Verkligheten

2012-09-28 @ 23:48:00

Skriver påverkad, åjo, här börjar verkligheten. En blogg är väl aldrig privat så här får ni lite av mig. Välmående slötittning på "an education" som jag sett förut. Slutar den inte illa. Jag tror det. Moraliskt sett i alla fall. Finns det egentligen något annat? Påverkad genom kräftskiva i hela min egen härlighet. Vin och mer mer mer av annat. Godis blev det i dag för lchf'aren. Mer 90%-ig (bla bla bla, jag har redan "skrivit" en hel del av detta inlägg i huvudet, det är det jag gör, jag hoppas bara att jag i skrivandets stund på pappret gör inlägget rättvisa..) choklad, paranötter och bär och grädde. Så svullar en sann lchf'are. I alla fall denna. 
 
 
M är ute, nu börjar livet, jag ute, han ute. Egen tid. Även han som tar för sig.  
 
Ensam-hemma-kväll. Härligt. Ja barnen sover ju sött där uppe förstås, men så är jag en stolt mamma av två, en två-åring och en fyra-åring. =) Tacksamhet över alla kramar och allt mys. Perspektiv. Alla åldrar har sin charm (även puberteten borde ha det).
 
 
Efter filmen blir det nog dans. Släcka ner, musik på och bara jag och rytmen. Släppa loss och bara vara i nuet. Det är jag, dansa. I morgon ska jag ut och dansa, själv. För att jag väljer det. Du får vara där, vara med men jag behöver dig inte. Jag kan själv. Det är säkert inte okej att säga så men det är min sanning. Jag klarar mig själv. Själv/ensam, är det egentligen någon skillnad?
 
Och nej, angående filmen mindes jag inte alldeles rätt, bara nästan. Ta hand om dig. 



Att uppleva Claes Schmidt Sara Lund

2012-09-15 @ 23:18:00

Jag går alltid på föreläsningar, föreställningar mm. när jag har möjlighet till det. Kunskap berikar både knopp och själ. 
 
I dagarna upplevde jag Sara Lunds föreläsning "Kvinnor, män och alla vi andra". Jag fick peta i mig två alvedon efter jobbet för att orka mig igenom min trötthet för detta ville jag inte missa. När jag efteråt - från den närliggande föreläsningen - kom hem strax innan kl. 22.00 kunde jag bara konstatera att Sara Lund är enormt skicklig. Dryga två timmar och jag var inte trött, jag var uppslukad och upplyft - full av energi. Jag - som hade förmånen att ett halvår tidigare se Sara Lund, då obligatoriskt genom jobbet (tack för det!) - tycker att hennes föreläsningar ser eller lyssnar jag inte på, de upplever jag. 
 
Vem är då denna människa? Och varför så speciell föreläsning? Som jag sa till en kollega innan, det går inte att beskriva vad det är för sorts föreläsning. Den är så mycket mer.
 
 
Humoristisk (inte nervösa skratt utan riktiga, äkta, vi-är-med-dig-skratt, eller ja-så-gör-ju-jag-skratta-åt-mig-själv-skratt),
kvick (improviserade och var briljant på scenen),
engagerande och inspirerande (en det-kan-jag-göra-känsla),
rak (sanningen om saker jag gör ibland svider),
igenkännande (yepp, så gör jag med),
utmanande (pröva våra värderingar),
ifrågasättande (pröva det vi vet som riktigt, ärvda "sanningar"),
utredande (vad är det egentligen vi säger att vi gör - men hur ser verkligheten ut?),
stärkande (nu vet jag, nu kan jag göra annorlunda),
personlig (öppnar mitt sinne med sin person; kan jag vara nyfiken istället för rädd?).  
 
 
Efter att vi hade sett föreläsningen frågade jag min kollega om hon inte höll med om att det var svårt att beskriva den och hon svarade att "näe det går inte, den måste upplevas". Gå och se Sara Lund. 
 
http://www.saralund.se/



Viktigt - livet

2011-11-20 @ 00:50:40

Ett sent inlägg men ett viktigt.

