-- Mamma med knuff --

I dag var Sebastians första dag (läs timme) på hans förskola. Det gick bra, tycker jag, lite som jag trodde, vi har ändå ränt på öppna förskolan en hel del.. Han var självgående och tyckte varken fröknarna eller de andra barnen var läskiga. Han kom och tittade till oss två gånger i köket där alla vi föräldrar satt och tjuvkikade lite då och då in i lekrummet för att se hur våra småttingar "klarade biffen". Självklart filmade vi lite (men uj vilken sträng sekretess de verkar köra med. Bara filma inne, inte ute på gården, och vi var tvungna att fråga alla som var där om det gick bra... nåja). Och det sociala samspelet? Sebastian "klappade" lite hårt på ett annat barn vid något tillfälle och ville inte sitta still på madrassen när de skulle äta banan och sjunga men annars var det bara bra och jag är säker på att fröknarna kommer att få fason på honom och att han kommer att sälla sig till flocken så småningom.

Lite oroligare är jag för första lunchen. Sebastian har nu ovanan att, när det är någonting han inte gillar eller inte vill ha mer, spotta ut maten så den rinner efter hakan, ta maten i handen och sedan slänga den så långt bort på golvet han kan. Tur i oturen att han inte kastar det i någons riktning men men.. vi får se hur det går. Dessutom äter han ibland bara om han blir distraherad och får leka med någonting (så det är kanske i grevens tid som han börjar på förskolan så att vi inte startar upp några dåliga vanor). Ska de äta med de andra barnen tror jag nog att det kommer att gå bra. "Se och lär" liksom, men i dag var det bara de nya barnen som var med och då vet inget av barnen "hur vi gör på förskolan". Nåja. Time will tell.

Det ska i alla fall bli kul när de får komma ut på den stora fina gården, kul att se vad han gör. De har en mycket lång ganska barnvänlig trappa som jag tror han kommer att älska. Den borde inte utgöra något hot mot att fröknarna inte vill att han ska vara där eftersom han brukar backa ner så fint med fötterna först. Han kan. Sebastian kan. =) I morgon är en annan dag. Det är kul för jag ser fram emot morgondagens timme lika mycket som jag tror att Sebastian gör. Bra!