Arg på livet
2015-01-12 @ 23:08:24
Badat med familjen. Bastat. Á la svensk style - naket.. eller var det förr i alla fall så vi kör på det. Jag hade Miléa sist och vi brukar byta barn jag och M men då ska det sitta män och titta på henne i herrbastun eller?
Hatar denna kommentar och hatar att jag är den som bastar med Miléa för andra gången i rad - för basta ska hon få för hon älskar det och vill sitta längst upp länge på sin handduk och jag tänker inte ha henne i badbyxor.
=(
Påskmiddag
2014-04-18 @ 20:06:00
De långa och sega förberedelserna loggas sällan i våra inlägg. I dag blev det en seeeen middag med start efter kl. 19 tror jag, jag hade inte hel koll för jag hade näsan i alla förberedelser (vad gäller maten - helt självförvållat, jag älskar det, M dukade superfint med lite coachning) och klockan rann iväg. Men nu efteråt, glada och nöjda, alla åt och var engagerade (hemligheten var oskalade räkor som hade stora och små helt upptagna, underbart). Barnen lärde sig att skala räkor, äta rom och inte var det den vanliga huvud- och stjärtdelningen utan här lärdes fulla läran ut som egentligen hör kräftan till. Vi skalade huvudet, tog bort gallan, avnjöt smöret som då satt kvar vid stjärten, skalade sedan stjärten och doppade slutligen i hemmagjord majonäs. Nästa gång vågar vi kanske lite aioli som ger en helt annan smakupplevelse. Barnen åt sill, gubbröra och ägg och smakade på anjovisrullen (lchfrecept från "Erikas LCHF från vardag till fest"). Det var supermysigt och gott. Lite vitt till.
Vad som gjorde det härligt var att alla var nöjda, vi åt och njöt tillsammans, ingen lekte ingen sjöng och höll på med annat. All fokus låg på maten och ätandet och även fast jag och M fick hjälpa Miléa snart 4 år och Sebastian snart 6 år var det en lugn harmoni och alla var synkade. DET var vår bragd i dag, och till påskmiddag dessutom. Helt underbart!
Ha en underbar PÅSK gott folk!
Genus på barnTV
2013-10-10 @ 11:54:13
Genus brukar fungera bra i böcker när det handlar om djur. Om namnen är grodan, grisen osv. är genus inte utpekat och jag kan som förälder själv välja vilka röster/vilket kön jag ger djuren. När samma fenomen tas till TV är det synd att det blir utan genustänk. Vab igen, och har uppmärksammat "Grodan och hans vänner". Huvudrollsinnehavaren Grodan är en han. Ankan en hon och Grisen, hon. Haren, han.
Önskemål. Byte av kön på alla djuren. En hongroda som huvudrollsinnehavare. Att aktivt välja aktiva djur som honor.
Solo med barnen - dans och dusch
2013-09-03 @ 20:37:00
Har precis spenderat en alldeles underbar kväll med mina två fina barn. Alla skulle vi duscha och planerad "regelrätt" (gå till ett ställe) träning har jag inte gjort sedan i.. eh.. juni? Vi kör ett dansrace vet ja.
Trots att barnen var trötta dansade vi länge. En halvtimme. Mjuka låtar, hårda (uppskattades nog mest tror jag..), ja allt möjligt som ljöd ut ur högtalarna i hög volym. Varma blev vi, glada och lyckliga. Vi skrattade, busade och tjoade.
Duschningen efteråt var en ren fröjd. Där hade jag två lekandes, sjungandes och supernöjda små som sysselsatte sig strålande medan jag själv duschade. Tillsammansdusch är bäst!
Nu är det lugnt och tyst runt omkring mig. M är på middag med jobbet och barnen sover gott. Köket är fixat, tänderna är borstade och snart ska filmen på. Detta är egen tid på hög nivå. Då räknar jag även egen tid med barnen. =) Mys!
Miléa två år lär på förskolan
2013-06-09 @ 10:27:14
Vi sitter och tittar på "Fem myror är fler än fyra elefanter", bokstaven H.
