-- Mamma med knuff --

Så hur har det gått?

 

Träningen är på topp. Kör Linus Johanssons varianter på youtube. "Stark och rörlig" mm. Friskgymnasten.se  5-6 övningar, 8 repetitioner så många gånger du hinner på 15 min. Funktionell träning. I LÖV IT! Sprungit en del gånger efter det passet, eller cyklat. 

 

Jag har ätit MYCKET paranötter under veckan. Tänker att det ändå är ganska okej. Det kan jag nog trappa ner. Första källen åt jag upp resterande jordnötter i jordnötspåsen, "för att det inte skulle ätas dessa veckor och behövde ta slut"... Efter salsakväll åt jag en grapefrukt, keso och paranötter. En kväll har jag ätit hallon, blåbär och grädde. En kväll två glas vitt, en annan två glas rött. "Dat is alles" ;) 

 

8:16 har jag alltså kört fem dagar. (En kväll av de tre som inte blev var det att behöva någonting efter att jag kommit hem från danskväll. En annan var det sen middag. Sista var att "en gång i veckan kan det väl vara okej att äta grädde och bär..). 

 

 

 

Apropå förra inlägget, jordnötterna första dagen. "Jag äter upp dem i dag så att jag inte äter dem någon annan dag nu när jag ska köra striktare och sockerfritt i fyra veckor.. ". Upp i sadeln igen. Kom igen!

 

 

Tillägg ikväll för lite rött till maten. En ruta 90%-ig mörk choklad. Vi hade grillat och satt i trädgården och åt i kvällssolen.

 

Godkänd vecka.

(Stod emot sötsaker vid ca 5-6 tillfällen, varav ett småbarnkalas med alldeles för mkt socker). 

Jag har skrivit lite om hur jag äter förut. Om intermittent fasta/korttidsfasta - för mig, i korthet - ingen frukost (jag äter som lchfare heller oftast inga mellanmål). 

 

Jonas Colting tränar på elitnivå och kan mycket om detta. 

 

Han förklarar det såhär bra, 

 

 

 

(allt nedan är från Jonas Coltings blogg, för att hitta dit klicka här. Han skriver mycket bra och mycket mer om träning, kost och fasta). 

Vi är fixerade vid mat och ätande i vår kultur. Och fel sorts mat därtill. Vi är så vana att äta minst tre till fem gånger om dagen att många människor blir helt rabiata om de missar en måltid eller om de av någon anledning inte får mat i tid. Den reaktionen är naturligtvis en effekt av en sockerstyrd fysiologi och en ämnesomsättning som är direkt beroende av konstanta och regelbundna tillskott av nya kolhydrater. Allt för att undvika kraschen som kommer när blodsockret sjunker efter den föregående måltidens insulindusch.

De flesta verkar leva i tron att om vi så missar en enda måltid så riskerar vi att bli allvarligt sjuka och undernärda. Eller i alla fall svimfärdiga, svaga och helt oförmögna att göra något annat än att i dvala sitta stilla och tomt titta framför oss.

Ändå är det ju uppenbart att i princip varenda vällevnadssjukdom (jag kallar det ju för fellevnad!) som människan i den moderna världen lider av inte alls beror på undernäring och svält utan av överkonsumtion, frosseri och en omättlighet. Och folk är ju trots att de äter ofta, mycket och regelbundet ändå trötta, håglösa, energifattiga och svaga!

För att inte tala om folk som tränar relativt regelbundet. Gymbesökarna hänger i klasar över kafédisken för att suga i sig en shake, energikaka eller återhämtningsdryck efter att ha kört ett spinningpass på 45 minuter, i tron att de nu tömt sina depåer och slitit på sina muskler så till den milda graden att de måste ha en intravenös sockerskjuts spetsad med lite syntetiskt protein om de ska orka köra ett likadant spinningpass tre dagar senare…

Hur hänger det här egentligen ihop? Är vi så sköra och ineffektiva att vi behöver en konstant energipåfyllning och är det här förhållningssättet den rätta vägen till vår bästa hälsa och prestationsförmåga?

Nej, det är snarare tvärtom! Naturligtvis ska vi äta och vi ska ha ett avslappnat, njutningsfullt och insiktsfullt förhållande till mat. Men i dagens kultur av genvägs- och reklaminfluerat ätande med ett frossande av framförallt raffinerade kolhydrater och industriellt framställda fetter så är det snarare tvärtom. Det är inte avslappnat! Det är inte njutningsfullt! I alla fall inte bortom den första minuten av sockerrusch och framförallt är inte konsekvenserna njutningsbara. Och det är verkligen inte insiktsfullt!

Vi behöver vare sig äta så regelbundet som vår moderna kultur förespeglar oss och vi mår bra och bättre av kortare perioder av fasta då och då.

