan sa okej när jag frågade henne. Jag gick ner i vikt, både på maginfluensan och dieten och vad jag vill komma fram till - efter dieten åt jag som rekommenderat halva tallriken med grönsaker och alltså bara en fjärdedel protein och en fjärdedel kolhydrater. Jag hade ändå väldiga problem med magen. I två månader efter min förlossning med min sistfödda kändes det som jag var tillbaka i sista skedet på min förlossning varje gång jag var på toaletten. Hemska och ångestladdade toalettbesök under den perioden. Det blev bättre men min dotter är i dag drygt två och ett halvt år gammal och jag led av fortsatt förstoppad och jobbig mage till dagen jag började äta lchf. I dag är min mage som en klocka. Enbart på naturlig lchf-kost.

 

Förra hösten hade jag två tvåveckorssjukdomsperioder då jag hade lunginflammation och kraftig förkylning. Jag var även borta vid fler tillfällen men inte lika länge. Denna hösten har jag haft en sjukdag, trots att alla mina kollegor på jobbet haft många och vissa långvariga sjukdomsperioder. Även jag borde ha blivit smittad. I dag blir jag inte sjuk. Jag kan känna att jag får någonting som ligger latent men sedan försvinner det istället för att bryta ut. Mitt imunförsvar håller. =)

 

Under sommaren har jag de senaste åren lidit av kraftigare pollenallergier. Sommaren 2012 hade jag ingenting! Inte snuva, nysningar eller rinniga ögon, trots att de sa att det var den värsta sommaren på många år! Även mina eksem är bättre. Jag tål pälsdjur och allergiblommor bättre.

 

Jag har inte haft karies heller och jag har tidigare haft mycket karies. Ingen tand är utan lagning.

 

Även jag har lidit av återkommande svamp i underlivet, (läste precis ett inlägg om det) och det är så tabu att prata om men jag nämner gärna att jag inte har det mer! =)

 

Vad mer, jag är piggare, har mer energi. Jag har haft konstiga tränaupplevelser på lchf med en onaturlig energi som fått mig att orka hur mycket som helst. Jag har tänkt att andra måste tro att jag är dopad. Snacka om försprång! =) Jag tränar för själen och äter mig i form. Jag står stadigt i vikt och går inte upp vare sig under sommarsemester eller julledighet. Jag unnar mig godsaker men äter även lchf-alternativ. Frångår mycket sällan kosten vad gäller mat. Frångår kosten med sötsaker. Hade en härlig baka- och laga lchfmat upplevelse under julen. Underbart!

 

Så mycket bättre mår jag i dag. =)

Pratet handlar inte alltid mycket om boken vi läst men engagerande diskussioner bjuds vid varje tillfälle. Inte att missa. Bokcirkel är klart underskattat.

 

[geim] - rekommenderas

 

Nästa bok är den första i Gardells triologi. Spännande.

Jag går alltid på föreläsningar, föreställningar mm. när jag har möjlighet till det. Kunskap berikar både knopp och själ. 

 

I dagarna upplevde jag Sara Lunds föreläsning "Kvinnor, män och alla vi andra". Jag fick peta i mig två alvedon efter jobbet för att orka mig igenom min trötthet för detta ville jag inte missa. När jag efteråt - från den närliggande föreläsningen - kom hem strax innan kl. 22.00 kunde jag bara konstatera att Sara Lund är enormt skicklig. Dryga två timmar och jag var inte trött, jag var uppslukad och upplyft - full av energi. Jag - som hade förmånen att ett halvår tidigare se Sara Lund, då obligatoriskt genom jobbet (tack för det!) - tycker att hennes föreläsningar ser eller lyssnar jag inte på, de upplever jag. 

 

Vem är då denna människa? Och varför så speciell föreläsning? Som jag sa till en kollega innan, det går inte att beskriva vad det är för sorts föreläsning. Den är så mycket mer.

 

 

Humoristisk (inte nervösa skratt utan riktiga, äkta, vi-är-med-dig-skratt, eller ja-så-gör-ju-jag-skratta-åt-mig-själv-skratt),

kvick (improviserade och var briljant på scenen),

engagerande och inspirerande (en det-kan-jag-göra-känsla),

rak (sanningen om saker jag gör ibland svider),

igenkännande (yepp, så gör jag med),

utmanande (pröva våra värderingar),

ifrågasättande (pröva det vi vet som riktigt, ärvda "sanningar"),

utredande (vad är det egentligen vi säger att vi gör - men hur ser verkligheten ut?),

stärkande (nu vet jag, nu kan jag göra annorlunda),

personlig (öppnar mitt sinne med sin person; kan jag vara nyfiken istället för rädd?).  

 

 

Efter att vi hade sett föreläsningen frågade jag min kollega om hon inte höll med om att det var svårt att beskriva den och hon svarade att "näe det går inte, den måste upplevas". Gå och se Sara Lund.