-- Mamma med knuff --

Den som kom på detta med 15 timmars barnomsorg när syskon kommit till världen kan inte själv ha barn.. Idioti. Jag har sagt det förut, med egen situation i åtanke, och jag säger det nu med grannens situation i åtanke.

Grannens situation, hennes äldsta son skulle börjat dagis nu igen men på grund av att han fått ett syskon får han inte börja förrän nästa vecka, en vecka senare än alla kompisarna, då lillasyster ska inskolas. 

Min situation, Sebastian är två år och gör just nu (varandes just två år, då han får upp ögonen för att han har en egen vilja) vad han själv vill ganska ofta, dvs. lyssnar inte på oss. Vad som helst kan hända då jag sätter mig för att amma och jag vill helst inte jaga honom med lillasyster vid tutten för hon kan självklart inte äta då. Det är inte lätt att ta hand om två själv. Med 15 timmars omsorg är Sebastian hemma många timmar då Magnus jobbar. Det blir tufft. Att gå in i din bebis rytm är lätt, bara att släppa ditt eget och följa henne och sedan göra saker utefter det men två barn har ofta inte samma rytm.. Den lillas rytm får ofta stå först och hur kul har då det äldsta barnet det hemma med oss. Hade haft det bättre på dagis. Då hade vi kunnat hämta honom tidigare eller lämnat senare då och då och kanske helt planerat dagarna annorlunda utifrån vår familj. VI betalar ju fortfarande lika mycket. Just nu är det inskolning för Sebastian eftersom vi har flyttat vilket gör att han inte kommer att börja gå halet, dvs, 15 timmar förrän om tre veckor.. Inskolningen håller ju på i två och den börjar först nästa vecka. För mig kommer inskolningen för min äldsta även att innebära att jag har Miléa med mig, dvs. inte hel fokus på Sebastian, vilket kanske behövs. Hur blir det?

Ge mig ditt perspektiv på detta för utifrån mitt eget ser det helgalet ut. Ser du någonting annat?