Jag sprang Lidingöloppet. Jag fick några blånaglar varav en av dem är stortånaglen som nu mer är åt det vita hållet. Försöker klara den från att ramla av.
Mitt problem. Jag dansar regelbundet salsa, lite bachata och kisomba. Jag har skor där tårna syns. Jag vill ha kvar min nagel. Vill dock inte ha den vit.. Jag har hittills målat naglarna för jag vill inte att den med vit nagel ska misstolkas som nagelsvamp ("är det inte det då" - frågade min egen kille/sambo/fästman/pappa till mina barn när jag undrade hur mycket det syntes att den var vit..). =(
Jag vill slippa mecket med det nagelack som - jag inte tvivlar på - högst sannoligen aldrig igen kommer att användas förutom i detta syfte. Jag är en fotbollsperson och inte en målade-tånaglar-person..
Jepp, detta är mitt problem..
Vilket är ditt mest triviala problem, just nu?
Jag tycker att de som varit mottagare av detta ord i alltför lång tid nu ska ha rätt att äga det. Nigger har länge varit de vitas förtryckande ord och att mottagarna av ordet har tagit det till sitt är deras rätt. Att ta det och göra det till någonting annat än det har varit är bra. Avdramatisera det. "'Avladda' ett laddat ord". Jag hatar den delen av humanismen – den delen där inte alla tycker att alla är människor.
MEN. I dag hörde jag en låt där de sjöng att ”me and my niggers” är ute och gör stan. Jag undrar varför det behöver användas som ett samligsnamn för ”mina vänner”, som det var i denna låt. Även om alla vänner uteslutande tillhör mottagargruppen av detta ord, undrar jag varför det inte går att säga just ”me and my friends” eller liknande – möjligen coolare ordalternativ än mitt val här.
Låten jag hörde handlade om en man som var ute med sina niggers och när han väljer att benämna dem niggers menar han att här handlar det inte bara om vänner utan han är tvungen att säga att vännerna är mörkhyade, eller de som skulle benämnas niggers, eller vad? Jag tänker att spelar det någon roll om hans vänner är ”mottagare” (som jag kallar dem) eller inte? Är inte hans ”homies” hans ”homies”? Varför behöver han gruppera oss till vi och dem? Jag tänker att, har vi inte kommit längre? Vad är det som gör att han gör detta val, denna särskiljning? Gör han skillnad på homies som är niggers och de som inte är det? Är inte han lite ”sneargumenterande” då? Vad är det som gör att han gör det? Har du en tanke som för detta inlägg vidare, dela mer än gärna med dig. Upplys mig, jag funderar på detta men kommer inte ut med något svar i andra änden. Jag fastnar vid att jag tycker att det självklart är hans ord att äga och använda men varför i denna kontext? Vad vill han säga? Vad "vinner" han på det?
Detta ligger i tiden. Vissa tycker saker om vissa andra och karikatyrer av fel personer bestraffas. Vi lever i detta. Vad är det det handlar om? Vad är det som gör att vi inte kan samexistera? Där till och med, som jag uppfattar det, de som blivit benämnda som"dem" nu benämner sig själva som "dem". Vad är det som skapar detta fenomen? Vad är det som gör att vi inte vill släppa det? Vad behåller vi "vi och dem" för?
Ja jag skulle gå och lägga mig men först behöver jag logga ett löfte, en påminnelse och något offentligt som tvingar mig att stå vid mitt ord (/hjälper mig att hålla mig på rätt bana), "som tvingar min arm".
Fabrication
=
påhitt
tillverkning
dikt
fabricering
lögn
ihopmontering
ihopsättning
(fabric)
struktur
konstruktion
tyg
uppbyggnad
system
textur
Jag pratar om de anledningar jag hittar för att rättfärdiga ätande av onyttiga/onödiga saker (om än lchf-godsaker). Okej, NU vet du vad jag pratar om. Läs listan på nytt.. så sant, eller hur?
Min fina partner säger att "ALLA gör det". JAG VET! svarar jag, men JAG vill sluta med det!
Tänkte att det följer min starka övertygelse att det inte går att vara otrogen á la "det BARA hände". Du kommer att ha ett otal möjligheter att stoppa pågående beteende – om du vill stoppa det. Här ska läggas till att jag är lchf-are och inte lider av sockerberoende (som kan göra det svårare att stoppa sitt beteende), dvs. om jag inte triggat igång det igen genom att äta fel.