Miléa, "det där är Hannes bokstav!"
Jag, "ja det är det".
Miléa, .."och Hugos".
=)
Sebastian slutleder
2013-06-09 @ 10:13:00
"Kanske". "Vi får se", säger jag eller M.
Sebastian, "kanske/vi får se", "det betyder att ni ska bestämma er!".
Såhär började Sebastian säga strax efter att han fyllt fyra år =)
Sagolikt Bokförlag får fint erkännande
2013-05-30 @ 09:41:00
Bilden samt texten nedan är hämtad från Sagolikt Bokförlag.
"
| Styrelsen för RFSL Göteborg har vid möte den 13 maj beslutat tilldela Sagolikt Bokförlag 2012 års Karin Boye-pris. |
| |
|
Karin Boye-priset tilldelas den som under det gångna året genom sitt konstnärskap stärkt hbt-personers identifikation och självkänsla.
Att Sagolikt Bokförlag skulle tilldelas detta hederpris avslöjades under invigningen av West Pride 29 maj i Göteborg. Själva prisutdelningen kommer att ske under Stockholm Pride (30 juli-3 augusti).
|
"
Detta bokförlag ligger verkligen i framkant vad gäller könsdebatten och anti-Jante och har härliga och gripande böcker i sin samling och hela tiden skrivs det fler. Det är ett fenomen denna bokklubb och jag har så önskat att jag själv hade varit med och startat upp ngt så fantastiskt.
Bokpaket, böcker på rim, böcker för alla åldrar, ljudböcker, serier med lättlästa böcker. Titta in! Där finns någonting för alla som vill vara med i utvecklingen. =)
http://www.sagoliktbokforlag.se/
Genusbegränsad?
2013-05-24 @ 20:17:00
Tänkte på min dotter som fyller tre år i sommar. Hon gillar sina klänningar. Hon gillar rosa. Jag vet att jag lite motvilligt eller helt ifrågasatt om jag skulle sätta på henne så mycket rosa. Så mycket kjolar. Så mycket klänningar.
I ungefär samma veva står jag själv och klär mig, väljer bland mina kjolar. Jag packade väska åt mig och Miléa som skulle åka till annan stad. Färgglada kjolar, klänningar mm.
Varför ifrågasätter jag klädvalen jag gör för Miléa vad gäller kjol när jag själv helst klär mig i kjol om jag inte vet att det är osmidigt? Ute har Miléa inte börjat med klänning så mycket och ofta är det tights eller andra vanliga byxor under så det brukar vara lekvänliga plagg, halvlånga klänningar, inga kjolar. Tänker att det inte är detta genus handlar om. Genus tycker jag mer är att jag visst kan klippa Miléa i en uppklippt frisyr för att det passar hennes aktiva person bättre och är supersnyggt. Alla flickor behöver inte ha långt hår, speciellt inte om det är i vägen för dem.
Jag tänker att genus är att inte begränsa Miléa (trots att jag kanske drar mig för att klä henne i bara rosa för att jag tycker att det finns så många andra färger och rosa är ett sådant statement i dag. "Vilken-söt-tjej-kommentarer". Inget fel att vara söt om kommentarerna inte enbart baseras på kläderna och är personlighetsdrag än om hur hon ÄR som person. Hon är inte sina kläder), utan att det handlar om att berika min son Sebastians värld. Han fyller fem till sommaren. Låta honom klä sig i det färggranna mode som oftast återfinns på tjejernas klädhyllor i affärerna. Låta honom ha klänning och vara fin. Han uttrycker sig faktiskt så, "jag vill också vara fin". Han hör vilka kommentarer Miléa får och vill ha samma. Svårt att tävla mot en lillasyster men jag kommer inte att begränsa honom. Mitt problem tror jag ligger i att inte begränsa min dotter.
Mat för alla barn
2013-05-10 @ 01:08:00
Okej, jag tror på lchfkost vilket innebär lite kolhydrater, ganska obefintligt med pasta, ris, potatis och bröd på mjöl, socker, måttligt med protein (fisk bättre än kött), generöst med grönsaker (grönt, ovanjord eller säsongens - whatever takes your fancy) och redigt med fett i olika varianter (för mättnad, nöjdhet, smak och immunförsvar).
