-- Mamma med knuff --

Jag äter sedan första maj 2012 lchf och jag möter ständigt människor som tror att jag skadar min hälsa. De utgår ifrån de kostråd vi får från våra experter och det borde ju vara rätt. Eller? Våra experter utgår ifrån forskningen.

 

Problemet med det är att det är mycket forskning och många hälsoråd som kommit till på väldigt bräcklig - och häpnadsväckande nog även ibland helt obefintlig vetenskap som - grund inom forskarvärlden. Därför är vetenskapsjournalisten Ann Fernholm viktig. 

 

Hos Ann Fernholm finns mycket intressant att läsa. Detta hittade jag senast, 

 

I dag har jag - efter tips från Kostdoktorn - hittat en ny blogg. My som bloggar har gått ner 70 kg med lchf. Bloggen är helt nyuppstartad så här har du möjlighet att följa den från början. My har ätit lchf i 3½ år men innan hon började med det vägde hon, tyckte hon, så mycket att "jag gick emot alla mina principer och skickade in en ansökan om gastric bypass".

 

Läs mer om My's resa och mer på hennes inspirerande blogg här.

För mig innebär lchf hälsa. Det vi sällan hör i media eller ur folkmun är att lchf också innebär att inte äta varor med tillsatt socker. Har du koll på det? Nästa gång du köper smörgåspålägg, korv, kött mm. kolla in ingredienslistan. "Kärt barn har många namn", känner du sockrets alla olika namn?

 

Nedanstående lista samt stycke under listan är hämtade från Anna Halléns blogg. För att komma till Annas inlägg "Vad kan 'socker' heta?", klicka här.

 

"Vad för olika namn ska vi leta efter (mitt, när vi letar efter socker på ingredienslistor)? 

 

Socker
Råsocker
Faarinsocker
Palmsocker
Sackaros
Fruktos
Fruktsocker
Laktos
Mjölksocker
Glukos
Dextros
Druvsocker
Maltos
Maltodextrin
Lingon
Honung
Flytande honung
Potatis
Potatismjöl
Potatisflingor
Potatisstärkelse
Majsmjöl
Majsstärkelse
Äppelmos
Russin
Torkad frukt
Modifierad stärkelse
Stärkelse
Fruktjuice
Druvjuice
Sirap
Lönnsirap
Glukossirap
Fruktossirap

 

Ingrediensförteckning
Alla ingredienser som ingår skall redovisas i fallande storleksordning, Det betyder att den ingrediens som det finns mest av skall stå först osv.

 

För att lura oss så använder de nu en massa olika ämnen som smakar sött och då kommer både socker och övriga söta ämnen längre ner i listan…"

 

 

Lchf är också att välja bort varor med olika E-ämnen, tillsatser, färgämnen mm. Du väljer själv var din gräns går men allting handlar om att komma bort från det onaturliga i vår mat. 

 

Jag dricker röd mjölk och använder endast fullfeta produkter för jag tycker inte att det är någonting naturligt med att ta en produkt och ta bort det naturliga fettet och sedan tillsätta andra saker som behövs för att produkten fortfarande ska smaka likadant. Ofta är det konstiga saker som tillsätts. Är det inte en fråga om pest eller kolera för dig som inte tror på fullfet/naturlig mat? Fett eller tillsatser? Är inte det det mest korkade du någonsin har hört egentligen? Att ta bort naturligt fett och tillsätta saker för att få produkten att smaka samma sak? Trots det är det precis vad vi gör. Margarin, nyckelhålmärkt mat, lättmjölk mm. Det måste vara bättre att välja bort produkten. Lättmjölk/minimjölk (finns den fortfarande kvar?)/"vattenmjölk".. Vad är det för fel på vår ko? Skulle hon ge oss någonting som vi måste göra kemiska saker i fabrik med för att kunna dricka? Varför då? Är du inte fettskrämd? Varför dricker du då inte vanlig/naturlig fullfet röd mjölk? Sverige, mjölkens land.. men inte innan den har varit och vänt i fabriken..? Jag är ledsen, för mig är det för konstigt. Vet du om att sockerhalten dessutom stiger i mjölken ju längre ifrån fullfet den är? Nu vet du.

