-- Mamma med knuff --

Nu har de äntligen kommit.

Såhär blev grindvändan (i och med det dock inte sagt att allt är färdigt än). I början prioriteras grindköpet inte, sen tar det tid att hitta vilken grind som kan passa trappan, sen att se vart den finns att köpa ... mm. Jo vi fick ju köpt två grindar efter mycket om och men. Efter att ha varit och kollat i en butik och fått besked att de bara hade grå beslag inne till Flexi-fit's trägrind ringde jag och kollade var de hade bruna. Jag var lite omständig och frågade flera gånger tjejen i butiken som sade att de hade bruna inne om de faktiskt var bruna (eftersom andra butiker bara haft grå) men jo, de skulle vara bruna, och hon hade dem i butiken. Skickade M att hämta dem och sen visste vi att det skulle ta tid att sätta upp - samt att det behövde vara barnfri tid - så de stod oöppnade en fem sex dagar i hallen, tills jag en vacker dag tänkte att jag skulle se efter om det var bruna beslag. Båda lådor innehöll grå beslag.

Nu har de kommit, de bruna beslagen (jo, jag bad tjejen öppna båda lådor och titta att de var bruna - det var de) efterbeställda ifrån en annan butik, och vi behöver INTE lämna tillbaka de andra som vi har. Det är en skänk från ovan ändå för de är inte helt lätta att sätta ihop och jag har mycket hellre en grind att utgå ifrån istället för att börja om från början med bruksanvisningen. Den lyxen har vi eftersom vi ska ha två grinar, en uppe och nere.

Trots detta är det i alla fall så att den grinden som vi gjort i slutändan måste monteras isär för att de nya beslagen ska i. Det kommer att bli superfint sen med LITE tradigt är det att det blivit såhär när jag verkligen försökte se till att det skulle bli rätt. Nåja. Ibland ska det kanske bara bli tokigt helt enkelt.

Den som sa att mammalediga ska ha det äldre barnet på dagis deltid tänkte inte heller på hur det är att ha en svartsjuk 2-åring hemma när bebis är sjuk och behöver närhet vilket gör 2-åringen desto mer svartsjuk. Upplagt för bråk och att känna sig som en hemsk mamma. Alltid bara hemsk mot det äldsta barnet... :( Även fast sjuklingen i dag fick sitta och vara ledsen för att vi alla skulle få i oss mat..

Uppsträckningen är nog till mig, men i dag vet jag inte vad mer jag kan göra..

Prövade någonting nytt sist jag tränade. Trodde det var kick/box men jag hade tagit fel på dag vilket ingen upptäckte, inte heller jag, som tur var och jag kunde träna Body Combat istället.

Vilken otroligt grym träningsvärk jag har. I dag än värre än i går. Mycket tuff träning och jag var ordentligt svettig efteråt. Knät klarade sig faktiskt bra. Jag kände av det lite under träningen men har inte känt av det alls efteråt. Jag var lite rädd att det skulle svullna upp. 
 
Body Combat. Det var inte LITE aggressiv träning det inte. Jag kände att instruktören gick alldeles för långt när hon uppmärksammade oss på den gräsliga musiken vi fick träna till (flertal låtar tyvärr). Både i text och "musik" tycker jag att musiken var på låg nivå. "Lyssna vad de säger", sade hon flera gånger, "long time coming", "Down in the ground (eller någonting liknande)" ville hon att vi skulle tänka på när vi stod och matade slag neråt åt en liggande låtsasperson. Det var nästan så att jag inte kunde fokusera på träningen för det starka budskapet som jag tyckte hon ville förmedla. "Se din fiende".

Tyck att jag är känslig men jag menar att det snarare är detta som gör att amatören går ut och slår än att det skulle vara förorsakat av TV-spel. Efter att ha blivit matad detta i veckor och månader under träningen som skapar adrenalinpådrag så kan jag visst se någon hämnas på någon som haft det "long time coming". Jag gillar träningsvärken jag fick, på alla rätta ställen, och jag skulle nog tycka att det var bra, och rolig, träning efter att ha lärt mig mer och helt kunnat följa koreografin för att få ut max av alla rörelser men jag vet inte om jag vill uppleva samma aggressivitet igen. Jag är helt säker på att det går att lyfta upp det stolta och hedervärda i kampsporten, i det idrottsmässiga utan att behöva känna att det handlar om döden men för den skull inte bjuda på syjunta.

Just denna instruktör vikarierade för en annan och jag kan bara hoppas att ordinarie inte bjuder på samma stil.

Jag tror nog att jag vill pröva kick/box ändå med handskar och mitsar och då vi sparar med partner.

Jag vill känna "Rocky" när jag tränar, den goda sidan som vinner över den onda. Jag vill inte känna misshandel och att jag är på den onda sidan!

