Min man lagar god mat
2013-05-07 @ 23:55:00Inga svårigheter egentligen. För oss har det handlat om favoriträtter och att visa var receptet finns, tålamod och förståelse för att någon behöver tid.
I två dagar har jag haft förmånen att komma hem till lagad mat som jag känner att jag inte hade kunnat göra bättre själv, så är jag hemtam och trivs i köket och spenderar mkt tid där också, så det är att säga mycket det.
Att inte klanka utan att visa är den bästa vännen till den som inte ännu kan.
Detta inlägg kommer sig av att många runtomkring mig kommenterar sina mäns tillkortakommanden i köket. Jag har hört nedvärderingar äkta par emellan som jag önskat att jag sluppit. Var human och släpp kontrollen för DET tror jag verkligen är kvinnans värsta fiende. Oförmågan att släppa till, att låta det göras annorlunda. Låter vi vår vapenbroder få pröva och ta plats då är det störst sannolikhet att han gör det också.
(Ett tillägg är att vi som lchf-are har grädde, creme fraiche, smör och majonäs som smakförstärkare och det kommer vi mycket långt med).
Tack min älskade för att du fyller vårt hem med ljuvliga dofter och gudomliga smaker.
Förebilder
2013-05-03 @ 21:18:04Förfärad över att en i ledande position och administrativa ledningen på jobbet i dag vände sig om till mig och sa att "jag struntar i vad du tycker" då vi pratade om sockerförbudet som vår kommun har i skola och förskola. Jag sa att det är bra med förebilder inom skola och förskola, så får föräldrarna sedan göra som de vill hemma. Att jag nyligen fått de på vår förskola där mina barn går att sluta med födelsedagsglass och godis(!).
Bra att sitta och tycka illa om någonting bra som kommunen gör, näe, inte så smart. När jag svarade att "näe jag förstår det och det är det som är så sorgligt" blev svaret ett himlande med ögonen till sina bundsförvanter och fnissande. Moget.
Sedan förlöpte rasten, som vi hade i finaste sommarsolen utomhus med fredagsfika som de satt och moffade (lustigt att klaga över sockerförbud medan de inmundigar just socker "rör inte mitt beroende"?), med negativa svängar hit och dit gällande allt möjligt. Bl. a. ville de inte rätta prov, "kan vi inte hyra in provrättare som sätter betygen också".. jomen ja, det är säkert rätt väg mot ett bra och enbart meritokratiskt samhälle..
Fick dock lite ro i detta lyssnande och försökte påminna mig om att vissa människor, bara ÄR negativa och energitagare.
"Låt inte småsaker störa din sinnesro. Småsaker är småsaker. " Djupt andetag.. och andas ut. In..och ut..
Alla skulle köra automat
2013-04-22 @ 20:59:00Härom dagen körde jag till jobbet i vår lånebil. Vanligtvis kör jag vår trotjänare sedan sju år, en automatväxlad bil.
Medan jag körde kom jag på mig med att behöva ta en massa beslut hela tiden, på den väg till jobbet som jag känner så väl och har kört så många gånger. Oftast handlade det om tvåan eller treans växel i rondellerna och hade jag börjat att åka igenom på trean tenderade jag att fortsätta göra det oavsett om jag tog andra eller tredje utfarten ur rondellen vilka egentligen krävde olika hög hastighet. Kände jag att det gick för fort tog jag tvåan i nästa men hade jag påbörjat på trean växlade jag inte alltid ner. Jag blev lat och okoncentrerad och körde på mer. Det var jobbigare att stanna. Det blev inte lika självklart att stanna för gående, någonting jag med stolthet annars alltid gör.
Kanske är det bara jag som tänkt detta för att jag nu inte är van, har ni andra som alltid kör manuell dessa små dilemman måntro? Jag tänker bara att en dålig bilförare kanske kan vara en upptagen och stressad människa som inte ens i sin bil kan få en paus. En paus från beslut. Någon som är trött och inte bryr sig så mycket och nu struntar i vilket. Hela tiden händer det någonting och det vara bara det att jag reagerade på det nu när jag inte körde automat. Även i bilen händer det någonting hela tiden. Då blev det så himla mycket mer att tänka på i körningen. Tänk om alla skulle slippa det. Hade det inte varit bra om vi sluppit det?
