Min son, den lilla gentlemannen
2010-10-20 @ 10:19:35I går när jag och Sebastian skulle äta frukost drog han ut stolen åt mig. När jag hade satt mig gick han bakom stolen och knuffade in den. =) Förlåt Magnus, och puss, men det har han inte lärt sig hemma.
Någon dag innan det hände två saker. Dels så sa Sebastian fin till mig, jag frågade om han tyckte att jag var fin och då sa han jaa och jag blev jätteglad sa tack älskling till honom, och gav honom en stor puss. Det andra som hände var att jag fånade mig lite medan han satt och åt och trallade en kul melodi som jag hittade på medan jag gick bort till diskbänken. Bra! sa Sebastian då. Sättet han sa det på var så gillande och positivt, tonläget steg innan det återigen sjönk (om ni förstår vad jag menar). Återigen, en stor puss.
DET, är min fina fina son det.
Någon dag innan det hände två saker. Dels så sa Sebastian fin till mig, jag frågade om han tyckte att jag var fin och då sa han jaa och jag blev jätteglad sa tack älskling till honom, och gav honom en stor puss. Det andra som hände var att jag fånade mig lite medan han satt och åt och trallade en kul melodi som jag hittade på medan jag gick bort till diskbänken. Bra! sa Sebastian då. Sättet han sa det på var så gillande och positivt, tonläget steg innan det återigen sjönk (om ni förstår vad jag menar). Återigen, en stor puss.
DET, är min fina fina son det.
Kommentarer
Trackback
