-- Mamma med knuff --

Nu har jag fått mina rullgardiner, billigt, som jag hade hoppats på, men vägen var lång.

Först en tur förbi en kille som jobbar mot företag. Fina hissgardiner skulle det bli. Dagarna gick innan jag väl ringde honom. Trots att fönstrena i vårt och Sebastians sovrum täcktes av samma madrass beroende på var Sebastian sov, yepp, bökigt. Han tog sedan tid på sig att ringa tillbaka. Jag/ vi tog tid på oss att bestämma och han tog tid på sig att återkomma med pris. Dagarna gick. Madrassflyttandet fortsatte. Vi fick besked, jajks, dyrt(!) alldeles alldeles för dyrt, och så var det bara att börja om igen. =(

Vid något skede i följetången byttes magrassflyttandet ut mot filtar som permanent (till blommornas stora förtret) kilades fast långst upp i de öppna fönstren. Detta resulterade i att det inte blev så svalt som vi ville ha det i den absoluta smmarhettan. Nåja. Pest eller kolera. För att hårddra det, en varm sovande pojke eller en vaken sval... Mörkret hjälper sovandet på traven om jag säger så.. och det är inte alltid det går att få en tvååring att sova utan täcke eller utan kläder eller så.


Efter lite letande hittar vi Jysk som specialbeställer rullgardiner. Okej, inte fina hissgardiner men det var kanske att hoppas på för mycket. Så börjar det igen. Dagarna går innan vi kommer iväg och beställer för först behöver vi mäta fönstren och bestämma hur det ska vara (killen från företaget hade själv varit hos oss och kollat de måtten, och hans mått har vi naturligtvis inte..). Till slut blir det i alla fall beställt och samma lättnad, liksom vid första beställningen, - över att det är gjort - infinner sig. Min kille M säger att beställningstiden kan vara upp till till SEX veckor och jag känner hur jag blir lite slak igen men visst, så klart, beställningstid. =(

Gardinerna kommer och, de är fel. Alldeles för långa, en meter för långa, och vår är fransig i ena kanten på tyget längst ner och är tillkrycklad i båda kanterna samt att järnröret där fästannordningen ska sitta inte är runt.. Du skojar, säger jag till min kille som inte heller är imponerad. Båda järnrören och Sebastians träavslut längst ner är bara avsågade och lämnade med ruggiga kanter. Tittar jag i rören så är det massa järnflis kvar. Hur svårt är det att dra med en fil litegrann och torka av? Tar det dyrbar tid? Vad är det vi har betalt för? Dessa gardiner går ändå för lite drygt 1000 kronor styck.

Jag och Miléa åker till Jysk. Ett ganska långt besök senare, under vilket Miléa skötte sig exemplariskt och skrek och behövde komma upp vid precis rätt tillfälle (försök du förhandla med en mamma och bebis som båda är missnöjda och hungriga), åker vi hem med rullgardinerna men nu till ett pris av 300 kronor stycket. Vad hände? Jo, först efter att biträdet äntligen hittat vår order, i fel pärm, berättar hon att vi inte kan göra en ny beställning
för att de för en vecka sedan av slutat sitt samarbete med den firma som de använt för specialbeställningarna. Jo det är sant. Jag ser mig själv få börja om från början igen. Nej! Jag kommer att få tillbaka mina pengar och de kommer att slänga mina gardiner i soporna.  

Nej det gör de inte, tänkte jag. Jag ska ha med dem hem, och det till ett ordentligt rabatterat pris. Jag började förhandlandet med att säga att jag egentligen inte ville betala för dem alls för att jag inte vet om jag kommer att kunna fixa dem. Vidare sa jag att antingen får jag tillbaka alla mina pengar och de slänger gardinerna i soporna eller också får ni lite pengar för dem. Biträdet svarade då att de kunde sälja dem vidare och på det svarade jag att (jo här kommer det mesta av redogörelsen, för jag är stolt över att det gick vägen och vill komma ihåg hur jag gjorde) det är inte säkert, jo om det är till någon i vårt område så kanske, för vi har väldigt små fönster. Hon sa 500 kronor styck och jag replikerade med 300 kronor. Det sa hon okej till men ville ge oss resterande 1500 kronor i tillgodokvitto. Det går inte sa jag inte på hela beloppet för vi har pracis köpt utemöbler hos er så jag vet inte när vi kommer att behöva någonting igen. Jag fick veta att det gällde tre år men gillade ändå inte dealen. Jag ringde M och pratade med honom framför biträdena och deklarerade att jag är trött och hungring och att Miléa är hungrig och jag bara vill hem. Så fort jag avslutat samtalet och sagt att nej det går inte gick biträdet med på att ge resterande pengar tillbaka i kontanter. Hihi. Jag vann!!!!

I går kom Sebastians rullgardin på plats och nu ska vi medan han sover fixa vår. =) Fint blir det!