Tacksam träning
2009-05-14 @ 14:02:58I går satt jag som jag brukar och ammade och passade på att göra lite knipövningar (jo det ska knipas i resten av våra liv - vi som fött barn) under tiden. Vem hade kunnat ana att jag skulle hamna mitt i ett ögonblick? Jag blundade för att lättare kunna känna och koncentrera mig på knipandet och genom att ta bort ett av mina sinnen, förhöjdes andra.
Känslan av Sebastians hand i min, hans lilla hands fullständiga mjukhet under mina fingrar som sakta sakta stryker hans han likt en stilla vaggvisas lugnande sövande rytm. Ljudet av ett hungrigt och nöjt barn vid sin mammas bröst, smackandes, smaskandes på god mjölk som på ett så tillmötesgående och tillfredsställande sätt bjuder sin varma mättnad. Känslan vid mitt bröst när Sebastian i sin värme ligger i min famn. En känsla så fylld av trygghet, tacksamhet och allt vad jag som mamma kan ge mitt barn. Allt vad jag som mamma kan ge mitt barn. Tack.
Känslan av Sebastians hand i min, hans lilla hands fullständiga mjukhet under mina fingrar som sakta sakta stryker hans han likt en stilla vaggvisas lugnande sövande rytm. Ljudet av ett hungrigt och nöjt barn vid sin mammas bröst, smackandes, smaskandes på god mjölk som på ett så tillmötesgående och tillfredsställande sätt bjuder sin varma mättnad. Känslan vid mitt bröst när Sebastian i sin värme ligger i min famn. En känsla så fylld av trygghet, tacksamhet och allt vad jag som mamma kan ge mitt barn. Allt vad jag som mamma kan ge mitt barn. Tack.
Kommentarer
Trackback
