En ond cirkel eller en god cirkel
2015-04-24 @ 12:14:00Just nu känns det som att enda sedan jag släppte allt svårt och jobbigt - eller rättare sagt har tagit itu med det och har gjort vad jag kunnat i de olika frågorna (ja vojne det blev mycket på en gång där ett tag) så "bara" löser sig sak efter sak nu mirakulöst. Det är skönt såklart men det får mig att fundera på vad det egentligen handlar om.
Hemma är det lugnare. Ingen stress.
På jobbet är det lugnare. Att veta vad.
Nu har jag en cykel inför tredje utmaningen i "En svensk klassiker". Tack älskade syster!
..och jag har tagit itu med annat huvudbryderi. Läskigt som f-n, men ändå skönt.
Allt är inte lätt. Oftast är det läskigt och skrämmer skiten ur mig men jag vet att tar jag itu med det så mår jag bättre och nu verkar spinnen på diverse saker vara igång ordentligt så att jag funderar ordentligt på uttrycket att vara skapare av sitt eget liv. Mitt är ljust, jag är glad och lycklig. =)
Resultatet av allt detta nu är såklart att jag är gladare och i samband med det ordnar sig mer och mer saker. Frågan är om jag blev gladare då jag gjort det jag kunnat och då blev det en god spinn på allting. Det var kanske jag?
Oavsett tar jag i alla fall med mig vad en god vän sa till mig så vi skildes åt efter en heldag förra helgen. "Fokusera på det goda, fokusera på det som fungerar".
Spännande framtid att testa detta känner jag. =)
Ha en god helg allihop!
Uppfostran via mobiltelefon
2015-04-06 @ 09:41:47En mamma skriver/frågar följande i gruppen Genusmedvetet föräldraskap på Facebook:
"Mina vänner tycker jag är nojig och inte klipper navelsträngen till 16-åringen. Vill bara checka vad ni utomstående tänker om detta???"
Mamman följer upp med att censurerat lägga upp en del av en sms-konversation med sitt barn.
Jag lyfter detta även här för att jag tycker att det är ett så otroligt viktigt ämne.
Nedan följer mitt inlägg till henne.
"Hej. Jag tänker först bara på att vara lite restriktiv med att lägga ut era konversationer MEN (har ditt barn inga trådar in hit så är) det är ett väldigt bra sätt att belysa detta. Jag har inte läst vad andra svarat dig men jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb. Du ska absolut inte släppa eller "klippa navelsträngen" till din 16-åring. Din 16-åring är mitt i sitt självupptäckande och att röra sig från hemmet och föräldrarna mot en egen identitet och kompisar som på många sätt skapar denna identitet.
Det handlar inte om att revoltera utan att söka sig själv. I det behöver 16-åringen hjälp och jag tycker det ser bra ut. Det du vill veta är inte orimligt (det är viktig info att ha om någonting skulle hända och du behöver rycka in för ditt barns skull eller för någon annans..). Det är även svårt med få ord i detta. Förr hade föräldrarna hjälp av att detta samtal skedde face-to-face. Det blir naturligtvis svårare via media.
Den förälder som är där och bryr sig får inte sällan andra barn under sina vingar också som inte har lika bra kontakt med sina föräldrar. Så var det för min mamma med min lillasysters kompisar. Du gör allt det du gör utifrån en magkänsla och det är kvinnans starkaste kraft. (Nej, männen har den inte på samma sätt - är lite kopplad till var i menstrationscykeln vi befinner oss - hur stark den är).
En hel del han gå fel eller till och med riktigt illa i denna ålder om ditt barn hamnar i ett sällskap med barn vars föräldrar inte har lika mkt koll. Du har uppfostrat i många år och tänk att du ger det två solida år till för efter 18 är tonåringen mycket starkare. Du kan du kanske börja trappa av. Din 16-åring kommer som vuxen inte se tillbaka på denna tid med sorg utan med tacksamhet. Stå på dig. Du är vuxen och du vet bäst. Styrka till dig!
F.ö. är det otroligt viktigt att du tar upp och belyser detta i dagens samhälle då jag som arbetar i skola känner att föräldrastödet ibland "leaves me wanting (hoping for) more" för våra barn och ungdomar. Föräldrarådgivningen talar om hur upptagna vi är i dag (såväl som hur svårt det är via media nu med alla mobiltelefoner då vi aldrig behöver planera i förväg som förr) och hur många föräldrar kanske inte hinner med att stå på sig och ta de sista stegen, argumentera hela vägen så att vi når våra unga. Detta är otroligt viktigt och det gör du här. Du säger att jag vill ha svar och jag ska få det. Punkt. Det tycker jag är stort. Du ger även eget ansvar och begär ärlighet i gengäld och det är jag också uppfostrad med. Var ärlig så blir jag inte arg vad det än är, berättar du inte för mig så kan jag inte hjälpa dig. Bra. Lycka till till dig och er! Din son kan vara glad att han har en så rejäl mamma. =) "
Det finns en stor problematik med just detta i dag. Hur kan vi uppfostra våra barn via mobiltelefonen. Min fråga är måste vi det? Kan vi ens det?
