-- Mamma med knuff --

Nu var vi i och för sig precis sjuka jag och Sebastian, eller så sjuka som vi nu kan bli.. Men jag satt och tänkte på det och att vi varit friska ända tills nu. Vi dricker någonting som heter Xango (låter det intressant, hör av dig). Jag dricker det och Sebastian får väl i sig en liten del eftersom jag fortfarande ammar (ej nattamning, annars efter varje mål). Sebastian blir nio månader om en vecka och detta är första gången vi är sjuka, trots kräksjuka mm. som härjar där ute. Vi var väldigt snuviga och nös och hade oss men ingen feber. Eftersom de flesta andra mammor och bebisar i min bekantskapskrets åkt på det ena och det andra så tror jag att Xangon hjälper, och att den även hjälper Sebastian. Det känns toppen att kunna stärka immunförsvaret bara genom att dricka en juice.

Med tanke på att vi alla släckte ner i lördags under Earth Hour vill jag skriva om när jag för ett tag sedan besökte Media Markt, vilket satte sina spår. Media Markt hade ganska precis öppnat och min kille hade någon teknikgrej som han ville in och titta på då vi ändå var i närheten och veckohandlade. In kommer vi i, som jag kände det, denna gigantiska affär och möts av enorma plattskärmar som absolut dignar på väggarna och hänger kant i kant runt om i hela affären. Dessa är alltså utöver de som hänger längre ner i de gångar där konsumenten går och letar sina grejer. Jag tror att jag i samma veva hade sett på TV det berg av kasserade TV-apparater som skickas till Afrika och får ligga där och förstöra miljön istället för hemma i det i-land där de är köpta och förbrukade. Efter bara en kort stund inne på Media Markt sade jag till min kille att jag mådde illa och inte ville vara kvar där inne, så gick jag. Jag stod och väntade utanför tills han var klar.

Vad handlar det om? Fler och fler program och dokumentärer visas om hur vi behöver ta hand om vår jord och tänka på vad vi gör av med. Vad gör då handeln? Jo smäller upp den största butik de kan bygga och fyller den till brädden med plattskärmar som skriker till konsumenten "köp mig" och får var och varannan att undra om de inte ska uppgradera. "Ska jag inte ha en lite större i alla fall?" Att egga köphets gör mig illamående. Var ska det sluta? Visst handlar det om den enskilde konsumenten och hans val, men inte blir det bättre när producenten och samhället idag säger att det räcker inte med det vi har, vi ska ha större och bättre. Det handlar inte om att köpa en TV, inte ens om att köpa en platt istället för en vanlig, utan det handlar om att köpa en större platt TV. Jag tänkte då när jag var där och jag tänker än idag på att gå in och fråga vad Media Markt gör för miljön, för jag kan då inte komma på någonting.

Ibland undrar jag om Sebastian verkligen kommer att gå snart. Han har krupit så länge nu (började strax innan han blev sju månader), och verkar helt nöjd med det. Å snabbt går det! Han är en handfull att ta hand om krypandes, hur blir det när han går? =)

Vi har flera kompisar vars barn vill hålla i deras händer och gå med dem, det vill inte Sebastian göra med oss, men deras barn har inte börjat krypa så det beror kanske på det. Att gå med föräldrarna blir deras ända sätt att ta sig fram.

Men så imorse! Ja det är inte första gången, men nu kan jag riktigt se Sebastian gå snart. Vi, liksom många andra, har den höga matstolen från IKEA (du vet kanske vilken, den vita plast med metallben). Den gillar Sebastian mycket. Han ställer sig upp mot den och pillar, drar eller äter på spännena. Imorse gick han som han ibland gör medan jag äter färdigt frukosten och knuffade stolen framför sig. Att "gå stol" alltså. (Vi har satt möbeltassar under benen på den så den glider lätt på golvet). Det som var annorlunda just den här morgonen var att han var ett litet solsken medan han gick och inte tröttnade och satte sig ner vilket han vanligtvis gör. Imorse gick han och gick och gick och.. En hel längd i köket är 20 steg för Sebastian innan han når fram till dörren. Idag vände jag honom fem gånger och han gick och gick. =) Det blir många steg det.

Hur underbart är det inte att ha sin lilla son uppvisandes alla sina tecken för "detta gillar jag" när han precis smakat den mat du lagat till er denna kväll. Munnen ler och gör ljuden vi älskar, fingrarna "spelar" längst ut på utsträckta armar och hela överkroppen spänds samtidigt som Sebastians ögon lyser och säger det här var jättegott mamma. Jag älskar dig min son och jag lagar gärna mat till dig imorgon igen. =)

Se Citronkyckling i kategori Recept.

