-- Mamma med knuff --

När jag började träna inför Vårruset tänkte jag att det här kan vara dumt, men jag vill så gärna springa. Jag har sprungit loppet förut men då var det till största delen på annat underlag än asfalt. Det är det inte där jag bor nu. Ska jag springa loppet på asfalt, får jag träna på asfalt. Jag har kombinerat löprundan (med vagn) med att träna annat som nog kan stärka knät men det har inte varit tillräckligt. Nu svullnar mitt knä upp. Lappen där mina gamla sjukgymnastikövningar är nedskrivna ligger någonstans i hemmet... Det ultimata vore att köra igång med vattengympa igen. Saknar det, det är så fantastisk träning. Snacka om att kunna ta ut sig och helt köra sitt eget race. När jag tränade vattengymnastik var mitt knä bra. Näe, hur mycket jag än vill springa för gammal nostalgis skull så får jag vara realistisk och hoppa det. I alla fall om jag inte lägger ned tid att stärka knämusklerna först. Jag vet tyvärr vad som är det mest trolig här. Tidigare har jag genom sportens försäsongsträning fått hjälp med den biten. Att nu göra det på egen hand och samtidigt hinna träna löpning innan Vårruset? Jag vet inte. Sånt är livet, I guess. Det blir som det blir.