-- Mamma med knuff --

I går firade vi M som fyllde 40 år. Vid väckning kl. 09.20 bjöds sång, raketen (önskad av Sebastian till pappa) färska jordgubbar, kaffe och på brickan levande ljus, hemmagjort grattiskort, blomma och present. Till frukost blev det en supersmarrig LCHF-omelett (korv, tomat och ost - sås med champinioner och bacon).

Med farfar och E's ankomst blev det trädgårdsfixande, vilket blev väldigt fint och färdigt i dag. Tack för all hjälp!

Med farmor, U, M och Malte senare anslutna blev det kalas med smörgåstårta och hemmagjord- gräddtårta, drömmar och kolakakor. Allt mycket smaskigt.

Till middag fick vi sällskap av farfar, och E och farmor. Jag gjorde en korvgryta med zucchini, krossad tomat, grädde, creme fraiche, och hemmagjord majonäs, basilika, paprikakrydda och indisk krydda. Jätteuppskattat av alla.


På kvällen festade jag och M med vitt vin, jordgubbar och grädde, småkakor och tårta. Jodå, allt var supergott. =) Vi tittade på House.

Härligt att det är Kristi Himmelsfärds dag och vi nu alltså är lediga i fyra dagar tillsammans.
På lördag blir det kompiskalas och på söndag blir det grannfika.

=) Jag jobbade bra i dag. En parentes är att jag jobbade på fettenergi (LCHF). =) Härligt. Jag körde och körde och det tog aldrig slut. Nice. Vi tömde tre decimeter sand från sandlådan och hoppas att det i och med det är all kattskit väck. Ny sand på och sedan nät. Perfekt. Jag grävde och grävde i två timmar. Orken försvann inte. =) Blåsor blev det såg jag, men det är jag bara stolt över. Underbar naturlig träning.

Förutom sandlådan vände jag på grus/sand/ogräs utanför sandlådan, slipade lite på vårt staket och grävde ner stora stenar med platt ovansida brevid det M grävt ur på framsidan för att kunna sätta blommor och marktäckande växter på torsdag till hans födelsedag. 40. E kommer med blommor! Tack tack!

Måste bara göra ett sådant där "äckligt" inlägg. (Facebookinlägg som låter den digitala omvärlden höra om våra bedrifter och våra lyckliga liv).

Jag är otroligt glad, pigg, jag känner mig stark och lycklig. Herregud, det är verkligen ordet. Lycklig. Hur ofta känner du att du är så sprudlande lycklig att du vill hoppa, sjunga, kramas och busa. Så känner jag i dag. Allt är lätt och allting flyter. Ostädat hemma, vet inte om jag har jobb till hösten, klockan är - middagen är sen och jag borde vara trött och grinig-, barnen har duschdag mm. Men, icke. Jag är superglad. En vecka med LCHF-kost.

Avsteg från lågkolhydratkosten.

Jag var på drop-in i dag på Sebastians förskola. De hade bakat och jag kände att jag ville vara en deltagande mamma så jag tog en bit äppelkaka. Vilken dipp det blev. Jag blev otroligt låg snabbt efteråt och fick gå ifrån familjen en stund när vi kommit hem. På vägen hem tankte jag att jag förstår vad som triggar tröstätare. Jag kände mig så låg och värdelös och kan tänkte mig att om det blir så efter en kaka kan jag förstå att någon som känner så tänker bara en till.. stackars mig jag har ingen ork och energi, kakan gav mig lycka för ögonblicket, bara en till.. Lite läskigt.

Jag är så glad att jag gör det här. Tänk om jag var kvar i sockerträsket.

Jag skrev sist när jag tittat på Debatt. Jag skrev inte ut det då men du, Katrin, kallade motpanelen "gamla och mossiga" om jag inte minns fel. Jag förstår nu varför.

Jag har läst Andreas Eenfeldts fantastiska bok "Matrevolutionen" och jag tror på forskningen kring lågkolhydratkost.

Det startade med att jag var på fest 30e, Valborg, pratade med en enormt påläst och kunnig kille, började lyssna ljudbok dagen efter och har ätit lågkolhydratkost sedan, tror jag, 1a maj. Jag ska nu börja lyssna "Good calorie, bad calorie" av Gary Taubes. "Matrevolutionen" har jag - förutom några få valda delar - hunnit lyssna igenom en andra gång. Jag är hungrig nu, mera! MERA! Boktips?