Dessutom är det miljövänligare att köra automat. Det talar också för det.
Träna är inte rätt ord
2013-04-17 @ 21:04:00Jag behöver ett nytt ord. Jag kände det för några dagar sedan efter att jag börjat ge mig ut och springa och träna olika klasser på gymmet igen. Hade väl haft ett uppehåll på tre veckor av massa annat än just träning.
Vad tänker jag då, jamen vad är det jag GÖR på gymmet? Vad gör jag på mina klasser? Tränar jag för att bli bättre? Bättre på att träna.. eller bli bättre på den klassen? Vad är det jag gör? Är det det viktigaste ändamålet? Vad är den stunden för mig?
Jag äter lchf, det är nog det som har triggat dessa annorlunda tankar. Jag äter nog en liberal lchf för jag har aldrig räknat någonting utan äter tills jag är mätt, och skippar då allt ätande mellan måltider eftersom jag står mig längre på fett och kan äta mindre mat. Jag mår bra, jag mår otroligt mycket bättre, och bryr mig inte om resten. Sedan jag, förutom lchf, prövat periodisk fasta, 8/16 samt att ha en fastedag i veckan (jag äter ett mål under den dagen - lunch) så fungerar min kost för min vikt. Träning är för själen, psykiskt välmående.
Jag går och rör på mig för att det är kul. Jag tränar nu aldrig någonting som jag inte tycker är kul för att det skulle vara bra träning för kroppen. Visst, jag tränar kroppen när jag är iväg men jag är där för att det är kul. Jag gör det jag vill göra. Det är glädje. Jag springer för att jag ska springa Vårruset, någonting jag tycker är mycket roligt. Jag tränar för att springa lopp, men jag springer inte lopp för att träna, jag springer för att det är kul. Jag dansar för att det är förbaskat kul. Yogar för själen och boxas och kör bodykombat för att det är skitkul och en förbaskad kick. Jag mår bra... när jag är där.. medan jag gör..
Kanske kan just det vara grejen för mig. Jag har alltid älskat att vara där. När jag spelade fotboll älskade jag att träna. Att få svettas och ta ut mig. Då tränade jag på att bli en bättre fotbollsspelare. Då TRÄNADE jag. Det var oftast roligare än matcherna, även.. då jag spelade hela matchen. På träningen kunde jag köra slut mig, då tränade var och en, på matchen var min rörelse och glädje beroende av vad som hände med bollen.
På gymmet tror jag att jag kan vara instruktörens drömdeltagare. Jag får alltid en massa, kul att se dig, kul att du är tillbaka, bra jobbat. För jag är verkligen där, helt närvarande och jag ger av mig själv. Jag delar allt. Jag är inte snygg framför speglarna, jag kämpar och tar i. Kanske är det även det detta handlar om. Jag är där, jag ger allt jag har, kör max (vilket jag har en helt annan nivå av nu på lchfkost!) tills jag stupar och behöver vila men sen kör jag igen. Jag har alltid ett stort leende på mina läppar, låter fånigt men så är det. Vet du, jag har två sommrar nu prövat på gratis utomhusgympa då de flesta av oss är lediga från våra jobb och har semester. Tänk dig själv. Sval underbar kväll med solen som värmer på låg höjd, temperaturen är perfekt, och du gympar i en stor grupp med människor, mest kvinnor, gräset doftar underbart, vinden svalkar härligt och musiken är skön. Vet du hur många leenden ser jag i gruppen? Jag har verkligen tänkt på detta och faktiskt tittat runt efter leenden.. och... inte.. hittat.. ett enda.. Vad är det om? DE människorna tror jag är där för att "träna" och därför behöver jag ett annat ord. För har jag inte ett leende på läpparna och uppskattar musiken och instruktören, då är jag inte där. Då går jag inte på den träningen.
