-- Mamma med knuff --

I går firade vi M som fyllde 40 år. Vid väckning kl. 09.20 bjöds sång, raketen (önskad av Sebastian till pappa) färska jordgubbar, kaffe och på brickan levande ljus, hemmagjort grattiskort, blomma och present. Till frukost blev det en supersmarrig LCHF-omelett (korv, tomat och ost - sås med champinioner och bacon).

Med farfar och E's ankomst blev det trädgårdsfixande, vilket blev väldigt fint och färdigt i dag. Tack för all hjälp!

Med farmor, U, M och Malte senare anslutna blev det kalas med smörgåstårta och hemmagjord- gräddtårta, drömmar och kolakakor. Allt mycket smaskigt.

Till middag fick vi sällskap av farfar, och E och farmor. Jag gjorde en korvgryta med zucchini, krossad tomat, grädde, creme fraiche, och hemmagjord majonäs, basilika, paprikakrydda och indisk krydda. Jätteuppskattat av alla.


På kvällen festade jag och M med vitt vin, jordgubbar och grädde, småkakor och tårta. Jodå, allt var supergott. =) Vi tittade på House.

Härligt att det är Kristi Himmelsfärds dag och vi nu alltså är lediga i fyra dagar tillsammans.
På lördag blir det kompiskalas och på söndag blir det grannfika.

=) Jag jobbade bra i dag. En parentes är att jag jobbade på fettenergi (LCHF). =) Härligt. Jag körde och körde och det tog aldrig slut. Nice. Vi tömde tre decimeter sand från sandlådan och hoppas att det i och med det är all kattskit väck. Ny sand på och sedan nät. Perfekt. Jag grävde och grävde i två timmar. Orken försvann inte. =) Blåsor blev det såg jag, men det är jag bara stolt över. Underbar naturlig träning.

Förutom sandlådan vände jag på grus/sand/ogräs utanför sandlådan, slipade lite på vårt staket och grävde ner stora stenar med platt ovansida brevid det M grävt ur på framsidan för att kunna sätta blommor och marktäckande växter på torsdag till hans födelsedag. 40. E kommer med blommor! Tack tack!

Måste bara göra ett sådant där "äckligt" inlägg. (Facebookinlägg som låter den digitala omvärlden höra om våra bedrifter och våra lyckliga liv).

Jag är otroligt glad, pigg, jag känner mig stark och lycklig. Herregud, det är verkligen ordet. Lycklig. Hur ofta känner du att du är så sprudlande lycklig att du vill hoppa, sjunga, kramas och busa. Så känner jag i dag. Allt är lätt och allting flyter. Ostädat hemma, vet inte om jag har jobb till hösten, klockan är - middagen är sen och jag borde vara trött och grinig-, barnen har duschdag mm. Men, icke. Jag är superglad. En vecka med LCHF-kost.

Avsteg från lågkolhydratkosten.

Jag var på drop-in i dag på Sebastians förskola. De hade bakat och jag kände att jag ville vara en deltagande mamma så jag tog en bit äppelkaka. Vilken dipp det blev. Jag blev otroligt låg snabbt efteråt och fick gå ifrån familjen en stund när vi kommit hem. På vägen hem tänkte jag att jag förstår vad som triggar tröstätare. Jag kände mig så låg och värdelös och kan tänkte mig att om det blir så efter en kaka (socker) kan jag förstå att någon som känner så tänker bara en till.. stackars mig jag har ingen ork och energi, kakan gav mig lycka för ögonblicket, bara en till.. Lite läskigt.

Jag är så glad att jag gör det här. Tänk om jag var kvar i sockerträsket.

Jag skrev sist när jag hade tittat på Debatt. Jag skrev inte ut det då men du, Katrin, kallade motpanelen "gamla och mossiga" om jag inte minns fel. Jag förstår nu varför.

Jag har läst Andreas Eenfeldts fantastiska bok "Matrevolutionen" och jag tror på forskningen kring lågkolhydratkost.

Det startade med att jag var på fest 30e, Valborg, pratade med en enormt påläst och kunnig kille, började lyssna på ljudbok ("Matrevolutionen") dagen efter och har ätit lågkolhydratkost sedan, tror jag, den 1a maj. Jag ska nu börja lyssna på ljudboken "Good calorie, bad calorie" av Gary Taubes. Ibland är det bra med lång bilväg till jobbet. "Matrevolutionen" har jag - förutom några få valda delar - hunnit lyssna igenom en andra gång. Jag är hungrig nu, mera! MERA! Boktips?

Mossiga, ja just det. Att ha kommit till insikt om hur fel ute vi är med avseende på vår kost samtidigt som det sakta men säkert går upp för mig att andra inte på decennier kommer att komma till insikt är ett hårt slag. Så många som mår dåligt och känner sig värdelösa alldeles i onödan. Det är hårt. Om ni bara visste, eller.. om ni bara vågade tro. För visst, Katrin Zytomierska och Annika Dahlqvist kanske inte alltid är så smidiga, men att kämpa i uppförsbacke är att att kämpa i uppförsbacke och bara för att det inte alltid är vackert inlindat gör inte budskapet mindre sant.

Här börjar min hälsa.