Jag kan komma ihåg flertal tillfällen då jag tänkt att det finns ingen anledning att äta detta. Jag skulle kunna låta bli, MEN, jag fabricerar tankar om att 'i morgon kan jag inte äta det', 'det blir dåligt', 'vem ska annars äta det', 'jag vill inte slänga det','det är en högtid och jag firar...', 'det är mysigt att tillsammans äta...' osv. du känner kanske igen dig, du har kanske ytterligare exempel att lägga till?
Okej, här stoppar i alla fall jag. Jag vill ta ett beslut. Jag vill aldrig mer i mitt liv 'äta någonting pga. att....' (and here you pick your poison) - om det inte handlar om hunger förstås.
Så låna mig, dig själv eller mänskligheten en tvingande arm, någon som hjälper och peppar dig mot (till) sunt leverne snarare än säger att 'you only live once'. Den goda vännen stöttar till sunt leverne, till logiskt och försvarbart leverne och tar inte den enkla och populistiska vägen ut. Hjälp till självhjälp. Var en klippa för din nästa. Vi är fantastiskt bra på att vara "snälla" mot varandra och rättfärdiga saker för varandra som i slutändan, när allt kommer omkring, inte är så snälla..
Så vad handlar det om praktiken?
- Exempel.
Du var sugen och gick till affären och köpte (pick your poison). Du kommer hem med det och tänker att jag är inte ens sugen – släng det, ge bort det, frys in det och ge bort det senare etc.
- Exempel.
Du köpte ingredienser, du bakade kakan och nu finns den i ditt hem..
- Exempel
Du skulle bjuda borta men allt gick inte åt och nu har du leftovers..
- Exempel
Det kan dock även handla om att säga nej till någon som bjuder utan att behöva känna att du är oartig som inte tar emot det som bjuds.. (detta är vanligt förekommande för exempelvis lchf-aren som slutar med socker).
Jag pratar inte om att aldrig äta, jag pratar inte om att köra nolltolerans, jag pratar om att vara human och planera sina intag. Jag pratar om att stoppa de intag som faller utanför den struktur du har för ditt ätande. Det extra. Det oplanerade. Det onödiga. Då du inte var sugen men 'det var där'. Det som ”throws you of gard”. Stunder då du 'in the moment' behöver ta ett beslut om huruvida du ska/inte ska.. Då du inte visste att du skulle behöva välja i denna situation. När du inte kunde bestämma innan 'the fact'. Det du var oförberedd på. Det ätande som startar tvingande fabricerande tankar som rättfärdigar varför du ändå ska … (pick your poison). DET är vad jag talar om.
Och det är allt. God natt.
Jag arbetar på grundskola. På Halloweendagens morgon under vårt morgonpyssel hörde jag en elev berätta för en annan elev att mamman inte tillät bus eller godisande för att hon inte tyckte att det var okej att tigga. Först tyckte jag att det lät väldigt hårt, hårt av ett så litet barn att säga så och hårt av en förälder att uttrycka det så.
När jag på kvällen kom hem till min egen familj med Miléa tre år och Sebastian fem år som fått löfte om att för första gången få gå "bus eller godisande" fick jag dock en bitter smak i munnen. Vi bor i ett barntätt radhusområde och jag tänker tillbaka på de gånger jag öppnat dörren för lite för gamla barn/ungdomar som satt på sig någon grej och öppnar sin stora godispåse i väntan på att få mer godis, likgiltiga blickar på det jag sedan lägger i. Ja de stunderna känns det inte helt okej. När jag tänker på de små barnen som klätt ut sig och det är en spännande grej för och det kan vara okej fastnar jag ändå på att det är godis som de ska få i sin påse (att det skulle kunna vara bus istället är bara en formalitet). Det händer att det finns alternativ hos några så som popcorn, äpple, clementin eller russin, men de alternativen hör till en minoritet och ses ibland inte med blida ögon av mottagaren. Det är en stor del av denna tradition som kretsar kring godiset och i dagens samhälle känns det fel att blidka denna del av traditionen då vi nu, om än så sakteliga, börjar bli mer välinformerade om sockrets negativa inverkan på våra kroppar och liv.
