-- Mamma med knuff --

Jodå, jag kan nästan säga att det gick av bara farten i dag. Tyvärr. Tur att jag är en positiv själ.

Skulle åka och träna. Bara det borde vara gott nog för att bli på bra humör. Efter träningen skulle jag direkt på intervju. Sprang ner till spårvagnen som går 100 meter från porten. Tittar på klockan, den är framme. Ingen på hållplatsen. "Har den gått"? Av gammal erfarenhet utgår jag från att jag missat den. Springer till nästa connection. Jodå jag har på nätet tagit fram tre olika rutter och tider. När jag kommit en bit kommer spårvagnen som jag trodde gått.. Struntar i den och satsar på nästa. Påvägen dit trampar jag snett och slår knät blodigt. Byxorna klarar sig.

Väl på transportmedlet har jag ingen möjlighet att betala. I min killes plånbok ligger mitt utlånade kort. Jag försöker växla till mig rätt valuta av medresenärer men ingen kan hjälpa mig. Jag påminns av en dam om att jag kan använda mobilen. "Ja just det" säger jag lättad och tittar ner i handväskan där mobilen skulle ha legat.. tomt. Mobilen ligger hemma på vardagsrumsbordet. =( Den vänliga damen förbarmar sig över mig (kanske på grund av att jag kavlat upp byxbenet och torkar blod från knät) och ger mig sex kronor. En vänlig själ.

I omklädningsrummet innan träningen ska jag till att byta om. Jag öppnar väskan och får onda aningar. Hemma när jag packade väskan lade jag först ner träningskläderna för att sedan ändra mig och ta ut dem igen. "Det är bättre att handduken ligger i botten", tänkte jag och gick och hämtade handduken och lade ner den i väskan. Nu står jag i omklädningsrummet och stirrar jag ner i väskan och ser handduken som jag lagt ner där. Det är inte handduken jag borde se först när jag tittar ner i väskan. Det är lustigt, jag vet precis var någonstans hemma som träningskläderna ligger.. Jag får låna en t-shirt i receptionen och tänker att jag hinner nog hem och byta byxor och BH som jag också tänker träna i. Nu är jag ju ändå här. Väl inne i träningssalen bestämmer jag mig för att det nog är okej att träna i mina trosor som är av "hotpantssorten". När väl byxorna tagits av kan jag inte med att åka hem bara för att hämta en ny BH så då ryker den också. Förlåt alla, one time only. (Det är bara tjejer på passet).

När jag kliver in genom dörrarna till assistansbolaget för att gå på min intervju kommer det fram en kvinna och frågar om det är jag som är (mitt namn). Ja svarar jag. En stund in i intervjun efter att jag fått veta fakta om bolaget och vi ska gå vidare börjar jag ana oråd då hon tittar i sina papper och nämner ett gymnasium vars namn jag inte är bekant med. Jag undrar även över varför hon nämner gymnasiet då jag har högre utbildning. Vi kommer fram till att det inte är mig hon ska intervjua utan en annan tjej med samma namn som inte dykt upp ännu... Två tjejer med samma namn vid samma tid. I dag har jag varit på en och en halv intervju. Osmidigt att vara sen fast jag var i tid, även om det inte var mitt fel. Intervjun gick i alla fall bra, de lär inte glömma bort mig och imorgon vet jag om jag fått jobbet. =) Den som lever får se!