För veckor sedan fick jag höra en mamma sitta och berätta om att hon ger av sina sömnpiller till sina barn. Hennes yngsta går inte ännu. Hon rättfärdigade det med att hon inte orkar med att inte få sova och tycker att det är jätteskönt att de sover hela natten. Att det har blivit bättre nu när hon får sova.

(Jag tror inte jag gjort ett inlägg om detta tidigare men är inte helt säker eftersom det är ett bra tag sedan detta hände och mötet lämnade mig djupt berörd).

Jag sade ingenting till mamman (jag var nog ganska chockad över att hon satt och var öppen om det) med var tydlig med att efter att hon hade gått påtala för de andra som suttit med att jag absolut inte håller med om någonting av vad hon sa och att det inte är okej och att jag tar stort avstånd från det.

Att få sova när vi är småbarnsföräldrar är ingen rättighet! Barn har svårt med sömnen som det är, tänk dig att a l d r i g ha fått somna själv i din säng. Hur ska du lära dig att sova?


Näe, jag tänker fortfarande på det..  USCH!

Följande brev gick i dag iväg via mail.

"Hej.

Jag och min familj har sedan två veckor tillbaka börjat veckohandla i er ______butik.

Vårt yngsta barn är nio månader och behöver liksom vi andra i familjen äta direkt innan vi åker för att det ska bli ett så bra besök hos er som möjligt. Tyvärr har det alla tre gånger vi varit hos er inneburit att hon behövt byta en bajsblöja innan vi påbörjat vår handling.

I er butik har ni en stor kundtoalett. Jag har vid varje besök, önskat ett skötbord till toaletten, och har i min förfrågan blivit bemött med varierande vänlighetsgrad av er personal.

Det är låg servicenivå att inte tas på allvar och jag skriver nu för att jag - efter att ha pratat med flera i er personal - är osäker på om mitt önskemål alls blivit framfört.

I de butiker vi veckohandlat tidigare har det varit väldigt smidigt att byta blöja (det borde inte heller kosta oss fem kronor). Skulle detta önskemål vara någonting som ni inte känner er kunna tillmötesgå (trots att det finns gott om plats för ett skötbord), eller att vi barnfamiljer ska betala för en toalett vi inte använder, blir vår familj tvungen att omvärdera vårt beslut att gynna er butikskedja.

Jag förväntar mig svar på detta brev.

 

Med vänlig hälsning (underskrift)"




Kan bara undra vad jag får för svar på detta mail.

Är det så det är i Sverige? Det är det enligt två historier min kille hört. Det trodde inte jag, att det var så, jag är inte direkt insatt i ämnet i och för sig men ändå. Min kille har fått höra två, självklart ensidiga, historier på sitt jobb av två pappor. Att de är ensidiga gör ju inte faktan mindre sann. Båda pappor hävdar att det är omöjligt för pappan att få vårdnaden om barnen vid skilsmässa vad mamman än gjort, om det är så att mamman vill ha vårdnad. En av mammorna fick då (detta är ungefär sex år sedan) även barnbidraget trots att hon bara hade sonen varannan helg.

Är det fortfarande såhär? Det är enligt mig helt uppåt väggarna galet. En förälder är en bra förälder utifrån omsorgsförmåga inte utifrån kön. Vad tycker du?

Här får jag lite under fötterna tycker jag. Blir rätt ofta irriterad i trafiken.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article8592318.ab

Vilken idiot, med ansatsen att baka 50 stycken lussebullar, använder torrjäst? Förra årets bak, premiärbaket, blev en storslagen succé - färsk jäst. Återigen. Vilken idiot använder torrjäst?

Efter 45 minuter (dvs. femton minuter extra jästid) syns det inte ens på kökshandduken att det jäst någonting i bunken. Förra året steg det och svämmade nästan över. Nu är jag rädd för att det blir små hårda lussebullar detta år.. =(


Hon lämnade förgrymmad sin ojästa deg.. i fyra timmar (bara två av de fyra timmarna var frivilliga, BVC-besöket kunde inte skjutas på).

Jaha då var det dags för galningarna igen då. Jag stör mig otroligt mycket på de bilförare som kör oskottade bilar (tyvärr drar de sig inte heller för att även testa motorvägen trots att snön på tak och motorhuv kan mäta upp till/ och över decimetern). De kliver in, kör några gånger med vindrutetorkarna (och nej, alla har inte torkare där bak!!) och sedan är det klart för avfärd. Vid dessa tillfällen hoppas jag  i n n e r l i g e n  att denne förare någon gång ska bli stoppad och bötfälld av polis! Jodå, sån är jag. Är inte de förarna en trafikfara så vet inte jag vilka som är det.