Jag tog saken i egna händer och tog med mina barn ut på en busrunda bland våra grannar. Vi tackade ja till äpple och clementin som var förklädd till pumpa och sade enbart bu och sprang iväg från de andra som ville bjuda oss godis. Barnen verkade nöjda, mamman var helt klart nöjd och nöjda var vi sedan allihop då vi kom hem till en god efterrätt beståendes av hallon, blåbär och grädde.
Frågan till dig, behöver Halloween handla om godis? Är traditionen mer om godis än om att klä ut sig och busa? En liten tanke går tillbaka till när jag själv gick som påskkärring. Vi lämnade alltid ett kort till den som vi plingade på. Vi jobbade hårt hemma med att klippa, måla och skriva kort för att kunna ge ut, jag har till och med minnen av att ligga på golvet med min syster i någons trappuppgång och måla fler för att kunna fortsätta gå. På vår tid kunde vi få en liten slant istället och jag uppfattade det mer som ett givande och tagande. Vi gjorde de som öppnade glada och de ville i gengäld ge oss någonting tillbaka. Eller tycker du att resonemanget haltar? I dag ser jag inget givande från de som ringer på min dörr (om de inte är väldigt små så att det är en bedrift att våga ringa på).
Så i slutändan, vad talar vi om, är vårt bus eller godis tiggeri? Och hur okej är det att bjuda annat än godis?
Genus på barnTV
2013-10-10 @ 11:54:13
Genus brukar fungera bra i böcker när det handlar om djur. Om namnen är grodan, grisen osv. är genus inte utpekat och jag kan som förälder själv välja vilka röster/vilket kön jag ger djuren. När samma fenomen tas till TV är det synd att det blir utan genustänk. Vab igen, och har uppmärksammat "Grodan och hans vänner". Huvudrollsinnehavaren Grodan är en han. Ankan en hon och Grisen, hon. Haren, han.
Önskemål. Byte av kön på alla djuren. En hongroda som huvudrollsinnehavare. Att aktivt välja aktiva djur som honor.
Ilandsproblem - Miléaperspektiv
2013-10-06 @ 00:15:23
Halsfluss och Kåvepenin. Sorten utan smak och jösses Amalia, varför får vi denna till vår treåring. Hon kräks nästan av den. Lite eftertanke kära doktor. På måndag ska vi byta så under helgen blir det strategiplanerande manövrar. Stackars.
Latinskt
2013-10-06 @ 00:00:00
Prövade nytt dansställe. Pardans, såsom salsa är jättebra, trevligt, roligt.. om en får dansa.
Helt värdelöst att alla tjejer efter genomgången då vi fått lära oss, när vi sedan ska dansa fritt resten av kvällen, står i utkanten av dansgolvet och väntar på att bli uppbjuden. Musiken var grym och det var mer än frustrerande att inte få dansa.
Okej visst, jag var ny på stället, ett nytt ansikte och visst, ett osäkert kort men de andra damerna då? Jag stod och smådansade, kunde inte vara stilla och det var därför jag var där men jag blev av en annan kvinna erbjuden en stol att sitta på. Mer passivt, nej tack. Jag tror att ska jag kunna gå på ett sådant ställe igen behöver jag bjuda upp själv för att passivt stå och titta på och låta någon annan bestäma när jag ska få dansa.. Näe, inte för mig.
Live fotboll - på gott och ont
2013-09-23 @ 23:57:00
Vi kommer in på läktaren och det är magiskt. Supportrar sjunger, det är god stämning och det ligger förväntan i luften. Jag har saknat detta, jag har levt fotboll länge och att gå och se fotboll är speciellt.
Det har gått 30 minuter och jag är ganska blöt lite överallt. Vårt lag gjorde visst mål, jag hann se det men inte njuta av sötman för männen bakom oss såg också målet och råkade ha öl i händerna just när hela läktaren exploderade. Jag hade velat se hur bollen rullade in i nätet och stannade, hur laget jublade och jag hade velat få insupa stämningen, en vittring av seger. Nu missade jag det medan jag torkade av mig.
Jag ska inte vara alltför förvånad över vad som hände för sedan den stora gruppen (som nog egentligen misstagit dessa platser för ståplatser på Norra supporterläktaren) kom och fyllde upp åtta säten bakom mig och M så var det ljudligt, aggressivt och nedlåtande kommentarer till de flesta på planen.