Mossiga, ja just det. Att ha kommit till insikt om hur fel ute vi är med avseende på vår kost samtidigt som det sakta men säkert går upp för mig att andra inte på decennier kommer att komma till insikt är ett hårt slag. Så många som mår dåligt och känner sig värdelösa alldeles i onödan. Det är hårt. Om ni bara visste, eller.. om ni bara vågade tro. För visst, Katrin Zytomierska och Annika Dahlqvist kanske inte alltid är så smidiga, men att kämpa i uppförsbacke är att att kämpa i uppförsbacke och bara för att det inte alltid är vackert inlindat gör inte budskapet mindre sant.

Här börjar min hälsa.

I dag var barnen på sitt första kalas. Elin firade tvåårsdagen och även Sebastian fick komma då hennes bror Johannes och Sebastian är jämngamla.

Jag tackar för mjukstarten och en boost av "det går utan godis".

I fiskdammspåsen fanns en minibanan, två russinpaket i olika storlekar, ett bokmärke, två ballonger - redo att blåsas upp, och en liten påse med fullkornsalfabetskakor. Det var till och med så att jag kände att söta vanliga alfabetskakor kan det nog få vara, och det är skönt att det känns så. Skönt att jag kan vara lite leanient i kampen mot makten som sockret/godiset håller över alla barn i dag. Det ska vara godis! Varför det? Näe säger jag, våga säga nej.

Jag känner mig trygg i mitt beslut att föra mammas tradition och kamp vidare med fiskdammspåsar som också innehåller en mandarin och ett russinpaket.

Sitter och känner hur det hettar i ansiktet. Trots en del moln har vi nog fått en del sol i dag.. =)

Vi hade sällskap av Elina och M. Jättetrevligt. Vi grillade korv och lekte en stund innan det var dags för en tur upp till barnens zoo. Jag och Sebastian klappade getter och när jag sedan var med Miléa fick vi klappa en söt kaninunge. För övrigt var Miléa fascinerad av grisarna och ville vara nära men inte klappa och var inte sen med att härma deras stånkande läten. Sebastian och pappa tittade på hästarna.

Vi var där mellan ca kl. 11.00 och 15.30. Toppenbra och så skönt att vara ute en hel dag. Härligt. =)

Som en kompis sa, men nu är jag tillbaka igen efter timmen. Hehe.

Ja vi behöver inte släcka och aldrig tända igen. Vi behöver bara tänka lite mer i vardagen. Vad står och brinner i onödan?

En spelkväll med levande ljus är välgörande för själen också! Jag VILL sträva mer efter det. Det blir nog dock inte Alfapet igen för jisses(!) så seg "mina mannen" var. Bokcirkelboken tog ingen skada när jag mellan varje drag nästa hann läsa två sidor. M tog ingen notis och hade inte tid att invända angående mitt läsande då han var helt uppslukad av sina bokstäver. Efter att klockan för länge sedan passerat 21.30 gav M till sist upp och sa att detta var värdelöst. På vilket jag snällt men bestämt replikerade att, det var han som var värdelös och att jag var just så bra, som vann stort. Till denna historia hör att M vanligtvis vinner i allt vad gäller allmänbildning. Jag kunde gott få äran där den var väl förtjänad. =) Mysigt hade vi alla fall.





I år blev det denna loggo. Den visar så tydligt på att alla kan dra sitt strå till stacken. Bra jobbat Gävle!

Nu har vi tagit beslutet att flytta barnen. Den nya förskolan kommer att vara mycket bättre för dem. Jag vet det. Så varför mår jag så illa och varför säger M att han har ångest? =(

Har just spenderat en mycket otippad och otroligt trevlig stund läsandes ordlekarna inne på Betapet. Började i och för sig besöket med att förlora massa matcher och raiting men hittade sedan sida upp och sida ner av ordlekar som går ut på att vara kvick. Rekommenderas! =)

Värme i hjärtat. Jag är hemma sjuk sjätte dagen. Långdraget. Min chef ringer mig, vår rektor, och undrar hur det är med mig. Är det kroppen eller själen, frågar hon. Inte så vanligt i min värld att få den frågan och jag uppskattar den oerhört mycket. Tack E.

Jag kommer så väl ihåg när jag såg det här programmet. Fulländning.

