-- Mamma med knuff --

Jo, Miléa känns inte som en bebis. Det har hon aldrig gjort. Hon är vår lilla tjej. Inte heller Sebastian kändes som en bebis/ spädis när han var liten. Kanske är det en konstig sak att säga men det är så det är. 

Miléa följer med blicken på ett väldigt vaket sätt, hon svarar på socialt samspel något enormt, hon är en jätteglad tjej och ler och skrattar mycket när jag pratar med henne, hon är stark och väldigt rörlig mestadelen av tiden och lyssnar mycket och är nyfiken på det som händer runt omkring. Hon vill gärna vara med och gillar att få sitta i sin babysitter och titta. Hon håller även huvudet själv när hon hålls vid axeln. Alla dessa saker är ungefär en vecka gamla.

Miléa följer i storebrors spår som också han var likadan. De var redan från början lätta att få kontakt med. Härligt är det och spännande är det att se vart det ska ta vägen. =)




Miléa en och en halv månad gammal.
Här pratar hon med sin pappa. =)

Nu i veckan åkte vi till en storslagen djurpark. Även fast det var bra med plats för de flesta djur för att vara en djurpark (inte i jämförelse med den i Skottland dock, där kan vi verkligen prata savann) men för en som varit i Afrika känns zoo och djurparker aldrig riktigt fair. Djur behöver frihet.

Vad som verkligen var underbart var dock att se hur mycket Sebastian gillade att vara där. Roligast var nog strutsen som gick fram och tillbaka bakom en mur och då och då stack upp huvudet så att vi fick leka titt ut med den. Där stannade Sebastian länge. =)

Vi åt glass, M och Sebastian körde elgrävskopa som också var en höjd punkt och jag vann en liten gosdjurs isbjörnsunge till Miléa som inte har på när så många gosdjur som Sebastian. Mysigt var det. Båda barnen var gott trötta på väg hem men Sebastian höll tappert stånd, trots överhoppad eftermiddagssömn, och somnade inte förrän han var hemma i sängen. Perfekt dagsutflykt! =)

Så alldeles alldeles underbart var det att åka ut på tur med "lokalkusin" med familj nu i veckan. Sebastian sov inte och var ett helt företag att få att sitta still på hemresan men annars var det bara bra. Sol, trevligt sällskap, god mat i det trevliga sällskapet, god efterrätt som jag och Sebastian delade på, mysigt bad för kusinerna och en härlig dag helt enkelt! =) Tack för det!

Härliga har besöken varit som nu i dagarna kom till ända. De kommer långväga ifrån. Jag saknar er. Det har varit så bra att få sällskap och hjälp här hemma. =) Mest nöjd har nog ändå Sebastian varit för han älskar besök. S flygande hund har fått åka Sebastians barnvagn, mormor blev i dag i telefon ombedd att "pomma hit", Å blev tillfrågad under besöket om hon inte kunde flytta in i grannhuset "(namn) bo där" och Sebastian pekar nöjt på sin sovrumslampa och säger "morfar fixa".

Tack allihop för att ni förgyller vår vardag, kom snart igen.

Visste du?

Efter många blöjbyten, både på min son samt de förskolebarn jag bytt på under min tid på olika förskolor under min ganska långa vikarieperiod då jag var yngre, trodde jag att jag hade detta med att byta blöja "down". Icke. Läste följande från en Liberobroschyr jag fick med hem efter mitt senaste besök på BB,

"(...) det är viktigt att blöjan sätts på ordentligt så den sitter bra. Då undviker ni läckage, och behöver inte byta sängkläder och kläder till barnet lika ofta. Barnets stjärt ska läggas på den breda delen av blöjan och dras upp 1-2 cm högre på magen än på ryggen. Kom ihåg att stoppa in de små elastiska barriärerna inne i blöjan genom att föra in ett finger under blöjkanten längs benen".

Jag har inte haft blöjan högre på magen och jag har definitivt inte stoppat in några inre barriärer. Har du? Nej, it comes to show att vi lär oss någonting nytt varje dag.

Nu blir det bara mer och mer. "Jag måste skruva där uppe" och "inte fått pappa" är två exempel på vad Sebastian, drygt två år,  åstadkommit denna vecka och även veckan dess för innan. =)

Denna vecka har vi haft besök av släkten och i går sa Sebastian "(namn) bo där" och pekade på våra grannars radhus. Hihi. Kunde inte sagt det bättre själv!

Denna vecka har jag haft semester och besök av släktingar, det är allt jag säger.