 

Vissa saker ska vi inte stoppa i vår kropp (för de är inte naturliga för kroppen vilket innebär att kroppen inte vet hur den ska göra sig av med det) men vi har blivit så vana vid en lång ingredienslista (vänta, vet du inte var den är, har du aldrig kollat den? Det är inte där du ser kalorierna, detta är vad det är i maten du köper och äter. Innan jag pratade med en jättetrevlig kille som var insatt i matens fantastiska värld med alla dess fällor hade jag inte heller lästen ingredienslista. Killen (R) hade ätit lchf i två år och var duktigt påläst. För mig är R min lchf-mentor. Jag blev insatt när jag började med lchf = jag-vägrar-godta-vad-som-helst-i-maten-jag-köper-kosthållningen).

 

Vissa saker ska vi inte stoppa i vår kropp. Lagar du mat? Gillar du när den smakar mycket? Använder du buljong? Du vet, kuben eller såsen som gör att du inte kan reglera saltet för det är ju däri. 

 

Glutamat. Sveriges konsumenter i samverkan skriver om varför Glutamat är farligt för oss. 

 

Maltodextrin. EcoBios tips skriver om varför Maltodextrin är farligt för oss.

 

Varför vill vi ha Maltodextrin i sportdrycker och i välling? Varför? Och om det endast innehåller en liten mängd i det du använder ("det är så lite så det gör inget") då är det en kraftig pekpinne på hur starkt ämnet är, aspartam är ett sådant exempel (aspartam är för övrigt förbjudet i Japan, men inte här hos oss...?). Det är dags att bli ingrediensmedvetna!

 

Ofta tror jag att det bara handlar om okunskap. Samtidigt tycker jag att vi kanske väljer att blunda lite för ofta. Ta margarin till exempel. Jag hade alltid använt det i matlagning och bakning för det gjorde alltid min mamma. Det var tills jag en vacker dag vände på paketet och läste ingredienslistan. Jag hade börjat med lchf. Jag höll ett paket smör i ena handen och ett paket margarin i den andra och jag förvånades över att de hade samma fetthalt men ändå hade olika ingredienslistor. Den ena var längre än den andra och innehöll saker jag aldrig hört talas om.

 

Detta är vad jag såg. 

 

Valio smör 80% - Grädde, salt (1,4 %) och mjölksyrakultur.

 

Mildas mat- och bakmargarin 80% - Vegetabiliskt fett, vegetabilisk olja 27% (solrosolja, rapsolja, linfröolja), vatten, vassle (av mjölk), salt (1,5%), emulgeringsmedel (sojalecitin), arom, A- och D vitamin.

 

På valiobloggen skriver de enkelt om skillnaden mellan smör och margarin,

"Smör är en mejeriprodukt. Margarin är en emulsion av vatten i olja och innehåller främst en blandning av härdade vegetabiliska fetter från raps-, palm- och kokosolja. Fetthalten varierar oftast mellan 35 och 80 %".

 

 

Så varför väljer fortfarande så många margarin? Borde inte smör med få ingredienser vara bättre? Lecitin som margarinet Milda innehåller finns det allergivarningar på. För om jag är allergisk mot bönor eller liknande så kan jag inte äta detta margarin. Lite magstarkt? Snacka om att begränsa allergikerna. 

 

 

Den gången när jag på jobbet var lite sugen att ta en kokoskaka ur ett av de där paketen från kakhyllan i affären (paketen med "a long shelflife") men tänkte att jag skulle kolla ingredienslistan först.. I korthet behöver du då ta det mjuka naturliga smöret och göra det hårt för annars kan kakan inte ha long shelflife och i stort så vill du inte veta vad den processen innebär. Jag visste nog vad jag hade att vänta mig men blev ändå helt chockad över hur  fullständigt enorm ingredienslistan var. Jag tog aldrig den där kakan.

Är inte komposten en fröjd i sig under dessa dagar av nässnytande och fullkomligt drunknande i näsdukar. Näsduk, efter näsduk, efter näsduk, efter näsduk. Jisses Amalia. Jag ser ingen ände på det.. Tur att jag har ett bra ställe att lägga dem på. =) 

 

Anledningen till vår inställning till komposten är att vi inte tycks lida av storflugor som en del andra gör (stackare! Vem vill ha det så utanför sitt fönster?) och jag tänker att det säkert är vårt mängdanvändande av torkypapper. Världens bästa papper - when living with kids - och som sagt, det är helt underbart med kompost, så att pappret hamnar rätt. 