Svärmor som var barnvakt hemma hade påmint oss om öronproppar och det är jag så tacksam för. Det var verkligen öronbedövande på arenan. Vi satt nära supporterläktaren och de lät vill jag lova. Med stor förstärkning från pojkarna bakom oss kunde vi inte alls samtala under matchens gång. Jag har spelat fotboll i många år och fråga M om jag kan konsten att prata när vi tittar på någonting hemma, så för mig innebar detta en stor förlust i upplevelse då det var högljutt så till den milda (konstigt uttryck) grad.
Runtomkring oss svors det grovt (trots alla minderåriga gäster eskorterade av en förälder), det var negativt, under bältet, kvinnoförnedrande ordval och bara urblåsta kommentarer som jag tyckte vittnade om dåligt uppförande. Det bara var så. Har du varit på match så vet du, annars går det verkligen inte att förklara vad männen på arenan degraderar till. I allt detta såg jag inga förvrängda kvinnoansikten som basunerade ut än det ena än det andra med intentionen att alla skulle höra, var männen bara uppslukade av att få skälla och bära sig åt?
Männen gjorde sig själva ingen tjänst. Jag kan inte tänka mig att någon kvinna tittade på dem och tänkte att Mm Mm där har vi en riktig karl. De klagade, och fräste, och spottade ut sin ilska mot alla på planen. Mottagare kunde vara vem som helst, allra helst verkade hatet falla i hårda ordalag på spelare i motståndarlaget men det var även helt ocensurerad kritik mot egna laget, och domaren förstås. När det för det mesta var negativt och bara skulle klagas då var det skönt att finna att öronpropparna fungerade riktigt bra och få fly in i en lugn, dämpad och censurerad värld. Tyvärr fadeade de inte ut allt och ansiktena såg jag ju.. men bättre, helt klart bättre.
Det var en bra date M, vårt lag vann, och vissa sånger var riktigt fina. Jag önskar bara att det hade varit mer sådant. Äkta supporterkärlek till sitt eget lag med människor som kommer samman och umgås inför ett sportsligt evenemang. Jag känner att jag fick för mycket av dosen hata motståndarna (den sortens uttryck KAN ju inte peppa egna laget), testosteron, alkohol och jag hatar och ska säga vad jag tycker och alla ska höra - manlig skit rent ut sagt. Pardon my. .. Allt detta hindrade eventuell beundran för deras i insikt i spelet.
Nästa gång blir det familjeläktaren för i dag kunde jag inte riktigt njuta. Jag blev chockad över vad de pappor som tagit med sina söner dit faktiskt visar dem. Vad ska barnen tänka. Jag kan inte riktigt se kvalitetstiden.. Nästa gång på familjeläktaren blir det förhoppningsvis lugn och ro och kanske lite mer städat och möjligen inga öronproppar utan bara härlig upplevelse av ett sportsligt evenemang där vi i publiken hittar varandra i delade åsikter och där vi resonerar oss fram på ett mer städat sätt. Vågen och "andra sidan är ni klara?". Eller är de dagarna förbi?
När blev fotbollens supportrar (männen vad jag kunde se) så våldsamma? Från början när fotbollen kom till fanns inga regler och det var på liv och död men så är det ju inte i dag. Behöver våra män detta forum?
TVtittartårar
2013-09-05 @ 17:27:00
Är vi de enda som har en liten som tittar på TV utan att blinka? När vi tittar till Miléa sitter hon med blanka ögon helt överfulla med tårvätska. Blinka, säger vi och då rinner stora tårar snabbt över kinderna. :/
Klokheter
2013-08-22 @ 17:53:00
En mycket vis kvinna sa mig att de människor som kommer in i våra liv som vi tycker gör livet svårare för oss är här för att lära oss någonting om oss själva. Jag har träffat en sådan någon igen.
I dag insåg jag vad denna någon vill lära mig. Jag behöver, för min egen skull men även för andra, lära mig att invänta frågan om hjälp, istället för att erbjuda hjälp för att jag anser att den behövs. En lätt sak kan tyckas men ack nej. Jag är hjälpsam så att det går ut över mig själv och nu får jag lära mig just det på ett slående tydligt sätt. På både gott och ont.
