-- Mamma med knuff --

Var härligt lugn under ihoppackandet från mormor och moster i morse. Vi startade tidigt och planeringen av mat och sova för Sebastian skedde lätt utifrån den tid vi skulle spendera på tåget hem. Vi hade även mat och mellanmål till både oss och Sebastian och det var så skönt att veta att ingen mat skulle behöva lagas då vi kom hem på kvällen. Sista resetappen med spårvagn var nästan pricken på i:et när Sebastian leende stod i mitt knä och spände sig och flämtade som en anfådd hund i rena förtjusningen över att få åka spårvagn. Men pricken över i:et kom att vara sista biten till porten. Jag kände mig nästan euforisk över att få landa i vårt hem. Jag var helt oförberedd och överraskad över att känna så starkt. Nu kan jag och min kille och Sebastian vara i lugn och ro. Leka i lugn och ro. När vi är i andra hem är det krävande arbete att ta hand om Sebastian som inte är stilla en sekund och hela tiden behöver ses till. Hemma är det fixat i många omgångar så att han ska kunna röra sig fritt utan att behöva bli stoppad hela tiden. Oj, suck. Denna resan har varit jobbigare än vad jag trodde att den skulle bli.