-- Mamma med knuff --

(Se inlägg Nu ska det ske)

När vi har höga förväntningar är det inte sällan som någonting inte riktigt blir som vi hade velat. Jag är glad att säga att detta icke var fallet i kväll. Alla olika rätter till trots så blev det ett helt fulländat kalas. All respekt åt mamma som gjorde många perfekta smördegsknyten flera nyårsaftnar. Vilket pillgöra! =) Nästan tur att jag inte kunde använda en smördegsruta för då kunde jag plåstra lite på vissa andra med den. Ingenting som sedan syntes heller.

Sebastian kladdade mer än vanligt men efter ungefär halva måltiden kunde vi koppla av det och lät honom hållas. Han skulle blivit kladdig vilket fall som helst! Det är ett faktum. Nu var vi alla väldigt nöjda istället och njöt i fulla drag. Sebastian åt av allting, det enda som han ratade var fläskfilén, som vi inte annars äter.

Förrätten var kalas. Varmrättens smördegsknyten såg ljuvliga ut, och var det också, i sin vackra gyllenbruna nyans. Fläskfilén var perfekt och såsen blev kronan på verket. Potatisgratängen var väldigt god och pannacottan som kom som en härlig vaniljdröm till dessert var med sina hallon den bästa pannacotta jag gjort.

Alldeles nyss kom min kille in, som stängt in sig i köket för att röja upp medan jag skriver mitt inlägg, iklädd ett vitt förkläde över sina finbyxor och sin skjorta (bara den synen känner jag var värd allt arbete och mitt initiativ till att vi skulle vara uppklädda för denna kväll, mums!) och bjöd mig på en bit Lindt Giandujachoklad. Det var ett första och den var väldigt god. Nu ska jag gå ut till min kille i köket och hjälpa till att röja. Han är så skön att se på i kväll så jag vill nog inte vara någon annanstans!

Jag är så lycklig!

Fullt ös ända ut i kanterna.

Jag lagar i kväll min första trerätters. Mina matgäster? Mina två älskade pojkar förstås, en stor, en liten. Jag har sagt till att det blir finmiddag och har ombett herrarna komma finklädda till matbordet. =)

Vad bjuds?
Till förrätt blir det en musselröra på rostat bröd.
Till varmrätt blir det fläskfilé med svampsås i smördegsknyten, potatisgratäng och sallad.
Till dessert bjuds pannacotta med hallon.

Yepp det ska bli alla tiders detta. Sebastian ska självklart vara med på alla rätter (till efterrätt kommer han att få vaniljjoghurt och hallon, vilket kommer att se likadant ut som mammas och pappas dessert). Sebastian har tidigare visat att han gör sig mycket bra vid buffébord så han ska naturligtvis vara med på denna trerätters (skulle det inte falla i smaken finns det naturligtvis backup i kylskåpet för hungriga små pojkar). =)

Mina förväntningar är mycket stora!

I dag var det studiedag på Sebastians dagis och vi begav oss för att hälsa på öppna förskolan igen. Det var ett kärt återseende med framför allt personalen, det var inget barn vi kände igen. Jag fick nu kryssa i rutan 16-24 månader för Sebastians ålder.  =)

Helt perfekt att ha någonstans att ta vägen när det är sådant ruskväder som det är nu. Det kan vara okej att vara ute både när det är kallt och regnar men när det dessutom blåser massor och regnet går i sidled, ja då är det inte lika roligt.

Sebastian tittade på det ena och det andra på öppna förskolan och jag såg igenkännandets glädje spegla sig i hans ansikte vid några tillfällen. Härligt!

Sångsamlingen fungerade bra eftersom nappen var i munnen men sen när vi skulle stå och dansa då tog Sebastian likt många andra barn tillfället i akt och smet iväg. Som så många gånger förut kunde vi föräldrar bara konstatera att på slutet var det mest bara vuxna som satt kvar och sjöng i ringen.

Ja det går frammåt. Han närmar sig. Vi började med att en kväll till middagen tända levande ljus och det föll Sebastian verkligen i smaken. Nu tänder vi ljus till frukost också och har mys. Glömmer jag så påminner han mig. "Us" =) Ja jag tänder gärna ljus med dig min älskling.

Rapport från dagis. Ja det bubblar om Sebastian nu, orden kommer i mängder. Det är kul att de märker av det på dagis också.

Sebastian härmar och försöker själv och vi kommunicerar en hel del. Det är kul att förstå varandra. Det känner både jag och Sebastian.

Orden är inte ordagranna naturligtvis, men det är tydligt vad han vill. Tända, släcka, sitta, dammsuga, sopa, titta, hallå svarar han i telefonen, tvätta, nappen, knappar, klappa, vatten, ost, ljus, fyra mm.

Mer ord. Hiss, slut, borta, näsa, mjölk. Jag lovar att det finns fler. =)

Nu är hela famljen vaccinerad. Sebastian var jag på BVC med i går och det gick över förväntan även om det var en del i kö. De jobbade jätteeffektivt och hade bara vaccinering på schemat när vi var där på drop-in. Barnen kunde halta lite och få hög feber som biverkningar, sade de, men Sebastian har klarat sig helt ifrån det. Däremot har han sovit längre på dagis än han brukar och det gör ju ingenting.