På mitt förra jobb lärde jag mig ATT jag är för behjälplig, på mitt nya jobb behöver jag lära mig att SLUTA med att vara det. Det har varit ett lärorikt år och mer lär det bli, mitt nya jobb har bara börjat.
LCHF -socker -tillsatser -färgämnen +bra råvaror
2013-06-10 @ 14:36:00
För mig innebär lchf hälsa. Det vi sällan hör i media eller ur folkmun är att lchf också innebär att inte äta varor med tillsatt socker. Har du koll på det? Nästa gång du köper smörgåspålägg, korv, kött mm. kolla in ingredienslistan. "Kärt barn har många namn", känner du sockrets alla olika namn?
Nedanstående lista samt stycke under listan är hämtade från Anna Halléns blogg. För att komma till Annas inlägg "Vad kan 'socker' heta?", klicka
här.
"Vad för olika namn ska vi leta efter (mitt, när vi letar efter socker på ingredienslistor)?
Socker
Råsocker
Faarinsocker
Palmsocker
Sackaros
Fruktos
Fruktsocker
Laktos
Mjölksocker
Glukos
Dextros
Druvsocker
Maltos
Maltodextrin
Lingon
Honung
Flytande honung
Potatis
Potatismjöl
Potatisflingor
Potatisstärkelse
Majsmjöl
Majsstärkelse
Äppelmos
Russin
Torkad frukt
Modifierad stärkelse
Stärkelse
Fruktjuice
Druvjuice
Sirap
Lönnsirap
Glukossirap
Fruktossirap
Ingrediensförteckning
Alla ingredienser som ingår skall redovisas i fallande storleksordning, Det betyder att den ingrediens som det finns mest av skall stå först osv.
För att lura oss så använder de nu en massa olika ämnen som smakar sött och då kommer både socker och övriga söta ämnen längre ner i listan…"
Lchf är också att välja bort varor med olika E-ämnen, tillsatser, färgämnen mm. Du väljer själv var din gräns går men allting handlar om att komma bort från det onaturliga i vår mat.
Jag dricker röd mjölk och använder endast fullfeta produkter för jag tycker inte att det är någonting naturligt med att ta en produkt och ta bort det naturliga fettet och sedan tillsätta andra saker som behövs för att produkten fortfarande ska smaka likadant. Ofta är det konstiga saker som tillsätts. Är det inte en fråga om pest eller kolera för dig som inte tror på fullfet/naturlig mat? Fett eller tillsatser? Är inte det det mest korkade du någonsin har hört egentligen? Att ta bort naturligt fett och tillsätta saker för att få produkten att smaka samma sak? Trots det är det precis vad vi gör. Margarin, nyckelhålmärkt mat, lättmjölk mm. Det måste vara bättre att välja bort produkten. Lättmjölk/minimjölk (finns den fortfarande kvar?)/"vattenmjölk".. Vad är det för fel på vår ko? Skulle hon ge oss någonting som vi måste göra kemiska saker i fabrik med för att kunna dricka? Varför då? Är du inte fettskrämd? Varför dricker du då inte vanlig/naturlig fullfet röd mjölk? Sverige, mjölkens land.. men inte innan den har varit och vänt i fabriken..? Jag är ledsen, för mig är det för konstigt. Vet du om att sockerhalten dessutom stiger i mjölken ju längre ifrån fullfet den är? Nu vet du.
Vissa saker ska vi inte stoppa i vår kropp (för de är inte naturliga för kroppen vilket innebär att kroppen inte vet hur den ska göra sig av med det) men vi har blivit så vana vid en lång ingredienslista (vänta, vet du inte var den är, har du aldrig kollat den? Det är inte där du ser kalorierna, detta är vad det är i maten du köper och äter. Innan jag pratade med en jättetrevlig kille som var insatt i matens fantastiska värld med alla dess fällor hade jag inte heller lästen ingredienslista. Killen (R) hade ätit lchf i två år och var duktigt påläst. För mig är R min lchf-mentor. Jag blev insatt när jag började med lchf = jag-vägrar-godta-vad-som-helst-i-maten-jag-köper-kosthållningen).
Vissa saker ska vi inte stoppa i vår kropp. Lagar du mat? Gillar du när den smakar mycket? Använder du buljong? Du vet, kuben eller såsen som gör att du inte kan reglera saltet för det är ju däri.
