-- Mamma med knuff --

I dag har jag varit ute i spåret i knappt en och en halv timme och åkt med ett leende över hela ansiktet. Helt ljuvligt underbart! Hann väl cirka 1,3 mil på den tiden. Det var en bana på ca 1350m, en sträcka, som vi sedan vände på så det blev inte konstant fart hela tiden. Spåret var sådär. Inte många raksträckor att öka farten och kunna sträcka ut på, men härligt var det i alla fall. Mera! =)

I går sa Miléa sina första tvåordsmeningar. "Titta mamma" och "titta pappa". =) Hon sa också åka när hon stod bredvid grannens Bobbycar. =) Sötis.

Äntligen kom i dag den efterlängtade snön. =) Kan i och för sig tänka mig att det möjligen bara är barnfamiljer som tycker det är störtkul.



Skitungar. "Jaha, förlåt", svarar pojkarna som jag ber att "snälla, förstör inte den snöhög vi gjort i dag", men jag tycker fortfarande att de är skitungar.
"Den är kvar", svarar jag Sebastian som undrar. Han har varit för sjuk i dag för att kunna vara med mig och Miléa ute men kanske kan han vara med i morgon.
Två timmar plus, var jag ute i dag och fixade den där högen. Skitungar.




Miléa supernöjd i dag. Ute på gården och i pulkabacken (som vi mörkade med för att inte Sebastian skulle bli alltför ledsen). Bild på henne påväg, sötnos. I backen sedan bestämd över var hon ville åka. Gillar min lilla flickar som talar som hon kan. Puss! Mysstund för mor och dotter i dag. =)

I går tränade jag för första gången på nästan fem månader, men oj, har det gått så lång tid. =)

Cykel 10 minuter (5 minuter uppvärmning, 5 minuter hårdare)
Springa 20 minuter, lätt tempo (8)
Rodd 10 minuter, hårt tempo - maxbelastning (10), 34 drag/minut - tror jag det är

Styrka framsida- och baksida lår, rygg, knäträning (rehabövning), Stakarörelsen (längdskidor)

Simning drygt 30 minuter, 1000 meter

Så härligt! Så glad. Så energifull. Så underbart. =)

Det är fortfarande lite ovant att det kommer ett svar från Miléa nu när vi frågar någonting. Vi pratar med barnen och även med Miléa men vi har inte väntat oss något svar tidigare från henne. Det blir mer som kommentarer om vad vi gör.

"Ska du komma upp?"
"Vill du ha mer mat?"
"Ska vi gå och byta blöja?"

Nu kommer det ett litet "m" eller "ja". =) Underbart!

Jo, det ÄR så att föräldrar ofta är lättunderhållna. ;)

Sedan drygt en månad leker Miléa 1 ½ år och Sebastian 3 ½ år tillsammans. Inte bara parallellek och brevid varandra utan tillsammans. De gosar, jagar varandra, springer runt med sina vagnar, leker följa John mm. Mysigt är det att se. De är också jättefina med varandra. När den ena är ledsen och ligger på golvet kommer den andra och hjälper den upp och kramar och pussar.

Jag ringer till Sebastian på interntelefon från undervåningen och köket.

"Hej Sebastian, det är mamma. Vill du ha ris eller potatis till kycklingen?"
"Jag vill ha ris".
"Okej".
"Ska jag lägga på nu?"
"Ja det går bra".

=) Sötis. Vi har haft några tillfällen då någon har pratat med Sebastian då vi skulle fortsatt prata efteråt men han hunnit lägga på.

Jag har hållt vikten efter Cambridge även över julen trots att jag verkligen inte undvikit någonting, tror jag. Det har blivit mindre grönsaker, de tenderar ju att lysa med sin frånvaro på matbordet även om grönsakerna hör till vanligheterna på ett julbord. Kanske går att ändra på det men hålla det juligt

- har du någon spännande julig sallad så dela gärna med dig - det hade varit skönt att få tugga lite också.. ;)


Jag har mest ätit onyttigt efter måltider (inget småätande) och jag har inte kvällsätit så mycket - då jag ätit så det räcker under dagen.. Av sötsaker har mycket varit choklad denna julen. =) Mums.

Jag förväntar mig att gå upp några kilo på vågen ändå inom en vecka, men det är ingenting jag stressar över. Nu ska jag komma i gång med träningen igen, för själens- och tillskottsenergins skull. Har inte tränat sedan mitten av augusti.  :-o

Tål du inte toaletthistorier är detta ingenting för dig.


Nu ska vi komma tillrätta med Sebastians onda mage. "Diagnos" trolig förstoppning, som är ganska vanligt hos barn. Det blir Klyx i tre dagar (ca-två-deciliter-vätska-i-rumpan-medicin, lavemang) och Movicol att dricka i 1-2 månader. Ingen dålig medicinering men Sebastian är jättetapper och klagar inte. Jag var väldigt rak med honom i går och sa att det kommer inte att vara trevligt och inte kännas så bra att ta klyxen men att det inte är farligt. Hela tiden när han ligger på vänster sida efteråt (bästa genomströmningen samt för att hålla det i kroppen så länge som möjligt) på vårt uppvärmda badrumsgolv så ligger jag sked bakom honom och läser ur nya favoritboken, Bamse, julklapp från mormor. Jätteduktig är han. I går var det lite jobbigt men i dag sa han ingenting fast jag frågade om det gick bra. Jag frågade hur det kändes och om det blev kallt i magen. Efteråt var han helt nöjd med att få sitta länge länge på toaletten (lite kul var det nog att kissa ur rumpan också) medan jag läste många sidor ur Bamseboken om Åsnan.

I dag började det. Lugnt, trevligt och spännande. =) Det känns otroligt skönt att få vara en glatt, kompetent och busigt JAG igen. Förra jobbet var en bra språngbräda men det var inte meningen att jag skulle börja en ny termin där. Det klaffade inte som jag hade velat och bördan över att inte jobba heltid och därför inte kunna vara på fritids (som jag inte insåg vikten av då) utan känna mig stressad i mitt arbete tror jag tog ut sin rätt. Nu ska jag vara frisk! =) När jag bara var i klass och var inriktad på det stökiga blev mitt arbete negativt och det var svårt att bryta den roll jag fått/tagit. Nu blir det balans igen. Detta har jag gjort förut.

Så underbart det var att ge barnen extra god efterrätt i går. Jordgubbar och hallon och grädde färgade de lena små kinderna vackert röda och leendena och de små ljuden av vällust som slapp ur lillasyster och storebror gick inte att ta miste på. Mitt hjärta värkte medan mina ögon insöp så mycket de bara kunde av detta fantastiska skådespel. Så ljuvligt härligt underbart. <3