 

Vanliga sopor är numera sällsynta medan vår kompostpåsfrekvens närmast känns riktigt trevlig. =) 

Har till min stora glädje kommit på vad mitt sug efter jordnötter är. 

 

Jag vet att jordnötter inte är det nyttigaste att äta handfulls av, fler gånger om dagen, vissa dagar. Eller hur! Handfulls! Så jag har perioder.

 

Hörde nyligen dock om en studie. Ena gruppen fick äta jordnötter, andra godis. Helt lika värden varumässigt. Godisgruppen gick upp i vikt, det gjorde inte jordnötsgruppen. Så sedan dess har jag haft en period. Konstigt hur det fungerar det där. Vi rättfärdigar vårt ätande. Det är okej så då kan jag ÄTA DET I MASSOR!!??

Obs, jag pratar om jordnötter som INTE är rostade! De är faktiskt inte de lättaste att hitta men ICAs jordnötter kör jag. Att rosta nötter härdar den nyttiga oljan i nötter och härdat fett hör inte hemma i kroppen. 

 

Okej så vad har jag kommit på och varför måste jag sluta med mina goda jordnötter. Överkonsumption först och främst tror jag. Inget är bra i övermängd. Det som stimulerat mig till överkonsumtion är inte bra i längden. 

 

Jag äter ju gärna paranötter och här får du kvoter per 100g, av en lchfare.

 

* ICA jordnötter 14g kolhydrater, 49g fett, 25g protein

* Garant paranötter 5 kolhydrater, 66g fett, 14g protein

 

(Det kan skilja lite mellan märken). 

 

Jag som lchfare äter av livsmedel som är under 5g kolhydrater, undantag för grönsaker. 

 

Vad var det då som jordnötter har som inga andra nötter har? Som jag till min glädje har kommit på. Salt! Saltade mina paranötter och voila min jordnötscraving är borta. =)

 

 

En intressant fotnot. Alla vet att mycket salt i kroppen inte är bra. Hur kan det komma sig att inte alla vet att mycket socker i kroppen inte är bra? Vet du det? Du äter mat (pasta, ris, potatis och bröd) som blir till socker i kroppen som gör att insulin utsöndras, det insulinet gör är att omvandla det socker som kroppen inte använder till fett som lagras i fettcellerna för framtida användning. Problemet är att äter du mycket socker/kolhydrater (vilket de flesta gör i dag) gör du aldrig av med detta fett som lagras i dina celler. Med skadligt högt blodsocker har kroppen inte samma motståndskraft eller bekämpningsförmåga när vi håller på att bli sjuka. Högt blodsocker kan till och med öka tillväxt av dåliga processer i kroppen. Det resulterar också i att vi lägger på oss onödig vikt. 

 

 

En till viktig fotnot. Är just nu - bara för andra gången - sjuk (första gången var en kort kräkhistoria då hela familjen var sjuk, även nu är hela familjen sjuk) sedan jag började med lchf första maj 2011. Åt strax innan jag insjuknade någonting som vi tycker är ganska hälsosamt. Popcorn (lchfare tycker egentligen inte det men jag gjorde ett undantag). Tittade efter på paketet när jag tyckte att det var konstigt att jag blev sjuk. Kanske inte så konstigt ändå, 70g kolhydrater per 100g. Chockade nog kroppen rejält. 

 

Skriver insjuknade ovan för jag kan ibland bli snuvig eller känna mig lite kass och trött och hade det varit innan lchf hade jag sagt att nu blir jag sjuk men nuförtiden blir jag sällan sjuk. Alla basilusker som kommer till dig kommer till mig också men min kropp är inte mottaglig längre. Inte mottaglig för sjukdom, låter nice ey?

 

Jag tror anledningen är att jag varken har socker i kroppen (kommer du ihåg, inga kolhydrater -> inget socker -> inget insulin (ingen process i kroppen) - vilket höjer mitt immunförsvar - samt att jag ytterligare stärker immunförsvaret genom att äta fett. Tvivlar du? Testa. 

Jag har skrivit lite om hur jag äter förut. Om intermittent fasta/korttidsfasta - för mig, i korthet - ingen frukost (jag äter som lchfare heller oftast inga mellanmål). 

 

Jonas Colting tränar på elitnivå och kan mycket om detta. 