Maltodextrin. EcoBios tips skriver om varför Maltodextrin är farligt för oss.
Varför vill vi ha Maltodextrin i sportdrycker och i välling? Varför? Och om det endast innehåller en liten mängd i det du använder ("det är så lite så det gör inget") då är det en kraftig pekpinne på hur starkt ämnet är, aspartam är ett sådant exempel (aspartam är för övrigt förbjudet i Japan, men inte här hos oss...?). Det är dags att bli ingrediensmedvetna!
Ofta tror jag att det bara handlar om okunskap. Samtidigt tycker jag att vi kanske väljer att blunda lite för ofta. Ta margarin till exempel. Jag hade alltid använt det i matlagning och bakning för det gjorde alltid min mamma. Det var tills jag en vacker dag vände på paketet och läste ingredienslistan. Jag hade börjat med lchf. Jag höll ett paket smör i ena handen och ett paket margarin i den andra och jag förvånades över att de hade samma fetthalt men ändå hade olika ingredienslistor. Den ena var längre än den andra och innehöll saker jag aldrig hört talas om.
Valio smör 80% - Grädde, salt (1,4 %) och mjölksyrakultur.
Mildas mat- och bakmargarin 80% - Vegetabiliskt fett, vegetabilisk olja 27% (solrosolja, rapsolja, linfröolja), vatten, vassle (av mjölk), salt (1,5%), emulgeringsmedel (sojalecitin), arom, A- och D vitamin.
På valiobloggen skriver de enkelt om skillnaden mellan smör och margarin,
"Smör är en mejeriprodukt. Margarin är en emulsion av vatten i olja och innehåller främst en blandning av härdade vegetabiliska fetter från raps-, palm- och kokosolja. Fetthalten varierar oftast mellan 35 och 80 %".
Så varför väljer fortfarande så många margarin? Borde inte smör med få ingredienser vara bättre? Lecitin som margarinet Milda innehåller finns det allergivarningar på. För om jag är allergisk mot bönor eller liknande så kan jag inte äta detta margarin. Lite magstarkt? Snacka om att begränsa allergikerna.
Den gången när jag på jobbet var lite sugen att ta en kokoskaka ur ett av de där paketen från kakhyllan i affären (paketen med "a long shelflife") men tänkte att jag skulle kolla ingredienslistan först.. I korthet behöver du då ta det mjuka naturliga smöret och göra det hårt för annars kan kakan inte ha long shelflife och i stort så vill du inte veta vad den processen innebär. Jag visste nog vad jag hade att vänta mig men blev ändå helt chockad över hur fullständigt enorm ingredienslistan var. Jag tog aldrig den där kakan.
Jordnötter - what's the deal?
2013-06-09 @ 12:51:00
Har till min stora glädje kommit på vad mitt sug efter jordnötter är.
Jag vet att jordnötter inte är det nyttigaste att äta handfulls av, fler gånger om dagen, vissa dagar. Eller hur! Handfulls! Så jag har perioder.
Hörde nyligen dock om en studie. Ena gruppen fick äta jordnötter, andra godis. Helt lika värden varumässigt. Godisgruppen gick upp i vikt, det gjorde inte jordnötsgruppen. Så sedan dess har jag haft en period. Konstigt hur det fungerar det där. Vi rättfärdigar vårt ätande. Det är okej så då kan jag ÄTA DET I MASSOR!!??
Obs, jag pratar om jordnötter som INTE är rostade! De är faktiskt inte de lättaste att hitta men ICAs jordnötter kör jag. Att rosta nötter härdar den nyttiga oljan i nötter och härdat fett hör inte hemma i kroppen.
Okej så vad har jag kommit på och varför måste jag sluta med mina goda jordnötter. Överkonsumption först och främst tror jag. Inget är bra i övermängd. Det som stimulerat mig till överkonsumtion är inte bra i längden.
Jag äter ju gärna paranötter och här får du kvoter per 100g, av en lchfare.
* ICA jordnötter 14g kolhydrater, 49g fett, 25g protein
* Garant paranötter 5 kolhydrater, 66g fett, 14g protein
(Det kan skilja lite mellan märken).
Jag som lchfare äter av livsmedel som är under 5g kolhydrater, undantag för grönsaker.