Jo det har gått bra. Bättre än förra veckan men fortfarande lite att jobba på. Sjukglass räknas inte och det är även semester nu. Med det inte sagt att det äts varje dag utan det går bra. =)

Jag vet att det bara finns dåliga ursäkter men jag är nöjd. Det gäller att inte ställa orimliga krav. Sockersuget har mig inte i sitt grepp längre, och det var det som var första målet på resan.

Ännu ett gammalt inlägg från Utkast. =)


I dag (27e dec -09, vi har inte "kommit ut här ännu") hade vi en helt underbar mysstund. Detta inlägg hade lika gärna kunnat kallas "tusen pussar" (och då undrar jag även hur någon förälder klarar att hålla sig ifrån att smittas av sina barn när de kommer mot dig med intentionen att ge dig en puss som sbsolut inte kan motstås) för både jag och min kille tilldelades fler än vi hann räkna. Vi låg på madrassen i vardagsrummet och myste och Sebastian ville vara med såklart. Det blev MÅNGA pussar och skratt. Vi pruttade på varandras magar. Härligast är det när Sebastian låg på/emellan oss och låg still - dvs. inte många sekunder - himmel. =) Sebastian får flyga på mina fötter men han gillar när han får "störtdyka" ner på min mage, han skrattar så gott. Vi gör det om och om igen. Däremellan blir det pussar.

Jag väntar barn, vecka 17. Min kille sjunger mot min mage, "hej tomtegubbar". Sebastian börjar dansa när pappa sjunger. Det här är min härliga familj.

(Hittat i Utkast, så troligen inte helt avslutat, från 27e mars).


En gravid kvinnas bekymmer. Det specifika smaksuget som infinner sig under mina graviditetsmånader är bara till godo då just den maten finns att tillstå. Häromdagen ville jag ha smörgåsrån med smör och en halva Leksands normalgräddade rundknäckebröd då jag till min stora förfäran (jo det kan faktiskt vara så starka sug) förstod att smöret var slut. Vad äter jag då???

Nu har jag fått mina rullgardiner, billigt, som jag hade hoppats på, men vägen var lång.

Först en tur förbi en kille som jobbar mot företag. Fina hissgardiner skulle det bli. Dagarna gick innan jag väl ringde honom. Trots att fönstrena i vårt och Sebastians sovrum täcktes av samma madrass beroende på var Sebastian sov, yepp, bökigt. Han tog sedan tid på sig att ringa tillbaka. Jag/ vi tog tid på oss att bestämma och han tog tid på sig att återkomma med pris. Dagarna gick. Madrassflyttandet fortsatte. Vi fick besked, jajks, dyrt(!) alldeles alldeles för dyrt, och så var det bara att börja om igen. =(

Vid något skede i följetången byttes magrassflyttandet ut mot filtar som permanent (till blommornas stora förtret) kilades fast långst upp i de öppna fönstren. Detta resulterade i att det inte blev så svalt som vi ville ha det i den absoluta smmarhettan. Nåja. Pest eller kolera. För att hårddra det, en varm sovande pojke eller en vaken sval... Mörkret hjälper sovandet på traven om jag säger så.. och det är inte alltid det går att få en tvååring att sova utan täcke eller utan kläder eller så.


Efter lite letande hittar vi Jysk som specialbeställer rullgardiner. Okej, inte fina hissgardiner men det var kanske att hoppas på för mycket. Så börjar det igen. Dagarna går innan vi kommer iväg och beställer för först behöver vi mäta fönstren och bestämma hur det ska vara (killen från företaget hade själv varit hos oss och kollat de måtten, och hans mått har vi naturligtvis inte..). Till slut blir det i alla fall beställt och samma lättnad, liksom vid första beställningen, - över att det är gjort - infinner sig. Min kille M säger att beställningstiden kan vara upp till till SEX veckor och jag känner hur jag blir lite slak igen men visst, så klart, beställningstid. =(

Gardinerna kommer och, de är fel. Alldeles för långa, en meter för långa, och vår är fransig i ena kanten på tyget längst ner och är tillkrycklad i båda kanterna samt att järnröret där fästannordningen ska sitta inte är runt.. Du skojar, säger jag till min kille som inte heller är imponerad. Båda järnrören och Sebastians träavslut längst ner är bara avsågade och lämnade med ruggiga kanter. Tittar jag i rören så är det massa järnflis kvar. Hur svårt är det att dra med en fil litegrann och torka av? Tar det dyrbar tid? Vad är det vi har betalt för? Dessa gardiner går ändå för lite drygt 1000 kronor styck.