MEN, även du som inte tror som jag och inte håller med. Varför får våra barn tunnbröd, mjukt som hårt och hönökaka (även känt som "sockerbröd") på förskolan? Vindruvor till frukost..? Kan de verkligen inte bättre?
Cope aftermath
2013-05-07 @ 23:35:54
Tänkte att det nog varit en liten dipp efter utbildningen då vi bara släppt det och inte tänkt mycket på det vi lärt oss och praktiserat de senaste åtta veckorna. Varje vecka var det någonting nytt intressant och vi arbetade mer eller mindre med det men det viktiga var ATT vi arbetade.. Det senaste har det inte varit konstruktivt och jag tror att vi har sett effekter av det hemma. Barn som inte lyssnar och som inte gör som vi vill. Jag vet mycket väl att "som vi bäddar får vi ligga", det är vi själva som försatt oss i den situationen. På kursen pratade vi inte om hur vi ska få barnen att lyssna på oss, vi lärde osshur vi lyssnar på våra barn. I slutändan har jag dock förstått att det är samma sak. Jag lyssnar och är delaktig, finns där och får tusenfallt tillbaka. Det är bara att börja jobba.
Nu tar vi oss i kragen. Vår sista hemläxa är problemlösning, "föräldrar ska avsätta tid regelbundet för att tillsammans lösa problem". Det har vi gjort i dag. I en timme satt vi och gick igenom alla nivåer,
Uppmärksamma det positiva
Effektiva uppmaningar
Bevara sitt lugn/ignorera negativt beteende
Förbered övergång/först-sedan
Planera i förväg
Belöningssystem (tycker inte jag och M är för oss)
Effektiv gränssättning
Problemlösning
vi pratade om vad de olika nivåerna innebär och vi tittade specifikt på områden vi vill arbeta med till vi har vårt nästa "sitt ner" nästa vecka. Då utvärderar vi och utvecklar nya eller uppdaterar gamla områden. Även om jag var den som pratade mest, jag organiserade även och gick igenom allt och skrev ner och drev på, så var det bra för oss båda. Bra för familjen. "En bra start", håller M med. Nu är det bara att fortsätta.
Solig arbetshelg
2013-05-05 @ 21:42:00
=) Har haft en grymt effektiv utestädarhelg. Inne blev det inte mkt gjort men det får gå.
I går på städdagen fixade jag mellan tio och ett! =)
I dag var det supervarmt, 14 grader varmt, skönt och vindstilla på baksidan och vi fixade hela dagen med rabatter, gammal häck mm. Terapi! Sebastian var ute på framsidan hela dagen och lekte med massa kompisar, cyklade, studsade studsmatta mm. och Miléa var med M och mig på baksidan och pysslade och lekte för sig själv, pratade och sjöng.
Båda barnen var helt perfekta för att jag och M skulle kunna fixa som vi gjorde. På baksidan var det barfotabarn och solhatt som gällde, supergott väder =) En ynnest att terapeutiskt kunna gräva i rabatten i soligt och varmt väder, drömma sig bort, och ägna sig åt funderingar som småbarnsförälder.
Vill tacka för denna dagen. =)
Gratis teater, dans och sång på biblioteket
2013-05-04 @ 17:19:29
Det är en fin sak att kunna få gå gratis med barnen, 2 och 4 år gamla, på teater på biblioteket. De skickliga pedagogerna bjuder oss på stämsång med accompanjemang av olika instrument, dans, spännande inslag och överraskningar fint invävt i en liten berättelse om myran Tyra och tar oss med på hennes födelsedagskalas. Sebastian var lite avvaktande medan Miléa både dansade, gick på lina på golvet och sjöng med. =) Sebastian ville gärna hålla Miléa i handen och vi gungade mysigt i armkrok tillsammans och efter det fick Miléa både kram och puss på kinden av storebror.
Liten parentes är att barnen på frågan vad de brukar göra på kalas inte kommer på någonting annat än saker de ska få stoppa i munnen.. Mys och fest=socker.