Kultur för mig, jag har sedan något år tillbaka förstått hur mycket jag behöver mata min artistiska sida. Varsågoda.




Jag är sjuk och gör inte många knop. Det blir mycket ligga stilla och då sova, läsa eller titta på TV. Även om det genom play och datorn blir mycket vettigt på TV, så är det ändå mycket TV-tittning. Kände mig lite värdelös. Nog lätt att göra som heltidsarbetande småbarnsmamma, två barn, trots att jag är sjuk och mitt ända arbete är att bli frisk. Så många timmar alldeles ensam i hemmet. (Är nästan hundra på att jag skrivit ett inlägg om detta tidigare).

Så varför detta inlägg, och vad då "att bli frisk"? Sebastian blev sjuk under vår helg i Branäs förra helgen. Han hade hög feber men när febern inte höll i sig och gick ner ytterligare morgonen efter - då han glatt sprang runt i bara blöja för att han var varm - gjorde vi en chansning och gav honom alvedon och åkte till simhallen. Han var jättenöjd, först fika och glass och sedan badade han, simmade alldeles själv med sina simkuddar och var idel leende hela tiden vi var där. Efter det besöket var han frisk som en nötkärna.

Så började jag titta på "Så ska det låta" - skönt. Kom på att jag kunde söka på "Det bästa från Så ska det låta" på youtube. Efter det hade jag bara trevligt. Detta gör mig frisk, tänkte jag. Nu har jag hittat någonting gott att ägna mig åt. Jag vet även att det sagts att skratt läker. I morgon blir det kanske lite komiska inlägg inblandade med de kulturella. 

Vad gör dig frisk?

Eller pratar du med dina vänner om era verkliga problem?

Jag vill tipsa om SVT's "Så levde de lyckliga". Skönt med perspektiv på tillvaron.

http://svtplay.se/v/2740504/sa_levde_de_lyckliga/del_1_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2748095/sb,p168194,1,f,-1

Del tre kommer nästa tisdag klockan 20.00.

Aldrig har jag väl varit gladare för att få gå upp strax innan kl. 07. Sov nog en hel del under dagen i går och vilade i soffan desto mer. Soffan innebär lite sneliggande då jag tittar på TV. Säkert inte ideal att slumra i heller. Så ont i kroppen och ryggen på småtimmarna i natt att sovandet bara var till besvär. De vanliga avlastningsknepen funkade inte och när till och med shaktimattan gick bet visste jag att bättre än såhär blir det inte.

Vad för sorts influensa?

Mkt snuva
huvudvärk
svälj-halsont
ont i kroppen, väldigt ömtålig, stel
en släng av illamående som inte resulterade i någonting när jag istället la mig ner på vårt golvuppvärmda badrumsgolv, där jag också vaknade en timme senare
näe jag har ingen feber - tog tempen och hade 39.9 (två alvedon)
diarré

Även denna kväll blev det upptinad lasagne, so what, lätt och otroligt gott. Fina blommor, vågade pussar trots veckosjuka, vin, fina kort med underbara ord, god efterrätt och godare sällskap. <3

Mysigt, härligt, gott och kärleksfyllt.

Jodå, in kommer jag i klassrummet där vi ska sitta och vad får jag se, jo minisemlor. Vår rektor har bakat semlor till oss alla. Inte helt enkelt då det är nötförbud i alla skolor. Inga problem, tag en del pumpakärnor (jo, massan blir grön hihi), två delar florsocker, möjligen lite sesamfrön och sedan mjölk. Blanda. Kyl. Färdigt. =)

Vabbade med Sebastian och hade inte förberett någonting. Vi hade pratat om trerätters.

När M kom hem gick jag ut på en promenad till affären. Dels för steg (stegräknaren hade bara tickat drygt 2000 steg under hela dagen), dels för glass, till efterrätten, dels för någonting mys att ge.

Hemma lite sent och lite stressigt men förrätten som halvförberetts i förväg kom på bordet, favorit i repris - musselröra på rostad smörgås och ett täcke av salladsblad. Bordet var findukat och ljusen var tända som alltid till middag. I dag hade vi glastallrikarna och förrättstallrik. Mina födelsedagsrosor fick bidra till dukningen. En ros var fortfarande fin och tillsammans med de klassiska små vita blommorna i buketten blev de som en ny bukett i ett högt glas. Jag ombytt och klädd i mörkturkosa linne under en halvarmslång figursydd skjorta i blått. Jättefint till mitt röda hår. Osminkad men frisk. Mina födelsedagsörhängen i silver och matchande armband. Pilgrim med Swarovskikristaller.