 

Han förklarar det såhär bra, 

 

 

 

(allt nedan är från Jonas Coltings blogg, för att hitta dit klicka här. Han skriver mycket bra och mycket mer om träning, kost och fasta). 

Vi är fixerade vid mat och ätande i vår kultur. Och fel sorts mat därtill. Vi är så vana att äta minst tre till fem gånger om dagen att många människor blir helt rabiata om de missar en måltid eller om de av någon anledning inte får mat i tid. Den reaktionen är naturligtvis en effekt av en sockerstyrd fysiologi och en ämnesomsättning som är direkt beroende av konstanta och regelbundna tillskott av nya kolhydrater. Allt för att undvika kraschen som kommer när blodsockret sjunker efter den föregående måltidens insulindusch.

De flesta verkar leva i tron att om vi så missar en enda måltid så riskerar vi att bli allvarligt sjuka och undernärda. Eller i alla fall svimfärdiga, svaga och helt oförmögna att göra något annat än att i dvala sitta stilla och tomt titta framför oss.

Ändå är det ju uppenbart att i princip varenda vällevnadssjukdom (jag kallar det ju för fellevnad!) som människan i den moderna världen lider av inte alls beror på undernäring och svält utan av överkonsumtion, frosseri och en omättlighet. Och folk är ju trots att de äter ofta, mycket och regelbundet ändå trötta, håglösa, energifattiga och svaga!

För att inte tala om folk som tränar relativt regelbundet. Gymbesökarna hänger i klasar över kafédisken för att suga i sig en shake, energikaka eller återhämtningsdryck efter att ha kört ett spinningpass på 45 minuter, i tron att de nu tömt sina depåer och slitit på sina muskler så till den milda graden att de måste ha en intravenös sockerskjuts spetsad med lite syntetiskt protein om de ska orka köra ett likadant spinningpass tre dagar senare…

Hur hänger det här egentligen ihop? Är vi så sköra och ineffektiva att vi behöver en konstant energipåfyllning och är det här förhållningssättet den rätta vägen till vår bästa hälsa och prestationsförmåga?

Nej, det är snarare tvärtom! Naturligtvis ska vi äta och vi ska ha ett avslappnat, njutningsfullt och insiktsfullt förhållande till mat. Men i dagens kultur av genvägs- och reklaminfluerat ätande med ett frossande av framförallt raffinerade kolhydrater och industriellt framställda fetter så är det snarare tvärtom. Det är inte avslappnat! Det är inte njutningsfullt! I alla fall inte bortom den första minuten av sockerrusch och framförallt är inte konsekvenserna njutningsbara. Och det är verkligen inte insiktsfullt!

Vi behöver vare sig äta så regelbundet som vår moderna kultur förespeglar oss och vi mår bra och bättre av kortare perioder av fasta då och då.

Återigen, som ett resultat av flera miljoner års evolution, är det rimligt att tro att vår tids tillgänglighet och överflöd av livsmedel är representativt och realistiskt som förklaringsmodell för hur människan ätit genom tiderna? Har vi haft en så jämn, god och hög tillgång på föda att vi alltid kunnat äta tre till fem gånger per dag med en efterrätt till kaffet på det? Naturligtvis inte! Snarare är det så att vi ofta var utan fast föda i ett eller flera dygn av olika anledningar. Och i syfte att överleva de kortare perioderna av svält så utvecklade kroppen olika försvarssystem som skulle sörja för vår energiförsörjning och vitalitet; främst vår fettförbränning och den kraftiga utsöndringen av hGH som bland annat återanvänder nedbrutet muskelprotein i en ny proteinsyntes.

Det är alltså väldigt bra att implementera kortare perioder, 24 till 36 timmar, av fasta då och då. Upp till en gång i veckan faktiskt. En sådan fasta definieras av att vi helt enkelt inte äter någon fast föda eller dricker något annat än vatten. Syftet med detta är naturligtvis att vi inte ska stimulera vårt blodsocker med påföljande insulinutsöndring. Den bästa och mest effektiva dygnsfastan löper från middag till middag eftersom vi då redan har klarat av halva fastan under natten när vi sovit.

