-- Mamma med knuff --

Badat med familjen. Bastat. Á la svensk style - naket.. eller var det förr i alla fall så vi kör på det. Jag hade Miléa sist och vi brukar byta barn jag och M men då ska det sitta män och titta på henne i herrbastun eller? 

 

Hatar denna kommentar och hatar att jag är den som bastar med Miléa för andra gången i rad - för basta ska hon få för hon älskar det och vill sitta längst upp länge på sin handduk och jag tänker inte ha henne i badbyxor. 

 

=(

Miléa kommer upp till mig när jag sitter och mantrasjunger i deras sovrum. Hon hämtar träpinnen till Xylofonen. Hon visar med den mot en liten plastleksaksåtervinningskontainer som hänger på en krok till en liten lyftkran. Hon förklarar, "jag ska plinga på klockan bara.. så Pingu kommer. Det är bara på riktigt." Jag tittar på henne när hon går nerför trappan. "Det är bara på låtsas också, mamma" säger Miléa. =) 

 

God morgon allihop. Ha en trevlig helg. =)

Hämtade barnen på förskolan i dag. Medan Miléa äntligen började få på sig sina ytterkläder såg jag att det var håll i byxans yttersöm och kom ihåg att M pratat om att det behöver lappas. Jag säger "oj, det är hål där, det får mamma sy" varpå hon svarar, "eller pappa". Detta framfördes strax skyndsamt till pappa som nog aldrig lappat några av barnens kläder. Denna genusindelning är helt okej för mig, jag fixar kläder, jag gillar att sy och Magnus ser till att våra mobiler (som vi har allt på och har lärt oss att inte kunna leva utan) fungerar.

 

 

Efter att Miléa hämtat Fia med knuff insåg jag ganska snabbt att vi inte skulle kunna spela enligt spelets alla regler eller i varje fall att hon inte skulle tycka att det var roligt på det sättet. Mitt avvaktande löste biffen och innan jag förstod att vi inte alls behövde "komma in" med ett eller sex var vi i full gång med spelandet. Miléa flyttade med stor säkerhet pjäserna i ett mönster jag aldrig sett och när jag hade fått slå frågade jag henne hur jag skulle gå, för att inte påverka den häftiga processen. Hon pratade hela tiden lite för sig själv och med pjäserna och efter en liten stund då hon sedan ett tag skött hela spelandet för oss båda deklarerade hon att "jag vann". Spelet fortgick och efter en stund kom även "nu vann du mamma". Min lilla fining.

 

 

Jag har en önskan efter att ha fått bevittna denna magiska process, låt mig tagga ner och bara följa barnen när vi spelar nästa gång. Det verkar vara en spännande värld att resa in i. =)

Är vi de enda som har en liten som tittar på TV utan att blinka? När vi tittar till Miléa sitter hon med blanka ögon helt överfulla med tårvätska. Blinka, säger vi och då rinner stora tårar snabbt över kinderna. :/

Har precis spenderat en alldeles underbar kväll med mina två fina barn. Alla skulle vi duscha och planerad "regelrätt" (gå till ett ställe) träning har jag inte gjort sedan i.. eh.. juni? Vi kör ett dansrace vet ja. 

 

 

Trots att barnen var trötta dansade vi länge. En halvtimme. Mjuka låtar, hårda (uppskattades nog mest tror jag..), ja allt möjligt som ljöd ut ur högtalarna i hög volym. Varma blev vi, glada och lyckliga. Vi skrattade, busade och tjoade. 

 

Duschningen efteråt var en ren fröjd. Där hade jag två lekandes, sjungandes och supernöjda små som sysselsatte sig strålande medan jag själv duschade. Tillsammansdusch är bäst!

 

 

Nu är det lugnt och tyst runt omkring mig. M är på middag med jobbet och barnen sover gott. Köket är fixat, tänderna är borstade och snart ska filmen på. Detta är egen tid på hög nivå. Då räknar jag även egen tid med barnen. =) Mys!

Vi sitter och tittar på "Fem myror är fler än fyra elefanter", bokstaven H.

 

Miléa, "det där är Hannes bokstav!"

Jag, "ja det är det".

Miléa, .."och Hugos". 

 

=)

 

M kommer hem med ett par nya byxor till Miléa 2 ½ år gammal. Det är slitna jeans. Miléa reagerade direkt. "Näe jag vill inte ha dem. De är trasiga!" Jag förklarade att de ska vara så, de är gjorda så, och alla likadana byxor i affären ser också ut så. Lite frustrerande samtidigt som jag tycker om att hon ratar dem. Hon ger sig inte och får på sig ett par andra byxor. 

 

Undrar då, måste barnkläder vara så j---a moderiktiga?

Miléa, två år och fyra månader, samlar på sig klistermärken. Prickarna i många olika färger och de supersnygga dinosaurieklistermärkena pryder Miléas klistermärkesbyrålåda. Prickarna för kissa i toaletten och dinosaurierna för bajsa. Vi behöver inte påminna henne utan hon går själv. Det är inte alltid det kommer någonting men hon försöker. Då och då händer en liten olycka men det är ofta i samband med mat (om hon inte blivit påmind att gå innan maten) eller om vi varit ute och hon då haft blöja en stund som hon också kissade i innan vi tog av den, då kan hon glömma att hon nu har trosor. Fortsätt kämpa duktiga Miléa!

 

Så en liten heads up när vi kommer till helgen mamma, pappa och mina kära systrar, vi kör trosor! =) 

Bajsade på toaletten och sen var det stora hurrarop och applåder. Såklart. 

 

Påväg i bilen sa hon en annan dag, "Sebastian tog den" angående var hennes mössa låg och att Sebastian hjälpt henne att lägga den på sätet mellan dem. 

 

Toalett och böjer ord. =) Fint Miléa!

Härom kvällen nattade jag barnen. Sebastian överst och Miléa underst i våningssängen. När jag efter sången sa god natt till Sebastian hörde jag underifrån "natt älkling". Det tog ett tag innan jag förstod att det var Miléa som sa god natt till mig. Jag brukar säga god natt älskling men Mileá sa det inte som ett svar då jag inte sagt det ännu denna kvällen. Mina älskade älskade barn.