Det känns som om det håller på att falla på plats. Jag kan se att det jag har gjort och gör har en mening, en för mig utstakad väg och jag kan se nu och veta att jag kommer att göra det jag är menad att göra. Kanske ett abstrakt resonemang men inte desto mindre viktigt.

Jag ser min väg. Jag ser inte vad målet är ännu men det är inte viktigt nu när jag vet att det finns. Min plats.

Jag känner mig lugn, jag känner mig självsäker och jag vet att jag kan och att jag ska.


Jag kan sluta här men för att inte tappa mig själv och inte veta vad jag tänkte på när jag läser detta senare ska jag grena ut det lite.

Först men inte viktigast men ändå en viktig del är kroppen. 10 kg lättare vilket just nu betyder att jag hittat min balans. En balans som säger att jag bara genom att äta inte behöver kämpa. Jag har det inom mig. Jag kan. Träna kan jag göra för själen, jag behöver inte göra det för kroppen. En kropp i balans ger mig mer utrymme att tänka på annat, viktigare, men den får mig också att må bra och ger mig extra energi.

Ansiktet. Kanske har det inte så mycket med utseendet att göra utan mer med självkänslan när jag sist hos ansiktsbehandlaren fick höra att "jag har ju ingen problemhud". Det är inte så mycket för dig att förstå som för mig att veta. Jag har länge sett min problemhy, med ärr från tonårens mobbningstid då jag inte lät några orenheter vara ifred och i och med det ärrade min hud, som ett testamonium av min sårade själ. Nu känns det som att den stämplen jag givit mig själv släpper. Jag kan lämna den del som formade en del av mig bakom mig och veta nu att det bara är en del, inte allt.

Familjen. Jag känner vad som behövs tydligare vad gäller man och barn. Jag ser en väg. En riktlinje. En trygg hamn.

Boende. Att vara synkad med sin livspartner är lugnande.

Vänner. Jag är påväg och känner mig mer redo.

Karriären. Val jag har gjort, människor jag mött och hur jag är som arbetstagare visar mig tydligare i dag vart jag är påväg. Vart det är meningen att jag ska hamna. Som sagt ovan ser jag inte målet men så länge jag vet att allt jag gör spelar roll så vet jag att jag kommer att hamna där det är meningen att jag ska vara. Vetskapen om det gör det lättare att ta initiativen. Nu när jag har mer på fötterna är det dags att dra i trådarna. Nu gäller det att lyssna in. Att vara öppen med alla sinnen så att jag inte missar de tecken som visar mig vart jag ska. Att inte luta mig tillbaka i stolen jag sitter på utan att öppna dörren som jag ser står på glänt.




Nattning med Miléa

2011-01-27 @ 20:50:59

Hur mysigt som helst är det när vi ligger på rygg i vår dubbelsäng, sida vid sida med huvudena ihop. Jag läser för Miléa och då och då vänder hon ansiktet mot mig och ger mig en puss. Du är så mjuk och fin och underbar min sistfödde. Jag älskar dig.



En perfekt nyårskväll =)

2011-01-01 @ 14:31:41

Gott Nytt År allesammans!

Jovisst började vi med att åka och vecko/ nyårsmatshandla i går och köra över lunchtiden helt. Det fick bli en trevlig stund på goda restaurangen i shoppingcentret där Sebastian satt och höll koll på att pappa inte åt för mycket av hans mat. Vi beställde två halstrad lax och M skulle inte äta så mycket för han hade fått sovmorgon och "hade precis ätit frukost". =) Helt galet vad många det är som väntar till sista minuten med att inhandla sitt godis till sitt nyår.

Hemma kom matförberedelserna i gång ganska sent men jag och M tog det med ro, vi skulle ändå äta efter att Sebastian kommit i säng vid halv åtta (trodde vi då) och vi skulle ju vara vakna till midnatt så stressa behövde vi inte. Eftersom vi alla i familjen haft lite influensasläng också blev vi aldrig ruskigt hungriga heller innan vi väl fick mat. Tur i oturen.

