-- Mamma med knuff --

I dag träffade vi andra halvan av vår släkt som bor här i Sverige. Vi träffar dem inte ofta och det är tråkigt. Det är ändå de släktingar som finns geografiskt närmast och som vi därför skulle kunna umgås med relativt ofta. Det är nära kusiner som vi växte upp med. I dag står vi varandra inte nära.

De har byggt nytt hus på sommarstället. Ganska stort. Pappa har varit med. Vi var där och såg det och fikade i dag. Bara yngsta kussen som inte var med. Synd. Skulle nog inte känna igen honom, det var så många år sedan vi sågs. Efter besöket sade någon, "bästa dagen på hela sommaren". Vi skulle ses oftare. Eller är det bara så att vissa helt enkelt ska glida isär?

Det bästa med min släkt är att den är så musikfylld. Det är ett mycket framträdande element på våra fester, till min stora förtjusning. Någon sade, kanske var det kusin S, att det måste vara avskyvärt att måsta vara på en fest där alla bara sjunger och sjunger om du själv inte vill eller kan sjunga. Jag vill nog tro att dessa personer tycker att det är mysigt och fint att bara lyssna för det är ingen som någonsin måste sjunga om den inte vill. D, jag hörde direkt att det var en Vysotskij även om just den inte är med på din skiva. Gillar stilen! Tack.

120 årsfesten. Jag vet att jag inte kommer att komma ihåg att maten kom ut jättesent (jo nu möjligen eftersom jag skriver det här...), för jag tror inte att det var en enda själ på festen som inte i samma ögonblick som de tagit första tuggan hade förlåtit allt vad klocka hette för denna första tugga skulle visa sig vara del i en fullständigt magnifik måltid. Jo maten, det var festens skjortärmsess! Det var kusinbarn J som med kurskamrater från kockskolan bjöd till dans. Och som vi dansade. Förhoppnings blir det inte kvällens sista, för jag fick mersmak. TACK! Näring för min själ.

Oh så gott. Oh så gott i goda vänners lag! I bästa släktingarnas lag.

Där satt vi alla sju, jo för det var en liten i barnstol också och om det är möjligt hade han det nog trevligast av alla. Sådan uppmärksamhet, så mycket att smaka på. =) Bästa buffén avnjöts långsamt och länge. Det var flest turer till förrätts- och efterrättsborden men så brukar det nog bli. Fisk och sötsaker åts i långa rader medan kött och andra varmrätter fick stå tillbaka. Mycket räkor med efterföljande savett. Sedan sist vi åkte hade de ändrat från att ha vin på tapp till att ha flaskor på bordet, så det blev även en munter tillställning. Tänk så fulländade vissa kvällar blir.

Förhandsinformation som kan vara av nytta. Vi bor i en tvåa hemma och Sebastian sover nätterna i sin egen säng i vårt rum. Dagsluren/ dagslurarna tas i vagn. Först under promenad för att sedan avslutas på balkongen.


Vår resesäng stuvades in i bilen med resten av packningen. Kanske att vi kunde ha Sebastian sovandes i den i en av de två sovkupéerna i vårt nya femmannatält med en av oss varannan kväll/ morgon. Dvs. en av oss skulle lägga sig tidigare och gå upp tidigare. Sagt och gjort, så blev det. Vad gäller att sova i varsin sovkupé och flytta/ byta våra saker inför varje natt, nja sådär kul (en kupé var större än den andra och det var där Sebastian sov med en av oss, därav runtflyttandet av "säng").

Sebastian somnade på Öland på kvällen i vagnen under promenad i skogen och sov sedan där, en liten bit i från där vi vuxna satt, tills den som skulle upp tidigt gick och lade sig. Det fungerade bra, nog bättre än vi förväntat oss. Var Sebastian riktigt trött när vi sedan förflyttande honom från vagn till resesäng så vaknade han inte till nämnvärt. De två första nätterna lade vi ner honom och han sov hela natten. Värre var det då han vaknade till i sängen. Då fick i alla fall jag bara honom att sova genom att ta honom till mig i min sovsäck. Efter att han somnat där blev det väldigt vanskligt att flytta tillbaka honom utan att han vaknade. Det fungerade vid mitt tredje försök när han somnat hos mig. Där handlar det om förtroende också, känner jag, att han får vakna upp någon annanstans än där han somnade. Efter en eller två sådana kvällar/ nätter prövade vi att alla sova i den stora sovkupéen och med Sebastian mellan oss utan resesängen. Till viss del blev vi väckta av en rullandes Sebastian som trivdes i mitten. Efter två nätter valde vi att helt packa bort resesängen som stått inställd i den andra kupéen. Vi vande oss alla snabbt och det var inte varje natt som Sebastian var aktiv och rullade emot mig och min kille. Vi sov riktigt gott.

