-- Mamma med knuff --

Utflykten med Å, Z, S och mamma, som sedan slutade på en libanesisk restaurang där även Sebastian, min kille och D var med var lyckad. Att göra en sådan show. Häftigt. Jag gillade när de satt i en ring på stolar och dansade tillsammans. En i deras grupp kunde inte delta alls i showen på grund av ett skadat ben men här på slutet kunde de involvera honom. De hade även en sekvens som var mer för dem själva än för oss (vilket jag gillade) när de satt coh tittade på ett bildspel som var som ett hopplock av privata bilder på dem sedan de började. De spelade "Life will smile for you" och jag gillade budskapet.

Restaurangmaten var gudomlig och alla var nöjda. Mysigt var det!

Jo det blev en resa och en resa men det var det värt. Det var det värt.

Himlen var regntung men när vi lite senare styrde kosan var det uppehållsväder och ganska milt.

Sebastian smaskade sin första korv med bröd och det var väldigt gott. Mamma suktade efter den men kunde låta bli. Tänkte köpa egen och en läsk men efter att ha smakat en liten bit på M's kärleksmums så var korvbegäret som bortblåst, och nej, det blev ingenting annat heller. Konstigt det där med smaker nu för tiden.

Medan Sebastian smaskade korv tittade vi på några unga killar som dansade. Locking mestadels tror jag att det var. Mest rörelser och inte så mycket dans. Efter att vi tittat ett tag sa Sebastian färdig och det var klart och tydligt att det var dansen han tittat färdigt på för korv skulle han ha. Coolt och skönt på samma gång att Sebastian fick bestämma när vi skulle gå. Vi brydde oss inte så mycket själva utan tänkte att han kunde tycka det var kul. Någonting Sebastian tyckte var desto mer spännande var att titta på vid ansiktsmålningen. DET var häftigt, att se flickorna förvandlas till tigrar eller hundar. Fiskdammen var lite kul också. När häxorna kom för att tända elden stod vi längst fram och tittade på dem medan se gick förbi. De var målade i ansiktet och hade eld med sig. Det var häftigt tyckte Sebastian, inte rädd alls. När han sedan fick sitta på mammas axlar för första gången när häxorna var framme för att tända bålet förstod Sebastian nog inte riktigt konceptet sitta på axlarna för han lutade sig framåt och tittade ner på mig hela tiden, rapporterade min kille. Jag fick ta ner honom, men det gjorde ingenting för Sebastian var trött, klockan var 21.15 och det var dags att bädda ner lillkillen i vagnen och bege sig hemåt. Jag undrar om brasans våta grenar, som bjöd på spektakulär rök, alls bjöd någonting annat efter att vi gått hem. Vi luktade duktigt av brasans rök när vi kom hem. Det var en väldigt mysig utflykt.

Sitter och skriver förra inlägget precis då jag hör Sebastian (som är med pappa i badrummet) säga "kissa". Det säger han ganska ofta men nu förstår jag att han suttit på pottan med pappa i badrummet. Jag frågar min kille om han har kissat i pottan och han säger att "jag tror det". Jag går upprymd ut i badrummet och ber Sebastian att få se pottan (du förstår när du har/ får barn). Jo det är kiss i pottan. Jag och min kille berömmer Sebastian i stora ordalag, klappar händerna, kör vår egen trumvirvel "bada bom bang" och får honom att förstå att han lyckats kissa i pottan för första gången. Pottpremiär! =) BRA Sebastian! Snart 22 månader och så stor kille!

För att hjälpa Sebastian på traven busar vi ibland och och håller honom sysselsatt vid matbordet. Är han distraherad äter han ibland bättre. Jag började sjunga "Imse vimse spindel" och hade efter en stunds ätande sjungit om både den vanliga spindeln och den lilla och den stora flera gånger. Varje variant avslutade jag med "imse vimse spindel.. kommer på Sebastian igen" var på händerna flög på Sebastian och killade honom.

Efter en stunds uppehåll tittar Sebastian allvarligt på mig och säger "boa". Jag förstår inte vad han menar. Han upprepar "boa". Jag säger "mamma förstår inte vad du menar". Sebastian tittar på mig en stund. Han ser ut som om han funderar på hur han ska kunna få mig att förstå vad han vill. Han har tålamod. Han säger "annan". "Ska jag sjunga en annan sång" frågar jag Sebastian. "Aa" svarar han mig. Jag sjunger om den vanliga spindeln igen. När jag är klar säger Sebastian "boa" och då förstår jag att han vill att jag ska sjunga om den stora spindeln. =) Han fick mig att förstå vad han ville! =) Så har jag aldrig sett honom göra förut.

Kommer väl egentligen inte ihåg hur det gick till förr men nu för tiden hinns all hygien inte med vid samma tillfälle. Eller hygien är väl inte rätt ord för jag pratar om fila, raka, epilera, färga, plocka etcetera. Hygienen sköts ju naturligtvis men det är det här övriga. Kan tänka mig att det hanns med, att tiden fanns, att det var någonting som jag tänkte på och kom ihåg att göra.

