-- Mamma med knuff --

Oj vad jag har sett fram emot i dag. Jo just i dag är jag ledig och även imorgon. Tog extraskift på jobbet men kände att jag ändå trots pengarna kanske borde hållt igen lite på min generositet när jag tog nästan alla vacansskift. Jobbade julafton mellan 22 och 23. Sjutimmarsskift både juldag och annandag jul. Vi har dock haft syster och pappa här och då blev det julbord. Vi har ätit julbord ute en gång och vi har även ätit julbord hemma. Julafton blev det julbord och i morgon ska det bli kusinjul - med julbord - så jag känner inte att jag missat någon jul i alla fall =) Otroligt skönt att vara ledig i dag och i morgon bara. Sen jobbar jag två dagar och den 30:e bär det av till annan stad där morfar, mormor, två mostrar + Z finns.

Sebastian fick en bultbräda. Nej det är inte alla dagar han tycker att han ska slå på just den med sin klubba som tyvärr är i trä.. På bultbrädan slår han med stor säkerhet och kontrollerad motorik med lätthet ner pinnarna så han har nog tröttnat på just den delen av görandet på brädan. Ja men, tänker du kanske, det är väl bara det som går att göra på bultbrädan?...  du skulle bara veta... I ungefär en vecka har han hållt på att ta ur och stoppa i pinnarna i hålen under stor koncentration. I dag kom han på att han även - i pinnarna till bultbrädan som är i plast med hål i mitten - kan stoppa igenom sin lilla "klubba" som hör till hans zylofon, eftersom den passar precis där. Toppen! =) Uppfinningsrikedomen är stor som kära mamma skulle säga.

Satte mig med ett glas mjölk just i tid för att få njuta av Bingolottos uppesittarkvälls sista framträdande, O helga natt. Nej det hade inte varit mitt förstahandsval om det funnits andra alternativ men det gjorde det inte och det visade sig överraskande nog vara perfekt underhållning medan jag och min kille fixade och donade som bara föräldrar kan innan julafton.

I morgon (eh, i dag) kommer Sebastian att vakna till en pyntad lägenhet. All mat är gjord, lägenheten är städad och pyntad och vi är redo. Under granen ligger stora paketet med en pulka som vi sedan ska ge oss ut i backen med.

Blev faktiskt lite konfunderad då jag kom på att vi ju måste planera julafton, mat, kalle anka och klappar efter Sebastians mat och sovtider. Tänk att jag kunde gå upp såpass i förberedelser att jag inte tänkt på det tidigare. Inga problem dock. =)

God jul mina trogna läsare. Jag älskar er!

I går vid julbordet berättade min kille att Sebastian håller på att få sin åttonde tand. Hihi. SötSebastian!!!

Okej, jag kan inte mycket om datorer (och borden har inte varit korrekt på länge) det medger jag men hur i hela friden kan en bekants Facebookfoto hamna i min bloggborder bara för att min kille uppdaterat vår dator???

Vi besöker flera julbord och förlustar oss innan jul men det var inte förrän en vän sa att de skulle ha julbord hemma som jag började planera för ett eget. Vilken toppenidé! Varför ska vi äta så att det kommer ut genom öronen enbart under juldagarna när det finns så mycket fantastisk julmat. I går festade vi därför till det med det mesta som jag kunde komma på eftersom vi nu har morfar och moster S på besök från annan stad. I och för sig kom det ut genom öronen på oss då också men är det inte alltid så första sittningen för året? Eller kanske ska det vara så under alla julbordssittningar? Och kanske kan det få vara alldeles okej eftersom det trots allt bara är jul en gång om året. Hur som helst, gott var det och mys hade vi. =)

På bordet bjöds rökt regnbågslax med en citrondillkrydda som blandades i creme fraiche och smakade alldeles gudomligt, potatis, löksill med gräddfil, ägghalvor - utan något på men de gick åt ändå, vörtbröd och stark greveost, hemmagjorda köttbullar, hemmagjord Janssons Frestelse, prinskorvar, julkorv, hemmagjord kålrotslåda som smakade alldeles underbart, rödbetssallad, skinka och julmust i massor att dricka såklart. =)

Jag är helt nöjd. =) Tack allihop för trevligt sällskap!

