-- Mamma med knuff --

Sebastian somnade som vanligt, eller han får tänder i överkäken nu så lite annorlunda är nattningen, men i natt vaknade han när jag - egentligen alldeles försent - gick och lade mig vid 23. Då började vi som vi brukar att trösta - hjälpte inte, fortfarande ledsen. Jag fixade hans näsa (kanske var han täppt och kunde inte andas så bra och sov därför oroligt) - hjälpte inte, ledsen. Jag ammade honom i sängen (han åt inte så bra middag, och han skulle ändå på kontrollvägning på BVC i morgon så det kunde vara bra att slänga till honom lite extra) - fortfarande ledsen. Min kille bytte blöja på honom (någonting vi aldrig behöver göra längre sedan han slutat nattäta) - ledsen. Jag frös som en hund igår (det gör aldrig min kille) och jag tänkte att kanske Sebastian fryser också. Lade på honom täcke (som han aldrig brukar sova med annars) - ledsen. När vi provat allt och tillgodosett alla basbehov tänkte jag att näe, han vill inte sova själv i natt helt enkelt. Så även min kille kom och lade sig (Sebastian kryper så mycket så jag kände att vi behövde ligga på ytterkanterna brevid honom om han skulle kunna ligga i vår säng) och så fick Sebastian komma och ligga emellan oss (det var första gången, så lite mysfaktor var det ändå mitt upp i alltihop). Efter det kunde vi bara hoppas på att han skulle sova mer än krypa runt i vår säng, eller att vi i alla fall skulle vakna om han var påväg någonstans om jag och min kille mot förmodan lyckats somna. Hela familjen sov i ett streck mellan halv två och fyra. Tiden runt omkring det var både hackad och malen. Lite efter fyra lade jag tillbaka Sebastian i hans säng och hoppades att han inte skulle märka det och vakna. Nejdå, det gick bra och jag fick sova "ända" till 06. Tänk va! ;)

Tillägg efter BVC-besök. Vår lilla älskling har svamp. Det är tydligen vanligt och behandlas med salva. Stackarn. Det var därför det var så svårt att sova igår. =(