-- Mamma med knuff --

Jag vill slå ett slag för vattengympa igen. Otränad var jag när vi begav oss iväg i skidspåret efter att vårt led släppts iväg i Tjejvasan. Jag lyckades åka tre mil och ta mig igenom loppet som var mer som en ordeal än någonting trevligt pga trycket på nederdelen av mage och rygg. Jag hade dock sällskap av mamma och utan det hade jag inte tagit mig i mål. Då och då spirade det fina humöret och jag tyckte att det var jättemysigt, men till största delen var det väldigt kämpigt.

Okej, vattengympa. Kom i morse på att mina knäproblem som varit väldigt framträdande de två gånger jag för flera år sedan prövade på Vasans nio mil inte alls hade gjort sig till känna nu. Jag klarade aldrig Vasan men har nog tänkt att jag en gång ska göra den, med massor av sjukgymnastik i bagaget. Jag kan inte förstå att mina knän skulle ha hjälpts så mycket av vattengymnastiken att jag nu inte ens haft en tanke på mina korsbands- och meniskelskador. Uppenbarligen är vattengymnastiken lösningen på den gnagande kommentaren "sjukgymnastik i resten av mitt liv" som jag fick efter att jag fick mina knäskador. Tänk om jag skulle kunna spela korpfotboll? Tänk om..

I have said it before and I say it again, vattengympa IS THE SHIT! =) I alla fall för mig!