Är du vuxen på en skolan och inte har civilkurage, mod (eller vad handlar det om???) att säga ifrån när du ser att någon inte behandlas som den ska. Vad gör du då där? Det är avskyvärt att det återigen (jodå, det har hänt vid flera tillfällen tidigare) kommer att handla om ett barn, denna gång en elvaåring, som tagit livet av sig för att vuxenvärlden svikit. I flera år utsäts han för mobbning och efter hans självmord står skolan där ofattbart oförstående. Det går egentligen inte att kommentera detta ämne för det är helt avskyvärt att de inte tar sitt ansvar och säger förlåt, för det är det sällan någon som gör. Men vem ska kunna hjälpa om inte den som är där just då när det sker. Och vilket fullständigt svek att bli mobbad i en vuxens närvaro och sedan se att den vuxna ingenting gör. Svek, skam, hemska människor som inte tycker att ett liv är värt någonting. För när det går såhär långt då är det tyvärr det det handlar om, någons liv. Ska vi hoppas att de som bli mobbade själva klarar av det eller kan ta tag i det själva eller ska vi börja göra vår plikt som vuxna och medmänniskor? När ska vi stå upp för dem som inte har någon på sin sida? När ska vi hålla vårt löfte om att det inte behöver vara såhär, för att jag finns där för att säga nej? När?

Kul att vara nere i källaren med Sebastian som inte är mörkrädd för fem öre. Jodå det är bra i och för sig men när han släcker och JAG är mörkrädd. Då tycker inte jag att det är roligt i alla fall. Han förstår inte riktigt heller varaför det är så himla farligt att släcka just där.. Vojne.

Synd att vi inte kan se detta programkoncept vid flera tillfällen på året. Vilken härlig stämning! Så skönt att bli informerad och inspirerad av dessa eldsjälar som kan få så många andra att må så bra. Jag lyfter på hatten för er grymma människor! Må ni leva länge och inspirera många!

I morse gick jag upp med familjen och tittade på Luciamorgon. Sebastian åt lite sämre av sin gröt, helt tagen av stunden, men fick en pepparkaka istället. Jag och min kille mumsade hembakt lussebulle och pepparkaka och drack lite julmust. Vi tände ljus och hade det jättemysigt. Jag frågade Sebastian om han ville hämta lite leksaker när han ätit klart och det gjorde han och parkerade sig framför TVn där han kunde titta lite TV emellanåt. Söt lilla gosingen! När vi stängde av TVn vid åtta gick jag och lade mig igen för att fortsätta min sovmorgon och jag sov som en stock till 10. Underbart.

Mitt på dagen var vi hos farmor där jag bakade pepparkakor och stekte pannkakor. Smarrigt!

I skrivande stund? Tur att jag har sparat den goa chokladbiten, för hårda godisar och surt går inte ihop. Aj på tungan!

Efter middag tog vi en promenad till kyrkan där vi skulle få se och höra en Luciakonsert. Det gick över förväntan med Sebastian. Dagens höjdpunkt var när Sebastian träffade en annan Sebastian som var sju månader (tio månader yngre) och lät honom komma fram och titta och hälsa och känna lite på honom. Den andra mamman tyckte att Sebastian var tålig och det var härligt att se Sebastian så lugn och tålmodig inför den nyfikna lilla pojken. Innan vi gick därifrån gav Sebastian den lilla pojken en kram och då fick han en puss av honom på kinden. Vilket magiskt ögonblick. Alla som såg dom blev helt betagna av denna vackra lilla bild. Lilla söta älskade Sebastian.