Återigen, som ett resultat av flera miljoner års evolution, är det rimligt att tro att vår tids tillgänglighet och överflöd av livsmedel är representativt och realistiskt som förklaringsmodell för hur människan ätit genom tiderna? Har vi haft en så jämn, god och hög tillgång på föda att vi alltid kunnat äta tre till fem gånger per dag med en efterrätt till kaffet på det? Naturligtvis inte! Snarare är det så att vi ofta var utan fast föda i ett eller flera dygn av olika anledningar. Och i syfte att överleva de kortare perioderna av svält så utvecklade kroppen olika försvarssystem som skulle sörja för vår energiförsörjning och vitalitet; främst vår fettförbränning och den kraftiga utsöndringen av hGH som bland annat återanvänder nedbrutet muskelprotein i en ny proteinsyntes.

Det är alltså väldigt bra att implementera kortare perioder, 24 till 36 timmar, av fasta då och då. Upp till en gång i veckan faktiskt. En sådan fasta definieras av att vi helt enkelt inte äter någon fast föda eller dricker något annat än vatten. Syftet med detta är naturligtvis att vi inte ska stimulera vårt blodsocker med påföljande insulinutsöndring. Den bästa och mest effektiva dygnsfastan löper från middag till middag eftersom vi då redan har klarat av halva fastan under natten när vi sovit.

Många tror att ett dygn utan mat är rena tortyren och att vi är på gränsen till fysisk- och mental kollaps och visst kan det vara så de första gångerna. I synnerhet om vi är extremt sockerdrivna personer. Men som de flesta vet så är det just närvaron av insulin (efter att ha ätit socker/kolhydrater) i blodet som triggar aptit och en kaka blir gärna tio kakor och en smörgås blir tio smörgåsar för vi blir inte nöjda och tillfreds annars när suget sätter in. Under fastan så är insulinet inte en faktor och aptiten eller det typiska ”suget” är inte närvarande på samma sätt. Dock kan ju den känslomässiga vanan eller ens belöningssystem sätta krokben men då har vi ju också upptäckt att vi är slavar under sockret på mer än bara det fysiska planet.

Anledningarna till, och de positiva fysiska effekterna av fastan är många:

- obefintliga insulinnivåer vilket reglerar aptit och metabolism

- en jämn energinivå under hela dygnet

- fettförbränningen ökar dramatiskt, inte minst under frånvaron av insulin

- viktminskning

- tillväxthormon; hGH, utsöndras i högre grad än annars

- vi bryter vår fixering vid mat eller vissa livsmedel

- vi lär oss känna igen hunger och aptit, och lär oss att undvika det rutinmässiga ätandet som vi gör per automatik oberoende av mättnad

- matsmältningen får vila och blodflöde dirigeras till andra delar av kroppen

- produktiviteten i övriga livet ökar när ”allt” inte handlar om mat och ätande

Jag har praktiserat 24-timmarsfasta, av och till under flera år, och jag var naturligtvis initialt skeptisk då jag levt i en kultur där vi alltid förväntas att äta och fylla på depåer efter träning, men resultaten har varit otroligt goda! Jag har visserligen tillåtit mig själv att förutom vatten också dricka kaffe då livet blir lite väl blekt utan några glädjeämnen!

Jag har under de här dagarna tränat mer eller mindre som vanligt och jag har kört mellan två och fyra kortare träningspass på totalt upp till fyra timmar. Inte en enda gång har min energi sviktat eller blodsockret fallit. Fettförbränningen har varit optimal och insulinnivåerna väldigt låga och jag har tvärtom vad en kan tro känt mig stark, pigg och energisk. Den enda negativa reaktionen som jag har fått är att jag känt en lätt svidande tomhet i magen någon gång men det har varit övergående. Jag har inte heller vräkt i mig en större eller svulstigare middag vare sig före eller efter fastan. Snarare har jag ätit än mer eftertänksamt.

 

(Mitt. För Jonas Coltings fullständiga inlägg, klicka här). (Tillägg, jag har ändrat användandet av "man" och ersatt det med "vi" för en större direkthet i texten). 

Jag kör fastedagen torsdag eller fredag, istället för måndag, tänkte jag - för när det har det gått flera dagar efter helgen är det ofta lättare att fasta (berättade en kollega, tack A, då det under helgen vanligen blir mer mat och gott). På en torsdag är du även motiverad inför helgen. Jag märkte också att jag hade lättare att hoppa över lunchen - blev inte hungrig, så att jag verkligen behövde dricka mkt vatten förrän vid tresnåret - och det är bättre att få komma hem och äta god, lugn och avslappnad middag med familjen. Lunchen är lättare att skippa på mitt jobb. Alltså, fastedagen torsdag, ända målet är middag.