Jag och Miléa åker till Jysk. Ett ganska långt besök senare, under vilket Miléa skötte sig exemplariskt och skrek och behövde komma upp vid precis rätt tillfälle (försök du förhandla med en mamma och bebis som båda är missnöjda och hungriga), åker vi hem med rullgardinerna men nu till ett pris av 300 kronor stycket. Vad hände? Jo, först efter att biträdet äntligen hittat vår order, i fel pärm, berättar hon att vi inte kan göra en ny beställning
för att de för en vecka sedan av slutat sitt samarbete med den firma som de använt för specialbeställningarna. Jo det är sant. Jag ser mig själv få börja om från början igen. Nej! Jag kommer att få tillbaka mina pengar och de kommer att slänga mina gardiner i soporna.  

Nej det gör de inte, tänkte jag. Jag ska ha med dem hem, och det till ett ordentligt rabatterat pris. Jag började förhandlandet med att säga att jag egentligen inte ville betala för dem alls för att jag inte vet om jag kommer att kunna fixa dem. Vidare sa jag att antingen får jag tillbaka alla mina pengar och de slänger gardinerna i soporna eller också får ni lite pengar för dem. Biträdet svarade då att de kunde sälja dem vidare och på det svarade jag att (jo här kommer det mesta av redogörelsen, för jag är stolt över att det gick vägen och vill komma ihåg hur jag gjorde) det är inte säkert, jo om det är till någon i vårt område så kanske, för vi har väldigt små fönster. Hon sa 500 kronor styck och jag replikerade med 300 kronor. Det sa hon okej till men ville ge oss resterande 1500 kronor i tillgodokvitto. Det går inte sa jag inte på hela beloppet för vi har pracis köpt utemöbler hos er så jag vet inte när vi kommer att behöva någonting igen. Jag fick veta att det gällde tre år men gillade ändå inte dealen. Jag ringde M och pratade med honom framför biträdena och deklarerade att jag är trött och hungring och att Miléa är hungrig och jag bara vill hem. Så fort jag avslutat samtalet och sagt att nej det går inte gick biträdet med på att ge resterande pengar tillbaka i kontanter. Hihi. Jag vann!!!!

I går kom Sebastians rullgardin på plats och nu ska vi medan han sover fixa vår. =) Fint blir det!

I dag är vår lilla flicka en månad gammal. Så söt, så ljuv, så underbar. Jag förlorar mig i små gyllene ögonblick med dig och det finns ingenstans jag hellre vill vara. Du imponerar på BVC-sköterskan med din styrka och din tillväxtkurva. Vår starka tjej med stora, nyfikna, blå ögon. En månad minus två dagar mäter du 55,5cm och väger 4260g. Perfekt. =) 

Tack för Miléa.

Vi har nu nästan svettats bort sedan ett par dagar. VARMT är det att sova på övervåningen. Den stationära datorn får inte vara på på övervåningen (ELEMENT!!!).

En omsorgsfull mor tar bort det lite plastiga skydsskynket som ligger under hennes tvåårings lakan (kanske blir han desto mer svettig av det, det rinner om honom varje natt trots lite kläder och öppna fönster). Någon dag senare ligger han vaken länge på morgonen och pratar nöjd för sig själv. Jaha, han skötte magen. Blöjan läckte i sängen.. Nåja. Båda föräldrar konstaterar att både lakan och den lilla tunna madrassen, som ligger mellan lakan och den tjocka madrassen, med lätthet kan tvättas. En maskin körs. Pojken läggs i sängen för att vila efter lunchen. Mamman hör honom ta av sig sin blöja. Hon går in och säger till honom att så får han inte göra och sätter även på honom byxor (vilket brukar hindra honom att ta av blöjan) trots värmen. Pojken somnar inte men ligger dock i sängen länge och vilar.

Pojken säger att han har bajsat. Mamma kommer in och ser blöjan på golvet och pojken som håller i sina byxor och säger "våta". Bajs och kiss i sängen. Denna gång är även den tjocka madrassen blöt. Ibland ska det bara bli fel.

Ja LITE irriterad blir jag när de väljer att skicka mig till ett sjukhus - som är längre bort än alternativet - mitt i natten som dessutom inte har den doktorn jag blivit rekommenderad att fråga efter enligt sjukvårdsupplysningen. För på natten är det sjukhuset bara en vanlig vårdcentral. Jodå, jag ska ringa dit och ge dem den feedbacken, hur ska de annars kunna veta? Dit jag kom sade de t.o.m. att "ja det är ganska ofta de skickar fel".

I övrigt var besöket smärtfritt, jag fick mitt pennicillin för min bröststockning efter att den sömndruckne doktorn förstulet petat lite på mitt lite för rosiga bröst. Jag och Miléa sov på britsen i rummet vi träffat doktorn medan vi väntade en timme på att nästa sjukresetaxi skulle komma och vi kom bra hem. Sov sedan från ca 07.30 till 12, med amningar.