-- Mamma med knuff --

Är hemma för att låta mina suturer på magen läka ordentligt. Var inte jättelätt att jobba med dem.

 

Jag ser olika teman över dagarna än så länge..

 

I förrgår var det TV-tittardag. Sista episoderna av So you think you can dance season 6 och "Snow white - a tale of terror" (igen). Båda så himla bra. Nu vill jag bli dansare igen! =) Uppfriskande med en stark snövit som råkar ut för massor och inte skriker i en "high pitch" utan mer som föda barn, urkvinnans läte.. Nu vill du se filmen eller hur ;)

 

I går sträckläste jag färdigt bokcirkelboken. För nyfiken själ se inlägget "Recensioner". 

 

I dag är det datorn. Lite bloggande och facebookande men strax en massa jobbsökande. 

 

I morgon kan det bli Morgan Allings ljudbok "Kriget är slut" som handlar om hans uppväxt (otroligt bra, han läser den själv) samtidigt som jag sittandes kanske går igenom påsar med babykläder efter två barn!

 

 

Bara lite frustrerande att se hur det fina vädret och lite regnstänk får gräsmattan på baksidan att växa utan att jag, som för en gångs skull "har tid" (dvs. jag är hemma), kan klippa gräsmattan. Det blir Ms syssla. Jag ska vila. =(

Blir bara så glad. Hittade detta när jag sökte på "antijante" för föregående inlägg. 

 

Mycket sägs om facebook och ofta blir vi irriterade på hur accomplished våra vänner eller i alla fall vänners vänner är, och hur det kommenteras på facebook. Jag håller dock helt med om vad jag hittade på följande hemsida, http://psykosyntes.net/index.php/anti-jante-kampen-gar-vidare-fler-assertiva-affirmationer/

 

(...)

"

"

Styrelsen för RFSL Göteborg har vid möte den 13 maj beslutat tilldela Sagolikt Bokförlag 2012 års Karin Boye-pris.

Karin Boye-priset tilldelas den som under det gångna året genom sitt konstnärskap stärkt hbt-personers identifikation och självkänsla. Att Sagolikt Bokförlag skulle tilldelas detta hederpris avslöjades under invigningen av West Pride 29 maj i Göteborg. Själva prisutdelningen kommer att ske under Stockholm Pride (30 juli-3 augusti).

"

 

 

Detta bokförlag ligger verkligen i framkant vad gäller könsdebatten och anti-Jante och har härliga och gripande böcker i sin samling och hela tiden skrivs det fler. Det är ett fenomen denna bokklubb och jag har så önskat att jag själv hade varit med och startat upp ngt så fantastiskt. 

 

Bokpaket, böcker på rim, böcker för alla åldrar, ljudböcker, serier med lättlästa böcker. Titta in! Där finns någonting för alla som vill vara med i utvecklingen. =)   http://www.sagoliktbokforlag.se/

 

Är inte en recension bara så bra som personen som ger den?

 

Jag har precis läst färdigt, sträckläst färdigt, "Små solfåglar långt borta" av Christie Watson i iver för att kunna påbörja en annan bok efter denna. När jag först lägger ner boken tänker jag att "jaja, inte direkt där satt den" men okej, den är okej.. bra.. eller rent av.. riktigt bra?

 

Så är en recension bara så bra som personen som ger den? Hade jag valt den själv, det påverkar säkert, nu är den med i bokcirkeln. Hur läste jag den? Några sidor här och där över rasten? Över maten? Gav jag den tid, en timme varje kväll innan jag somnade? Var i livet är jag när jag läser den? Vad influerar mig, vad är viktigt, vad stimulerar mig just nu?

 

Ibland när jag läst färdigt en bok kan jag inte kasta mig in i nästa. Jag behöver tänka lite på och landa i den jag precis måstat släppa taget om. Vissa böcker är sådär "där satt den!" när jag läst bokens sista mening, ord, punkt. Det är ibland brottsstycken som följer mig efteråt från böcker. Böcker jag minns och tänker tillbaka på, men det behöver inte vara dem som jag var nöjdast med jag läst dem. Så är den första spontana känslan alltid den vi ska leda med? Eller kan en bok få sjunka in och ge mer.

 

Jag rekommenderar Christie Watsons debutroman "Små solfåglar långt borta".
Det djupa och ändå enkla sättet att skriva fångade mig. Berättelserna och metaforera i boken, visdomsorden, är delikata. Historien är så viktig och jag gillar att mitt normala "alla är vita-tänk" får sig en törn när jag kommer på mig med att alla karaktärerna ska vara från Afrika med en vacker mörk hudton.

 

 

Tänkte på min dotter som fyller tre år i sommar. Hon gillar sina klänningar. Hon gillar rosa. Jag vet att jag lite motvilligt eller helt ifrågasatt om jag skulle sätta på henne så mycket rosa. Så mycket kjolar. Så mycket klänningar. 