Kanske ska jag säga att "jag ska gå och svettas med ett leende på läpparna" för det är nog det närmaste jag kan komma denna känsla jag har. Jag tränar inte i första hand, det är väl också en bonus men det känns missvisande att säga att jag går och tränar. Andra gör det. Alla de som tränar för att hålla kroppen i trim och för att gå ner i vikt. Med min kost har jag lärt mig att det inte fungerar så. Inte för den som äter min kost. Jag äter mig i form och rör på mig för själen.
Det är dock lite långt, "ordet" - frasen. Men det kan vara lite humor att uttrycka mig så och det är glädje som är största delen i "rörandet på mig" för mig. Eller har du ett ord för mig annars får jag nog nöja mig med "gå och svettas med ett leende på läpparna" tills jag får ett nytt galet infall. :) Ha en god kväll!
Att erbjuda harmoni och utveckling
2013-04-14 @ 01:19:00Vad är det jag gör för fel?
Vad är det jag vill åstadkomma?
Jag tror jag säkert vet detta men kan inte omsätta det i praktiken. Vad är det som sätter stopp för det? Vem? Vem annan än jag själv. Jag har bara makten att förändra mig själv. Andra har makten över sig själva.
Jag söker sanning genom "Transformational Breakthrough Coaching" och jag söker sanning genom "Cope" en föräldrautbildning, jag söker sanning, inspiration och utveckling genom diverse föreläsningar i alla intressanta riktningar. Där är jag just nu.
Jag känner när jag är fel ute, jag känner det tydligt. När det händer känner jag att jag varit stressad eller ur balans. Eller var jag bara lat? Lättaste vägen för mig i handling, men svårast att sedan bära mentalt? Väljer jag att glömma?
Vilka ord använder jag?
Med barnen vill jag bli lyssnad på, men lyssnar jag? När det är tydligt att jag hamnar för långt ifrån min ledstjärna då ser jag effekterna det har på barnen. Lyssnar inte mitt barn kan jag aldrig lasta någon annan än mig själv. Jag skapar vad jag får.
Jag vill stoppa någonting. Nu. NU! Hur ofta väljer jag mina fighter och hur ofta handlar jag utifrån tidspress - inbillad tidspress - och en skitrutin? Ett snurrande ekorrhjul. Jag använder ord som "Jag vill inte att...", "stopp", "sluta". Jag säger det en gång, två, flera och tillslut befaller jag med hög röst. Skulle det vara min rätt?
Jag säger saker som att jag inte har tid just då att förklara "du måste sluta först" och sedan kan jag berätta. Skulle du sluta "NU!" om du gör någonting utifrån behov, känsla och övertygelse? Skulle du sluta bara för att någon säger att du måste det? Är det bara barn som "trotsar" eller handlar det om att vi tar oss friheter och tycker att vi automatiskt skall lyssnas på bara för att vi råkar vara den vuxna i situationen? Hur vuxet är det? Är det vad vi vill lära ut?
Jag vill nå genom lugn och förtroende. Jag vill känna att jag har all tid i världen att förmedla mina tankar. Jag vill välja att se att jag i varje situation har all tid i världen, prioritera det, med ett lugn nå ut och få de som känner mig att veta att här är det ett lugnt tempo som gäller. Här erbjuds lugn och stannar du upp så kan vi lösa det här. Det kan vara ett viktigt möte. Jag vill ha tid att förklara från början.
