-- Mamma med knuff --

Nu äntligen kan jag se min framtid. En möjlig framtid i alla fall. I dag blev jag anställd på visstid som coach på en skola för att hjälpa till i en klass där det är väldigt stora problem. Beteendevetaren i mig sträcker på sig och säger att en sådan här lön betalar ni för mig som är utbildad för detta. Inte riktigt så sa jag men så kände jag mig.

Det härliga är att jag visste hur jag skulle arbeta. Att klassen behövde bli ett vi, att alla elever behövde få en stark plats i gruppen, att de som var lite utanför behövde få komma in i gemenskapen och att eleverna behövde få möjligheten att se fler sidor av varandra - mer än bara "skolbitensidan". Och verktygen för detta har jag.

Och hur fick jag jobbet? Jag ringde i onsdags runt till olika skolor och frågade om jag kunde komma och hälsa på. Lättare med ett ansikte bakom namnet på vikarielistan. Fick mycket varmt mottagande. Första skolan, av fem, som jag hade på listan, knep mig. =)

Livet är underbart! =)