Dignade gjorde det och fantastiskt gott var det. =) Mums. I fredags jobbade jag men fick sluta tidigare, när jag kom hem var farmor här och Sebastian var jättenöjd. Farmor var till stor hjälp och jag och min kille hade tid att göra oss vackrare. Jag hade min fina svarta långkjol (som böljar när jag går i trappor) och en mörklila kortärmad finblus. Jag hade uppsatt hår. Hals och öron pryddes med mina finaste finsmycken. Min kille hade finbyxor, finskor och en skjorta. Vi kändes oss väldigt uppklädda. Vid kvart över fem åkte vi iväg och lämnade Sebastian i farmors trygga händer. Han berördes inte alls av att vi gick. (Farmor fick sedan tyvärr byta tre otrevligt lösa blöjor under kvällen, har rapporterats, vilket inte hör till vanligheten, men annars gick allting bra, och nattningen hade varit okej. Vid 22 var vi hemma igen mätta och belåtna.

Favoriter på julbordet var julmust, löjromssill, strömmingsvariant, rökt lax med potatis och hovmästarsås, krabba, janssons frestelse, rödbetssallad, onsalakorv, prinskorv och till efterrätt, kladdkaka med grädde. Jag blir alltid förvånad över att jag inte blir så otroligt mätt som hör till vanligheten vad gäller julbord. Jag tror att det kan ha att göra med att jag tar så lite av varje sak och sedan inte äter upp det som inte faller i smaken så även om jubordet består av hämtande av fem tallrikar äter jag kanske inte mer än två vanliga portioner. Okej, jag medger att det blir en del svinn men jag har bestämt mig för att jag kan leva med det då det ofta bara blir ett julbord om året. =)

Härligt var det att sitta och prata om allt möjligt och allra härligast var det förstås att dela upplevelsen med min kille som också blivit medbjuden på jobbets julbord. Mycket fint var det!

Varför blir jag så besviken på att inte ro iland ett jobb på 20 % som skulle betalt dåligt, haft mig arbetandes julafton och nyår och som troligtvis hade upphört efter årsskiftet?

Tur att det kan handla om ett lägenhetsbyte och jag känner att jag kan ta det här nu, men mycket gör hon inte själv. Vi har mailat, ringt, flera gånger, t.o.m. bokat in en visning här hos oss, som skulle ha taken place i dag, middagstid. När klockan var kvart över sex och middagen väntade på spisen (schemat blev lite förskjutet just i dag) ringde jag henne och fick svaret, "förlåt jag glömde ringa". Ja det gjorde du och hade det varit en veckodag hade jag kanske inte blivit lika påverkad av det svaret men vid middagstid på en lördag.. då tycker inte jag att det är okej att glömma att ringa. Tyckte bara att hon var nonchalant med vår tid.

I morgon ska vi göra ett nytt försök, vid 09.00. Ganska konstig tid tycker jag men när hon började tala om måndag så kände jag bara att nej jag vill ha det överstökat. I morgon är min sovmorgon, andra på hela veckan och jag brukar sova till halv tio tio... =(

Häftigt är det när Sebastian härmar ord vi säger. I morse sa jag helikopter och då sade Sebastian "kopter". Även om han ibland inte heller säger rätt bokstäver så härmar han intonationen på orden. =) Sebastian kan!

I dag på morgonen har jag och Sebastian haft lite nagelvård. Först klippte jag och filade alla Sebastians naglar, räknade dem  och lade dem i en söt liten hög, mininaglar. Efter det var det min tur. Jag satt kvar i vardagsrummet för att hålla Sebastian sällskap, någonting jag inte alls kan förstå att andra gör regelbundet, klipper naglar i vardagsrummet, usch, tur att vi ska städa i dag. Min hög.. inte så söt..

Så känns det nu när Sebastian vaknade i morse klockan 06.21 efter att han vaknat mer vid 04.30, 05.00 sedan vi ställde om till vintertid. Yepp, ingen extratimme för småbarnsföräldrar inte, snarare massor med förlorade sådana. =( Men men, nu kan både jag och min kille se ljuset i änden av tunneln. Häromdagen kom han till mig och sade "jag trodde aldrig att jag skulle säga såhär men, jag hoppas att Sebastian sover till 06 i morgon.."  =) Skönt. Men som alltid när det gäller barn så är det lätt att vaggas in i falsk säkerhet så det är bara att njuta så länge det varar..

Jag ligger på madrassen i vardagsrummet. Sebastian håller på att leka brevid mig. Vi brukar ligga där på madrassen och läsa bok. Ibland när han kommer nära drar jag ner honom till mig och kramar och pussar på honom, "ska vi gosa?

Nu när jag ligger där och tittar på honom kommer han fram, klättrar upp på mig och lägger kinden mot mitt ansikte, sen säger han "os" (gos) för första gången och, ja min älskling, jag vill gosa med min underbara lilla pojke. =) Alltid.

Fyrordsmening, skriker mormor ljublande och uppmanar oss därefter att anteckna datumet. Jag hörde det inte och kanske sade Sebastian "Pappa, a e de?". Han har länge, kanske två månader sagt "e de" och liknande så det är inte helt otroligt att han nu skulle lagt till lite till. Tänk att det händer alltid saker när mormor är med. Första gången han vände sig, en dag innan första månadsdagen, satt själv, vid sex månader och så nu, första fyrordsmeningen. Det är säkert någonting jag glömt också. =) Bra jobbat mormor!

Yepp, nu är det bokat. Tjejvasan går av stapeln den 27e februari och då ska jag och mamma stå i startfållorna. =) Härligt! Jag prövade Vasan två år i rad men det ville sig inte riktigt och när jag hela tiden pratat om tredje gången gillt så har jag nog fokuserat på att åka över mållinjen i Mora och det gör vi även i tjejvasan. Alltså, i februari, tredje gången gillt! =)