-- Mamma med knuff --

I går ropade min kille att jag skulle komma snabbt. Jag sprang från köket in i vardagsrummet. Sebastian hade trillat ur vagnen där han sovit förmiddag på balkongen. Grejen var bara den att det hade varit myggnät på vagnen då. Ut kommer jag på balkongen, tittar ner och får se Sebastian liggandes vid fotändan under vagnen..... i.... ja.. som en liten kokong. Han hade (som vi håller på att lära honom att göra om han vill ner någonstans ifrån) vänt sig om och hasat ner med fötterna före från vagnen. Myggnätet är - någonting jag nu är väldigt tacksam för - så tight på vagnen, att han inte slagit sig alls. Han hade knappt ens nått ner till balkonggolvet. Min kille hade tittat ut på balkongen och sett att vagnen var tom. Istället hittade han Sebastian liggandes hängandes som i en hängmatta i myggnätet. Han var fullt nöjd, med bara den lilla rumpan vilandes på balkonggolvet och sugandes på nappen som han fortfarande hade i munnen. Oj vad vi skrattade gott. Helt säkert lättade, men mest över hans min som sade oss att det var den mest självklara sak i världen att ligga där under vagnen i myggnätet och suga förnöjt på sin napp. Hur länge han legat där innan vi hittade honom kan vi bara spekulera i. Jag fick filmat en liten snutt. Tack(!) att vi köpte videokamera innan Sebastian kom till världen! =)

Efter det har jag, genom att göra hål för hans sele, anpassat fårskinnsfällen till vagnen så att vi kan spänna fast honom även då fällen används. Ibland kommer vi lindrigt och lyckligt undan då vi lär oss av våra misstag.