Dansande gravid
2010-04-01 @ 10:29:34I går passade mitt och en arbetskamrats schema så att vi kunde gå ut och dansa tillsammans. Så det är vad vi gjorde.
Lite häftigt var det att gå ut med stora magen (vecka 31 nu), säkerligen inte ett vanligt inslag i klubbmiljö. Det gick bra och även om jag hade önskat en helt annan dj för musiken var kass till största del så var det kanske bra ändå för då blev det ganska lugnt. Det går ju inte av naturliga skäl att hålla samma tempo längre.
Jag kände mig väldigt smidig på dansgolvet och hade inte ont någonstans. =) I bilen på väg hem gjorde dock den statiska ställningen att jag fick ont. Där ser man.
Det som var trevligast med hela besöket är att innan under och efter känna att jag varit ute. Att jag tagit mig lite egen tid och faktiskt inte bara varit hemma. DET är skönt.
En hel del tankar kretsade i huvudet när jag var ute, om vad andra tänkte såklart. Den enda kommentaren jag fick var dock "å en bebis" så det var nog mest egna hjärnspöken. När jag annars brukar gå ut själv brukar jag också fundera lite. Det hör väl inte heller där till vanligheten att en tjej med förlovningsring på fingret gå ut själv, nykter och dansar och sedan åker hem till sitt. Stolt och stark är jag. Därför undrade jag lite över hur "emottagandet" egentligen var av de runt omkring när de såg en gravid som ska ha om två månader vara ute och dansa. Spännande, fast jag kanske egentligen inte skulle vilja veta vad de tycker. Men funderar gör jag ju. Naturligtvis.
Skönt var det i alla fall att gå ut, med en kompis och dansa, vi som snart flyttar från stan till hus och får vårt andra barn. När det har hänt DÅ lär det dröja. Får nog skaffa mig den där Zumba, så jag inte får dansabstinens. Det blir inte vackert ;)
Lite häftigt var det att gå ut med stora magen (vecka 31 nu), säkerligen inte ett vanligt inslag i klubbmiljö. Det gick bra och även om jag hade önskat en helt annan dj för musiken var kass till största del så var det kanske bra ändå för då blev det ganska lugnt. Det går ju inte av naturliga skäl att hålla samma tempo längre.
Jag kände mig väldigt smidig på dansgolvet och hade inte ont någonstans. =) I bilen på väg hem gjorde dock den statiska ställningen att jag fick ont. Där ser man.
Det som var trevligast med hela besöket är att innan under och efter känna att jag varit ute. Att jag tagit mig lite egen tid och faktiskt inte bara varit hemma. DET är skönt.
En hel del tankar kretsade i huvudet när jag var ute, om vad andra tänkte såklart. Den enda kommentaren jag fick var dock "å en bebis" så det var nog mest egna hjärnspöken. När jag annars brukar gå ut själv brukar jag också fundera lite. Det hör väl inte heller där till vanligheten att en tjej med förlovningsring på fingret gå ut själv, nykter och dansar och sedan åker hem till sitt. Stolt och stark är jag. Därför undrade jag lite över hur "emottagandet" egentligen var av de runt omkring när de såg en gravid som ska ha om två månader vara ute och dansa. Spännande, fast jag kanske egentligen inte skulle vilja veta vad de tycker. Men funderar gör jag ju. Naturligtvis.
Skönt var det i alla fall att gå ut, med en kompis och dansa, vi som snart flyttar från stan till hus och får vårt andra barn. När det har hänt DÅ lär det dröja. Får nog skaffa mig den där Zumba, så jag inte får dansabstinens. Det blir inte vackert ;)
Kommentarer
Trackback
