-- Mamma med knuff --

Varför är förlossningsvården i Sverige så teknisk? Varför är det på vissa förlossningar obligatoriskt med skalpelektrod som sätts i barnets huvud? Varför skiljer sig utrustning och tillgänglig smärtlindring åt mellan olika sjukhus? Varför ses en naturlig förlossning (utan smärtlindring) i dag snarast som en ovanlig förlossning och varför behöver jag stå till svars inför min inställning att vilja klara mig så mycket som möjligt utan smärtlindring?

I alla tider har mammor fött barn. Det har inte alltid gått bra men vi har kommit långt och i dag klarar mamma och barn förlossningen väldigt bra. Hur kommer det sig att så många i dag nästan helt uteslutande förlitar sig på förlossningsvårdens smärtlindring? I förlängningen känner jag att det påverkar hur jag mottas med min vad det verkar vara ovanliga inställning till förlossningen.

Förutom det har jag upplevt att förlossningsvården ger "löpande-band-behandling". Det ska gå snabbt att få barn och olika medicinering sätts in för att påskynda förloppet.

Hur vill jag att min drömförlossning ska se ut? Jag vill ha en lugn barnmorska som jag känner förtroende för i och med att jag upplever att hon lyssnar på mig. Jag vill så långt som möjligt låta min kropp få klara av förlossningen själv utan diverse preparat, jag vill istället få tips om olika ställningar och olika sätt att underlätta för min kropp så att barnet kan tränga ner. Jag vill känna att förlossningen får ta tid (naturligtvis förutsatt att jag och bebis klarar det). Jag vill känna att jag och min coach peppas och påminns om saker vi kanske inte tänker på. Jag vill få vara delaktig i beslut och ha möjlighet att diskutera olika tillvägagångssätt. Skulle detta fungera tror jag att jag skulle kunna få ett helt annat lugn att infinna sig i min kropp vilket i slutändan skulle vara fördelaktigt för både mig, bebis, min coach och, anser jag, min barnmorska.

Varför behöver jag känna att ovanstående önskemål är väldigt svåra att uppnå?