-- Mamma med knuff --

Tipex. Jag ser Sebastian med Tipexburken och hinner tänka att det där hade kunnat gå riktigt illa. Locket är på. Bara ögonblicket efter ser jag att han är vit på fingrarna, börjar ana oråd och förstår att locket varit av... Jag börjar se mig omkring. Vita fingrar, vita strumpor (och tår får jag senare se när strumpan åkt av), vitt på tröja och allra mest, vitt på golvet. På parkettgolvet..

Snabbt handlar jag och tar Sebastian i handen och skyndar in i badrummet. Medan jag tar fram acetonen graderar jag skadorna i huvudet och lägger upp en ordning i vilken jag ska börja bearbeta dem. Sebastians hud först, hans tröja, golvet och resten kan kvitta i vilken ordning det torkas upp.

Jag är ensam hemma med Sebastian och går av och an och hämtar torkypapper, Ajax, vatten, bomullspads och hela tiden får Sebastian hänga med hållandes mig i handen eftersom det står aceton, tipex och Ajax (och vatten) på golvet och jag inte vågar lämna honom ensam med någon utav dem. Han går snällt med av och an i alla vändor. Han föstår att det inte alls är bra med detta vita på golvet. Det slutar väl men jag tycker ändå (efter att ha torkat bort på parketten med aceton) att det är skönt att vi bara ska lämna lägenheten bakom oss (eftersom vi köpt hus) och inte behöver tänka på att visa upp den inför ett byte. Tål lackad parkett aceton? Jag är inte så säker på det.

I efterhand kan jag undra om jag inte oroade mig nästan alldeles i onödan. Jag hade strax innan Sebastian började med att vägra mat läst just om hur barn i hans ålder kunde äta väldigt varierat. Från mycket till ingenting. Det är nästan som jag läste i dag då vi lever med en nyfödd. Vi tror att det ska vara så för evigt och tänker inte på att det är en övergående period.

I dag äter Sebastian för både kung och fosterland. Både i dag och i går, korv och fisk, åt han en hel vuxenportion - snabbt - och slutade inte äta förrän han även ätit en halv banan och en halv smörgås. I går åt han förutom en stor portion mat en hel apelsin och en halv banan.

Frågan är, nästan gång det händer, med handen på hjärtat(?) kommer jag att vara lika orolig. Jag tror det. Jag är en förälder som alla andra.

"Jag ser den" och "ta bort den". Vad härligt det är att se sin förstfödde utvecklas så mycket och skaffa sig ett språk nu medan lillasyster eller lillebror växer som bäst i magen.

Är inte livet underbart så säg.

Ja jag kan bjuda på några uppsträckningar gentemot mig själv tror jag.

Jag är nyklippt och skitsnygg i håret. Ska kanske fika imorgon kväll och efter det ska jag gå ut och dansa. På Lördag åker jag till Kroatien!

Kan bjuda på uppsträckningar men undrar om jag egetligen gjort mig förtjänt av så roliga nöjen?

Jag jobbar natt och sover på jobbet så jag behöver egentligen inte ta igen mig när jag kommer hem utan har egen tid måndag till torsdag dag.

Jag gör saker hemma men jag gör aldrig tillräckligt. Varför är det så svårt för mig? Nu sitter jag här och skriver av mig frustrationen för till datorn kan jag gå och sätta mig fast jag inte alls är sugen på att sitta här eller har någonting jag behöver göra (yes, nu kom jag på en bra grej jag kan fixam inte datorgrej utan en av de där sakerna jag inte gör tillräckligt utav..), det är bara det att jag har NOLL motivation att fixa, diska, rensa etcetera. SÅ trött på mig själv!

Internetkassan. Hur i hela världen ska den fyllas i??? Och telefontiden har jag missat igen. ARGH.

Ute är det fint väder men jag kommer mig ändå inte ut för då gör jag ju ingenting hemme, vilket jag inte gör ändå. Usch vill bara gråta eller nåt. Omotivation.

Vad sjutton ska jag säga när jag ringer försäkringsbolagen och kollar om försäkringen täcker en tvivelaktig brunn från 2005?

Läsa går bra att göra, men det blir jag så trött av. Och trött på mig själv. Är jag ensam? Kan säkert inte ens skylla på graviditeten tror jag. Trött bara.   PÅ  MIG  SJÄLV.