Många tror att ett dygn utan mat är rena tortyren och att vi är på gränsen till fysisk- och mental kollaps och visst kan det vara så de första gångerna. I synnerhet om vi är extremt sockerdrivna personer. Men som de flesta vet så är det just närvaron av insulin (efter att ha ätit socker/kolhydrater) i blodet som triggar aptit och en kaka blir gärna tio kakor och en smörgås blir tio smörgåsar för vi blir inte nöjda och tillfreds annars när suget sätter in. Under fastan så är insulinet inte en faktor och aptiten eller det typiska ”suget” är inte närvarande på samma sätt. Dock kan ju den känslomässiga vanan eller ens belöningssystem sätta krokben men då har vi ju också upptäckt att vi är slavar under sockret på mer än bara det fysiska planet.

Anledningarna till, och de positiva fysiska effekterna av fastan är många:

- obefintliga insulinnivåer vilket reglerar aptit och metabolism

- en jämn energinivå under hela dygnet

- fettförbränningen ökar dramatiskt, inte minst under frånvaron av insulin

- viktminskning

- tillväxthormon; hGH, utsöndras i högre grad än annars

- vi bryter vår fixering vid mat eller vissa livsmedel

- vi lär oss känna igen hunger och aptit, och lär oss att undvika det rutinmässiga ätandet som vi gör per automatik oberoende av mättnad

- matsmältningen får vila och blodflöde dirigeras till andra delar av kroppen

- produktiviteten i övriga livet ökar när ”allt” inte handlar om mat och ätande

Jag har praktiserat 24-timmarsfasta, av och till under flera år, och jag var naturligtvis initialt skeptisk då jag levt i en kultur där vi alltid förväntas att äta och fylla på depåer efter träning, men resultaten har varit otroligt goda! Jag har visserligen tillåtit mig själv att förutom vatten också dricka kaffe då livet blir lite väl blekt utan några glädjeämnen!

Jag har under de här dagarna tränat mer eller mindre som vanligt och jag har kört mellan två och fyra kortare träningspass på totalt upp till fyra timmar. Inte en enda gång har min energi sviktat eller blodsockret fallit. Fettförbränningen har varit optimal och insulinnivåerna väldigt låga och jag har tvärtom vad en kan tro känt mig stark, pigg och energisk. Den enda negativa reaktionen som jag har fått är att jag känt en lätt svidande tomhet i magen någon gång men det har varit övergående. Jag har inte heller vräkt i mig en större eller svulstigare middag vare sig före eller efter fastan. Snarare har jag ätit än mer eftertänksamt.

 

(Mitt. För Jonas Coltings fullständiga inlägg, klicka här). (Tillägg, jag har ändrat användandet av "man" och ersatt det med "vi" för en större direkthet i texten). 

Vi sitter och tittar på "Fem myror är fler än fyra elefanter", bokstaven H.

 

Miléa, "det där är Hannes bokstav!"

Jag, "ja det är det".

Miléa, .."och Hugos". 

 

=)

 

"Kanske". "Vi får se", säger jag eller M. 

 

Sebastian, "kanske/vi får se", "det betyder att ni ska bestämma er!". 

 

Såhär började Sebastian säga strax efter att han fyllt fyra år =)

 

 

Huvudbryderier. 

 

Har sett färdigt The sessions. Denna man fanns på riktigt. Han kunde bara röra huvudet men var inte förlamad (han kunde känna all beröring men han kunde inte beröra andra fysiskt om de inte hjälpte honom). Han berörde andra med sina ord. Filmen berörde mig djupt. 

 

Efter filmen rullat färdigt börjar The untraceble. En avskyvärd film, bra men handlingen är hemskt, som jag känner igen att jag har sett när frågan "Kill with me?" kommer upp på datorskärmen och den sedan visar en liten kattunge som filmas live. Jag ska inte skriva mer. Den filmen får mig att må dåligt bara jag tänker på den. Så konstigt att jag alls sett klart den, för det gjorde jag väl..? Kan faktiskt inte säga med säkerhet att jag gjorde det. Hoppas att jag inte gjorde det för jag tog ett beslut för inte så länge sedan att jag vill inte se hemska filmer som bara får mig att må dåligt. Vad är syftet med det? Jag hoppas för min själs bevarande att jag inte såg färdigt filmen då när det begav sig. 

 

Filmerna är som natt och dag och jag börjar grubbla på saker och tings vara och icke-vara. Vi hänger tvätten, sen ska vi sova, jag och M. Jag får inte den respons som jag behöver av M. Det är sent och det är okej, det är försent för existentiella tankar men jag tar det hit, till datorn. Det är försent för mig också, klockan är för mycket,  men detta känns viktigt. Jag vill bevara detta. Tur att det är fredag så jag kan sova lite längre i morgon. Kanske.