Barnen fick mat, pasta, köttfärssås och grönsaker. Även det tillagades samtidigt som julmaten. Jojo, väldigt välplanerad kväll ;) Sebastians portion hamnade till två tredjedelar på honom och på golvet "titta vad jag gjort", jaa, vete gudane vad som hände där. Inte lätt att sopa upp spagetti och köttfärssås.. (Han fick inte så mycket uppmärksamhet när jag lagade mat och M matade Miléa som åt som om hon aldrig gjort någonting annat trots att det var köttfärspremiär. Jag får väl nöja mig med att ett av två barn får i sig maten.

När jag pausade i matlagandet för att amma Miléa gick M och Sebastian upp och duschade. När M kom ner snygg och fixad blev jag nästan lite stressad då jag själv stod i mysbyxor med förrgårs frisyr (blir lätt så när det nu förtiden används vax i håret), och ofärdiga maträtter runt om mig så långt ögat nådde. Nåja. Midnatt var det ja, tänkte jag och lugnade mig. 

Sebastian fick se lite cirkusdjur innan sängdags och jag lyssnade till "Grevinnen och betjänten" medan jag lagade mat. Lite kunde jag och Magnus skymta Sällskapsresan och för första gången såg vi sedan hela Skansens firande med barnen.

Jag färdigställde det ena efter det andra. Ett snacks för fyra eller fler personer bestående av en burk musslor, ½ rödlök och en fjärdedels creme fraiche burk som läggs på kex. Efterrätten som blev en pannacotta för två personer (1½ gelatinblad, 1½ dl vispgrädde, 1 dl naturell joghurt och nästan två msk vanillinsocker). 

När förrätten (blev inte så spännande i år, hitta själv ett bättre recept, avokado räkor och creme fraiche) var klar hoppade jag in i duschen och klappar mig själv på axeln för att jag efter en halvtimme var helt nyårsfixad, och inget hafsjobb heller! Under tiden fixade M undan allt mitt matlagningsstök i köket så vid 21.05 kunde vi sitta ner med en mycket nöjd Miléa vid bordet och verkligen njuta av vår förrätt till lite vitt. För mig blev det lite lite eftersom jag ammade M iléa för sista gången efter det. Jag lyckades få henne och somna, i sin säng och jag och M kunde helt barnfria inta vår varmrätt strax innan 22.00 (fläskfile med portvinssås i smördegsknyten). Det var fantastiskt gott.

När vi ätit färdigt sköljde vi ner det sista vinet i våra glas (Alpha Zeta Amarone) med två bitar var av Fazers 70%-iga choklad som jag konstigt nog hittat i bakhyllan (att pröva). Båda barnen vaknade och vi spenderade lite tid med att försöka få dem att somna men återförenades vid 23.20 när Skansens firande startade i soffan istället. Där åtnjöt jag och M vår fantastiska pannacotta med hallon och blåbär och Sebastian ett glas med banan och vaniljjoghurt medan Milea satt och gurglade brevid M i soffan hur glad och lycklig som helst. Hon tittade inte ens på TV heller fast hon kunde, så nöjd var hon. =) Där satt jag i fotöljen och åt god efterrätt och tittade på mina fina älsklingar som satt i soffan. Sebastian, pappa och Miléa. När jag tog fram julmust och fruktjuice så blev Sebastians kväll fulländad när han fick smaka på min juice. Det var så gott tyckte han, vem behöver glass och godis? Vi lyssnade på Jan som klarade sig strålande tills han blev så exalterad att han frågade publiken "är ni med mig" och därefter tappade bort sig alldeles och istället, mycket osynkat med TVs klocka fick räkna ner från 19..