Ska åka iväg på mammas sextioårsresa med mamma och mina systrar på lördag. Bra att jag kollade mitt pass i går och såg att det gått ut.. Ansökte i går om ett nytt och går och väntar på att få ett sms om att det är klart. Har jag flyt är det klart på torsdag (de har påskstängt fredag och lördag). Nu blir jag trött på mig själv igen.

Är passet inte klart kommer detta lilla äventyr kosta mig 400 kronor för det nya passet samt 980kronor för ett tillfälligt pass som kan användas under en resa. Suck.

Dock gudasänd att jag kom på det för det hade varit oförlåtligt att ha stått i incheckningen och inte kunnat åka med. Nu kommer det kanske att kosta mig men jag kommer i alla fall komma med. Suck på mig.

Efter att ha bytt frisör och sedan gett den nya frisören tre försök har jag nu bytt igen. Varför går jag tillbaka en tredje gång efter att ha blivit mycket missnöjd vid de två tidigare besöken? Vem gör sånt? Är jag ensam? Herregud, jag kan bli så trött på mig själv. Sista gången sade jag inte ens hur besviken jag var. Bra att vilja sätta på sig mössan när jag går från frisören..

I dag prövade jag samma stället som min kille använder och jag är grymt nöjd! Varför jag inte bytte tidigare är väl den stora frågan??? Vojne.

Är ni med?

Vi ska i sken av levande ljus spela poker, dricka påskmust och äta godis. =)

En gravid kvinnas bekymmer. Det specifika smaksuget som infinner sig under mina graviditetsmånader är bara till godo då just den maten finns att tillstå. Häromdagen ville jag ha smörgåsrån med smör och en halva Leksands normalgräddade rundknäckebröd då jag till min stora förfäran (jo det kan faktiskt vara så starka sug) förstod att smöret var slut. Vad äter jag då???

I dag stekte jag krögarpytt som vi aldrig har hemma och såg därför fram emot stekt ägg och rödbetor till. Vi har alltid ägg hemma.. inte i dag dock. Gutted. Jag börjar steka och ringer på hos de närmsta grannarna. Ingen är hemma. Kliver nedslagen in genom ytterdörren. Efter en stund till gör jag ett nytt försök, tanken på pytt i panna utan ägg gör mig så ledsen. Två våningar och sex påringda dörrar senare stiger jag triumferande in i lägenheten och visar glatt upp äggkartongen med ett ägg för min kille. Nöjd.

Lycklig över lite. =)

I dag blir det det fjärde vattengympapasset sedan jag blev frisk, för två veckor sedan, efter att ha dragits med hosta och snuva i över två månader. Jag tränar onsdag och lördag och snart blir det Magplasket på måndagar också.

Det är så underbart skönt att ha kommit igång igen för jag mår så mycket bättre när jag tränar. Att träna på en lördag är dessutom idealt eftersom jag lever efter lördagsgodisidéen.

Träningen gör mig redo inför förlossningen och hjälper mig att komma i form efteråt. Skönt att inte behöva oroa sig för viktnedgång när det är roligare att bara ägna sig åt bebis och hus och familj!

Nu ska jag äta lite nudlar, de där förädiska snabbnudlarna som är åh så goda men som inte är nyttiga och därför inte kan ätas vardagligen, men såhär i dag innan träning och sedan när det närmar sig förlossningen passar de bra. Mums för träning och nudlar och egen tid. =)

Jag som brukar vara så dålig på att träffa vänner. Börjar det ändras måntro eller är det bara ett grundbehov jag har nu som tjock och glad?

De senaste två dagarna har det blivit mycket lunch, middag och fikautgifter men det känns så himla okej för de utgifterna har jag vanligtvis inte.

I onsdags åt jag lunch med fem av gravidtjejerna från Familjelivtråden efter att jag varit och tränat vattengympa. Det blev svamppaj som var åh så god och efter det prövade jag kakbuffén som stället erbjöd. Det var lite väl mycket moussetårtor men de som var mer kakiga gjorde det värt "besväret". Det var lika givande som det varit inför Sebastians födsel och de sista utav oss bröt upp efter nästan tre timmar hade gått. Innan jag åkte till jobbet på kvällen köpte jag med mig sushi till mig och min arbetskamrat och nyfunna vän.