 

I ungefär samma veva står jag själv och klär mig, väljer bland mina kjolar. Jag packade väska åt mig och Miléa som skulle åka till annan stad. Färgglada kjolar, klänningar mm. 

 

Varför ifrågasätter jag klädvalen jag gör för Miléa vad gäller kjol när jag själv helst klär mig i kjol om jag inte vet att det är osmidigt? Ute har Miléa inte börjat med klänning så mycket och ofta är det tights eller andra vanliga byxor under så det brukar vara lekvänliga plagg, halvlånga klänningar, inga kjolar. Tänker att det inte är detta genus handlar om. Genus tycker jag mer är att jag visst kan klippa Miléa i en uppklippt frisyr för att det passar hennes aktiva person bättre och är supersnyggt. Alla flickor behöver inte ha långt hår, speciellt inte om det är i vägen för dem. 

 

Jag tänker att genus är att inte begränsa Miléa (trots att jag kanske drar mig för att klä henne i bara rosa för att jag tycker att det finns så många andra färger och rosa är ett sådant statement i dag. "Vilken-söt-tjej-kommentarer". Inget fel att vara söt om kommentarerna inte enbart baseras på kläderna och är personlighetsdrag än om hur hon ÄR som person. Hon är inte sina kläder), utan att det handlar om att berika min son Sebastians värld. Han fyller fem till sommaren. Låta honom klä sig i det färggranna mode som oftast återfinns på tjejernas klädhyllor i affärerna. Låta honom ha klänning och vara fin. Han uttrycker sig faktiskt så, "jag vill också vara fin". Han hör vilka kommentarer Miléa får och vill ha samma. Svårt att tävla mot en lillasyster men jag kommer inte att begränsa honom. Mitt problem tror jag ligger i att inte begränsa min dotter.   

När den finlandsvenska föreställningen Remont kom från Finland förra helgen var det en riktig fullträff. Det handlar om ett utbyte länder emellan och i Finland kunde en utav svenska Dramatens föreställningar ses. Det var förstklassig teater på hög nivå. Relationsdrama som under en midsommarträff kastade oss mellan extremer. Det började roligt och lättsamt med humor men allt eftersom den 2 timmar 45 minuter långa föreställningen blev varm i kläderna märkte vi vilket djup den hade. Ena sekunden skrattade jag och andra sekunden ville jag inte hålla tårarna tillbaka. Den var skickligt framförd och hade ett träffsäkert manus där metaforerna och parallellerna mellan livet, äktenskapet och samlivet beskrivet och vårdat som ett antikt gammalt torp får oss att förstå så mycket mer. Den var mycket stark och med de tre syskonens sammankomst och deras familjer emellan nåddes nog alla gäster i salongen på ett eller annat sätt. 

 

Det ska bli spännande att se vad nästa utbyte med vårt grannland väntar. Jag har fått smak för mer. Tack för en oförglömlig kväll med teater som vågar vara nära och personlig. 

Våga vara storslagen. Stå ensam, stark. 

 

Nu finns det ingen återvändo. Jag har sett, insupit och accepterat. 

 

Go!

Vid något tillfälle här satt jag och småresonerade (ngt litet, ngt oändligt flyktigt litet ögonblick) med mig själv om jag inte skulle gå och sova istället för att sitta här och skriva, nu är klockan snart 01.30. Resonerade (fortfarande flyktigt flyktigare flyktigast) huruvida sömn är överskattat eller om det bara är okej att ta dessa sällsynta "fingrarna-glöder-oavsett-vad-klockan-må-vara-tillfällena" då det bara är så kul att skriva och då ämnena ibland bara infinner sig och glädjen och tillfredställelsen är överväldigande i kroppen för varje ny finformulerad mening. Jag vet att det kommer att vara kul att läsa dessa inlägg vid senare tillfälle. Så, nu är det gjort. I bid you, god night! =)

Okej, jag tror på lchfkost vilket innebär lite kolhydrater, ganska obefintligt med pasta, ris, potatis och bröd på mjöl, socker, måttligt med protein (fisk bättre än kött), generöst med grönsaker (grönt, ovanjord eller säsongens - whatever takes your fancy) och redigt med fett i olika varianter (för mättnad, nöjdhet, smak och immunförsvar).

 

MEN, även du som inte tror som jag och inte håller med. Varför får våra barn tunnbröd, mjukt som hårt och hönökaka (även känt som "sockerbröd") på förskolan? Vindruvor till frukost..? Kan de verkligen inte bättre?

Har i dag, tack syster, fått ett mkt spännande tips. Hon för det vidare till mig efter att ha pratat med mat- och hälsointresserade, mkt pålästa vegetarian- och veganätande kollegor på jobbet. 

Tack för spännande läsning!

Varsågoda!

 

TACK! 

 

Kvällsmat är kvällsmat och är därför lite missvisande, så det kunde jag inte kalla det. Detta är möjligen också missvisande, men på samma gång helt rätt benämning. Vad jag äter framför TVn när middagen varit över ca 2+ timmar..