Gott Nytt År mina älsklingar! Pussar och kramar. Smuttade lite på min och Ms Möet & Chandon vars lilla flaska vi inte drack upp. Vi blev sedan glatt överraskade över att få ett alldeles lysande fyrverkeriskådespel precis utanför fönstret i vårt nya hus. I hela 20 minuter, fem i till kvart över, höll de igång så att Sebastian, M, jag och Miléa kunde se allting utan den minsta ansträningning. När de sista "puffarna" höll på att dö bort var Sebastian djärv nog att springa från ena sidan till den andra och jaga fyrverkerier att se. =) Mycket bra. Så gott som alla var i säng vid 01. Perfekt! =) Jo, jag dristade mig till att klassa denna afton som min bästa nyårsafton, jo, med två barn och en kväll som ändå flyter på som den gjorde vill jag tycka det.

Mileá ammades första gången vid klockan 03, ca fem timmar post vin. Lite drygt ett glas till maten.

Det var trots fint fyrverkeri riktigt lugnt hos alla grannar. Alla de närmsta och de hus vi ser verkade fira borta. Det tackar vi för nu när barnen är så små.

Är nog den nyttigast nyårsafton jag haft i alla fall, tur att det är lördag i dag så vi får njuta lite av den goda choklanden också. Maxis naturgodis chokladtoppar, Paradis och kanske lite mer av fazers mörka. En halv muffins var också, med kardemumma och vaniljkräm och en pistagekräm som gömt sig längst ner som fick muffinsen att säga pang och gå från god till fantastisk! Trots att jag började det nya året med att, till och med efter sovmorgon, skära mig i tummen (tillräckligt djupt för att bli lite illamående och snurrig) så ser det ut att bli ett bra år!



Godnattmys

2010-11-08 @ 20:34:07

I kväll blev det extra extra mys med båda barnen. Miléa kom upp, trött och mosig efter sitt bad med pappa, till mig och Sebastian som höll på med nattrutinen. Vi skulle precis börja sjunga och vi låg på rygg jämte varandra i Sebastians säng, Miléa i mitten (jo Sebastian har en 90cm säng). Jag sjöng och vi höll alla varandras händer. Miléa höll Sebastians, som höll mina och jag hans och så Miléas förstås, om vart annat. Vilket ögonblick. Små och stora fingrar som höll och gosade med varandra. Jättemysigt. Vilket ögonblick. =)



Frihet i en liten.. ett litet radhus

2010-08-03 @ 00:12:49

Jag vaggar Miléa i babysittern. Hon sover. Jag stoppar om henne lite. Vi sitter ute vid sandlådan. Sebastian och två andra mammors barn leker runt omkring oss där vi sitter och pratar. Inga nycklar och ingen mobil. Dörren står öppen och maten kokar på spisen. Det är lite tidig kväll och solen värmer skönt i den annars ljumma sommarvärmen. Utanför vår dörr står lite påbörjade projekt. Sälja vagnen, ta av och tvätta tyget och Sebastians cykel och Bobbycar. Det kan stå där. Underbart fritt boende. Öppet, fritt, frihet i en liten ask.



Dobedo

2010-08-03 @ 00:03:16

Sebastian kommer fram till Miléa, det blir besök titt som tätt hela dagen, och ger henne sin femtielfte puss och medföljande gos. Dobedo säger han, "storebror". =)



Pappa sjunger för sina barn

2010-07-18 @ 14:22:34

Ännu ett gammalt inlägg från Utkast. =)


I dag (27e dec -09, vi har inte "kommit ut här ännu") hade vi en helt underbar mysstund. Detta inlägg hade lika gärna kunnat kallas "tusen pussar" (och då undrar jag även hur någon förälder klarar att hålla sig ifrån att smittas av sina barn när de kommer mot dig med intentionen att ge dig en puss som sbsolut inte kan motstås) för både jag och min kille tilldelades fler än vi hann räkna. Vi låg på madrassen i vardagsrummet och myste och Sebastian ville vara med såklart. Det blev MÅNGA pussar och skratt. Vi pruttade på varandras magar. Härligast är det när Sebastian låg på/emellan oss och låg still - dvs. inte många sekunder - himmel. =) Sebastian får flyga på mina fötter men han gillar när han får "störtdyka" ner på min mage, han skrattar så gott. Vi gör det om och om igen. Däremellan blir det pussar.

