-- Mamma med knuff --

Köpte en Samsung S5 för... tre veckor sedan(?) och den ligger fortfarande i skåpet i sin kartong (trots att det gått en vecka sedan jag köpte skal).. Är nog överväldigad. Behöver mobilen men vet inte hur jag ska fixa den och får inte till det att ta mig tid att sätta igång.. ytterligare en grej att göra.  

 

 

Barnfri. Barnen till pappa och jag diskar och lyssnar på Tune In och "Radiolab", vilket gör det otroligt mkt lättare att diska en fyra(?)dagarsdisk - har också svullet knä.. Två olika världar. En där jag lämnat mina barn och nu är ensam med allt vad det innebär och en annan där jag lyssnar med full närvaro till radioprogrammet. Jag är däremellan. Pendlandes - vilket nog späder på overklighetskänslan..

 

 

Träningsvecka. Nu skulle jag satt igång och tagit igen en vecka av missade dubbelkurser - vilket kommande vecka skulle innebära fyra kurser.. På min andra fotbollsträning (sedan 12 år tillbaka) vred jag dock till knät så kraftigt att jag har en återtid till ortoped om 2-3 veckor för att se att svullnaden gått ner ordentligt. 

 

 

Detta med date'andet...

Helt otippat träffade jag någon. Vi klickade och var inte redo för ngt någon utav oss. Han mindre än jag.. Detta faktum gör det dock helt absurt att fundera över om jag kan hitta någon som passar bra - när jag redan har gjort det - och det ändå inte fungerade... Det är svårt att inte bli synisk och det är svårt att hitta rätt och det är svårt att inte ha bråttom och fundera och fundera och fundera..

Tanken slog mig att jag skulle kunna få uppleva en himlastormande förälskelse men var i samma ögonblick jag tänkt det helt likgiltig inför det då det verkade så osannolikt och långt borta. Det är overkligt att befinna sig i en situation där jag kan stå inför detta. Att veta att jag har tid och inte behöver ha bråttom och samtidigt vara ledsen över att ingenting händer och att jag är så ensam. Det kommer att hända. Jag har redan fått otroligt mkt bekräftelse och jag vet att jag är en fantastisk tjej. Samtidigt tvivlar jag. Samtidigt! Absurt. 

 

 

Städning. Att ha mkt tid och att välja att städa eller inte städa. Och ha mkt tid. Att välja egen tid, eller att städa.. Vi får se när jag landar i det nya.. Är också ledsen i att ha så mkt tid att kunna städa och därför städar jag inte utan gör annat för att det är synd om mig..

 

 

Veckorna är långa. Veckan med barnen var lång för då var det kämpigt en del av dagarna när de var på varandra och det var svårt att komma emellan för att avleda..och jag gissar att kommande vecka blir lång då jag inte kan träna, fast det är min träningsvecka.. så jag får väl städa..

 

 

Vilja prata och att inte vilja prata. Jag har tid att ringa. Jag ringer inte. Skulle behöva det, men kan inte samla ihop mig för att göra det. Just nu är jag mkt i "accepterandet" och varandet i det som är i mitt liv. Det är bra, och tufft och isolerande. Men bra. I slutändan.. antar jag. 

 

 

Det finns ögonblick då jag bara väntar på att märka att jag missat att göra ngt jag borde ha gjort.. Fast bara ögonblick. 

 

Det här med barnbyte på söndag.. nu är jag ledig men i morgon börjar arbetsveckan igen. Det är också absurt för det känns som om jag borde ha helg nu.. svårt att förklara.