-- Mamma med knuff --

Ibland går det inte som vi har tänkt oss. Jag stod och duschade och tänkte att jag skulle 1:a april-lura min kille att det var ngt äckligt djur i duschen. Jag hade lagt upp en välplanerad (trodde jag då) strategi för hur jag skulle gå till väga. Jag skulle banka i väggen med armbågen, slänga ner schampoo och balsam och sparka med foten i badkaret (för jag skulle ju blivit rädd om jag sett ngt djur och inte stått still..). Jag skulle dra ifrån duschdraperiet, skrika till, sedan ropa att det är någonting som kryper, sedan ropa på min kille för att få in honom.. (I know, but it seemed like a good idea at the time..) ja en hel del skulle jag komma ihåg att göra. Det var mycket svårare än jag trodde att faktiskt iscensätta mitt lilla skämt och jag fick stå och samla mod till mig en god stund. Det resulterade i att jag tog i på tok för mycket så när jag väl kommit till punkten där jag skulle säga att ngt kryper hade min kille kommit inrusandes för länge sedan. Där stod han med andan i halsgropen och såg helt förstörd ut stackarn. Han trodde väl att jag hade slagit halvt ihjäl mig. Lite halvdant klämde jag sedan fram att det var någonting som kröp.. men han frågade hur stort det var och då visade jag upp ca en halvmeter med händerna.. Efter att ha väntat några sekunder frågade jag om han visste vad det var för dag idag. Något ögonblick senare sprack hans ansikte upp i ett lamt leende och allt det plågade som funnits där förut var som bortblåst. Såhär i efterhand är jag bara tacksam över att han inte blev arg på mig.  =)