-- Mamma med knuff --

Sebastian har haft svårt att sova en period men nu verkar det ha vänt lite. Han började gråta när vi sa godnatt och krävde mer påpassning och vaknade flera gånger på natten och ville oftast komma och sova i vår säng. Efter att han vaknade upp fick han nappen. Han har haft svårt att sova i vår säng och vi har haft svårt att sova med honom i vår säng oavsett om han varit vaken eller sovit.

Så märkte jag att min kille kunde natta Sebastian utan att han blev ledsen när han gick ut (vilket vi alltid gör medan Sebastian fortfarande är vaken). Jag frågade vad han gjorde och han sa att han frågade Sebastian om och om igen tills han svarade ja på frågan om han visste att mamma och pappa var utanför dörren. (Sebastian är 21 månader gammal). Jag blev jätteglad för jag känner igen tillvägagångsättet från min konfliktlösningsutbildning och visste att det var ett jättebra sätt och så blev jag glad över att min kille (som inte läst den utbildningen) kommit på det. Jag hade nog aldrig kommit på att anpassa det just till denna situation. Han är så himla bra min kille och han gör så fantastiskt fina saker med Sebastian. Det är så underbart att få säga till honom med hela mitt hjärta att han är en jättebra pappa. Jag blir så lycklig.

Då var det dags för mig att för första gången pröva det med Sebastian. Jag blev, som hänt många gånger tidigare (jag är ju kanske som bekant gravid), kissnödig medan jag stod och sjöng för honom och sade då att mamma måste gå på toaletten. Han sade naturligtvis nej men jag fortsatte att fråga tills han svarade med ett "mm". Då gick jag och kissade. Sebastian protesterade inte och när jag kom tillbaka låg han kvar som jag lämnat honom. Jag sjöng färdigt och sade sedan till Sebastian att mamma och pappa är utanför. Han svarade ja på en gång och jag gick då med andan i halsgropen ut ur sovrummet. Det gick bra, han protesterade inte (han somnade själv några minuter senare), och jag gick raka vägen in till min kille och sade med ett stort leende på läpparna att "det gick"!

Vi använde oss av "Lära sova själv-metoden" när vi, när Sebastian var sex månader gammal, under en månads tid hade nattat en ledsen liten kille. Ingenting vi gjorde hindrade honom från att gråta sig till sömns och även fast det var uppenbart att vi ofta störde honom så var det utan en metod svårt att helt lämna honom i fred. Vi var inne hos honom en stund, utanför en stund, klappade på honom, sjöng för honom, lyfte upp honom, bar på honom och ingenting hjälpte honom att somna utan att han var ledsen. Metoden vi började använda brukar kallas femminutersmetoden och den har fungerat bra för oss.

Anledningen till att Sebastian nu började sova oroligt igen var för att vi naturligtvis frångick metoden då han var sjuk under en period. Då vande vi honom vid att få sova hos oss. Nu verkar det dock vara bättre igen då Sebastian oftast vaknar mellan halv sju och sju och undrar var nappen är. Men eftersom han aldrig somnar med nappen och inte heller nu vaknar och vill ha nappen (han vaknar nog fortfarande på natten men kan somna om på egen hand utan napp) så har han den ju inte då han vaknar på morgonen. Det blir så tydligt att han sover bra själv nu när han inte vaknar med nappen. Allt tack vare min underbara kille, Sebastians fina pappa!