Jag vill använda ord som inte attackerar. Jag arbetar bort ordet ”man” (det där myndighetsordet ”man ska inte” som är så opersonligt som det någonsin kan bli), jag arbetar bort ”inte” och ”nej”. Jag arbetar med att fokusera på vad jag vill, det positiva, och strunta - till så hög grad det är möjligt – i det som är negativt. Varför lägga tid på det som stjäl din egen energi, när det andra inte ens är viktigt? Det borde inte få uppta din tid. Men visst är det lätt att falla in i den negativa trendiga, lata och accepterade spiralen. ”Usch vad det regnar”, ”usch vad kallt det är”, ”usch vad det är varmt”…
Istället för att ge barnet en ”time out” tar du själv timeout’en för visst är det det du vill? Det du behöver? Lämna situationen. Vänta lite, sen, ta itu med det, när du är lugn. Andra förtjänar en lugn du. Alla beter sig så gott de kan. Alla handlar utifrån sin egen ledstjärna. Tar du dig tid och ser efter om den andres perspektiv är rimligt? Kan du då förstå och se att du inte ska banna utan kanske bara bekräfta och kanske förklara varför det inte fungerar att göra eller tänka så? Vägleda till ett bättre sätt? Jag tänkte och skrev vid ett tillfälle att ”utan förutfattade meningar hade vi inga krig”. Jag menade att tar vi oss inte tiden att sätta oss in i andras perspektiv, se andras ledstjärnor och kunna förstå deras handlingar, hur kan vi nå bortom oss själva? Hur ska vi då kunna sträcka oss längre än dit vårt ego bär oss? Mina obekräftade tankar om vad andra menar är falska sanningar. Mina förutfattade meningar lär mig ingenting om personen jag har meningar om, de stjäl min möjlighet till förståelse och att kunna möta den andre på ett djupare plan.
Här vill jag hamna. Mitt ord vill jag ska vara ”vänta”. Lugnt, neutralt, tydligt. ”Vänta” så får jag andas och sedan förklara i situationen (jag tänker mig här ett scenario, ett bråk mellan Sebastian snart fem år och Miléa snart tre). Jag vill förmedla lugn, jag vill förmedla att jag har tid för er och jag vill förmedla att jag är en trygg vuxen som ska vägleda dem i deras utveckling mot vuxenlivet.
Jag tänker att jag inte triggar någonting när jag ber dem vänta (jag tänker mig att jag om jag inte är lugn eller sagt ”vänta” i en lugn ton kan blunda i två tre sekunder – veta att de fortfarande är där när jag tittar igen – och då på ett lugnt sätt fråga ”vad har hänt?”). Om jag frågar dig som vuxen om du kan vänta, det är väl mildare? Säger jag ”Jag vill inte att..”, ”stopp” eller ”sluta” till dig då känner du dig attackerad? Detsamma gäller väl våra små? Varför inte låta dem kräva detsamma från mig? Varför inte låta dem få samma respekt?
Det är lätt att säga ”jag är vuxen, jag bestämmer”, utan att först ha bekräftat barnets perspektiv, och det är inte rätt. Alla har en anledning. Det är bättre att få med dig den andra på noterna än att bara köra dit eget race från platsen i ditt inre där endast ditt ego kan leva.
Man man MAAAAAAAAAAAAN, ansvar och annat
2013-03-24 @ 11:41:00Min inställning och bakgrund är att vi alla, vi människor, generellt är mer eller mindre bra på att stå för vad vi tycker och att ta ansvar för vad vi säger och gör.
Jag håller exempelvis på att arbeta bort ordet och användandet av "man" ur min vokabulär för att det flyttar ansvaret från oss mot ngn sorts överhet. "Man ska inte göra så".. osv. Vem är "man"? Vi väljer vad vi säger och vad vi vill. Vi kan skippa att bjuda in "man" i vårt liv. Vi kan alltid byta ut det mot jag, vi, ni osv. Det är ofta läskigare, men det får oss att tänka till angående vem vi pratar om och vem våra ord egentligen kommer ifrån. Är det mina ord, eller är det "man"s ord?
Ordet "man" kommer dessutom från början från att mannen var norm. "Man" gör så, dvs. mannen gör så. Vill man(!) ..... vill vi/du/jag..... prata så?
Jag vill också ta ansvar i form av att säga det jag tycker om någon till objektet som jag tycker ngt om. Rak kommunikation. Vi är bra på att prata om andra med andra utom just den det gäller. Säg aldrig någonting till någon annan som du inte också kan säga till personen det gäller. Allt detta handlar för mig om ansvar.