Jag blir så förbannad. Med risk för att förarga mina läsare (alla fem) med detta inlägg.. 

Rökare. Ni är bedrövliga med era fimpar! Såg idag en gubbe som satt på en bänk. Han hade väl precis rökt klart för han slängde iväg sin halvrökta cigarett någon meter från bänken. Snett bakom honom fanns en papperskorg. Jag avslutar nog här. Är för arg!

OBS! Inte för svaghjärtade ("gillar-inte-kladd") personer. 

Idag har vi varit på öppna förskolan. Där blev jag påmind om någonting jag brukar glömma bort för en tid. Det är på grund av att jag oftast inte har något användningsområde för det. Nu tror jag att det kan vara på gång, med min egen son. =) Detta lärde jag mig av en australiensisk tjej som jag arbetade med på en förskola i Edinburg, Skottland för många år sedan. Detta är mitt bästa kladdleksrecept:

Varför ska du testa detta?
Därför att Glack inte beter sig som vi, enligt fysikens lagar, tycker att den borde. Därför borde ALLA testa detta! För er egen skull alltså..  =)


Ingredienser

Maisena
Vatten

Smet
Häll maisena i en djup skål och tillsätt vatten tills konsistensen ändras och den blir mer hård. Petar du snabbt på den (som om den vore en het spisplatta) ska den vara hård, låter du fingret vila på smeten ska det om konsistensen är rätt sjunka ner och när du sedan tar bort fingret ska lite av Glacken följa med på fingret.

Utförning
Häll ut på ett bord. Sätt på ditt barn ett förkläde. Smeten är mycket barnvänlig såtillvida att den är okej att "få i munnen", få på kläderna och på allt annat i närheten. En del vatten avdunstar så lite vatten kan behöva tillsättas när det blir för torrt och mindre "rinnigt".

Aftermath
Torka upp våt Glack med en trasa eller låt torka och sopa upp efter användning.
Egentligen hade jag här tänkt skriva vad det är som är så fascinerande med Glack och hur själva smeten beter sig men jag utelämnar det för ert eget upptäckandes skull.

(För de modiga kan karamellfärg tillsättas men då kan det vara viktigare med oömma kläder).

Skriv gärna vad du tyckte. Har du inga barn? Dra ner persiennerna och lek själv ;) Har faktiskt även funderat över hur det skulle mottagas på en fest.. Kunde kanske vara en kul grej.

Enjoy!

Ja mer angenäm än såhär blir säkerligen inte tidsomställningen till sommartid. Idag när vi vaknade jag och Sebastian stod klockan på 07.30. Dvs. sovmorgon ++. Redan där förstår ju vem som helst att det kommer att bli en toppendag, inte sant?

Igår släckte vår populära godisaffär ner under Earth Hour. De stängde vid 20.30. Tufft av dem att stänga tidigare på en lördag då de säkert säljer mycket sockerbaserade produkter.. =) De ska ha en eloge för det.

(Även vi släckte ner. Vi skippade Robinson och spelade TP istället. Det var häftigt att stå hemma vid fönstret och se andra släcka ner i sina lägenheter klockan 20.30 och jag greps av en härlig känsla av att vara med om någonting stort. Efteråt såg jag att min stegräknare - som jag fortfarande använder efter att jag kom två på min arbetsplats i en stegräknartävling, trots att jag var höggravid på slutet. Självklart är jag superstolt! - också varit med på noterna angående nedsläckning för den var avstängd.. kunde dock läsa av stegen. Close one..).

Idag gungade jag med Sebastian för första gången. =) Åh, vad han trivdes. Jättenöjd var han och verkade njuta i fulla drag. För Sebastian var det däremot tredje gången i gungan för han och hans pappa har hunnit gunga två gånger redan. Så härligt företagsamt har deras promenader styrt mot parken. Det är underbart att Sebastian har en sån härlig pappa. Jag blev överraskad och jätteglad då de kom hem första gången och min kille sken som solen och berättade att nu har Sebastian gungat. Det är mina fantastiska killar det!