Förebilder
2013-05-03 @ 21:18:04
Förfärad över att en i ledande position och administrativa ledningen på jobbet i dag vände sig om till mig och sa att "jag struntar i vad du tycker" då vi pratade om sockerförbudet som vår kommun har i skola och förskola. Jag sa att det är bra med förebilder inom skola och förskola, så får föräldrarna sedan göra som de vill hemma. Att jag nyligen fått de på vår förskola där mina barn går att sluta med födelsedagsglass och godis(!).
Bra att sitta och tycka illa om någonting bra som kommunen gör, näe, inte så smart. När jag svarade att "näe jag förstår det och det är det som är så sorgligt" blev svaret ett himlande med ögonen till sina bundsförvanter och fnissande. Moget.
Sedan förlöpte rasten, som vi hade i finaste sommarsolen utomhus med fredagsfika som de satt och moffade (lustigt att klaga över sockerförbud medan de inmundigar just socker "rör inte mitt beroende"?), med negativa svängar hit och dit gällande allt möjligt. Bl. a. ville de inte rätta prov, "kan vi inte hyra in provrättare som sätter betygen också".. jomen ja, det är säkert rätt väg mot ett bra och enbart meritokratiskt samhälle..
Fick dock lite ro i detta lyssnande och försökte påminna mig om att vissa människor, bara ÄR negativa och energitagare.
"Låt inte småsaker störa din sinnesro. Småsaker är småsaker. " Djupt andetag.. och andas ut. In..och ut..
Barnen skadas när bilstolen vänds för tidigt
2013-04-15 @ 13:32:58
Nu får jag vatten på min kvarn och uppmanar alla som funderar, skjut upp beslutet. Så länge det är möjligt, låt dina barn åka baklänges. "Han/hon gillar så att åka framåt" är den mening jag blir mest förbannad över. Då undrar jag, "OCH??" Du är förälder och det är du som bestämmer, fortfarande! Ungefär som kommentaren, "han/hon gillar inte att ligga ner i vagnen". Vilket barn gör det från början? Träna dem, så väljer de sig. Du kommer att behöva dem i vagnen många gånger framöver. Bl.a. för att somna i. Självklart föredras en varm famn men hur smidigt och bra för din kropp är det?
Artikel i dag i Svenska Dagbladet,
Att erbjuda harmoni och utveckling
2013-04-14 @ 01:19:00
Vad är det jag gör för fel?
Vad är det jag vill åstadkomma?
Jag tror jag säkert vet detta men kan inte omsätta det i praktiken. Vad är det som sätter stopp för det? Vem? Vem annan än jag själv. Jag har bara makten att förändra mig själv. Andra har makten över sig själva.
Jag söker sanning genom "Transformational Breakthrough Coaching" och jag söker sanning genom "Cope" en föräldrautbildning, jag söker sanning, inspiration och utveckling genom diverse föreläsningar i alla intressanta riktningar. Där är jag just nu.
Jag känner när jag är fel ute, jag känner det tydligt. När det händer känner jag att jag varit stressad eller ur balans. Eller var jag bara lat? Lättaste vägen för mig i handling, men svårast att sedan bära mentalt? Väljer jag att glömma?
Vilka ord använder jag?
Med barnen vill jag bli lyssnad på, men lyssnar jag? När det är tydligt att jag hamnar för långt ifrån min ledstjärna då ser jag effekterna det har på barnen. Lyssnar inte mitt barn kan jag aldrig lasta någon annan än mig själv. Jag skapar vad jag får.
Jag vill stoppa någonting. Nu. NU! Hur ofta väljer jag mina fighter och hur ofta handlar jag utifrån tidspress - inbillad tidspress - och en skitrutin? Ett snurrande ekorrhjul. Jag använder ord som "Jag vill inte att...", "stopp", "sluta". Jag säger det en gång, två, flera och tillslut befaller jag med hög röst. Skulle det vara min rätt?