Barnen fick varm smörgås och huvudrätten på en gång. Den otroligt lyckade lasagnen från några dagar innan (i dag uppvärmd från frusen och toppengod). Barnen åt långsamt, och jag och M kunde njuta av varmrätten som ackompanjerades av en sallad. Vitt vin i glasen. Denna måltid åt Miléa hela sin portion - rediga portioner - och nästan hela Sebastians. Sebastian, sjuk, kunde heller inte lockas med saft, glass och banan, päron i sockerlag eller god lasagne. Lite av den varma smörgåsen gick ner och vi fröjdades för det lilla. =)

Efterrätten, åt bara jag och M. Alldeles för mycket socker och för komplicead för barnen. Toscapäron - en efterrätt som jag äntligen fick göra sedan jag prövat den för första gången för cirka sex-sju år sedan. Den var exakt så god som jag trodde att den skulle vara och M åt lika tyst och entusiastiskt upp den som jag. Miléa smaskade mycket nöjd upp några päronbitar som vi inte använt.

Barnen lades och jag och M avnjöt tredje Twillightfilmen. I kärlekens tecken, inte sant?

Våra presenter? En köpte god choklad, en köpte ett fint kort, en uppskattad julmustflaska - liten - som får vänta till lördag, ett improviserat blomsterarrangemang, trerätters. Helt rätt.  =) Livet med småbarn. It works. Kunde inte bli bättre.

Groupons kundtjänst gör ett superjobb. Så trevliga och lugna. Saknar jag någonting eller inte fått tag i den jag köpt en deal av är det aldrig några problem att få pengarna tillbaka.

Jag är av den bestämda åsikten att ett framgångsrikt företag behöver en bra kundtjänst. Groupon har i denna fråga lyckats.

Oj stackars. "90 procent av jordens befolkning vill gå ner i vikt" enligt Katrin Zytomierska på Kvällsöppet där det pratas LCHF. Inte enda grodan. Att de bjudit in henne är beklagligt. Det är som att läsa expressen för att sälja lösnummer. Vojne.

"(...) Världsbanken anser att det i världen finns mer än 3 miljarder människor som tjänar mindre än två dollar om dagen."
(Hämtat från http://robsten.blogspot.com/2012/01/immigrationen-i-siffror.html)


Mer än 40 procent av världens befolkning?

En morgonbonus var att jag kom i säng strax efter klockan elva i går och att Miléa vaknade först nu på morgonen, vid tjugo i åtta.

Jag gick in till henne, hon var sitt glada jag som alltid på morgonen - vilken underbar förmån det är att få motta en sådan energi varje morgon. Medan jag höll på att klä Miléa efter härligt morgonmys på skötbordet på undervåningen hör vi små steg på övervåningen som först hörs svagt men sedan blir till starkare dunsar när de närmar sig trappan. (Sebastian var sjuk i går, feber och hostig, och kom i natt in till mig och M när klockan bara var 04. Han somnade jättefint och när Miléa vaknade sov han jättegott vänd mot mig i sängen. Stunderna med barn i sängen är, när de infräffar sällan, väldigt mysiga). När stegen når trappan ser jag och Miléa två små ben när Sebastian kliver ner på första trappsteget. Han kommer ner för trappan och in till mig och Miléa med ett leende på läpparna. Vi kramas och jag kan se att han mår mycket bättre.

Vi äter frukost tillsammans. Tända ljus som alltid, lika mysigt även om det för länge sedan blivit ljust ute. Sebastian äter upp all sin frukost, han är verkligen bättre. Jag tar barnen på morgonen på helgerna för jag älskar de här stunderna. Lugnt, skönt, gott, vi pratar och har det jättehärligt tillsammans. Jag påbörjar allt som oftast min frukost långt efter att jag gått upp med första barnet men det gör ingenting, när jag sedan kan sitta kvar själv en stund vid bordet efter att de avslutat.