Tänk vad lätt vi glömmer. Vad lätt vi fastnar i det nya som om det som var i går inte funnits. Finner vi oss inte tillrätta i det nya väldigt snabb? För snabbt? Anna frågade mig hur det går med sovandet och det slår mig, ja just det, såhär var det inte alls för ett par dagar sedan. Men i dag har det redan hunnit bli vardagsmat. "Jo", svarar jag, "Sebastian sover hela natten". Må jag minnas detta då nästa barn håller oss uppe om nätterna. Nu är det andra natten han sovit hela natten utan att vakna och jag vet att det kan vända lika snabbt som det började men det jag förundras över är att det för bara några dagar sedan var annorlunda och nu har jag vant mig vid det nya, det två(?) dagar nya.. Det är lite farligt då ens lilla favorit inte ens hunnit bli nio månader gammal. Är det inte?

Är lite rädd för blogglandet. Jag vill inte bli en invånare där. Jag vill inte att mitt skrivande ska bli mer om dig och din bekräftelse eller om min populäritet, än för mig, min kärlek för skrivandet och min egen bekräftelse. Och nej, de kan inte kombineras. Hur många timmar är det egentligen okej att sitta framför datorn? TVn kallar vi dumburken, vad kallar vi datorn?

För mig är bloggandet nytt. Nu finns det någonting som heter Twitter? Facebook kände jag var ett trevligt sätt att uppdatera sig med släkt och vänner men nu har det blivit så mycket mer än det. "Vilket instrument är du?" Där sitter jag, och besvarar dessa ovetenskapliga frågor och varför, jo för att jag har fastnat i datorvärlden. Du vet, världen där tiden försvinner och tre timmar har gått efter bara tjugo minuter.

Min önskan är att bloggen kan få mig att sluta sitta och "dötida" vid datorn. Kommer det att fungera? Det får vi väl se.

Apropå mitt senaste inlägg..  ;)

Jo, faktiskt. Så som jag känner för sången Hej mitt vinterland.. (härlig sång) så känner jag också för snön som fallit i natt. Lite som ett barn på julafton kanske. Jag älskar när det är snö ute. Själva vintern längtar jag inte ifrån utan den snölösa vintern. Allting blir mycket vackrare och det blir ljusare med snön och har du kläder att leka i ja men.. vad väntar du då på? Våra små gillar vi när de är riktigt små, bebisar, som Sebastian är nu men i dag önskar jag att han varit äldre så vi hade kunnat ge oss ut och göra snöänglar.

I dag införskaffades "skaloverall" (tunn med vind- och regnskydd) och första skorna (förlåt moster men dessa kommer han att ha på sig först). Åh vad sött. Glömde i och för sig att köpa hink och spade och det är kallare nu än det varit på länge, men promenaderna är roligare då ett ärende kan utföras och det ska ju bli sommar någon gång så förr eller senare ska vi nog få smutsa oss i sanden. =)

"Då sitter de där i sandlådan med sin hink och spade och du kan sitta och fika eller läsa en bok", sade kvinnan i affären välmenande. Jag undrar dock i mitt stilla sinne hur stilla vår lilla Sebastian kommer att vara. Tänker (lite elakt kanske) att det är tur att overallen är så stor att  lillkillen säkert kommer att trassla in sig och efter bara några försök att utforska annat än sandlådan tvingas ge upp och inse fakta, att han blir fast i sandlandet under en oöverskådlig framtid. Eller också är han kanske fullt nöjd med att sitta och äta sand som jag gjorde när jag var liten. Med min mammas välsignelse skall tilläggas, till de andra mammornas förskräckelse, jag var tydligen lite hård i magen, vilket säkert löste sig efter några besök i sandlådan.

Kläderna vi köpte i dag inhandlades på mitt favvo-second-hand-place =) Dit bär det av lite då och då för att kolla läget och i dag gjorde vi alltså slag i saken och bestämde oss, jag och Sebastian, för att det faktiskt ska bli sommar och att vi kan börja fokusera på det. Bor i en stad som inte är vit utan bara kall på vintern och nu dagdrömmer jag om bara ben och sandaler, på både stor och liten.

En väninna berättar. Hon är och simmar i Valhalla. En manlig badvakt hoppar i bassängen och börjar simma efter henne. Han simmar ikapp och säger till henne att hon simmar för långsamt och inte får simma mer. Hon går upp och har inte varit på Valhalla sedan dess. Hon har ont i en axel och simning är den ende träning hon kan göra.

Jag frågar henne om hon inte ringt till Valhalla och frågat om detta. Jo, det har hon. Kvinna som svarade sade, "ja några av badvakterna är lite nitiska".

Jag undrar, vad är detta? Är det vardagsmat?

Min väninna har utlänskt påbrå, jag hoppas innerligen att det inte handlar om det.