Jag har även märkt att jag ofta i diskussioner lyfter diskussionen till en mer holistisk syn än att tala om just den händelsen vi satt oss ner för nu. Jag pratar ofta om vad vi tenderar att göra på just detta sätt i många olika situationer. Jag är beteendevetare, detta är mitt intresseområde. Jag tycker att det är enormt intressant att diskutera och jag kan se att det kan skära sig mot den som pratar om sig själv eller i alla fall där och då när jag tenderar att prata om det övergripande. Jag inser det.
Medan jag diskuterar utvecklar jag mina åsikter under diskussionens gång, förändrar, slipar. Ni är del i den processen. Det ni säger utmanar mig och jag behöver kanske tänka igen. Det gillar jag. Tack för att ni utmanar mina värderingar och får mig att utvecklas som människa
En vecka med periodisk fasta 8/16
2013-03-05 @ 10:07:13Jag har ätit lunch, oftast tidigast kl.12 och middag runt kl.18, inget mer. Portionerna har varit som vanligt, kanske lite större. Mycket vatten.
I går hade jag tänkt testa en 24-timmarsfasta men jag var hungrig och jag är kluven. Lchf handlar om att äta när jag är hungrig och med fastan som sträcker sig längre än 16 timmar, som jag gör nu, kommer jag nog alltid att vara hungrig och behöva dricka mycket vatten. En längre fasta någon gång ibland har dock hälsofördelar. Extra svårt nu när jag är hemma med båda barnen och serverar mat. I går lagade jag mat. Tränade på kvällen.
Barnen får inte veta vad jag håller på med. Det får inte skicka fel signaler. Det är skillnad på att hoppa över ett mål när vi inte är hungriga (det gör barn då och då), vi ska äta när vi är hungriga, och på att kämpa emot hunger av och till under en dag för att fasta en hel dag.
Har en till undring, när går vi för långt? Som min kille sa, det är klart att du går ner i vikt om du inte äter, periodisk fasta är ju lite mer än så men han har inte fel. Jag hittar skriverier om periodisk fasta på träningssidor där de ska deffa och få mycket muskler och jag vill inte att det kretsa kring vikten utan kring välmående. Jag får hitta min egen balans.
Är även i dag hemma med barnen, men ska inte träna, och vi har rester att äta. Jag ska göra ett försök, men är dock hungrig i dag innan lunch. Jaja, den som lever får se. Det är en spännande värld jag lever i.
Mediauppfostran
2013-03-04 @ 17:48:00När barnen är sjuka är jag väldigt liberal med media (lite beroende på hur mycket de orkar göra när de är sjuka förstås, men ändå, liberal). Funderade lite hur våra barn påverkas av vad de får för mediauppfostran - av vad de får se. Båda våra barn älskar Pingu och kan även se obegränsat av Mullvaden. Jag är inte TV-liberal utan vill veta vad de ser och har dem hellre att se förinspelad media. De ser väldigt sällan Amerikanska biofilmer, filmen Upp är undantaget.
Nu under sjukdagar - Miléa kräks, så tidigast torsdag slipper vi ur hemmet - blir det MYCKET media. Funderar. Vad skulle det ultimata lärprogrammet vara, som barnen samtidigt själva VÄLJER att se när de får bestämma. (Jag kan ju säga vill ni se den eller den och styra en del men när det oftast är Pingu de väljer känns det som om det inte spelar någon roll). De ser även Fem myror är fler än fyra elefanter.
Ett barn kräks - alla barn hemma
2013-03-04 @ 17:47:14Har två barn hemma. Miléa kräks så då är bestämmelserna på förskolan att syskonen ska vara hemma från förskolan också. Vi brukar inte bli sjuka hela familjen då en är kräksjuk så därför är det lite enerverande och någonting jag grubblar på. Att ha ett barn hemma som har utomhusbehov är sådär. Det är mysigt någon dag för alla men i många dagar så känns det inte rätt att hålla barnet inne.