Jag läser fantastiska "Att välja glädje" av Kay Pollak vid köksbordet och sitter och lyssnar på barnen som leker. Sebastian leker för sjunde(?) dagen i rad med samma tågbana och jag hör att det är Tomaståget som råkar ut för kraschar och annat (de gamla Tomastågetprogrammen - de som inte är animenade utan mer som dockteater- som Sebastian i går tittade mycket på i går när han var dålig är ju inte, får jag erkänna, helt dåliga när han nu leker på ett sätt jag inte hört honom leka på förut - utifrån vad han sett på filmerna). Sebastian ligger på sidan på golvet - något jag själv efter att ha lagt mig så vid ett tillfälle fullständigt förstår tjusningen med då det blir ett häftigt grodperspektiv på tågen - och pratar och leker. Miléa går runt med sin vagn. I vagnen har hon sin sjungande hund, (som hela tiden får spela olika sånger medan hon går runt och ibland stannar hon till och dansar lite innan hon trycker igång nästa sång och fortsätter sin promenad), sin angry bird, och Sebastians snuttetiger (som brukar sitta uppe på en av Sebastians sängstolparna och hålla utkik åt Sebastian medan han sover) som fått åka med. Vid ett tillfälle stannar Miléa och ger hunden en kram. Såhär leker de en lång stund.

Nu är vi uppe och väcker pappa halv tio. Jag sätter mig och bloggar detta inlägg. Miléa tar sina sängkläder och lägger sig under deras lilla bord som de har i sitt rum. Sebastian får också plats. Jag filmar dem. Mina gosungar! De ligger där tillsammans och myser tillsammans. När pappa kommer ut från badrummet lägger han sid på sidan bredvid dem och leker att han också är med i kojan. Han frågar efetr en liten stunde om Sebastian vill ha en koja. "JA(!)" , säger Sebastian och pappa lägger en fleecefilt över bordet. Det gillar barnen. Pappa går ner och äter frukost. Barnen leker i sin koja och jag bloggar.

I kojan. "Titta mamma", ropar Sebastian. Fler och fler täcken läggs över bordet som skapar deras koja. Jag tvekar först angående mängden men tänker sedan att det är dammsuget i går så what's the harm. "Men vi vill svettas", säger Sebastian som lyssnade på när jag sa till M att han kunde lägga Miléas lilla filt över hålet snarare än att lägga en till fleecefilt över för att det blir så varmt därunder. Jag frågar Sebastian om Miléa vill svettas också. "Miléa, vill du svettas?", frågar Sebastian. Inget svar. Han försöker igen, "Miléa, vill du svettas?". "aA", kommer det ett svar från lillasyster. Sebastian ropar tillbaka till mig, "mamma, Miléa vill svettas". Pappa kommer upp och ser kojan som nu består av sex täcken inklusive ett tjockt vintertäcke. "Meh", säger han. "Det gör ingenting", säger jag. Sebastian kommer ut ur kojan, "vi vill svettas!" säger han triumferande till pappa. Och såhär förtsätter det.

Nu leker pappa lilla bocken bruse med barnen under deras koja. Miléa är lilla bocken bruse uppe på kojan. =) Hon vill alltid klättra. Jag gör en koja till Sebastian under hans säng då han tröttnar på Miléas klättrande. Sebastian är nöjd och Miléa får klättra. =) Nu leker de båda med båda kojorna. Båda barnen fixar genom att sätta dit filtar. En söndagsmorgon med barnen.


Nu ska jag och Sebastian baka kaka, så att vi kan få en god efterrätt efter lunchen med kaka, grädde och bär och jag kan ta med mig lite kaka till eftermiddagens bokcirkel - förutom den cheesecake och de bär som också ska med.

..när farmor var barnvakt i går. Sådär ja. Hon börjar lite tidigt känns det som men hon har varit väldans intresserad av den där pottan sedan ett tag tillbaka nu. Bra bra. =)

Måndag. Ärenden och ramköp till alla mina fina kort från Afrika. En dyr ramhistoria men ack så vacker. Nu blir det fint i hemmet inför söndagens bokcirkel. Bara en alltför bra ursäkt för att äntligen ta tag i det.

Tisdag. Klipp och sling. Så otroligt nöjd. Röd och fin, något alternerad frisyr. Perfekt att starta födelsedagen med i morgon! Bakat tårtbottnen. =)

Onsdag. Födelsedag med hämtning på förskolan, följt av överlämning till barnens farmor för att frigöra mig och älsklingen som ska ut på stan och äta god sushi och sedan se Cirkus Cirkörs "Wear it like a crown" (alldeles gratis!).  Vuxenfirandedag. Göra tårtan någon gång däremellan.