Jag väntar barn, vecka 17. Min kille sjunger mot min mage, "hej tomtegubbar". Sebastian börjar dansa när pappa sjunger. Det här är min härliga familj.



Världens härligaste uppvaknande

2010-07-02 @ 15:27:53

Hur underbart som helst att ligga och sova och så väckas av en liten röst i andra sovrummet som säger "gomojon". Åh. KÄRLEK! Jag svarar "god morgon" och går med ett stort leende in i Sebastians rum där Sebastian står upp i sin spjälsäng och möter mig med ett lika glatt leende. Kram och puss på dig mitt älskade lilla barn!



Ett litet liv i min famn

2010-07-02 @ 15:13:13

-----------------------------------------------------------

Du ser på mig, och jag ser på dig
Dina ögon är mörka och följer mig förundrande
Jag vill bara stanna i ditt blickfång,
jag vill vila där, på din näthinna
Jag vill spara dig på min

Du håller mitt hjärta min lilla vän
Du håller mig fången
Jag har fastnat i kärlekens nät,
det är omhuldande, varmt och innerligt

Så som jag håller dig i mina händer,
håller också du mig i dina

Jag vill vara dig nära,
jag vill stanna och jag vill stanna upp
spara blickar, dofter
och känslan av din mjuka varma hud mot mina läppar när jag pussar dig, igen
Jag pussar dig igen, mitt vackra lilla barn

-----------------------------------------------------------




* Välkommen vår fina dotter *

2010-06-18 @ 15:30:02

För precis ett dygn sedan - i går den 17e juni klockan 15.30 - föddes vårt andra barn, vår underbara dotter, 3820g och 52 cm lång.

Välkommen! =)




Gos min älskling

2009-11-02 @ 17:30:37

Jag ligger på madrassen i vardagsrummet. Sebastian håller på att leka brevid mig. Vi brukar ligga där på madrassen och läsa bok. Ibland när han kommer nära drar jag ner honom till mig och kramar och pussar på honom, "ska vi gosa?

Nu när jag ligger där och tittar på honom kommer han fram, klättrar upp på mig och lägger kinden mot mitt ansikte, sen säger han "os" (gos) för första gången och, ja min älskling, jag vill gosa med min underbara lilla pojke. =) Alltid.



Första hjälpen/ HLR

2009-09-26 @ 23:38:45

Nu har jag uppdaterat mina 16 år gamla kunskaper om hur jag gör hjärt-lung-räddning, HLR. Det känns jätteskönt. Tekniken är ändrad och det görs i dag 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar. Det talas om ett luftrör som är fullt av luft hos en människa som fått hjärtstopp och varken andas eller har puls, den luften kan du använda och det är därför du alltid startar med 30 hjärtkompressioner innan du gör dina 2 inblåsningar.

Känner du mig och är intresserad av att lära dig HLR så hör av dig till mig. Då kan vi bestämma en träff och jag kan med hjälp av min utrustning "MiniAnne" lära dig HLR. Detta är inte bara tillåtet utan rekommenderas då det medföljer en DVD samt en MiniAnne-docka och lite andra redskap att träna på. DVD-filmen visar även hur du använder en hjärtstartare (defibrilleringsmaskin), någonting som i dag räknas som en del i hjärt-lung-räddning.



Underbart vattenplask

2009-08-08 @ 00:20:21

I dag på badstranden. Moster Å "passar filten" så hela familjen kan gå och bada samtidigt. =) Mys. Vi är på det grunda, där vattnet är varmt varmt. M har lagt sig ner i vattnet och Sebastian klättrar på honom och sitter och leker. En stund senare ligger M en bit ifrån mig och Sebastian och glider fram emot oss i vattnet. Sebastian skrattar ljudligt och det är helt omöjligt att inte falla in i det. Och vem vill inte det. Söta härliga lilla gosbarn. Som vi älskar dig!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0