-- Mamma med knuff --

I förrgår morse var det första ljud vi hörde från barnens rum "mamma". Det var första gången Miléa sa mamma ordentligt. Jag blev alldeles varm i hela magen och bara någon sekund senare, "mamma". Min söta lilla Miléa, mamma kommer. =)

På förskolan lossnade det ordentligt för Miléa i går. Hon gick riktigt långt för första gången. Inte sju, åtta eller nio steg eller tolv utan tredubbelt hennes rekord som tidigare varit 26 steg.

Då kanske hon slutar att klättra så väldans mycket nu då? Inte troligt. Och äter som en häst gör hon. Långt mer än storebror Sebastian som är två år äldre. Då antar jag att det behöver klättras också. =) Tur att hon klarar det så bra, men det är klart, hon har väl övat upp sig nu när hon klättrat i över fyra månader redan.

Jo det var ju så att vi var i USA nu i sommar. Med var min kusin Wilda och hon var JÄTTEDUKTIG på att klappa i händerna. Sen, sen när vi kom hem igen när vi hade varit där i mer än två veckor då kunde jag med!

Miléa har dock sin egen fantastiska stil och det är att hon håller ena handen stilla och klappar lite snett som de gör i flamenco. Hon håller dessutom upp handen högre än axeln så att det ser riktigt äkta flamencoaktigt ut. Allra bäst är det förstås när hon lutar huvudet bakåt medan hon klappar, då kan alla se hennes framtida danssuccé. =) Sötnöt!!

Nu är det dags tycker Milea att höja ribban. För några dagar sedan började det. Hon går på eget bevåg några steg från ett ställe till ett annat. Det är inte jättevingligt utan det handlar nog mer om att hon ska få smak för att gå och att vilja göra det hela tiden.

 

I dag fyller jag 1 år!

Jag fick äppel/päron/jordgubbspaj med lite marsansås men det var bara sådär. Jordgubben (har tränat på att äta jordgubbe i en vecka och det har gått ganska bra) jag fick smakade inte alls bra och kärleksmumsbiten som serverades efter kvällsmaten blev till smulor som var jätteroliga att leka med. Mamma och pappa gjorde sitt bästa för att jag skulle få fika jag också (första gången) men jag är inte van, mamma och pappa, jag måste vänja mig vid socker ju!

Fick pröva att äta med sked i dag och jag kunde ta skeden med mat och jag visste att den skulle in i munnen. Jag är bäst! =)

GRATTIS VÅR (LILLA) ÄLSKLING!

I går när jag och Miléa satt och åt lunch kom i vanlig ordning uppmärksammandet av lampan upp. "Lampa", säger jag och pekar och upprepar sedan artikulativt ordet några gånger, varpå Miléa blixtsnabbt pekar hon också och stöter fram "ampa". Wow.

Det gick snabbt för det är inte så länge vi hållt på med det ändå.

När pappa kom hem berättade vi förstås den stora nyheten och ville visa och efter ett par upprepningar från mamma och pappa sade Miléa denna gång "lampa". =) Duktig!

Jag tror att hon kan ha sagt titta någon dag tidigare men det är lite oklart. Känner som om vi kanske var snabbare på att snappa upp Sebastians ord, "sa hon verkligen det?".. det var nog mer "ja det sa han" med Sebastian. Vi ska bättra oss på det!

För några dagar sedan när jag och Miléa sovit vår förmiddagslur i dubbelsängen föll hon med flit från sittandes bakåt ner i sängen. Hon satte sig upp och gjorde samma sak igen. Jag var snabb att hänga på och började säga "åååååh boink" samtidigt som hon trillade bakåt. Det tyckte Miléa var jättekul och jag kunde även få henne att trilla igen och igen genom att göra ljudet. Några gånger sade hon själv "ååååh" medan hon trillade bakåt.

Med två barn kan jag verkligen känna att det är viktigt att jag stannar upp och har små ögonblick med Miléa på samma sätt som jag hade det med Sebastian i samma ålder. =) Jag är nog lite mer egen-tid-sökande nu än jag känner att jag var då.