Jag säger saker som att jag inte har tid just då att förklara "du måste sluta först" och sedan kan jag berätta. Skulle du sluta "NU!" om du gör någonting utifrån behov, känsla och övertygelse? Skulle du sluta bara för att någon säger att du måste det? Är det bara barn som "trotsar" eller handlar det om att vi tar oss friheter och tycker att vi automatiskt skall lyssnas på bara för att vi råkar vara den vuxna i situationen? Hur vuxet är det? Är det vad vi vill lära ut?
Jag vill nå genom lugn och förtroende. Jag vill känna att jag har all tid i världen att förmedla mina tankar. Jag vill välja att se att jag i varje situation har all tid i världen, prioritera det, med ett lugn nå ut och få de som känner mig att veta att här är det ett lugnt tempo som gäller. Här erbjuds lugn och stannar du upp så kan vi lösa det här. Det kan vara ett viktigt möte. Jag vill ha tid att förklara från början.
Jag vill använda ord som inte attackerar. Jag arbetar bort ordet ”man” (det där myndighetsordet ”man ska inte” som är så opersonligt som det någonsin kan bli), jag arbetar bort ”inte” och ”nej”. Jag arbetar med att fokusera på vad jag vill, det positiva, och strunta - till så hög grad det är möjligt – i det som är negativt. Varför lägga tid på det som stjäl din egen energi, när det andra inte ens är viktigt? Det borde inte få uppta din tid. Men visst är det lätt att falla in i den negativa trendiga, lata och accepterade spiralen. ”Usch vad det regnar”, ”usch vad kallt det är”, ”usch vad det är varmt”…
Istället för att ge barnet en ”time out” tar du själv timeout’en för visst är det det du vill? Det du behöver? Lämna situationen. Vänta lite, sen, ta itu med det, när du är lugn. Andra förtjänar en lugn du. Alla beter sig så gott de kan. Alla handlar utifrån sin egen ledstjärna. Tar du dig tid och ser efter om den andres perspektiv är rimligt? Kan du då förstå och se att du inte ska banna utan kanske bara bekräfta och kanske förklara varför det inte fungerar att göra eller tänka så? Vägleda till ett bättre sätt? Jag tänkte och skrev vid ett tillfälle att ”utan förutfattade meningar hade vi inga krig”. Jag menade att tar vi oss inte tiden att sätta oss in i andras perspektiv, se andras ledstjärnor och kunna förstå deras handlingar, hur kan vi nå bortom oss själva? Hur ska vi då kunna sträcka oss längre än dit vårt ego bär oss? Mina obekräftade tankar om vad andra menar är falska sanningar. Mina förutfattade meningar lär mig ingenting om personen jag har meningar om, de stjäl min möjlighet till förståelse och att kunna möta den andre på ett djupare plan.
Här vill jag hamna. Mitt ord vill jag ska vara ”vänta”. Lugnt, neutralt, tydligt. ”Vänta” så får jag andas och sedan förklara i situationen (jag tänker mig här ett scenario, ett bråk mellan Sebastian snart fem år och Miléa snart tre). Jag vill förmedla lugn, jag vill förmedla att jag har tid för er och jag vill förmedla att jag är en trygg vuxen som ska vägleda dem i deras utveckling mot vuxenlivet.
Jag tänker att jag inte triggar någonting när jag ber dem vänta (jag tänker mig att jag om jag inte är lugn eller sagt ”vänta” i en lugn ton kan blunda i två tre sekunder – veta att de fortfarande är där när jag tittar igen – och då på ett lugnt sätt fråga ”vad har hänt?”). Om jag frågar dig som vuxen om du kan vänta, det är väl mildare? Säger jag ”Jag vill inte att..”, ”stopp” eller ”sluta” till dig då känner du dig attackerad? Detsamma gäller väl våra små? Varför inte låta dem kräva detsamma från mig? Varför inte låta dem få samma respekt?
Det är lätt att säga ”jag är vuxen, jag bestämmer”, utan att först ha bekräftat barnets perspektiv, och det är inte rätt. Alla har en anledning. Det är bättre att få med dig den andra på noterna än att bara köra dit eget race från platsen i ditt inre där endast ditt ego kan leva.
