Guldkorn från dagis
2009-09-19 @ 21:29:11Alla föräldrar, tror jag som förälder, älskar att få höra om vad deras barn gör på dagis. De saker vi stolt sparar i bästa-barnet-mappen inom oss och som vi sen kan plocka fram när bäst vi vill.
Själv hade jag gärna varit en fluga på väggen. "Jasså gör han så, det gör han inte hemma, jaha gör fröken så, det var smart så kanske jag också kan göra, titta vad fint han leker, etcetera". Jag har även hört andra föräldrar prata om "flugan på väggen"-syndromet. Jodå, vi kan släppa, men vi kanske inte vill riktigt, måste vi det?
Hur ska jag uttrycka mig till fröknarna på dagis så det vet utan tvekan att jag ÄLSKAR att få höra om Sebastians dag, utan att de tolkar det som att jag har svårt att släppa kontrollen eller vill veta hur de gör saker och ting utan att för den skull tro att jag vill bedöma hur de tar hand om honom? Ju mer de berättar desto bättre, eller i alla fall det du har tid till att berätta. "Jag vill gärna veta så mycket dom möjligt av hur Sebastians dag har varit" eller "du kan inte berätta för mycket".. det kan nog låta lite konstigt. Nåja.
Här är några guldkorn som jag och min kille samlar på och sparar från dagis,
"Sebastian är så nöjd och han är lättroad. Han är inte rädd för de stora barnen utan kan gå fram till dem ibland. Han vill inte bli matad vid lunchen, utan han äter själv och dricker jättefint ur glas. Han sköter sig själv och kan sysselsätta sig själv. Utomhus gillar han att krypa runt i buskarna som har gångar."
Vid ett tillfälle när min kille hämtade honom när de var ute berättade han följande när de kom hem,
Sebastian stod på basen (själva skopadelen satt vid tillfället inte på) till såna grävskopor som barnen kan sitta på i sandlådan och med spakar skopa upp sand och svänga och slänga. En äldre kille, kanske tre år gammal, höll på med att försöka få av Sebastian genom att lyfta ena sidan av denna bas som är ganska så tung. Sebastian parerar en stund men sätter sig sen på rumpan. Han kryper av basen och lyfter den på samma sätt som killen gjort. Killen i sin tur lyfter andra sidan men då blir det för tungt för Sebastian, när de både pojkarna nu håller hela basen i lyften mellan dem, och han släpper.
Det är vår Sebastian det. =)
Själv hade jag gärna varit en fluga på väggen. "Jasså gör han så, det gör han inte hemma, jaha gör fröken så, det var smart så kanske jag också kan göra, titta vad fint han leker, etcetera". Jag har även hört andra föräldrar prata om "flugan på väggen"-syndromet. Jodå, vi kan släppa, men vi kanske inte vill riktigt, måste vi det?
Hur ska jag uttrycka mig till fröknarna på dagis så det vet utan tvekan att jag ÄLSKAR att få höra om Sebastians dag, utan att de tolkar det som att jag har svårt att släppa kontrollen eller vill veta hur de gör saker och ting utan att för den skull tro att jag vill bedöma hur de tar hand om honom? Ju mer de berättar desto bättre, eller i alla fall det du har tid till att berätta. "Jag vill gärna veta så mycket dom möjligt av hur Sebastians dag har varit" eller "du kan inte berätta för mycket".. det kan nog låta lite konstigt. Nåja.
Här är några guldkorn som jag och min kille samlar på och sparar från dagis,
"Sebastian är så nöjd och han är lättroad. Han är inte rädd för de stora barnen utan kan gå fram till dem ibland. Han vill inte bli matad vid lunchen, utan han äter själv och dricker jättefint ur glas. Han sköter sig själv och kan sysselsätta sig själv. Utomhus gillar han att krypa runt i buskarna som har gångar."
Vid ett tillfälle när min kille hämtade honom när de var ute berättade han följande när de kom hem,
Sebastian stod på basen (själva skopadelen satt vid tillfället inte på) till såna grävskopor som barnen kan sitta på i sandlådan och med spakar skopa upp sand och svänga och slänga. En äldre kille, kanske tre år gammal, höll på med att försöka få av Sebastian genom att lyfta ena sidan av denna bas som är ganska så tung. Sebastian parerar en stund men sätter sig sen på rumpan. Han kryper av basen och lyfter den på samma sätt som killen gjort. Killen i sin tur lyfter andra sidan men då blir det för tungt för Sebastian, när de både pojkarna nu håller hela basen i lyften mellan dem, och han släpper.
Det är vår Sebastian det. =)
Kommentarer
Trackback