I dag träffade jag, vid två olika tider, två gamla studiekamrater, från två olika studieår och två olika inriktningar. Det blev lunch och sedan fika i det strålande sommarlika vädret som dagen till ära bjöd oss på. Båda möten var väldigt givande och fyller mig med en känsla av att jag borde "utsätta mig för" just möten oftare. Jag träffar dem inte vanligtvis och kanske kommer det att bli fler möten eller inte men det känns som om det måste få vara okej. Känslan säger mig bara att var så öppen och social som du kan vara så märker du vilka som stannar i ditt liv och hur olika vänskapsperioder kan utveckla sig. Lite frigörande och spännande.

Mera social!

Jag är glad över att kunna byta ut det vårtecken jag haft. Innan i dag hade jag hundbajslukt som vårtecken dvs. det som begravs i snö... Usch för alla lata hundägare!

I dag såg jag årets första citronfjäril och DET är ett vårtecken som heter duga. Det var VARMT i dag och jag svettades i min tröja när jag satt och fikade i solen med en kompis. Härligt att känna att det nu är påväg och jag kan riktigt föreställa mig att gå utan jacka och mysa. Längtar efter att ordentligt få visa upp min fina mage!!!

Självklart har jag upplevt tillräckligt många aprilmånader i mitt liv för att veta vad som komma skall men det känns just nu som om det inte gör någonting alls för det var så underbart i dag! =) Jag myser!

Sebastian kommer att vara två år, minus en månad, när han blir storebror. Det är någonting som är väldigt välplanerat eftersom jag haft en underbar uppväxt med min syster som är nära mig i ålder, också två år.

Trots det undrar jag nu hur det blir? Jag läste en expertartikel om att föräldrar inte borde skaffa ett andra barn innan första barnet hunnit bli tre, fyra år gammalt. Det för att ett barn inte är färdigutvecklat, vad gäller trygghet, innan den åldern. Jag själv är äldst och har aldrig känt av någonting sådant, att jag skulle ha varit otrygg, men det är ändå någonting jag funderat över nu under min graviditetstid. Jag vet inte. Jag kan även se att de barn som varit i den åldern när de fått syskon har vant sig vid att vara ensambarn och har kanske haft det tufft när syskonet kommit.


En till grej är detta med omställningen som blir med det nya barnet. Jag har både hört de som sagt att den största omställningen är när två blir tre och att fler barn sedan inte märkts av så mycket för att de redan har ett barn. Jag har också hört de som sagt att det blir riktigt tufft med andra barnet för då finns det exempelvis noll egen tid och det är alltid någon som behöver dig.

Egentligen tror jag två saker. Det kommer att bli underbart att uppleva att ha gett sina barn syskon. Men jag har även en känsla av att jag inte har en aning om vad det är vi gett oss in i. Att det kommer att bli väldigt tufft. Nu återstår bara att vänta och se hur det blir. Det kan bara tiden utvisa.

Vad underbart det är med en liten i magen som gör sig påmind titt som tätt. Nu ligger liten med huvudet ner, jag är i vecka 30, och även Sebastian gjorde det tidigt, i vecka 25.

Att mina bebisar legat med huvudet neråt tror jag kan ha bidragit till att jag sluppit ha någon som grejar med urinblåsan, sluppit sura uppstötningar med mera och det kan jag ju bara tacka och bocka för. =) Skönt!

Sebastian grinar och ropar mamma från köket, om och om igen. Pappa håller på med maten men det är bara mamma som duger nu verkar det som. Han kommer in till mig i vardagsrummet till datorn, jag mår jätteilla och har fått en paus.

"Sebastian, nu är det pappa som är ute i köket och lagar mat. Mamma har aj i magen och behöver sitta still. Gå ut till pappa och fråga om du får titta på ärtorna som kokar så får du säkert det."

Varpå Sebastian helt slutar gråta, går ut i köket till pappa och säger upp och får komma upp i famnen och titta på ärtorna som kokar. Jättenöjd. Vilken helomvändning. Helt otroligt vad han förstår mycket av vad vi säger nu. =)