I dag lyste mina "gråa" jättefint i håret. Jodå, det ska vara hemskt, nu åldras man, min kära syster var förtjust över att efter min 30-årsdag på syskonresa peka ut att jag hade ett grått hårstrå, men detta har aldrig bekymrat mig. Min mormor hade vackert vitt hår. 'Sådant vill jag också ha när jag blir gammal' har jag både tänkt och sagt högt till vad jag tror har varit andras stora förfäran, eller i alla fall var min kommentar nog väldigt otippad.

Min mamma blev jag arg på när hon bytte hårfärg till blond för hur mycket hon i dag än passar i sin superfräscha korta frisyr så försvann hennes bruna hår som hade vackert silverskimrande inslag. Vackert silverskimrande inslag. Så det så.

Gråa hår? So what? De är ju inte ens grå, de är silver.

Jodå. Maten jag lagat/lagar är inte till bara en middag, fast hela recept gör jag inte för de verkar vara till 40 personer eller så..

Denna veckan har jag gjort följande. (Jag jobbar tre kvällar denna vecka och Sebastian är på dagis).

Janssons frestelse, där jag tänkte att 'är det riktigt att det inte ska vara något salt eller någon peppar?' och slängde i lite salt och peppar. Använde anjovis kom jag på efteråt så det är säkert därför det inte behövs något mer i kryddväg. Oh well. Vi får se hur det smakar. Det blev fler portioner än utsagt i receptet, i fler små formar med mer vätska, mer lök och mer potatis så det blir nog bra ändå.

Köttbullar, med en hemlig ingrediens - eftersom jag gillar att improvisera trots fullgott recept - (en ingrediens som kanske inte alls blev så hemlig för att den är så kraftig att den väl avsmakas fast jag bara använde lite).

I dag har jag bakat Lussekatter, halva receptet, hängt upp balkongbelysningen då degen jäste, och nu i kväll har Sebastian bakat för första gången då vi gjorde iordning pepparkaksdegen inför familjebak i morgon. Det var jättekul fast jag saknar en bakyta där jag kan kontrollera vad han kan nå när han står på stolen bredvid mig. Jisses så snabb han är. När vi visat att man kan få äta av degen genom att låta honom få ett litet smakprov var fingret snabbt nere i bunken. Tur att han nöjde sig med att doppa bara fingret så att inte hela handen åkte i... ;) Kul var det i alla fall.

Andra planer vad gäller mat på julbordet är mammas kålrotslåda och sillröra. Jag är även lite sugen på att göra ett vörtbröd men vi får se vad som hinns med. Skinkan ska inte vara så svår att griljera själv heller så det blir kanske någonting sådant också.


Kul har jag i alla fall! =) Tänk att det skulle visa sig passa så bra att jobba kväll. Who would have guessed..

Nu får jag chansen att lära mig namnen på barnen på dagis, genom Sebastian. =)

Jag vill ha en ny säng, å vad jag vill det. Vår säng knarrar så förjordat. Sebastian sover i samma rum och det är med stor försiktighet jag/vi (min kille) vänder oss undernatten.

Häromdagen kom dock Sebastian, som nu själv lärt sig klättra upp i sängen, på att den knarrar. Han satt vid fotändans ena hörn redo att gå ner. När han märkte att sängen knarrade tog han tag o fotändan på sängen och började studsa upp och ner på rumpan så att den knarrade som den aldrig förut gjort. =) Helt rätt. Det är väl bra att någon har glädje av den!

I dag såg jag årets första Lucia. För en kort stund i alla fall, för när lilla tomtegubben och sedan också några pepparkaksgubbar började gråta då brast det även för lilla Lucian. under en minut gick det nog och sedan satt mer än halva tåget i mammors och pappors knä. Sebastian, som var en vacker pepparkaksgubbe i hatt, och fem andra som tappert satt kvar tittade med stora ögon på alla vuxna som hade sångstund för dem. Så brukar det nog naturligt bli eftersom många under två år inte sjunger. Denna samling var alltför förundrad över alla vuxna som hade radat upp sig utefter väggarna och även täckte en stor del av golvet, att de hastigt glömde bort alla rörelser de lärt sig. Förskolans lilla luciatåg var jättefint och helt perfekt. =)