-- Mamma med knuff --

Det var längesedan jag slutade titta på en film. I dag var jag tvungen att gör någonting annat för att jag inte kunde hålla mig vaken.  Detta till trots att det var eldstrider i enorma omfattningar med metallblänkande ufon som ännu en gång valt New York som skådeplats. Det borde hållit mig vaken om inte annat för ljudvolymens skull, men icke..

 

Stålmannen håller en speciell plats i mitt hjärta. Inte ens det gamla, igenkännliga storslagna ledmotivet var sparat till den nya filmatiseringen. Stålmannen handlar om hur en överlägsen planet med ett annat folk väljer att lägga sitt hopp till jorden, och sänder dit en son. Jor-El (Stålmannens pappa) hade något onåbart över sig, inte riktigt Russel Crowe. Filmen handlar också om att vara annorlunda, hitta ett eget sätt att passa in. Den handlar om att inte kunna se det som är rakt framför ögonen på oss, Clark Kent vs. Stålmannen, för att våra förutfattade meningar hindrar oss från att se bortom stereotypen.

 

För mig handlar Stålmannen om relationer och människorna på jorden. Denna film hade missat allt detta. Den gick ut på att skada så många byggnader som möjligt, kändes det som. Dessa övermän som inte ens kan dö - tänk dig själv eldstriden. Näe, här bjöds nästan bara på utomjording och eldstrider och det gick bara inte hem. Jag ville se hur Stålmanen togs omhand som baby och hur han följt den mänskligan vägen genom livet. Han var svag för kryptonit mm. 

Genus brukar fungera bra i böcker när det handlar om djur. Om namnen är grodan, grisen osv. är genus inte utpekat och jag kan som förälder själv välja vilka röster/vilket kön jag ger djuren. När samma fenomen tas till TV är det synd att det blir utan genustänk. Vab igen, och har uppmärksammat "Grodan och hans vänner". Huvudrollsinnehavaren Grodan är en han. Ankan en hon och Grisen, hon. Haren, han.

Prövade nytt dansställe. Pardans, såsom salsa är jättebra, trevligt, roligt.. om en får dansa.

 

Helt värdelöst att alla tjejer efter genomgången då vi fått lära oss, när vi sedan ska dansa fritt resten av kvällen, står i utkanten av dansgolvet och väntar på att bli uppbjuden. Musiken var grym och det var mer än frustrerande att inte få dansa.

 

Okej visst, jag var ny på stället, ett nytt ansikte och visst, ett osäkert kort men de andra damerna då? Jag stod och smådansade, kunde inte vara stilla och det var därför jag var där men jag blev av en annan kvinna erbjuden en stol att sitta på. Mer passivt, nej tack. Jag tror att ska jag kunna gå på ett sådant ställe igen behöver jag bjuda upp själv för att passivt stå och titta på och låta någon annan bestäma när jag ska få dansa.. Näe, inte för mig.