Dessutom och mitt starkaste argument är att en doktor sagt att det är omöjligt för förskolor att försöka stoppa smittspridning då barnen i de flesta sjukor smittar innan det bryter ut. Är Sebastian då inte smittad av Miléa och smittas under de 48 obligatoriska hemmatimmarna efter sista kräkning (ibland kan det vara bara ett tillfälle) då betyder det att Sebastian smittas och om det är en inkubationstid på två dagar kommer han sjuk till förskolan.
Vad jag vill komma till är att det borde vara bättre att syskonet inte smittas, dvs. är på förskolan som vanligt.. ? Eller tänker jag helt vajsing?
Periodisk fasta dag fem
2013-03-04 @ 00:36:54I dag var det en helt annorlunda dag. Trots att jag och M firade vår 10-årsdag i förrgår och åt en hel del och senare än kl. 20 och jag i går därför åt lite mindre än vanligt (lunch och middag och ingenting mer efter middagen kl. 18.30) var jag inte hungrig i dag på förmiddagen. Jag har läst om att hungern lugnar ner sig men blev ändå överraskad. Nu får jag komma ihåg att dricka vatten igen.. Då tränade jag ändå en halvtimme tabata, duschade och gjorde ärenden innan lunch.
Det ska, förutom att inte äta så regelbundet även, vara bra att variera hur mycket vi äter från en dag till en annan. Därav den lite sparsammare dagen i går. I dag har vi varit på kalas och ätit god god lchf-ostkaka. =) Nu i kväll blev det sen vuxenmiddag i vardagsrummet framför film, vin och lchf-kokoskaka till efterrätt. I morgon funderar jag över att testa en längre fasta, vi får se.
Periodisk fasta dag tre
2013-03-01 @ 08:58:00Går jag upp klockan sex eller sju börjar magen undra och kurra vid halv nio men lite vattendrickande råder bot, det är inga problem. Mellan klockan tio och lunch blir vattendrickandet mer intensivt. Vatten är dock välgörande och jag siktar ju ändå på två liter om dagen så detta är endast positivt. Behöver kanske inte dricka vattenglaset till lunch sedan. Håller mig mätt och nöjd till middag utan problem. Jag har tagit lite nötter igen vid åtta på kvällen för att det inte ska bli för många timmar om vi äter runt sex.
Fungerar bra. Jag kan sova en halvtimme längre på morgnarna. =)
Undrar dock. Är i dag hemma med febrig och hostig Sebastian, lagar supergod frukost till honom. Reagerar magen på dofter? Ställer den in sig på mat och blir depraverad? Någon som kan någonting om detta. Saliven kommer igång vet jag. Är det negativt för magen att frestas, eller är det bara jag som frestas? ;)
Periodisk fasta (pf)= exempelvis äta lunch och middag och något mellanmål men inte äta frukost. Dvs. fasta mellan kl. 20 och kl.12 följande dag. Ett ätfönster på 8 timmar, fasta i 16 timmar. Skrivs ibland 8/16. Det finns många hälsofördelar.
Läs om periodisk fasta på Jonas Bergqvists hemsida, http://www.jonasbergqvist.se/sidor/periodisk-fasta/
-------------------------------------------------------------------
Tillägg klockan 15.00 (relativt vanlig mellanmåls- eller sugen-på-någonting-dock ej sött-tid. Det är som om kroppen redan vant sig vid att äta sällan. Tiden mellan lunch och middag är inte svår att fasta. Nu kan jag förstå hur det skulle vara möjligt att förlänga fastan till att inte äta upp till 36 timmar (tycker du att det låter det hemskt så läs på, det är inte ohälsosamt utan låter kroppen göra en sorts detox).
När jag började med lchf första maj 2012 kände jag att mitt liv slutade att kretsa kring mat. Jag har varit matglad men inte haft någonitng annat än ett sunt förhållande till mat. Det bara var så att jag åt när jag skulle men jag tänkte inte hela tiden på mat, jag slutade med alla mellanmål då de blev överflödiga. Denna fasta är att ta det ett steg längre. Nu känns det som om kroppen är väldigt nöjd. Som sagt tidigare, människorna åt knappast regelbundet eller en stor frukost då vi var ett jägarsamhälle.. Dettakänns helt rätt. Back to the roots.