Torsdag. Öppnar på jobbet, slutar tidigt och åker och skidar (tror jag). Hem och fira med familjen. Göra lasagne? Äta tårta. Umgås, mysa! =)

Fredag. Hämta specialfixad ram - kanske köpa någon till. Sätta upp, fixa hemma.

Lördag. Baka, fixa till bokcirkeln. Skida (ska ju åka Tjejvasan). Släktkalas.

Söndag. God söndagsfrukost. Umgås med familjen. Bokcirkel hemma hos oss.

..både i går och i dag. 1,3 mil per tillfälle - tiden rör sig mellan en timme och en kvart eller två, i dag en timme och en kvart =) Härligt härligt. Har bara åkt tre gånger denna vinter så det är skapligt.

Tränar för Tjejvasan med mamma och S. Det ska bli jättekul! Längtar! Borde vara betydligt lättare att åka nu i år än det var förrförra då jag hade en Miléa i magen (6e månaden - då kändes det i "Pamsen" och är inte att rekommendera. Men i mål jag och kära mor och ont hade vi..)

Nåja. Nu är det dags att åka till Sjöfartsmuseet. Ha en trevlig helg! =)

I dag har jag varit ute i spåret i knappt en och en halv timme och åkt med ett leende över hela ansiktet. Helt ljuvligt underbart! Hann väl cirka 1,3 mil på den tiden. Det var en bana på ca 1350m, en sträcka, som vi sedan vände på så det blev inte konstant fart hela tiden. Spåret var sådär. Inte många raksträckor att öka farten och kunna sträcka ut på, men härligt var det i alla fall. Mera! =)

I går sa Miléa sina första tvåordsmeningar. "Titta mamma" och "titta pappa". =) Hon sa också åka när hon stod bredvid grannens Bobbycar. =) Sötis.

Äntligen kom i dag den efterlängtade snön. =) Kan i och för sig tänka mig att det möjligen bara är barnfamiljer som tycker det är störtkul.



Skitungar. "Jaha, förlåt", svarar pojkarna som jag ber att "snälla, förstör inte den snöhög vi gjort i dag", men jag tycker fortfarande att de är skitungar.
"Den är kvar", svarar jag Sebastian som undrar. Han har varit för sjuk i dag för att kunna vara med mig och Miléa ute men kanske kan han vara med i morgon.
Två timmar plus, var jag ute i dag och fixade den där högen. Skitungar.




Miléa supernöjd i dag. Ute på gården och i pulkabacken (som vi mörkade med för att inte Sebastian skulle bli alltför ledsen). Bild på henne påväg, sötnos. I backen sedan bestämd över var hon ville åka. Gillar min lilla flickar som talar som hon kan. Puss! Mysstund för mor och dotter i dag. =)

I går tränade jag för första gången på nästan fem månader, men oj, har det gått så lång tid. =)

Cykel 10 minuter (5 minuter uppvärmning, 5 minuter hårdare)
Springa 20 minuter, lätt tempo (8)
Rodd 10 minuter, hårt tempo - maxbelastning (10), 34 drag/minut - tror jag det är

Styrka framsida- och baksida lår, rygg, knäträning (rehabövning), Stakarörelsen (längdskidor)

Simning drygt 30 minuter, 1000 meter

Så härligt! Så glad. Så energifull. Så underbart. =)

Det är fortfarande lite ovant att det kommer ett svar från Miléa nu när vi frågar någonting. Vi pratar med barnen och även med Miléa men vi har inte väntat oss något svar tidigare från henne. Det blir mer som kommentarer om vad vi gör.

"Ska du komma upp?"
"Vill du ha mer mat?"
"Ska vi gå och byta blöja?"

Nu kommer det ett litet "m" eller "ja". =) Underbart!

Jo, det ÄR så att föräldrar ofta är lättunderhållna. ;)

Sedan drygt en månad leker Miléa 1 ½ år och Sebastian 3 ½ år tillsammans. Inte bara parallellek och brevid varandra utan tillsammans. De gosar, jagar varandra, springer runt med sina vagnar, leker följa John mm. Mysigt är det att se. De är också jättefina med varandra. När den ena är ledsen och ligger på golvet kommer den andra och hjälper den upp och kramar och pussar.