Var och tränade min underbara vattengympa i dag eller som de kallar passet "H2O spinn/styrka". I vattnet tog jag ett beslut. Jag tänkte, jag är stark, kör gärnet och lämnar alla de andra "bakom mig" under träningen. Ändå syns inte det på min kropp som det borde göra tycker jag. Min kropp viskar inte om hur vältränad jag är. Jag är nog lite trött på det, tänkte jag medan jag tränade för fullt och bestämde mig där och då för att inte äta ngt onyttigt och även dra ner på onödigt socker och brödätande - bara för att jag vet att jag kan - till jul. (Jag hör till dem som gillar julbordet, alla julbord som hinns med!). Undantag till beslutet ska därför vara lite tidiga julbord, såklart.. =) Jag tror inte det blir mer än ett tidigt julbord så det kan vara okej. Förutom mitt undantag ska jag köra på fram till jul och hoppas att jag kan köra lite lightvariant vad gäller mängd på sötsaker även under julen (då menar jag absolut inte att jag ska äta lightprodukter vilka jag är starkt emot eftersom de innehåller det kroppsfrämmande kemiskt framställda sockret aspartam och acesulfam som kroppen inte gör sig av med lika lätt som våra naturliga basråvaror - utan jag menar att jag ska försöka att äta lite sparsmakat). Peppning fram till jul uppskattas!!! =)

De tidigare inläggen i  ämnet finns här, här och här.

Jodå. Eller nejdå. Blöjbyten, de gör de inte. Min kompromiss (känns inte som värst mycket till kompromiss från deras sida) har därför blivit att de får komma ner till mig i badet så byter jag Sebastians blöja. Då slipper han sitta och lida lilla älsklingen. (Jag såg att andra träningsställen gjorde så, tror dock inte att det är så många som tränar vattengympa då). Jaja. Så får det bli.

Vi har varit där en gång till och då behövdes inget blöjbyte så det kan nog vara okej ändå. Bara Sebastian blir av med eventuell bajsblöja, så är jag nöjd.

När vi åkte dit sist var Sebastian själaglad och satt och sjöng en sång om hon som passar honom när han är där. Det är ju gott betyg så det ska bli hårt att säga att han inte får följa med i kväll för att han är sjuk.

Tycker att inläggat i alla fall passar i Uppsträckningfacket.

Ett museum som har Siamesiska tvillingfoster i en glasburk i en monter. När jag är där med mina barn och tittar. Näe. I don't think so. Begrav de stackars små liven. Giv dem frid.

Det var en gång för länge sedan..


Jag beställer en lampa. Det är en veckas väntetid.

Åtta veckor senare har den fortfarande inte kommit. Inte vid något tillfälle har jag blivit uppringd och uppdaterad om varför det dröjer. Jag får själv ringa och undra, fyra(?) gånger...

Mer än två månader efter att jag beställt lampan har den kommit men jag tackar nej för jag har förlorat respekten för denna affär och vill inte gynna dem.

Samma dag finner jag annan lokal butik där jag kan hämta deras skyltex på en gång.

Cirka tre dagar senare får tvåbarnsföräldrarna tid att alena sätta upp lampan. Märker då att den är trasig i lampfästet. Butiksbiträdet har även sålt lågenergi dimmerlampor för vanlig strömbrytare, vilken inte fungerar att använda på en dimmerströmbrytare då en tvååring snurrar på den och, orsakar strobeeffekt på lamporna.

Efter en vecka kommer nya lampan. Efter cirka tre dagar får tvåbarnsföräldrarna tid att alena sätta upp lampan.. igen. Märker att de nya lågenergilamporna som är för dimmerströmbrytare är för starka.

Efter fyra eller så dagar åker M och ska lämna tillbaka lamporna. Han får inte det för han har inte med det kvitto som jag fick då jag lämnade tillbaka lågenergi dimmerlamporna för vanlig strömbrytare. Dvs. inte kvittot till de lamporna som vi nu ska byta. Vi vill inte ha tillgodo utan ombedes komma tillbaka med kvittot som jag fick när jag köpte ett annat par lampor bara för att hon aldrig gav mig något kvitto (som jag då givetvis skickat med M) då jag bytte från lågenergi dimmerlampor för vanlig strömbrytare till lågenergi dimmerlampor för dimmerströmbrytare. Grr. Skulle jag ha vetat det eller?

Nu har det gått två dagar sedan Magnus var där och har du inte redan märkt av trenden så kommer vi inte jättelätt iväg till affären för att fixa fixa och fixa. Tycker att de gott och väl kunde ha låtit oss få lämna tillbaka dem eftersom det var de som strulat genom att inte ge mig ett nytt kvitto då jag bytte lamporna. (Hon sa att hon häftade ihop det nya kvittot med det gamla men det gjorde hon då rakt inte, det minns jag, dessutom ligger beviset kvar i min plånbok.. Ursprungskvittot ligger där, alldeles alena). De sålde även en lampa till oss som inte var hel.. så lite goodwill hade vi allt samlat på oss. Icke.

Tre månder senare har jag ännu inte fått ett avslut till denna historia.
Suck, blir du inte trött, det blir jag.

Det var denna sega saga som presenterade uttrycket "följetongen förtsätter" till bloggen.