Vad var det då som jordnötter har som inga andra nötter har? Som jag till min glädje har kommit på. Salt! Saltade mina paranötter och voila min jordnötscraving är borta. =)
För dig som är orolig över saltbehov. Kolhydrater håller vatten i kroppen, och vatten håller salt, och då fungerar det så att jag - liksom många andra lchfare - som nästan inte alls får i mig kolhydrater har en större salttolerans då den inte stannar kvar i min kropp.
En intressant fotnot. Alla vet att mycket salt i kroppen inte är bra. Hur kan det komma sig att inte alla vet att mycket socker i kroppen inte är bra? Vet du det? Du äter mat (pasta, ris, potatis och bröd) som blir till socker i kroppen som gör att insulin utsöndras, det insulinet gör är att omvandla det socker som kroppen inte använder till fett som lagras i fettcellerna för framtida användning. Problemet är att äter du mycket socker/kolhydrater (vilket de flesta gör i dag) gör du aldrig av med detta fett som lagras i dina celler. Med skadligt högt blodsocker har kroppen inte samma motståndskraft eller bekämpningsförmåga när vi håller på att bli sjuka. Högt blodsocker kan till och med öka tillväxt av dåliga processer i kroppen. Det resulterar också i att vi lägger på oss onödig vikt.
Titta in på Ann Fernholms blogg, hon som skrivit boken "Ett sötare blod". Hon skriver antressant om sockret i våra liv, i våra kroppar.
En till viktig fotnot. Är just nu - bara för andra gången - sjuk (första gången var en kort kräkhistoria då hela familjen var sjuk, även nu är hela familjen sjuk) sedan jag började med lchf första maj 2011. Åt strax innan jag insjuknade någonting som vi tycker är ganska hälsosamt. Popcorn (lchfare tycker egentligen inte det men jag gjorde ett undantag). Tittade efter på paketet när jag tyckte att det var konstigt att jag blev sjuk. Kanske inte så konstigt ändå, 70g kolhydrater per 100g. Chockade nog kroppen rejält.
Skriver insjuknade ovan för jag kan ibland bli snuvig eller känna mig lite kass och trött och hade det varit innan lchf hade jag sagt att nu blir jag sjuk men nuförtiden blir jag sällan sjuk. Alla basilusker som kommer till dig kommer till mig också men min kropp är inte mottaglig längre. Inte mottaglig för sjukdom, låter nice ey?
Jag tror anledningen är att jag varken har socker i kroppen (kommer du ihåg, inga kolhydrater -> inget socker -> inget insulin (ingen process i kroppen) - vilket höjer mitt immunförsvar - samt att jag ytterligare stärker immunförsvaret genom att äta fett. Tvivlar du? Testa.
Sebastian slutleder
2013-06-09 @ 10:13:00
"Kanske". "Vi får se", säger jag eller M.
Sebastian, "kanske/vi får se", "det betyder att ni ska bestämma er!".
Såhär började Sebastian säga strax efter att han fyllt fyra år =)
Det livsviktiga mötet
2013-06-01 @ 01:54:00
Huvudbryderier.
Har sett färdigt The sessions. Denna man fanns på riktigt. Han kunde bara röra huvudet men var inte förlamad (han kunde känna all beröring men han kunde inte beröra andra fysiskt om de inte hjälpte honom). Han berörde andra med sina ord. Filmen berörde mig djupt.
Efter filmen rullat färdigt börjar The untraceble. En avskyvärd film, bra men handlingen är hemskt, som jag känner igen att jag har sett när frågan "Kill with me?" kommer upp på datorskärmen och den sedan visar en liten kattunge som filmas live. Jag ska inte skriva mer. Den filmen får mig att må dåligt bara jag tänker på den. Så konstigt att jag alls sett klart den, för det gjorde jag väl..? Kan faktiskt inte säga med säkerhet att jag gjorde det. Hoppas att jag inte gjorde det för jag tog ett beslut för inte så länge sedan att jag vill inte se hemska filmer som bara får mig att må dåligt. Vad är syftet med det? Jag hoppas för min själs bevarande att jag inte såg färdigt filmen då när det begav sig.
Filmerna är som natt och dag och jag börjar grubbla på saker och tings vara och icke-vara. Vi hänger tvätten, sen ska vi sova, jag och M. Jag får inte den respons som jag behöver av M. Det är sent och det är okej, det är försent för existentiella tankar men jag tar det hit, till datorn. Det är försent för mig också, klockan är för mycket, men detta känns viktigt. Jag vill bevara detta. Tur att det är fredag så jag kan sova lite längre i morgon. Kanske.