Jag mår dessutom grymt bra. Känner mig stabil och harmonisk. Väldigt lugn och tillfreds. Som om kroppen inte behöver påverkas/påfrestas av att jag äter (blodsocker mm. Äter dock kanske som bekant lchf och påverkas säkert inte lika mycket av matintag som andra så jag helt undviker socker).
Ska tilläggas att jag körde ca 45 minuters tabataträning sista timmen jag fastade. Gick hur bra som helst. Har redan druckit ca 2½ liter vatten i dag. Nice!
Spisens första platta?
2013-02-28 @ 21:08:59Jag brukar vara lite missnöjd över att jag inte varierar mig i mina inlägg. Ofta samma ämnen. Kan väl aldrig bli för mycket lchf dock ;)
Nu kommer någonting för er att kommentera.
Jag lagar mycket mat. Jag har ändå en förmåga att alltid sätta på plattan längst ner till vänster då jag egentligen ska sätta på den längst upp till vänster. Tänkte nu en gång extra på detta. Hur läser vi? Vi börjar från vänster till höger först övre raden och sedan den undre. Borde inte rimligtvis den första knoppens platta vara den längst upp till vänster. Det är ju även en snabbplatta som används ganska mycket. Hur det sedan ska fortsätta är jag flexibel med. Tänker att det måste väl ändå vara en inlärd anledning till varför jag alltid vrider på första knoppen då jag vill sätta på plattan längst upp till vänster? Är jag ensam om detta beteende?
Från arg - till glad
2013-01-28 @ 21:03:23Ja inte är det det lättaste, absolut inte. Jag fastnade i helgen i arg och var nog inte så himla rolig att ha att göra med. Skäl till det eller inte, jobbigt var det. Jag kände det så väl men kunde inte komma ur. Ville inte vara så men jag var det. Kunde prata med barnen med mild röst men latent på lur låg den hårda elaka tonen.
Efter träning var det borta. Serotoninpåslaget gjorde jobbet. =)
Pratade med fina syster efter jag kommit hem och hon hade världens bästa råd att ge. Ett ta-dig-ur-arg-känslan råd. Hon sa såhär, gå in på toaletten och ställ dig framför spegeln. Gör sedan de fulaste grimaserna du kan och gör massor med fula ljud till. Du kommer att undra vad du håller på med - varför du är arg och du kommer att tänka att du är löjlig och inte ha någon anledning till varför du är arg. Du kommer inte att kunna fortsätta vara arg.
Det är nästan så att jag längtar till nästa gång jag är arg.. ;)
Att ha ro i att skriva när inspirationen finns
2013-01-14 @ 21:33:32Jag det är ju ytterligare en del i att finna sig själv och inte lyssna till borde-rösten.
Jag tycker att jag BORDE blogga oftare men HUR kul är det att skriva oinspirerade blogginlägg och hur kul är det att LÄSA dem?
Näe. NU ska jag landa här, i mig själv, och säga att här ska det inte finnas någon press och stress. Detta ska vara lustfyllt och roligt och givande och jag ska skita i statistiken. Lätt! Nja..
Mina hälsoförbättringar med lchf
2013-01-05 @ 21:16:00Känns som om jag aldrig tar mig tid att skriva detta inlägg. Vill i alla fall dela med mig om hur min hälsa förbättras sedan jag började äta lchf första maj 2012.