Sebastian sov liksom vi på de nya luftmadrasserna/ liggunderläggen som delvis är självuppblåsbara. Han låg även på en ihopvikt vuxenfilt och hade sitt täcke. De första nätterna var det kallt och vi hade på honom värmeställ över pyjamasen, en tunn mössa och strumpor. Sen kunde vi lätta lite på kläderna allteftersom vi märkte att det räckte med pyjamas för att han låg kvar under täcket hela natten. Det blev även varmt när vi alla sov tillsammans. Under Finlandsvistelsen var det så varmt att jag och min kille nästan inte hade något täcke alls och sov i underkläder och Sebastian sov i bara pyjamasen.

Ikväll blir det Finlandsbåt och gott smörgåsbord. Det ska bli helt underbart att åka och träffa släkten och få visa upp Sebastian. Det är konstigt att tänka på att så många ännu inte träffat Sebastian som varit i mitt och min killes liv i över ett år nu. Nu får vi visa upp vår lilla skatt! Vi blir sju stycken på båten över, mormor, mostrar, flickvän Z och så vi. Härligt kommer det att bli. I Finland kommer vi inte ha internettillgång så här blir det ett litet uppehåll igen. Hej svejs!

Är det inte lustigt att Sebastians tänder har en tendens att dyka upp när vi är hos mormor. Fast det är kul att de kommer så vi kan bjuda på det. Att de kommer här och inte hemma vill säga. =) Nu kommer nummer tre och fyra i överkäken. Men än så länge kan vi bara känna dem.

Det blev inget cyklande tyvärr. Larnefeldtgympan gjorde jag, mamma och A två gånger annars har träningen bestått i simning och gång i vattnet vid badbesök på stranden vid ett tillfälle (så badvänligt väder har det faktiskt inte varit), bärplockning vid flera tillfällen, handtvätt på stranden (pust), sågat och huggit ved på ängen vid ett tillfälle, mm. Jo, jag får inte glömma, släpat Sebastians fullpackade vagn bakom mig på stranden till och från vår plats och det måste ha varit minst 10 000 steg! ;)


Tillägg.
Nu har jag varit ute och cyklat! SKÖNT var det. 65 minuter tog det. Det var roligare när S var med sist.

Idag hade Sebastian sin första frivilliga encounter med vatten på stranden. Tidigare har han spänt sig och blivit rädd och ledsen när vi ställt honom i vattnet så att det täckt fötterna. Häromdagen doppade vi hela honom utom ansiktet för att han inte badat på en vecka och det gillade han inte alls. Där vi gjorde det var det dessutom långgrunt, varmare och stilla vatten men det spelade ingen roll.

I morse åkte vi till lekplatsen vid "Panget" och när vi efter en kort gung- och sandlådetur gick ner till lilla sandstranden där så var det två barn som låg i i vattnet och plaskade. Här var vattnet stilla och Sebastian kunde själv bestämma när han skulle sätta i fötterna och det samt att det var andra barn där hade nog betydelse, tror jag. Sebastian gick fram och tillbaka i vattnet medan han höll mig i händerna.

Vid Byxelkrok badplats senare samma dag satt Sebastian, och kröp och plaskade och lekte, vid strandkanten en lång stund. Det var första gången han vågat sig ner och som han varit tillfreds med att sitta i och vid vattenbrynet sedan vi kom ner till Öland. Han var jättenöjd och vi har fina filmklipp på honom från det strandbesöket. Myspojken. Han var väldigt fin i sin solhatt och sin soldräkt. Vilken toppenuppfinning! sade den nöjda modern. =)

Konsert med Tomas Ledin i Borgholms slottsruin på Öland. Det blir nog inte bättre location än så. Häftigt var det och mycket dansande och diggande och klappande blev det. En ordentlig tricepsworkout. Det var härligt ös, precis under ljudnivå för att behöva ha öronproppar och vi stod nästan ända längst fram vid scenen. Finfint. Lite jordnötter och läsk innan och mycket vatten blev det under kvällen.