 

 

Anledningen till att Mark O'Brien i The sessions nådde dessa kvinnor, dessa vackra kvinnor, som han tycktes beröra djupt på ganska kort tid måste ha haft med hans verbala förmåga att göra. Jag tror inte att det var att han kunde svänga sig med orden utan att det var orden som (bear with me, this film speaks to the social scientist in me) var han. Han var fullständigt närvarande i sina möten i en värld där vi inte längre är bra på att mötas irl pågrund av all media överallt. Jag tänker att han inte (nu inser du att du borde ha sett filmen innan du gav dig in i mitt huvud angående detta..) hade något annat än mötet. Det var det sättet han kunde beröra en annan människa på, då han fysiskt inte kunde beröra dem. Orden och närvaron var hans medel, hans verklighet, hans värld. 

 

För vad var det som gjorde att volontären på sjukhuset ville behålla kontakten med honom? Detta var en man som spenderade hela sitt liv liggandes på en brits, han sov i en järnlunga och kunde bara vara ur den i tre timmar åt gången. Jag tycker inte alls att det är konstigt att han nådde dessa kvinnor, jag tänker inte på vad han inte hade utan på vad han hade. Jag tror att vi är svältfödda på riktiga möten. Att vi färdas längre ifrån det vi verkligen behöver. Varandra. Medmänniskor. 

 

- Varför var jag helt tillfreds med att vara ute med barnen under en vacker, vacker dag bara för att jag fick byta några ord med en vuxen? Jag hade varit grymt otillfreds dagen innan när det var precis lika vackert väder men där det verbala utbytet uteblev. Jag var inte närvarande med barnen då. Det ska jag jobba på. (Jag befarar dock att det är samma fenomen som händer med den föräldralediga. Ibland behövs det en vuxen för att ge energi).

- Varför jobbade hon som O'Brien träffade på sjukhuset som volontär? 

- Varför tänkte jag själv efter att jag läst i vår lokaltidning om hur kommunen söker volontärer till äldrevården att, ja, det skulle jag kunna göra. Träffa lite äldre i värdefulla möten. 

- Varför läser jag på olika ställen om osannolika möten som människor varit med om och hur mycket det gav dem.   En äldre man som börjar berätta sig livshistoria i väntrummet på en vårdcentral. 

 

 

Vi saknar detta. Jag tror vi är svältfödda och jag tror att vi behöver detta. Vi behöver varandra, vi behöver riktiga möten med äkta närvaro. Kanske kan mitt livs mål vara väldigt enkelt. Oavsett var jag hamnar, vad jag gör, ska mitt mål vara att vara helt närvarande i en värld som allt mer lockar oss bort från det som vi behöver, närvaro från andra människor. Vi behöver signifikanta andra. Signifikanta andra är någonting vi pratar om i psykologin och hur viktig en signifikant andra är i ett barns uppväxt. Maskrosbarnet som for så illa hade någon i sin närhet, vem som helst, som fanns där. Det behövde inte vara mer än en människa som var lika upptagen som alla andra men som hade förmågan att vara närvarande i stunden. Min mamma har den förmågan. Jag läste en artikel av Henning Mankell, tror jag det var, om hushållerskan i hans barndomshem som räddade honom, som han ville tacka. Jag tror att han skrev att det viktigaste en förälder kan göra är att bara vara närvarande eller någonting liknande.. 

 

 

 

Detta fastnar jag i, och vill grubbla på, och prata om, och skriva om, och leva efter. Plötsligt känns mitt liv mycket enklare. I enkelheten och närvaron ska jag finna mig själv, nå mina medmänniskor. Jag ska våga vara närvarande. Då spelar det ingen roll vilket jobb jag har. Jag ska vara närvarande, aldrig igen låta bli att säga det där positiva till främlingen framför mig för att "så gör vi inte". Jag ska göra. Vara. Våga vara en medmänniska. Det är då jag mått som bäst. De snabba tillfälliga oplanerade mötena med någon annan. Kommentarer som betyder någonting. Kommentarer från hjärtat. 

 

En kommentar, leenden, lycka och en härlig värme som dröjer sig kvar i hjärtat långt långt efter att vi skiljts åt.