-- Mamma med knuff --

Jag har länge tänkt på det där med potta. Sebastian är drygt 13 månader. Att köpa den tidigt så att han vänjer sig vid den innan det är dags att börja med den. Tiden går och fortfarande ingen potta. Tänkte på det igen i går och köpte tillsammans med min kille ett nummer av "Vi föräldrar" för att de hade en artikel om det, "Blöjfri tidigt - så funkar det".

I morse gick jag på toa och tänkte att jag lämnar Sebastian i köket så länge, det går nog. Han har fått mer fri lejd hemma eftersom han behöver mer utrymme. Vi har mer eller mindre helt öppnat upp så att han kan röra sig i vardagsrum, hall och kök. Där sitter jag på toaletten och hör tryggt de igenkännande ljuden av Sebastian som leker med sina leksaker i köket. Sen blir det alldeles tyst och jag går i huvudet igenom köket och funderar över var han kan vara och med vad han håller på. Med andan i halsgropen, ty köket är till stor del säkrat men vissa skåp har mindre bra improvoserade lösningar då de är för dåliga att fästa barnsäkerhetsgrejerna på (se Barnsäkert), öppnar jag dörren till köket och får se Sebastian sitta "barrumpad" mitt på golvet med blöjan i ena handen. Jag vet ju att det är ett alternativ att han tar av sig blöjan om han väl kommer att tänka på den men trots det lät jag honom ändå ha bara t-shirt och blöja på sig i morse. Framför sig, där han nu sitter, har han en liten pöl med kiss och när jag känner på blöjan, yepp, helt torr. Jag väljer att säga har du kissat där? med en ton som är mer godkännande än bannande. Jag fortsätter tog du av dig blöjan för att kissa? Oj vad bra. I dag får vi köpa potta som du kan kissa i så du inte behöver kissa på golvet. Sen sätter jag på Sebastian den torra blöjan och torkar upp den lilla pölen på golvet.

I dag blir det potta.