"Äta" själv
2009-05-15 @ 09:15:45Vinka
Apropå inlägget "Ny fas". Sebastian kombinerade i dag sin nyövervunna vinkteknik med att äta själv.. uj uj uj. Det var gröt på schemat och när Sebastian tar en näve och sedan vinkar.. Där gick min smärtgräns kan jag säga (ni andra tappra småbarnsmammor där ute som låter era söner och döttrar äta själva, var går er smärtgräns?). Det blev gröt lite varstans och jag tvivlar inte på att jag vid senare tillfälle kommer att hitta intorkad gröt på något, som jag innan jag fick barn tyckte var, omöjligt ställe Jag tar det med jämnmod. Sebastian fick med lite hjälp i sig gröten, jag lär av mina misstag och sätter nu aldrig på Sebastian nya kläder innan frukost och jag försöker alltid att inte titta så mycket på honom när han äter. Jag känner mig van att Sebastians smörgås hamnar på golvet att jag i går tittade dit lite då och då, och när Sebastian såg mig titta på honom och sedan på golvet och så på honom igen ja då tog han förstås sin smörgås och slängde ner den dit jag tittat. Ja, det var väl som att jag sade till honom att "har du inte slängt ner någonting på golvet än"? Nåja.
Mat på golvet
När jag barfota trampade på gröt efter vår frukost var det ingen tvekan om vad det var innan jag tittat efter under foten (konsistensen kändes lätt igen). Annat var det när jag häromveckan barfota (hade säkert missat upplevelsen med strumpor på) trampade på en nästan okejad, dvs. tuggad innan utspottad, mjuk och blöt smörgåsbit. Då sköljde som nästan en uppslukande obehagskänsla över mig innan jag med bävan vågade titta efter vad det var som satt fast under foten. Nej, det går nog inte att beskriva det egentligen.
Hitta gröt
Och i morse hittade jag efter vår "flygande-gröt-frukost" gröt innanför vänster tröjärm.. under klockan.. jovisst, där också. Mmm. Mys. Bara att ta ett djupt andetag, skratta och gå vidare. =)
Tänk bara vad goa grejer som väntar er som ännu inte fått uppleva den underbara världen med barn ;) Worth waiting for! Indeed!
Apropå inlägget "Ny fas". Sebastian kombinerade i dag sin nyövervunna vinkteknik med att äta själv.. uj uj uj. Det var gröt på schemat och när Sebastian tar en näve och sedan vinkar.. Där gick min smärtgräns kan jag säga (ni andra tappra småbarnsmammor där ute som låter era söner och döttrar äta själva, var går er smärtgräns?). Det blev gröt lite varstans och jag tvivlar inte på att jag vid senare tillfälle kommer att hitta intorkad gröt på något, som jag innan jag fick barn tyckte var, omöjligt ställe Jag tar det med jämnmod. Sebastian fick med lite hjälp i sig gröten, jag lär av mina misstag och sätter nu aldrig på Sebastian nya kläder innan frukost och jag försöker alltid att inte titta så mycket på honom när han äter. Jag känner mig van att Sebastians smörgås hamnar på golvet att jag i går tittade dit lite då och då, och när Sebastian såg mig titta på honom och sedan på golvet och så på honom igen ja då tog han förstås sin smörgås och slängde ner den dit jag tittat. Ja, det var väl som att jag sade till honom att "har du inte slängt ner någonting på golvet än"? Nåja.
Mat på golvet
När jag barfota trampade på gröt efter vår frukost var det ingen tvekan om vad det var innan jag tittat efter under foten (konsistensen kändes lätt igen). Annat var det när jag häromveckan barfota (hade säkert missat upplevelsen med strumpor på) trampade på en nästan okejad, dvs. tuggad innan utspottad, mjuk och blöt smörgåsbit. Då sköljde som nästan en uppslukande obehagskänsla över mig innan jag med bävan vågade titta efter vad det var som satt fast under foten. Nej, det går nog inte att beskriva det egentligen.
Hitta gröt
Och i morse hittade jag efter vår "flygande-gröt-frukost" gröt innanför vänster tröjärm.. under klockan.. jovisst, där också. Mmm. Mys. Bara att ta ett djupt andetag, skratta och gå vidare. =)
Tänk bara vad goa grejer som väntar er som ännu inte fått uppleva den underbara världen med barn ;) Worth waiting for! Indeed!
Kommentarer
Trackback