I går epilerade jag benen och i dag har jag rakat mig under armarna och filat fötterna. Tänkte hinna med och färga ögonbrynen också men som alltid brukar det vara någonting som får "gå bort". Har faktiskt plockat ögonbrynen för ett par dagar sedan.. brukar annars vara det som glöms och som inte kan göras samma dag (det blir ju rött och får göras en dag innan jag vill vara snygg).

Hur som helst, det brukar falla sig så att när den sista saker blivit gjord då brukar det vara dags att börja om igen. Herregud, vilken tur att jag och mina nära inte verkar bry sig så värst. =)

Vad är överkurs nu för tiden? Måla naglarna.

Var precis och kikade på stor och liten som samsas om utrymmet i vårt badkar. Vilka fina pojkar jag har. Än sjunger den ena, än sjunger den andra. De plaskar och har sig. Skrattar. =) De får mig att le, och att springa och kika på dem igen.

För en lyckad sen kväll för en mamma med ett barn på snart 22 månader samt en liten påväg om cirka 6-7 veckor krävs två saker. Att jag inte ska slockna runt 22.00 samt att det stora barnet ska sova länge på morgonen. Denna gång inföll båda! =)

I går hade jag konstigt nog inga problem att titta film med älsklingen till strax innan 23 och sedan sitta vid datorn och knappa lite till midnatt. Det händer inte direkt att jag sitter vid datorn vid den tidpunkten om jag inte vet att jag får sovmorgon men i går gjorde jag ett undantag.

I natt vaknade Sebastian vid 02 någonting och fortsatte efter det att sova i vår säng. Han sov till 08.05! =) Hihi. Perfekt för mamma som just i går var uppe till midnatt. Tack tack säger mamma!

Ofta vet jag hur det gått när jag varit hos doktorn. Typ, fick inte allt sagt, de lyssnade inte, jag visste att det skulle bli såhär.. etcetera. Ändå fortsätter jag att gå. Känns som om det vore vettigt att ta ett beslut om att skippa doktorn och bara ringa sjukvårdsupplysningen för jag vet inte hur utbildade "flickorna på tråden" är men jag är nöjd med de svar jag fått där, för de är där för mig och de lyssnar så länge jag pratar, medan en doktor kan få mig att inte veta vad som är bak och fram med vad de säger och sedan efteråt känna att "nej detta gick nog inte riktigt till"..

I dag var jag och Sebastian, som nu närmar sig 22 månader, hos doktorn för samma grundsjuka. Diaré länge, snart en vecka, men ingen feber. Vi fick varsin tid och för Sebastian var beskedet att det var på tillbakagång (han skulle undvika mjölkprodukter ett litet tag till) medan beskedet för mig var att jag var gravid och att jag skulle sluta äta mina järntabletter. Okej, vad är det för fel på det beskedet? Jo det är bara så att jag och Sebastian båda påbörjade vår diaréperiod med att kräkas. Vid en annan period, för inte så länge sedan, åkte jag och Sebastian på samma sjuka (gravidas immunförsvar är inte så hot och att ha en liten på dagis hjälper inte till). Samt att jag även under förra graviditeten hade dåligt järnvärde och fick ta två Niferex dagligen utan att vid något tillfälle drabbas av diaré (även om det nu står i biverkningslistan att du kan bli förstoppad ELLER få diaré). Klarnar bilden? Jag fick inte heller något recept på en hydrokortisonsalva för mina handexsem (som länge nu fått mjukgörande salva - påstruket tjockt och ofta eller lite mildison - utan att hjälpas av det (det var just efter att jag sagt att jag gjort det som han ordinerade just mjukgörande eller lite mildison) för långvarigt bruk av hyrdokortison är inte bra för gravida. Hallå, jag är inte bara gravid.. jag är mamma också som smittats av sonens bobbor.

Så nej, denna gången har jag inte funderat över hur det gick för mig hos doktorn. Vad tjänar det till? Vad min kille sa? "Det gick inte så bra för dig hos doktorn". Jag är benägen att hålla med honom.

Önskar att de som ser kvinnan med stor mage skulle kunna ha förmågan att se bortom magen.

Det underbaraste som finns måste vara att som nu sitta i annat rum och höra hur min kille kan locka fram det mest fantastiska skratt från Sebastian. Han är så glad och nöjd när pappa busar och killar med skäggstubben att det bara bubblar skratt ur honom. De två tillsammans får mig alltid att le. Mina underbaraste pojkar! Älskar!

I går var det inflyttningsfest hos syster Å. Hon och Z har köpt en jättefin lägenhet i ett jättefint område som är på framfart. Mormor var barnvakt och jag och M fick därför - barnfria - festa tillsammas, vilket inte var i går. Jag drack ju inget men jag saknar de där festpussarna och kramarna som lite alkohol brukar tendera att dubblera. =)

Å och Z lägenhet var jättefin och hela 38 personer samsades om dess yta i går. Det var väldigt trevligt och det var gott att få äta paj som jag gör så sällan. I hela skaran av personer pryddes lägenheten av sex stycken gravida tjejer. Det var kul att se alla olika fina festgravidkläder. En tunika borde jag specifikt ha frågat efter var hon köpt den för den var så fin.