 

Jag är sugen, men går igenom mina "snacks",

 

* Jordnötter (inte ofta men är nu inne i en period)? Näe inte sugen efter det..

* Paranötter och 90% Lindt-choklad och ljuvliga ingefära-honung-kanel-godiset? Nej.

* Hemmabakad mjuk smörgås med smör och ost eller hårda hembakta? Nej.

* Sötchoklad då(?), vanlig dödlig choklad om än gjord på riktiga grejer?.. Nope.

* Jaa, möjligen bär (kokta i en minut förstås!) med vispad grädde men näe, omständigt.

* Frukt kan jag alltid vara sugen på men då känns det nästan onödigt. DET är socker. And besides.. har redan ätit en apelsin i dag..

 

Landade vid rödvin och Lindts 90%-iga choklad, i den kombinationen. Bara det.

 

Tänker att såhär kan det få vara. Ska jag äta ngt då det egentligen ska vara vila så kan det vara, "åh vad skönt att sitta ner med älsklingen framför lite kvalitetsTV (tycker jag) Homeland, med Claire Danes - gammal favorit, störtskön skådis - efter en helgdag med familjen; kvalitetsumgärnge i skogen med vänner; set massa söta lamm, 21st(!); bakande av kakor (plural) till älsklingens födelsedag; haft en bra dag och middag där vi varit pedagogiska och pratat fint med barnen (utifrån Copekursen) och fått dem med på noterna (klapp på egen axel, och M's); städat undan inför städbesök av M med dotter i morgon; vila nu genom att avnjuta ett halvglas eller två med rödvin som sköljer ner den fina mörkaste chokladen som jag sakta och andaktigt låtit smälta på tungan.. mm".

 

Detta istället för att testa alla mina snacks då jag egentligen veta att inget tillfredställer mitt, "mm... vad vill jag ha?.." Då blir det så mkt, för mkt och till vilken nytta? Ingen nytta. Allt är gott, men fel, och är det det blir det alltid för mkt. 

 

Här är det röda vinet och den mörkaste chokladen mer än välgörande. =)

 

I går blev det det mjuka lchfbrödet med förändringen att jag hade i lite fetaost (förutom keson) och använde mkt mer av kryddorna i receptet som jag loggade för några dagar sedan. Glömde brödet i ugnen så det blev nästan hårt bröd men det var gott ändå! Bakade även det hårda lchfbrödet och glömde då dela det innan så lite udda form på bitarna när jag delade det efter gräddning men smakar ju likadant ändå. =)

 

I dag bakar jag favoritkokoskakan, lchf of course, inför söndag då vi firar M (med barnens) "farfar och Elisabeth". Jag och Miléa lämnar stan på M's födelsedag så det blir lite spritt istället med firandet. När jag åker iväg missar vi att  se Melodifestivalen tillsammans och det är mindre roligt för det gör vi alltid.  =(

 

Kokoskakan jag bakat blir tårtbotten till en gräddtårta och det ska även bli en lchfvariant på ICAs "Bästa kladdkakan" som jag smakade på jobbet (äter aldrig längre icke-lchf bakverk annars men detta undantag var värt hela sockermängden den innehöll) när en kollega firade födelsedag och jag hoppas innerligen att alternativet blir bra!

 

Till kladdkakan mixar jag recepten från lchf-inspirerade bloggarna http://lifestyleblogs.se/elsklingen/2012/10/21/godaste-kladdkakan-lchf/ och http://56kilo.alltforforaldrar.se/lc-lchf-kladdkaka/. Får återkomma med resultatet. Toppingen från ICA-kakan är limevarianten. =)

Inga svårigheter egentligen. För oss har det handlat om favoriträtter och att visa var receptet finns, tålamod och förståelse för att någon behöver tid. 

 

I två dagar har jag haft förmånen att komma hem till lagad mat som jag känner att jag inte hade kunnat göra bättre själv, så är jag hemtam och trivs i köket och spenderar mkt tid där också, så det är att säga mycket det. 

 

Att inte klanka utan att visa är den bästa vännen till den som inte ännu kan.

 

 

Detta inlägg kommer sig av att många runtomkring mig kommenterar sina mäns tillkortakommanden i köket. Jag har hört nedvärderingar äkta par emellan som jag önskat att jag sluppit. Var human och släpp kontrollen för DET tror jag verkligen är kvinnans värsta fiende. Oförmågan att släppa till, att låta det göras annorlunda. Låter vi vår vapenbroder få pröva och ta plats då är det störst sannolikhet att han gör det också. 

 

(Ett tillägg är att vi som lchf-are har grädde, creme fraiche, smör och majonäs som smakförstärkare och det kommer vi mycket långt med). 

 

 

Tack min älskade för att du fyller vårt hem med ljuvliga dofter och gudomliga smaker.

I dag kom jag hem till ett hem som fullkomligt lyste genom liten som stor. Vilken förändring, och jag undrade vad som hade hänt. "Vi gick hem från förskolan" svarade M. Så enkelt, så bra. Lycka.