I 20-års åldern någon gång började jag få problem med att det "kliade" på benen efter att jag duschat, rakat benen eller haft någon annan nära kontakt med benen. Det "kliade" inte så att jag rev mig på benen men genom att stryka eller ha ett tryck på benen lättade det. (En viktig, enligt mig, parentes är att jag spelade fotboll från sju-års ålder t.o.m. att jag var ca 25 år gammal. I idrottsvärlden är ett stort intag av kolhydrater naturligt). "Kliandet" påverkade mig genom att jag slutade raka benen och började epilera istället då det var något lindrigare. Efter att jag duschat (kroppspeeling har jag aldrig kunnat göra), gick jag fort till sängen, lindade så hårt jag kunde in mina ben i helst ett tjockt täcke och satte mig sedan på benen. Efter det bad jag andra hålla sig undan i 10-15 minuter för jag var inte go att ha att göra med. Att duscha iskallt på benen gjorde jag en period men det sköt bara upp problemet en kort stund och lindrade bara lite. Bastu i samband med träning hjälpte helt och hållet och jag drog mig för att duscha hemma och löste det genom att träna ofta. I dag har jag lindriga problem när jag har peelat och inga problem om jag någon gång rakar benen istället för att epilera. I dag vågar jag därför satsa på len hud. =)
Min ansiktshud har blivit mycket bättre (led av ganska mycket akne under mina tonår) och jag experimenterar därför med min ansiktstvätt. Jag bytte dyra Nimue mot Niveas Natural oil (duschkräm), 55% bestående av naturliga oljor. Hyn är jättefin men äter jag socker, frångår min kost, då får jag utslag.
Min mage. Led då och då men regelbundet av svullen mage men sedan min sista förlossning LED jag verkligen av förstoppning. Detta trots att jag faktiskt för första gången i mitt liv prövat en diet, Cambridge, pulver/vätskediet, efter en långvarig maginfluensa där jag ändå inte fick behålla någonting. VC-sköterskan sa okej när jag frågade henne. Jag gick ner i vikt, både på maginfluensan och dieten och vad jag vill komma fram till - efter dieten åt jag som rekommenderat halva tallriken med grönsaker och alltså bara en fjärdedel protein och en fjärdedel kolhydrater. Jag hade ändå väldiga problem med magen. I två månader efter min förlossning med min sistfödda kändes det som jag var tillbaka i sista skedet på min förlossning varje gång jag var på toaletten. Hemska och ångestladdade toalettbesök under den perioden. Det blev bättre men min dotter är i dag drygt två och ett halvt år gammal och jag led av fortsatt förstoppad och jobbig mage till dagen jag började äta lchf. I dag är min mage som en klocka. Enbart på naturlig lchf-kost.
Förra hösten hade jag två tvåveckorssjukdomsperioder då jag hade lunginflammation och kraftig förkylning. Jag var även borta vid fler tillfällen men inte lika länge. Denna hösten har jag haft en sjukdag, trots att alla mina kollegor på jobbet haft många och vissa långvariga sjukdomsperioder. Även jag borde ha blivit smittad. I dag blir jag inte sjuk. Jag kan känna att jag får någonting som ligger latent men sedan försvinner det istället för att bryta ut. Mitt imunförsvar håller. =)
Under sommaren har jag de senaste åren lidit av kraftigare pollenallergier. Sommaren 2012 hade jag ingenting! Inte snuva, nysningar eller rinniga ögon, trots att de sa att det var den värsta sommaren på många år! Även mina eksem är bättre. Jag tål pälsdjur och allergiblommor bättre.
Jag har inte haft karies heller och jag har tidigare haft mycket karies. Ingen tand är utan lagning.
Även jag har lidit av återkommande svamp i underlivet, (läste precis ett inlägg om det) och det är så tabu att prata om men jag nämner gärna att jag inte har det mer! =)
Vad mer, jag är piggare, har mer energi. Jag har haft konstiga tränaupplevelser på lchf med en onaturlig energi som fått mig att orka hur mycket som helst. Jag har tänkt att andra måste tro att jag är dopad. Snacka om försprång! =) Jag tränar för själen och äter mig i form. Jag står stadigt i vikt och går inte upp vare sig under sommarsemester eller julledighet. Jag unnar mig godsaker men äter även lchf-alternativ. Frångår mycket sällan kosten vad gäller mat. Frångår kosten med sötsaker. Hade en härlig baka- och laga lchfmat upplevelse under julen. Underbart!
Så mycket bättre mår jag i dag. =)