Vi kom hem sent och jag kom inte i säng förrän vid halv två. Jag ska få sovmorgon ikväll för jag gick upp med Sebastian som ändå andra gången vaknade så sent som fem över halv åtta i morse. Nu medan han är lite dålig har det blivit lite utav rutin att han vaknar på natten och får nappen och sedan sover i vår säng. När han vaknar på morgonen somnar han ibland, vilket jag gillar, om på min arm och ibland kan det bli en lite längre stund. Det är mysigt och skönt. Oftast klarar jag att sova också då, även om jag inte kan röra lika mycket på mig som jag brukar.

Sebastian hade somnat gott med mormor hemma och han hade fått i sig lite mat också så det hade inte varit några problem. En lyckad kväll på alla fronter. =) Fint!

..men det känns som om det kan vara okej för nu har jag tiden till det, jag har lite att skriva om, jag vill skriva (inte alltid så road) och jag känner att jag saknat att sitta här och knappa litegrann.

Det var någon gravid i min närhet som för ett tag sedan sade att hon hade teflonminne nu under graviditeten och till den klubben sållar jag mig så även på grund av det blir det brist på inlägg. Kommer jag på saker jag vill skriva om när jag inte är vid datorn... ja då är det ganska kört sen för det vete gudarna om jag, när jag sedan sitter vid datorn, kan dra mig till minnes vad det nu i all världen var jag ville skriva om.. vojne. Ilandsproblem. Jag säger då det. =/

Sitter och bloggar lite. Skön egentid. Skulle egentligen sova nu men var inte alls trött. Min kille fick därför sova till klockan 11.05 istället för klockan 10.00 eftersom Sebastian är ute med mormor och tittar på fåglarna. Så kan det gå. Sova behöver jag men har haft lite svårt att bara sova, därför att jag har tid till det, på sistone. Förhoppningsvis kan jag sova med i Sebastian sen. =)

I en vecka pratade vi om stundande tågresa med Sebastian. (Sebastian har sedan en tid tillbaka då de de började bygga på ytterliggare en våning på hus nära oss och även renoveringar påbörjats i andra hus runt omkring egenhändigt namngett alla olika byggfordon som används "bompa"). Sebastian gillar alla lite ovanligare fordon än bil och då även tåg. Därav vår medvetna uppshåsning av denna tågresa som vi begav oss på i går.

I ungefär tre minuter var det väldigt spännande och det verkade som om hela denna tågresa skulle vara väldigt rolig men sedan tittade Sebastian på mig och sade "färdig". Det blev dock en lugn resa för Sebastian hade bara sovit cirka 40 minuter (av de mer obligatoriska 120 minutrarna det brukar bli) och var även lugn och loj för att han inte är helt frisk och äter dåligt igen. Denna underbart aktiva lilla kille är det bara att sitta och njuta med nu när det blir mycket mer gostid i famnen. Det är inte alltid det är så så nu fyller vi på ordentligt i goskontona. =) Inget ont som inte för någonting gott med sig.

När vi kommer tillbaka hem efter denna resa blir det nog till att besöka doktor ändå och ta reda på vad hans, en vecka långvariga, diaré kan bero på.

Kan inte riktigt tro på att jag jobbade mitt sista pass i fredags. Det känns så underbart.

Egentligen hade jag tänkt jobba till slutet av april men det verkar inte ha varit så genomtänkt då jag sist jobbade som fritidsspedagog och jag vilade varje rast (jag vet osocialt, men det var ett vikariat som jag visste att jag inte skulle komma tillbaka till och dessutom hann avsluta och därför inte tog HP) och jag nu arbetar som personlig assistent. Hur som helst fick jag det mycket goda rådet att söka HP till ett tidigare datum (tack M) i fall att det inte skulle hålla hela vägen. Vad glad jag är nu att jag gjorde det.

Nu ska jag helt ägna mig åt hälsa och hemmet (vi flyttar ju snart) och familjen och det känns helt underbart!

Sex tvättar senare kunde jag skrapa ihop till en halv påse torrt. Jag har en överfull påse blött och två överfulla påsar precis inte torrt.

Utan att vi bokat tvättid erbjuder jag mig att tvätta när det finns en ledig tid. En timme efter starttid på tvättiden sätter jag igång.

Nu har jag en liten hög med torrt i soffan och hela resten av lägenheten draperad med precis inte torrt. Badrummet är överfullt med blött vilket det också hade varit om jag bestämt mig att tvätta uppe i vår lilla maskin. Men nej, jag ville inte hänga någon tvätt där jag ville slippa det. Nu fick jag istället det fantastiaska nöjet att två gånger hänga nästan sex maskiners tvätt. Mm.. mys, min absoluta favoritsysselsättning..

=(