Jag är mer än dålig på musik i fråga om vem som har gjort vad och vad låtar heter och jag blev förvånad över hur många bra låtar Ledin gjort som jag kunde hela texter på. Det tycker jag alltid ha verkat häftigt, att kunna sjunga med artisten på scen. Det var det också. Det var tyvärr ganska långdraget innan Ledin började med bara väntetid samt att Carolina af Ugglas var förband och höll på i 40 minuter. Hennes sista låt var "Snälla snälla" vilken verkade vara den enda låten några av oss i publiken ville höra. Hon skriver bra texter och sjunger med inlevelse men att höra så många låtar som är långsamma och utan medryckande musik är tungt. Dessutom sjunger hon ofta på ett sätt som ger läten som de flesta sångare säkert försöker att undvika. Medan vi väntade på att Ledin skulle börja efter att Ugglas var klar började först några, sedan fler och fler, att sjunga på "Sensuella Isabella". Även efter att Ledin sjungit färdigt och lämnat scenen sjöng vi "Isabella". Han kom in igen och sjöng inte den men "Du ska veta att jag saknar dig" till allas vår förtjusning. Trots denna succé började vi i publiken igen efter hans pampiga avslutning på "Du ska veta att jag saknar dig" att sjunga på "Isabella" varpå Tomas Ledin tittar på oss med misstro i blicken (jo, vi var faktiskt så nära) och skämtsamt viftar bort oss med båda händerna medan han går fram och tillbaka på scenen som att säga "nu får ni ge er" vilket resluterar i att vi sjunger ännu lite högre, och till slut, ger våra ihärdiga försök resultat. En av Tomas Ledins sista låtar i Borgholms slottsruin, sommaren 2009...  "Sensuella Isabella".

Andra mäktiga ögonblick var när bandet spelade och Tomas Ledin lät oss i publiken själva sjunga en hel vers på "Sommaren är kort" efter att han sjungit den och hört att vi hängt med bra. Och nya skivans låt ”Atlantkustens kyliga smekning” som var riktigt bra. Riktigt riktigt bra.

Koncerten var slut vid 23 och innan vi var hemma på ängen igen var klockan 00.30. På hemvägen såg vi en del djur. En uggla som flög snett framför bilen, tre katter, ett rådjur mitt på vägen som långsamt traskade ner i diktet efter att vi stannat bilen och sist och minst, en sork och en padda som vi i långsam fart lyckades väja för alldeles innan vi var hemma.

Det var en trevlig och lyckad kväll. Tack mamma för att du frågade om jag ville hänga med. =)

Kväll. Jag och min kille har lagat mat på gasolköket och ska nu diska. Vi turas om med mormor och A. Allting går lätt när det görs ute i det fria under bar himmel. Mormor har Sebastian och de är med de andra borta och startar upp brasan där vi alla sedan ska samlas för socialt umgänge och sen grillning. När Sebastian går fram till P och Ks bil trycker P på bilnyckelns dosa så att olika lampor tänds och släcks på bilens baklyktor. Spännande. Sebastian är som trollbunden en lång stund och tittar ömsom på oss, ömsom på bilens lampor som ändrar färg i gult och rött. Skönt att få barnvaktshjälp. När vi är klara med disken ska vi gå en sväng i skogen med vagnen och då somnar Sebastian snabbt. Det är jätteskönt att nattningen fungerar så bra. Det är jätteskönt att vara här.

Här gillar Sebastian att krypa upp och ner för trappans tre steg. Upp och ner, upp och ner. Vid något tillfälle när K är där går det även bra att han kryper in och då är lyckan om möjligt ännu större för där inne det finns både kastruller, skor i långa rader och en stor bricka under bordet med bild på fina röda jordgubbar. Jo semester är bra, tycker nog Sebastian nöjt.

Gick promenad på vacker skogsstig med Sebastian som somnade snabbt i nya men begagnade 100-kronors-vagnen. Perfekt. Därefter plockade jag smultron och blåbär med Sebastian som sällskap. Under blåbärsplockandet satte jag mig på en stubbe mitt i blåbärshavet och sjöng och hade det hur gott som helst. Jodå, bären sparades och inte alltför många tog sin sista färd in i min mun, utan efter maten en hel del dagar framöver fick Sebastian mycket god efterrätt. =)

Det har kommit till min kännedom... ;)            (O, så fint, och högtidligt och herremannaaktigt startat, vi prövar igen.. )

Nu när jag prövar andra datorer, både hos min killes mamma och pappa, har jag sett att bloggdesignen inte alls ser ut som jag vill att den ska göra. =(  Jag använder Firefox och i Explorer ser sidan helt annorlunda ut. Usch.

Därför kommer en välment förmaning. Starta i Firefox så ser det kanske lite bättre ut. =)  Tack för ordet ;)

Och nej, vad som skrivs blir ju inte annorlunda förstås även om du startar i Firefox...   ;)

Jag tror att jag otaliga gånger kommer att sakna att göra inlägg( nu när vi under semestern är utan el) det är härligt att spara godbitar, men det kommer säkert att vara lika skönt att slippa. Jag har tidigare sagt att jag vill att det ska vara kvalitetstid på datorn. Göra inlägget och sedan lämna datorn, men jag har märkt att det är svårt. Det kan lätt bli så att jag sitter och funderar på om det inte är någonting jag kan skriva, för det är så kul att skriva men när det  inte kommer spontant så är det inte lika roligt att skriva, det tar betydligt längre tid att skriva och jag tror att det även syns i texten och att det därför inte blir lika kul att läsa.

Nåväl. Här blir det i alla fall hejdå på ett tag. =)