I förrgår roade jag och Miléa oss med att leka tappa-hämta. Jag kommer ihåg att andra föräldrar pratade om det när Sebastian var liten men jag har inget minne av att han skulle ha gjort så. Lillasyster vill. Vattenflaskan var det som åkte och vi skrattade gott tillsammans. =)

Nu har Miléa börjat gå längs möbler lite smått. Får ju roa sig själv som liksom, menar Miléa. =)

Vid matbordet slickas det skickligt runt munnen efter rester, hon dricker själv -hon förstår att hålla upp muggen ordentligt så det kommer vatten (det bemästrade inte Sebastian vad jag kan komma ihåg).

I dag tyckte nog Miléa att det gick lite väl långsamt vid lunchmatningen för rätt var det var försvann hon ner i haklappen och fiskade upp vad hon kunde hitta där. I går matade hon även mig när hon var trött och fick sitta i mitt knä. =) Fint snuttis.

I går, när jag tyckte att det var lite väl tyst, och såg mig om efter Miléa hittade jag henne vid vår öppna diskmaskin. Jag höll på att förbereda inför kvällens amning och hade gått av och an till övervåningen och hämtat min bok (Haruki Murakami's "Fågeln som vrider upp världen" - rekommenderas).

Bredvid diskmaskinen var det två mörkbruna fläckar och jag tänkte direkt på brunsås från en visp eller så. Vi äter dock aldrig sås. Jag stod bakom Miléa böjde mig över henne och såg att hon var alldeles brun om läpparna. Hon hade hittat min mörka chokladbit som jag lagt på vardagsrumsbordet vid "amningsstationen". Det verkade vara väldigt gott. Tur hade vi i alla fall, att hon inte satt den i halsen. Vi kunde skratta åt det jag och M som själva är väldigt förtjusta i mörk choklad. Det var en lindrig liten "godisupplevelse" hon fått.

Kommer ni ihåg detta inlägg? Välbehållen i sin kokong

Nu var det lillasysters tur. Hon skrek till och jag kom rusandes. Hon var dock inte lika nöjd som storebror varit och därför blev det inte ett förevigande med en filmsnutt. Jag var rädd att hon slagit sig men även denna gång skonades barnet helt. Hon blev nog bara rädd för så fort jag tagit upp henne var hon jätteglad och "hoppade" i famnen.

Hon hade landat precis som storebror liggandes med ryggen ner, huvudet lite högra än rumpan som i en liten hängmatta. Tack och lov för hållbara myggnät! Givetvis resulterar även denna händelse i att lillbarnet i fortsättningen spänns fast i vagnen. =)

NU är det dags att få upp trappgrindarna! I går helst! Miléa far upp som om hon hade eld i rumpan. 11 månader om 13 dagar! Stora tjejen. =)

Nu är Miléas utslag nästan helt väck. Du ser dem bara helt svagt om du vet att titta efter dem. Skönt! Inte så vackert med de skorporna i ansiktet och INTE kul att morgon och kväll få pilla bort dem för att tvätta med lösningen. Stackars Miléa! Hon var verkligen så himla tapper.

Jag har förstått att vi hade tur att det satt där det satt, på näsan (inte bra om det kryper in i näsan tydligen), så att vi fick penicilin för annars är det tydligen en mycket långdragen historia. Förhoppningsvis hann hon inte smitta någon heller. =)

Nu känner vi oss klara med det. Kanske vi skulle ta en promenad för att se om tvillingarna på gården brevid fortfarande har vattkoppor. Hade varit finfint att ha haft det gjort med båda barnen INNAN sommarens Amerikaresa och höstens arbetsstart. =)

Miléa gillar ljud. Ibland trummar hon med händerna på exempelvis nedersta trappsteget, nedre spisluckan eller diskmaskinen. Mest gillar hon dock att sätta sig med ryggen mot någonting, exempelvis dörrar som rör sig och låter ihåligt, och banka men baksidan av huvudet så att det låter fint. Detta gör hon överallt i huset. Prövar var det låter bra. Lite eget kanske.

Hon härmar även larmet som ger ifrån sig en hög och en lite lägre ton varje gång vi öppnar ytterdörren (jodå, det är jättebra eftersom vi också har en son som blir tre år om tre månader - i fall han skulle bestämma sig för att gå ut själv). Nu säger Miléa larmljudet det när vi börjar klä på henne i hallen.

Miléa gillar även att skaka på huvudet, men att headbanga är just nu den stora favoriten. :D