Anledningen till att Mark O'Brien i The sessions nådde dessa kvinnor, dessa vackra kvinnor, som han tycktes beröra djupt på ganska kort tid måste ha haft med hans verbala förmåga att göra. Jag tror inte att det var att han kunde svänga sig med orden utan att det var orden som (bear with me, this film speaks to the social scientist in me) var han. Han var fullständigt närvarande i sina möten i en värld där vi inte längre är bra på att mötas irl pågrund av all media överallt. Jag tänker att han inte (nu inser du att du borde ha sett filmen innan du gav dig in i mitt huvud angående detta..) hade något annat än mötet. Det var det sättet han kunde beröra en annan människa på, då han fysiskt inte kunde beröra dem. Orden och närvaron var hans medel, hans verklighet, hans värld.
För vad var det som gjorde att volontären på sjukhuset ville behålla kontakten med honom? Detta var en man som spenderade hela sitt liv liggandes på en brits, han sov i en järnlunga och kunde bara vara ur den i tre timmar åt gången. Jag tycker inte alls att det är konstigt att han nådde dessa kvinnor, jag tänker inte på vad han inte hade utan på vad han hade. Jag tror att vi är svältfödda på riktiga möten. Att vi färdas längre ifrån det vi verkligen behöver. Varandra. Medmänniskor.
- Varför var jag helt tillfreds med att vara ute med barnen under en vacker, vacker dag bara för att jag fick byta några ord med en vuxen? Jag hade varit grymt otillfreds dagen innan när det var precis lika vackert väder men där det verbala utbytet uteblev. Jag var inte närvarande med barnen då. Det ska jag jobba på. (Jag befarar dock att det är samma fenomen som händer med den föräldralediga. Ibland behövs det en vuxen för att ge energi).
- Varför jobbade hon som O'Brien träffade på sjukhuset som volontär?
- Varför tänkte jag själv efter att jag läst i vår lokaltidning om hur kommunen söker volontärer till äldrevården att, ja, det skulle jag kunna göra. Träffa lite äldre i värdefulla möten.
- Varför läser jag på olika ställen om osannolika möten som människor varit med om och hur mycket det gav dem. En äldre man som börjar berätta sig livshistoria i väntrummet på en vårdcentral.
Vi saknar detta. Jag tror vi är svältfödda och jag tror att vi behöver detta. Vi behöver varandra, vi behöver riktiga möten med äkta närvaro. Kanske kan mitt livs mål vara väldigt enkelt. Oavsett var jag hamnar, vad jag gör, ska mitt mål vara att vara helt närvarande i en värld som allt mer lockar oss bort från det som vi behöver, närvaro från andra människor. Vi behöver signifikanta andra. Signifikanta andra är någonting vi pratar om i psykologin och hur viktig en signifikant andra är i ett barns uppväxt. Maskrosbarnet som for så illa hade någon i sin närhet, vem som helst, som fanns där. Det behövde inte vara mer än en människa som var lika upptagen som alla andra men som hade förmågan att vara närvarande i stunden. Min mamma har den förmågan. Jag läste en artikel av Henning Mankell, tror jag det var, om hushållerskan i hans barndomshem som räddade honom, som han ville tacka. Jag tror att han skrev att det viktigaste en förälder kan göra är att bara vara närvarande eller någonting liknande..
Detta fastnar jag i, och vill grubbla på, och prata om, och skriva om, och leva efter. Plötsligt känns mitt liv mycket enklare. I enkelheten och närvaron ska jag finna mig själv, nå mina medmänniskor. Jag ska våga vara närvarande. Då spelar det ingen roll vilket jobb jag har. Jag ska vara närvarande, aldrig igen låta bli att säga det där positiva till främlingen framför mig för att "så gör vi inte". Jag ska göra. Vara. Våga vara en medmänniska. Det är då jag mått som bäst. De snabba tillfälliga oplanerade mötena med någon annan. Kommentarer som betyder någonting. Kommentarer från hjärtat.
En kommentar, leenden, lycka och en härlig värme som dröjer sig kvar i hjärtat långt långt efter att vi skiljts åt.
